 |
| Vietnam Women's Memorial Washington D.C. |
***
Följande annons gällde för kvällens happening vid The Poetry Café, 22 Betterton St, London.
"It’s National Poetry Day! Fed up of Stand Up Poetry? Come and enjoy Sit Down Reading – a poetic Jackanory for grown ups from the team who created Bang Said The Gun and Pagematch. Featuring Rob Auton, Maria Ferguson, Richard Sandling, Martin Galton and Daniel Cockrill." Källa: Poetry Society
Rob Auton är från York. Han är författare, komiker och en gång skådespelare. När han får sina idéer så skriver han ner dem och framför dem till publiken på komedikvällar och på teatrar. Rob har stått upp och sagt saker till publiken upp, ner och över de brittiska öarna sedan 2008. Han har skrivit fem femstjärniga och okonventionella Edinburgh-shower, The Yellow Show (2012), The Sky Show (2013), The Face Show (2014), The Water Show (2015) och The Sleep Show (2017).
Han var Glastonbury Festivals officiella "Poet in Residence" 2014. Källa: Avalon Management
*
Poem about a Kettle, by Rob Auton
(Published in http://www.robauton.co.uk)
(written when listening to a lot of Leonard Cohen)
I filled my kettle with tears
The tears I stole from your eyes when you weren’t looking
Clicked it on to boil
After a minute I could hear your distant weeping
With the heat came the cries
Before long the kitchen was full of bubbling screams
The kettle peaked, extinguishing the little light it had
I poured your sorrow onto the teabag of my life
And drank the sadness of your being
***
Följande gick att läsa i min blogg den 31 mars 2016.
"Walt Whitman poetry award" delas ut av The Academy of American poets. Bland de inskickade manuskripten väljer en enväldig domare (en etablerad poet, i år Carolyn Forché) den författare som får se sitt manuskript bli publicerat. Hen får även $5000 samt sex veckors vistelse i Umbria, Italien. Det är alltså ett debutantpris och Carolyn Forché utsåg Mai Der Vang till årets vinnare."
Jag anade att Carolyn Forché hade funnit något extra. Ni vet hur mycket jag respekterar Carolyn Forché för hennes arbeten för mänskliga rättigheter.
Nu har Mai Der Vangs manuskript blivit en debutbok, och den letade sig direkt in på National Book Awards långa lista. De här böckerna är nominerade:
Frank Bidart, “Half-Light: Collected Poems 1965-2016”
Chen Chen, “When I Grow Up I Want to Be a List of Further Possibilities”
Leslie Harrison, “The Book of Endings”
Marie Howe, “Magdalene”
Laura Kasischke, “Where Now: New and Selected Poems”
Layli Long Soldier, “Whereas”
Shane McCrae, “In the Language of My Captor”
Sherod Santos, “Square Inch Hours”
Danez Smith, “Don’t Call Us Dead”
Mai Der Vang, “Afterland”
Någon på Stockholms stadsbibliotek har gjort poesibloggaren riktigt glad, för boken finns redan inköpt. Fast den här veckan har den legat på mitt nattduksbord.
Det är en fantastisk bok om hennes etniska arv (Laos) och Hmong-folkets överlevnad. Den berör även traditioner och spiritism.
[Under Vietnamkriget slogs den vietnamesiska Hmong-minoriteten på amerikanernas sida, vilket ledde till att när USA drog bort sina styrkor från landet 1973 kom Hmong-folket i Vietnam att diskrimineras och förföljas av landets kommunistiska regim. Därför har en stor del av Hmongbefolkningen i Vietnam idag emigrerat till USA. Källa: Wikipedia]
Man kan säga att första halvan av boken är adresserad till oss utomstående, medan andra halvan i större utsträckning riktar sig till de som delar hennes kultur.
Aldrig hade jag trott att den här boken var skriven av en debutant, om jag inte kände till det på förhand.
Det finns flera starka dikter som beskriver lidandet under kriget och förföljelserna efteråt. Nedanstående dikt har en sådan emfas att jag var tvungen att pausa läsningen ett dygn, innan jag kunde fortsätta.
NOT: Diktens titel är en hänvisning till Long Tieng, numera en militärbas i Laos i Xiangkhouang provinsen, som amerikanerna kallade Lima Site 20 under kriget.
*
Lima Site 20, by Mai Der Vang
(From Afterland. Minneapolis : Graywolf Press, 2017.)
Firewood falls from the sky.
Call the mystics to raise the ramparts
with clandestine men
whose eyes are fueled by sulfur.
Tell the evergreen's heir,
the calyx creatures
who give their acoustics to morning,
the library of opaque memory
inside a canefield.
The verb for neutrality,
they say,
is to aim covertly.
This is the phantom attack
that never happened, but our fallen know it did.
Tell the weathered architects
of the jungle, limestone
growing inside the cellars.
Wait for the echo to land
before firing the next shot.
To raze the geography
of their ribs, to shred into their names,
tell them I will come back
as the carved edge of a claw.
***
Utblicken avslutas med en titt i Jonas Bruns nya bok, hans fjärde diktsamling. Den är säregen såtillvida att den bryter de traditionella mönster vi har för interpunktion. Jonas Brun använder punkt hela tiden, bokstavligen hela tiden i texterna. Han använder heller inte några stora bokstäver.
Jag blev väldigt berörd av den här boken då igenkänningsfaktorn till/från mitt eget liv var påtaglig. Delvis jobbar författaren med karaktärsdragen hos räven respektive grävlingen (överfört på människor). Räven som rör sig vida omkring, fantasifullt och nyfiket och kanske lite otåligt. Medan grävlingen gräver där hen befinner sig och slår sig till ro.
Man kan också beskriva innehållet så här vackert, som poeten Eva Ström gör i sin recension:
"En stor del av diktsamlingen är en svit som ägnas just kärleken, mellan en räv och en grävling, en kärlek som rymmer lek, erotik, trygghet, andlöshet och förundran. Vägen dit går genom rädsla, längtan och värnlös väntan. Dödsnärvaron ger relief åt livskänslan. Kärleken blir ett mirakel i själens dunkla natt." Källa: "Ögonblick av salighet och djup" / Eva Ström. Sydsvenskan 2017-08-04
Ur röda bok : (stamningsbok. och andningsbok. modersbok. grävlingsbok. med räv. , av Jonas Brun. Malmö : Pequod Press, 2017.
är öm. av kärlek. ömmande. räven springer. stora avstånd.
saknande. sin grävling. under blå. måne. någon står där. å. så.
ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar