Med ett öga för den nakna verkligheten

  Nordiska återtågets slutdestination blir Färöarna och författaren Rói Paturssons verk "Som". Nästa tisdag återkommer rubriken "poeten och översättaren".

***

  Ibland gillar jag en diktsamling mer för dess innehåll än för dess språk eller form. Den färöiska författaren Rói Paturssons prisade bok "Som" är ett sådant exempel. Boken tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1986.

   "Rói Patursson föddes 1947 i Torshavn. Han började skriva lyrik mycket tidigt och redan som 13-åring publicerade han sina första dikter. Som 16-åring gick han till sjöss och var ute i två år runtom i världen. Därefter arbetade han ett år på Island, på gården Bessastaðir, där presidenten bor. Han liftade omkring i Europa och försörjde sig genom olika arbeten på Färöarna och i Danmark innan han började studera vid universitetet i Köpenhamn. 1985 var han klar med sin magisterexamen i filosofi och flyttade tillbaka till Färöarna där han bland annat undervisade och gjorde olika radioprogram. Efter ett år på Skrivkonstakademin i Bergen i Norge började han som rektor på Färöarnas Folkhögskola."
Citat ur artikel i Alex författarlexikon, skriven av Áslaug Myhrberg. Publicerad: 19 september 2005.

*

bild och avbildning, av Rói Patursson
(Ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)

alltid är det nånting
jag får flytta den där bilden
det är fuktigt bakom den
tapeten liknar inget

det lider mot en stilla
och stor kväll
och fjällen står
kloka och gröna
här dröjer tiden
i milda sjöar
med djupa bilder
av himlar och källor
och hela havet är
otroligt naket
ljusa fåglar
svävar glada
i blå tystnad
här finns gräs
och lydiga får
här finns tigande klippor

och sjungande forsar
här finns ett röse
i eftermiddagssol
här finns en värld
som alltid är hemma
detta är sanningen
vacker och ren
som barnaögon

tapeten liknar inget
det är fuktigt bakom den
jag får flytta den där bilden
alltid är det nånting

***

  Det går inte att gå förbi diktsviten "solens öga" när man ska summera intrycken från diktsamlingen. Den speglar en drömlik resa men har rötterna djupt förankrade i verkligheten.

(Del av "Solens öga", ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)

II:

jag är avresan
jag är skeppet vid horisonten
jag är jorden
jag är skruven som roterar
som löser gåtan
med datumlinjen
jag är virveln
som drar mot botten
i stimmet av ord
jag är havet
mellan födelse och död
jag är hjälplösheten
och dumdristigheten
mellan blindskären

jag är inte ett du
du kommer att känna

jag är inte språket
som alla kan förstå

jag är inte förändringen
du kan anpassa dig till

jag finner min egen väg
utan att känna mig själv

jag är tvivlet
som drabbar dig
i natten

jag är det vilda
som krossar ditt försvar

jag är flykten
över isvidden
av skuldkänslor
och tystnad

(...)

Hanne Bramness följer tidens spår

  Näst sista avsnittet i min nordiska återblick behandlar boken "I sin tid", skriven av Hanne Bramness.

***

  Hanne Bramness föddes i Oslo 1959. Hon har tagit kandidatexamen i norska, engelska och lingvistik, och har studerat vid King’s College i London. Hon är gift med författaren Lars Amund Vaage.
  Hon gav ut sina första dikter på eget förlag 1979, debuterade på Norsk Gyldendal 1983 med Korrespondanse och har senare givit ut I sin tid (1986), Nattens kontinent (1992), och Revolusjonselegier (1996). 
  Hon har också publicerat dikter i England, tolkat Denise Levertov, Dagny Juel Przybyzewska och William Blake och redigerat en essäsamling om Sigurd Helseths författarskap. Källa: nordicwomensliterature.net

>>>

  Bokens centrala teman är "tid och plats". Hon lyckas förena diktarens förhållande till tiden med vetenskapens kunskaper om densamma. Det sistnämnda sker bland annat i form av inlagda citat (kursivt) från Thomas Hariot och Carl von Linné. 
  Dikten "I sin tid" utgör också en resa, dels mellan olika verkliga platser och dels i tankens "olika rum". Den delen upplever jag som lite vilseledande, men det kanske är syftet ...

*

(Från I sin tid, av Hanne Bramness. Oslo : Gyldendal, 1986.)

Kalkberg vid Donau nära Pavlovsk, Voronezh

På veien
                 langs elven: Voronezh
        ved Don
                         elven som bryter inn i bildet
av våren i øst

- han som sitter
                               bøyet over arkene
     lyttende
                      natten igjennom
hører vindene stenge dørene
        vann i åndedrettet
                                        hjertets steg
i rommet
lider skrekkens styrke
                                         / den sterke teen
                                            de sterke sigarettene/

Hva skjer
                   med kroppen
       i eksil
underkastet sin egen tidsdom
over tanken?
                         med språket
i stadig opposisjon
        til lovene

                          synker!
synker ned i sin forutanelse
       skriver
                     sin undergang

*

Også inn i snødrev
       over mørk skog
                                        lys over råk i elven
tyder vi "våren"
i nord

            tiden følger vinden
                                              følger

Carl von Linné

lengdegradene
                             høydedragene: Våren
som ej bör mätas efter calendarium
utan efter klimatet och värmen

        hvor i året
går årstidens grense?
                                         ved Nilen
letter fuglene
        Sirius står en morgen
i gryningens belte

***

  På 2000-talet har hon gett ut diktsamlingarna Regnet i Buenos Aires (2002), Salt på øyet (2006), Det står ulver i din drøm (2008) och Uten film i kameraet (2010). Hon har även skrivit böcker med dikter för barn och ungdomar, ungdomsboken Lynettes reise (2003), och redigerat en antologi med dikter av fängelsefångar. 
  Hanne Bramness är redaktör och initiativtagaren till Stemmens kontinent, en serie med internationella kvinnliga lyriker från 20:e århundradet. 
Källa: nordicwomensliterature.net

  Med anledning av hennes redaktionella insatser och tolkningar av andra poeter, tyckte jag det var passande att avsluta med utdrag från "I sin tid" som innehåller ett citat från poeten Lorine Niedecker (1903-1970).

(Från I sin tid, av Hanne Bramness. Oslo : Gyldendal, 1986.)

Tiden i stjernene: andre tider
       i vannet
                       i dets strømmer
understrømmer: om høsten
                                                    kulden mot bunnen
der solen ikke når
                                 mot huden
        og i øynene
                              lyset

de sene klare ettermiddagene
        da himmelen er i vannet
                                                     fugletrekket
sverter dets hinne

bilder mot huden
       i øyet
                  møter motstand
i tankene: the sloughs and sluices
of my mind

Jessies eskimodersprog

  Äntligen har det nordiska återtåget växlat in på ett spår mot samtiden. Typiskt nog så går det inte att få tag i Jessie Kleemanns debutbok Taallat, inte ens via fjärrlån då Östersjöns författarcentrum inte tillåter sådana. De äger det enda exemplaret. Jag får nöja mig med diktexemplen som presenteras via Lyrikline.org.

***

  Jessie Kleemann (född i Upernavik, Grönland 1959) är en poet, dansare och performance-artist. Hon bor och arbetar i Köpenhamn.
  I hennes dikter möter de traditionella eskimå-motiven den globaliserade nutiden. Mystiska naturbilder kolliderar med riktiga sociala problem, havsmödrar med Brigitte Bardot, hundsläden med fyrhjuliga terrängfordon.
  På så sätt får Kleemanns poesi, skriven på grönländska och danska, bildskärmens värld av eskimåerna uppdaterad för 2000-talet. Hennes författarskap söker efter arv och identitet i det postmoderna brutna språkmaterialet och skapar texter där det vackra och det fula inte utesluter varandra. Källa: Lyrikline

  Jag brukar oftast välja engelskan framför det danska språket för att underlätta för mina läsare. Men dagens första text är så mycket bättre på danska än i engelsk tolkning. Originalet är skrivet på grönländska.

