Ett fall för poeten

Bloggens lördagsalfabet fortsätter med bokstäverna D - E - F. Det finns också en möjlighet att rösta i den nya omröstningen av Veckans Ord. Sju olika TV-producenter har kontaktat mig för att skriva en episod till deras TV-serie. Vilket erbjudande tycker ni att jag ska anta?

Mord i sinnet (Dr Tony Hill) - manusidé Resurrection
Mord i paradiset (kommissarie Poole) - Salamandersol
Morden i Midsomer (Barnaby) - Summer Drizzle
Wallander - Senvinterdag
Chief Inspector: Adam Dalgliesh - Penelopes väv
Sherlock - Ripples of Fear
Inspector Rebus - The Waterfront

***

D som i Detektiv - (engelska detective, detect 'uppdaga', av latin detectus 'avtäckt') kallas dels en civilklädd polisman som har till uppgift att utreda brott och innehar tjänst som kriminalinspektör, dels en privatperson som ägnar sig åt spanings- och utredningsarbete utan att vara anställd hos polisen. Källa: NE

Detektiverna, av Roberto Bolaño
(Ur Det okända universitetet; översättning av Anahí Giacaman-Ríos och Maria Nääs. Stockholm : Tranan, 2011.)

Jag drömde om detektiver, vilsna i den mörka staden
Jag hörde deras stönanden, deras kväljningar, känsligheten
I deras flykt
Jag drömde om två konstnärer som ännu inte hade fyllt 
40 år när Columbus
Upptäckte Amerika
(Den ene klassisk, tidlös, den andre
Alltid så jävla modern)
Jag drömde om ett lysande spår
Ormarnas stig
Som om och om igen genomsökts
Av fullständigt förtvivlade
Detektiver
Jag drömde om ett svårt fall,
Jag såg att korridorerna var fulla av poliser
Jag såg formulären som ingen tog hand om
De skamliga arkiven
Och sedan såg jag detektiven
Återvända till brottsplatsen
Ensam och lugn
Som i de värsta mardrömmarna
Såg jag honom sätta sig på golvet och röka
I ett sovrum med intorkat blod
Medan minutvisarna på klockan
Förskrämt färdades genom den ändlösa
Natten

E som i Etsning - (av etsa, av likabetydande tyska ätzen eg. 'låta äta') konstgrafisk djuptrycksmetod. En mästare på tekniken blev Rembrandt (ill.). De två dikterna är varandras motsatser, en lång - en kort, den ena beskriver hemska motiv (pesten) och den andra ljuvliga (årstiderna).

Etching of the Plague Years, by Mary Karr

(Ur The Devil's Tour. New Directi0ns, 1993)

In the valley of your art history book,  

the corpses stack in the back of a cart

drawn by an ox whose rolling shoulder muscles  

show its considerable weight.

He does this often. His velvet nostrils  

flare to indicate the stench.

It’s the smell you catch after class

while descending a urine-soaked

subway stair on a summer night

in a neighborhood where cabs won’t drive:  

the odor of dead flowers, fear

multiplied a thousand times.

The train door’s hiss

seals you inside with a frail boy  

swaying from a silver hoop.

He coughs in your direction, his eyes  

are burn holes in his face.

Back in the fourteenth-century print  

lying in your lap, a hand

white as an orchid has sprouted  

from the pyramid of flesh.

It claws the smoky air.

Were it not for that,

the cart might carry green cordwood  

(the human body knobby and unplaned).

Wrap your fingers around your neck  

and feel the stony glands.  

Count the holes in your belt loop

for lost weight.

In the black unfurling glass,

study the hard planes of your face.

Compare it to the prom picture  

in your wallet, the orchid

pinned to your chest like a spider.

Think of the flames

at your high school bonfire

licking the black sky, ashes rising,

innumerable stars. The fingers that wove  

with your fingers

have somehow turned to bone.

The subway shudders between dark and light.  

The ox plods across the page.

Think of everyone

you ever loved: the boy  

who gets off at your stop

is a faint ideogram for each.

Offer him your hand.  

Help him climb the stair.

***

Winter is an etching, spring a watercolor, summer an oil painting and autumn a mosaic of them all.

by Stanley Horowitz

(first published in Reader's Digest, 1983)

***

F som i Fasett - (fr. facette, diminutivform av face 'sida', 'yta') liten slipad yta med raka sidor på t.ex. ädelstenar. Används även inom psykologin för hur personlighetsdragen yttrar sig. 

En elegant [eller klurig?] kombination av ordets olika innebörder finns i en dikt av Johannes Anyuru. 
(Ur diktsamlingen Omega. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2005)

Linjerna i handflatorna
när man kupade dem
för att dricka
ur kranen
borta vid gympasalen:
fasetterna
i en kristall

Vad för sorts
varelse är människan
egentligen?

It is Holiday

Det kanske saknades lite blueskänsla förra fredagen? Jag lovar er kompensation i kväll. Bloggscenen äntras av "The Lady" herself, Billie Holiday (1915-1959).

Öppningsnumret blir en sång som fick stor betydelse för den amerikanska samhällspolitiken. En antirasistisk protestsång förknippad med Medborgarrättsrörelsen i USA. Den skrevs av Abel Meeropol (1903-1986), en rysk-judisk lärare och medlem i kommunistpartiet, som motiverades av de otäcka lynchbilderna från södra USA.  Sången hade också stor påverkan på musikstilen och Billie Holidays karriär. 1999 utsåg Time Magazine den till "the song of the century". Det har till och med skrivits en bok om sången och dess tillblivelse, “Strange Fruit: The Biography of a Song” av David Margolick. 