*

Jessie Kleemann

I værelset, af Jessie Kleemann
(Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2012. www.lyrikline.org)

I værelsets tyste mørke grå
står du
som et spøgelse ved vinduet ved siden af min seng 
du agerer som en død, med allerede stive lemmer 
der er blevet blå og banker frem og tilbage
og
leder efter min krop

Jeg er her ikke
slet ikke
jeg kigger bare
er som en lille myg der flyver rundt og rundt
rundtosset prøver jeg at finde et sted og lande
for at suge blod
mere blod
jeg vil leve

I det grå, som ikke er lys
af lyde og lugte
skærer du igennem til dette hylster
som ser ud til at være mit
du skærer mig langsomt op, flænser mig som et dyr
du har nedlagt
du tager mit hjerte, lunger, lever
ja alt tager du bort, som skulle holde mig
i live
jeg er dit dyr, dit bytte
som du senere
som en stor mand, deler stolt ud til andre
trængende

Jeg er her ikke
drømmer bare og om dagen opfinder jeg
løgne, der skal holde mig i live
jeg bliver virkelig god til at holde mig i live

Om natten bliver mit kød parteret, stykke for
stykke
Langsomt rådner jeg op i din mave
fortæret og forbrugt
indtil jeg kommer ud af den anden ende
ildelugtende som dødt affald ingen vil røre med en ildtang

Nu er værelset altfor lyst og solen skinner
jeg må blænde vinduet
lukke verden ude
lydene og lugtene
samle mine parterede dele sammen
se om det lykkes i det mindste at få kroppen til at fungere
igen

hvor er min lille myg der flyver rundt 
og rundt og rundt og rundt?

***

  Efter att ha genomgått utbildning till litografisk konstnär studerade Kleemann vid Tuukkaq-teatern i Fjaltring, Jütland, 1978-1979 och från 1984 till 1991 var hon direktör för konstskolan i Nuuk. Förutom hennes många sociala åtaganden har hon etablerat en poesifestival i Grönland och skrivit filmmanuskript och har sin egen TV-show. Källa: Lyrikline

Qinngorput, Nuuk - Grönland

*

Eskimoder-øvelse, af Jessie Kleemann
(www.lyrikline.org)

Min eskimoder
Er som min baby
Jeg bærer på ryggen
Oprejst
Stolt
Som en ægte orsoq-inuit
Jeg lugter godt og
Stærkt som min skønne eskimoder

Min eskimodersprog
R skrevet på pæredansk
Orville lærer det på engelsk
Fordi det er så godt som Levende
Det er så levende at det bliver
Betragtet som et af de truede arter
Som dna’et du ikke kan læse
Dig ind til

Min eskibaby
Lugter og smager godt
Som orsoqbacon 
Ovenpå sælstegen
Der ikke er ydryddelsstruet

Eeri er her skrevet på grønlandsk
Bare så du ved det
Min eskimodersprog siger det der står at læse.

Cold Finnish features

  Inför kvällens nordiska återblick har jag läst Eira Stenbergs "Wings of hope and daring : selected poems". Det var en rätt nedslående läsning, hoppet var väldigt långt borta i hennes diktmiljöer. Nästa vecka gör återblicken uppehåll medan födelsedagslistan räknar ner till ...1.

***

  Eira Stenberg, född 1943 i Tammerfors, är en finländsk författare. Hon har studerat vid Sibelius-Akademin. Hon har skrivit lyrik, prosa och sagoböcker. I sina romaner synar hon ingående familjerelationer som oftast är djävulskt förtärande. Paratiisin vangit (’Fångar i paradiset’, 1984), Häikäisy (’Bländverk’, 1987) och Kuun puutarhat (1989; ”Månens trädgårdar”) blottar destruktiva familjehelveten på ett groteskt sätt. Också romanen Gulliverin tytär (’Gullivers dotter’, 1993) tar upp liknande teman.
Källor: NE och Wikipedia

*

The Bearded Madonna, by Eira Stenberg
(From Wings of hope and daring : selected poems ; translated by Herbert Lomas. Newcastle upon Tyne : Bloodaxe, 1992.)

Out of the mist darts
the daily grind
like a perch from cold reeds

(ah Finland my Finnish land)
Welcome to the mopes,
welcome worry, snotty cougher
cluttering the corners
with your paper handkerchiefs
welcome to skirts that don't whisk
welcome to Weltschmerz
the lolly-lottery
bills
the empty bank account
welcome autumn
scattering your unhallmarked gold
welcome out-and-out storm
making you grab your hat
welcome penny-pinching
barring of doors
frozen smiles
staring at feet
puddles
(welcome my Finnish land).

***

(From Wings of hope and daring : selected poems / Eira Stenberg ; translated by Herbert Lomas. Newcastle upon Tyne : Bloodaxe, 1992.)

Money doesn't stink, it's lack of money:
stinks of pea soup, herring, sausage,
depression as the days draw in.
The letter-slot spits bills on the floor.
Morning dawns with weariness
and the loom of work.
               The only adventures come in dreams:
               the heroic trails peter out
               as dawn points.
The newspaper's obese
and half of it's horror
half flash.
It's a bloodstained packet of pictures
of Santa Claus.
Hold it carefully
or a stack of guns might clatter onto the floor.

Summer reading [on] women's skirts

  Halvvägs genom de nordiska återblickarna så väljer jag att lyfta fram en antologi med isländska författare. Ingen av dem var med vid den Nordiska poesifestivalen i New York 1993 men boken gavs ut året efter.

***

  "Brushstrokes of blue" innehåller bidrag från åtta isländska författare, bland annat av Einar Már Gudmundsson och Sjón. De två har ju förekommit tidigare i bloggen så idag har jag valt två andra författares bidrag.

>>

  Gyrðir Elíasson är isländsk författare och översättare. Han föddes 1961 i Reykjavik men är uppväxt i den lilla staden Sauðárkrókur på norra Island. Han började utbilda sig till lärare men efter debuten med diktsamlingen "Svarthvit axlabönd" (1983) har han ägnat sig åt sitt författarskap. Hans böcker har blivit översatta till ett flertal språk. Som översättare har Eliasson bland annat översatt verk av Richard Brautigan och William Saroyan till isländska.
  2011 tilldelades Elíasson Nordiska rådets litteraturpris för novellsamlingen "Bland träden" (2009, Milli trjánna) i översättning av John Swedenmark som översatt flera av Eliassons böcker. Källa: Alex författarlexikon

*

Summer reading, by Gyrdir Elíasson
(Ur Brushstrokes of blue : the young poets of Iceland / selected with a preface by Páll Valsson. Translated by Bernard Scudder. London : Shad Thames Books, Greyhound Press, 1994.)

A book on the table, closed, by
blind Homer, that table
is on the veranda and beaming sunshine

Down from the jetty and boats
bring in fish, the chug of motors
echoes among the light mountains

On the vicarage lawn a horse is eating
grass but I have a cup of tea
still and look away from the horse

Open the book again and read
that visit down into dim
worlds of the dead and dark spheres

Feel the brightness, secure, and the sky
blue above my head and creeping up
on me the joy of being above ground

***

  Kristín Ómarsdóttir (f. 1962) är en isländsk poet som har publicerat dikter, noveller, romaner och pjäser. Hon uppmärksammades första gången för pjäsen Draumar á hvolfi, som vann första priset i Nationalteaterns dramakonkurrens 1985 och presenterades i Nationalteatret 1987. Kristíns verk har publicerats eller ställts ut i Island, Frankrike, Sverige, Finland och USA. Kristín har också deltagit i konstutställningar och samarbetat med andra artister. Källa: Wikipedia

The flowers on women's skirts, by Kristín Ómarsdóttir
(Ur Brushstrokes of blue : the young poets of Iceland / selected with a preface by Páll Valsson. Translated by Bernard Scudder. London : Shad Thames Books, Greyhound Press, 1994.)

Flowers fly from ships' foghorns and land on women's skirts and stick to them. If a woman is strong-tempered, loud-coloured flowers fly to her. If she is calm, mild and earth-coloured. If she is fun, giant open flowers. If she is quiet and stay-at-home, the forget-me-nots sneak up to her while she is asleep. And she wakes up wearing a nightdress with blue flowers. Gladiolas when a woman is mad. Pennywort if she is mean and clever. Every woman's time for roses will come if she waits. And fly-traps if she keeps a close watch on herself and her nearest. Wildly in love, women are covered with orange lilies, but if a woman is a girl who is a woman who is a girl who is always thinking about sex for the first time, mayweed settle on her skirt, comfort her/scare her, comfort her/scare her, comfort her/scare her. Flamingo plants come when a woman is growing old.

Flowers fly from ships' foghorns.

En skygge over Øystein

  Jag börjar ana att det finns skäl till varför de nordiska författare som jag återupplivar, är helt eller delvis bortglömda. Även poesi följer samtidens riktningar och samhällsfrågor. 

***

  Øystein Wingaard Wolf (född 1958 i Oslo) är en norsk författare och sångare. Han är särskilt känd för sin poesi. Konsekventa teman i hans skrivande är individen, själen och Gud. Han skildrar individens mentala och känslomässiga duell med livets stora gåtor. Resan och det okända spelar också viktiga roller i författarens kalejdoskopiska universum.
Källa: Wikipedia

  Jag har läst boken "En fremmed våker over min sjel : dikt". Det är en bok som vänder sig till (eller från?) författarens inre men aldrig lämnar honom. Förtvivlan virvlar runt, begrundas och ledsagas till andlighetens hemisfär.
  Oron växer även när den världsliga kärleken ges plats.

Kirsebærtreet og jeg, av Øystein Wingaard Wolf
(Från En fremmed våker over min sjel : dikt. Oslo : Aschenhoug, 1991.)

Kirsebærtre, jeg går til deg
med alle mine sorger
når din blomstersnø drysser
og solens lepper former et feberkyss.
Alle mine drømmer har sommerfuglvinger,
alt mitt begjær er våkent,
kjærligheten romsterer som en vaskehjelp
i mine innerste værelser,
men den jeg elsker løper når jeg roper "Kom!"
Hun danser ute i verden et sted
mens jeg står skjelvende
under dine himmelsøkende grener
og prøver din stammes styrke.
I hver av dine blomsterskåler
kjenner jeg sødmen av en ung pike,
bitterheten til en gammel kvinne
og alle mulighetene til å elske seg frem
til sitt innerste sanne jeg,
en invitasjon til å leve.
La oss forene vår ensomhet
i en bønn for alt som faller,
din brudesilke, mitt hjertes ekko.
Måtte sommeren gi oss mot og verdighet
til å tåle det som sikkert kommer,
veksten, tyngden, fornedrelsen,
den store ensomheten som stiger i oss
når vi, atskilt fra våre objekter,
søker våre røtters vinter.

***

  Och vilka tolkningar gör ni av följande dikt? Objektifiering?

Modell, av Øystein Wingaard Wolf
(Från En fremmed våker over min sjel : dikt. Oslo : Aschenhoug, 1991.)

Etter at jeg malte deg,
elsker jeg deg ikke lenger.
Min skygge hang for lenge over deg
uten at mine hender fant en resept
for dine dager og netter i mitt rom.
Jeg blandet alle slags syke farger,
vridde på dine kvinnelige former
og strøk med lengsel og hastverk
for å fylle ut min kjærlighet.
Du var så stille, så stille,
som om du ville gi meg hele din fortid
i ett uttrykk, og jeg grep det som en morder
som ville oppheve min skyld i ditt språk.
Jeg hørte ditt blod synge min avskjed
og du var blitt to: den jeg forlot,
en jeg ennå ikke hadde møtt,
med fremmede lepper, umulige øyne,
hendene til en som vil måle en annen manns talent.

***

  Jag fick obehagskänslor av den här boken. Tack och lov väntar Sara Teasdales "Love songs" på andra sidan dygnskrönet.

Klaus gör ett offer i marginalen

  Det blir danska särdrag(-ningar) i afton. Klaus Høeck gav ut en märklig bok för två år sedan, "Legacy", som hämtat sin grundform från Facebook och Instagram. Han imiterar de av-stavningar som kan ske vid meddelanden i de sociala medierna. Helt ärligt, så blir det enormt tröttsamt att läsa en diktbok på över 580 sidor med sådana ständiga ordbrytningar. 

[Jag har därför nöjt mig med en dikt och dessutom undanröjt avstavningarna för att underlätta för mina läsare.]

  Det förekommer även ett schackparti i boken, som återges i sin helhet i bokens appendix. Ett vilt parti ur öppningen Aljechins försvar. Jag lägger in det i slutet av inlägget, så att mina schackvänner kan studera det.

***

  Klaus Høeck (f. 1938) är en av de mest radikala experimentella poeterna i modern dansk litteratur. Han utvecklar idéerna från 1960-talets systempoesi och låter strukturen av stora, ofta "flerfiliga" dikter kontrolleras av rent formella principer från matematik, IT cybernetik, lingvistik, etc., t.ex. i fembandsverket Rejse. Källa: http://denstoredanske.dk/

  Snacka om att vara avantgardist. Jag föredrar nog andra sorters mönsterbrott. Men jag gillar att schacket får en roll i systemskapandet.

Exempel på postkort för korrespondensschack.
(från den gamla tiden)

*

(Ur Legacy, av Klaus Høeck. Köpenhamn : Gyldendal, 2015.)

vejen til international
mester i korrespondanceskak

er længere end
vejen til swann og guermantes
- som det ses på

dette gamle foto
begynder den en sommerdag
i fælledparken

ved et af
restaurationens borde
åbning: beer gambit

så følger nederlagene
slag i slag de
sunde tæsk der giver

stamina og
slagkraft hvis man overlever
ligesom i

poesien når
kritikken bryder løs (come
on it's now or never)

og man jævnes
med jorden den ene gang
efter den anden

indtil man en skønne
dag når frem (selvom jeg
hverken blev stormester

eller færdig
med proust) lige så afslappet
som da det hele

startede og
har fået både værket
og skakken fra hånden

(og verden medfor
den sags skyld) på bille
det man ser hvordan

på bagsiden af
en temmelig gulnet og
derangeret udgave
af mig selv
skriver jeg med en noget
nær ulæselig
håndskrift at der er
mig der har skrevet det digt
(ashes of time) som
du læser en trykt
kopi af netop nu i
dette øjeblik

***

1.e4, Sf6 - 2.e5, Sd5 - 3.d4, d6 - 4.Sf3, dxe5 - 5.Sxe5, Sbd7 - 6.Sxf7, Kxf7 - 7.Dh5+, Ke6 - 8.c4, Sf6 - 9.d5+, Kd6 - 10.Df7, Sb8 - 11.c5+, Kd7 - 12.Lb5+, c6 - 13.dxc6, bxc6 - 14.0-0, Da5 - 15.Td1+, Kc7 - 16.a4!!, Db4 - 17.Ld2, Dxc5 - 18.Sa3, Ld7 - 19.Tac1, Df5 - 20.La5+, Kc8 - 21.Dc4, uppgivet. 1-0

Då poet, nu redaktör för fotomagasin

  Veckans nordiska återblick handlar om Jenny Morelli, som gav ut två diktsamlingar på 90-talet. Vad hände sen? Jag har läst "Som hör boskapen till" från 1994.

***

  Jag gör kopplingar till Sonja Åkesson när jag läser Jenny Morellis bok. Skillnaden är att jag censurerar min läsning när det gäller Morelli, det gör jag aldrig angående Sonja Åkesson. Vad jag vill säga är att det onyanserade språket tar över scenen från ämnets innehåll och sådan poesi får ett tråkigt skimmer över sig i min läs-loggbok.
  Jag har valt ut ett längre och ett kortare exempel som jag gillade i samlingen.

*

[Hennes mun var en lycklig plats], II / Jenny Morelli
(Ur Som hör boskapen till : dikter. Stockholm : Norstedt, 1994.)

Nuet är evighetens lillasyster.
Hon har kommit till dig genom
närborrarna, det kan jag se i
ditt öppna ansikte.

Hon känner din andedräkt mot
asfalten
och i vinden
i träden
i månaden mars.

Hon är en välbekant väderlek
som du kan reglerna till
ifall du blundar
ifall du andas.

Hon känner dina fotsulor mot barren
och mot de alltför heta stenarna
i månaden augusti.

Hon slingrar sig om dina ben
som är fulla av skrubbsår och
blåbärsfläckar. Hon blandar sig
med blodet när du skär dig på
grässtrån och på vass.
Jag ser ditt tysta ansikte som
sluter sig mot ljuset.
Och i vars gömmor
väderlekarnas alla gåtor ryms.

Hon låter dig helas.
Hon låter dig helas
genom mitt minne.

***

  "Jenny Morelli är journalist och har mångårig erfarenhet som chefredaktör och ansvarig utgivare. Hon gick ut Journalisthögskolan 1998 och har sedan dess arbetat som journalist, redaktör och utbildare både som anställd och frilans inom radio och press." Citat från morelli.se


  Hon har gett ut diktsamlingarna Apor och nektariner (1991) och Som hör boskapen till (1994) på Norstedts Förlag. Ovanstående dikt finns med i antologin "Elva poeter" (Norstedt, 1998). Sedan 2010 är Morelli redaktör för Fotografisk Tidskrift som fick Stora Publishing Priset hösten 2011. Källa:Wikipedia

*

[ur Mallorcasviten], av Jenny Morelli
(Som hör boskapen till : dikter. Stockholm : Norstedt, 1994.)

I den nya feminismen
har frottétrosan bytts ut
mot en i silke.
För trettio kronor i timmen
tvättar Svetlana den åt dig.

Mens du ordbehandlar.

Pentti Saaritsas hjärtefrågor

  Inspirationen till, och grunden för, de flesta av mina författarval för rubriken "Nordisk återblick" är antologin som sammanställdes efter den nordiska poesifestivalen i New York 1993. Jag blev så glad när jag lyckades få tag i den under förra året. Flertalet av de kommande tisdagarnas författare deltog i festivalen, som inkluderade femtio nordiska poeter.

***

Pentti Saaritsa

  Först i raden är den finska författaren Pentti Saaritsa. På senare år har han främst uppmärksammats för sina översättningar. Han tilldelades exempelvis Letterstedtska föreningens nordiska översättarpris 2014.

  Pentti Saaritsa är född 1941 och bosatt i Helsingfors. När han var yngre arbetade han som kulturredaktör och senare som diktare och översättare. Han har översatt många av de mest betydande finlandssvenska författarnas verk till finska, bl.a Claes Andersson, Bo Carpelan, Lars Huldén och Edith Södergran. Av utländska författare verk av bl.a. Gabriel Garcia Marquez, Jevgeni Jevtushenko och Pablo Neruda. Finlands statliga översättarpris har tilldelats Pentti Saaritsa tre gånger, första gången redan 1969. Källa: Letterstedtska föreningen

  Han debuterade 1965 med diktboken "Pakenevat merkit". Jag har läst urvalssamlingen Hjärtat, mitt viktigaste slagvapen, med tolkningar till svenska av Claes Andersson.

  Bokens dikter sträcker sig från debuten 1965 till 1976. Flera av texterna är politiska och handlar om klasskampen (liksom en annan av sextiotalets poeter, Saarikoski, står Saaritsa långt åt vänster på den politiska skalan).

  Mitt första exempel är också samlingens bästa. Diktcykeln "Hjärtavdelningen" innehåller sex texter som alla berör den hjärtkontroll han genomgick 1969. Från den femte dikten har bokens titel hämtats. Jag citerar avslutningen på den sjätte.

*

Ultraljudbilden [ett utdrag ur Hjärtavdelningen], av Pentti Saaritsa
(Ur Hjärtat, mitt viktigaste slagvapen : dikter / av Pentti Saaritsa ; urval och övers.: Claes Andersson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1979. Originalet publicerat i En osaa seisahtaa, 1969.)

6.

Nu får jag bilden av hjärtat i min hand, som ett bröd,
en vackert jäst lungdeg, hjärtklaffens stelnade svall.
Så skyddad, frisk, ingen pericardiumvätska längre, ingen fara,
inte ens den faran;
sänkningsreaktionen var hög ett tag, 103,
och jag sövdes ner i omsorgens söta halvslummer:
har magen fungerat? ja, är maten tillräcklig, ja, ja,
mjukt bröd, hjärta och lunga, osyrat,
men det smakar -

    Indianen i Mexiko blir liggande på rygg, hans knytnäve
    öppnar sig,
    sluter sig, öppnar sig, i skjortrevan glänser
    den mörka huden.
    Jag läser honom i Lowrys roman, i korridoren,
    den fyrtioåttonde passageraren stiger på bussen,
    hinner ännu med.
    Indianen blir liggande på rygg.
    Mynten som han tryckt till sitt bröst är
    borta.
    Just nu slutar hans hjärta slå.
    Tre vigilante avlägsnar sig, tre pistoler,
    tre skratt.

***

  Mitt andra diktval får representera den politiska delen av boken. Exemplet försöker synliggöra polariseringen mellan de som har, och de som inte har. Texten publicerades första gången 1973.

(Ur Hjärtat, mitt viktigaste slagvapen : dikter / av Pentti Saaritsa ; urval och övers.: Claes Andersson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1979. Originalet publicerat i Syksyn runot, 1973.)

Brunnsparken, Helsingfors

I Brunnsparken på trettondagen
när gräsmattorna glänste gröna
i den snölösa vinterns sol
gödslade av de fina hundarna
kan man se in i pälsen
rakt in i människohjärtat
som är hela förmögenhetens
pulserande sigill.
Då förstår man så väl
att de aldrig ger efter.
Att de aldrig ger efter
och aldrig ser historien ens en meter framåt
fastän havet öppnar sig här intill.
Vid Brunnshuset
i den nedbrunna solens svalka
anar man den dag i framtiden
då hundarna släpps lösa.