Strange fruit
Text och musik: Abel Meeropol
(Commodore Label, 1939)

Southern trees bear a strange fruit

Blood on the leaves and blood at the root

Black bodies swingin’ in the Southern breeze

Strange fruit hangin’ from the poplar trees

Pastoral scene of the gallant South

The bulgin’ eyes and the twisted mouth

Scent of magnolias sweet and fresh

Then the sudden smell of burnin’ flesh

Here is a fruit for the crows to pluck

For the rain to gather, for the wind to suck

For the sun to rot, for the tree to drop

Here is a strange and bitter crop

***

Låtmakarna till nästa låt inspirerades av en bästsäljarbok från 1932, Max Miller's (1899-1967), "I cover the waterfront". Den handlar om en journalist som undersöker smugglingshandel och blir förälskad i dottern till mannen han granskar.

I cover the waterfront

Text: Edward Heyman, 1907-1981

Musik: Johnny Green, 1908-1989

(första inspelning, 1933)

“Away from the city that hurts and knocks,

I’m standing alone by the desolate docks

In the still and the chill of the night

I see the horizon the great unknown

My heart has an ache

It’s as heavy as stone

With the dawn coming on, make it last

I cover the waterfront

I’m watching the sea

Will the one I love

Be coming back to me

I cover the waterfront

In search of my love

An I’m covered

By a starlit sky above

Here am I

Patiently waiting

Hoping and longing

Oh how I yearn

Where are you

Have you thought back time

Will you remember

Will you return

Will the one I love

Be coming back

To me”

***

Jag avslutar med en mycket poetisk och vacker text om New York City. Så vacker att magasinet Timeout placerade den på femte plats bland alla sånger som är skrivna om staden. Den skrevs först för Broadway-musikalen "Thumbs Up", 1934. Billie Holiday spelade in den 1952. Hösttemat i sången känns visserligen malplacerat en sommarkväll som denna, men texten är en oemotståndlig inbjudan till staden. Jag ger er Ella Fitzgerald (1917-1996) och Louis Armstrong (1901-1971).

Autumn in New York

Text & Musik: Vernon Duke (eg. Vladimir Aleksandrovich Dukelsky), 1903-1969. (Musikalen Thumbs Up, 1934)

Autumn in New York, why does it seem so inviting?

Autumn in New York, it spells the thrill of first knighting

Glittering crowds and shimmering clouds in canyons of steel

They’re making me feel, I'm home

Its autumn in New York that brings the promise of new love

Autumn in New York is often mingled with pain

Dreamers with empty hands, may sigh for exotic lands

Its autumn in New York, its good to live it again

Autumn in New York, the gleaming rooftops at sundown

Autumn in New York, it lifts you up when you’re run down

Jaded roues and gay divorces who lunch at the Ritz

Will tell you that its divine

This autumn in New York transforms the slums into Mayfair

Autumn in New York, you’ll need no castle in Spain

Lovers that bless the dark on benches in Central Park

Greet autumn in New York, its good to live it again

Lekfulla strövtåg

Den röda tråden i veckans onsdagsinlägg är språklig lekfullhet. Det inleds med Odysseus irrfärder och slutar på Kungsgatan i Göteborg.

Rut Hillarp (1914-2003)
Hon föddes i Lund men växte upp i en frikyrklig miljö i Hässleholm. Sina universitetsstudier bedrev hon i Stockholm där hon tog både fil.mag. och fil.lic. i litteraturhistoria 1945 och hon arbetade sedan som adjunkt och lektor vid olika Stockholmsskolor tills pensionen 1979. Kärlek och erotik var temat i både lyriken och i hennes romaner. (Källa: Alex författarlexikon)

Jag kom i kontakt med Rut Hillarps poesi under sent 80-tal när jag läste hennes fotopoesiböcker "Spegel under jorden", från 1982 och "Penelopes väv" från 1985. I den senare handlar det förstås om Odysseus hustru Penelope.

Fotomontage: Rut Hillarp. Ur Penelopes väv, 1985.

Penelope, av Rut Hillarp
Lidingö: Salamander, 1985.

Med öppna ögon ser hon havet i gryningen.
Men i spegeln ser hon inte längre sig själv,
bara huden som grovnar över årens trappa.
Friarnas trånad
hånar hon.
Det är annat de vill ha än hennes längtan:
vinberg och fårahjordar
rus och lek.

Odysseus bli alltmer en galge
som hon hänger sin stolthet på,

en skugga som rostar i stallet.

Hon drömmer om den ljumma natt
då en älskare kommer som inte friar till henne
och som försvinner
i morgonens dagg.
På dagarna är männen ju mest till besvär.
Deras skämtlynne är inte i hennes smak.

Hon fruktar blodet
som ska sippra under dörren till vävkammaren
den dag då Odysseus vänder åter.

***

Ibland gör man saker och val som i efterhand känns självklara och förutbestämda. När jag valde ut "räven" och "den okände" för veckans tre texter på temat hade jag ingen aning om att "den okände" har skrivit förordet till [räven] Thomas Tidholms "Blandade dikter 1964-2004". Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2004.

Förordet är en fantastisk hyllning till poeten, Thomas Tidholm. Jag återger en del av texten här. För böveln, låna boken och läs hans dikter och njut av Lina Ekdahls ode.

"...   En cowboypoet kanske han är. Eller en björktavla. Ett möte vid en korvkiosk. 
  Jag hörde ett program på radion om cowboypoeterna som skriver om den amerikanska folksjälen. Om landskapet och cowboysarna förstås, men inte bara, utan också om alla våras villkor, umbäranden. Om hur vi liksom håller på, försöker.
  Som ett korsstygnsbroderi.
  En innerlig cowboypoet. Som skriver om den svensa folksjälen. Som ropar: Bli inte rädd nu! Vi skall åka på semester.
  Gå inte ut. Så skriver han. Gå istället in. Och om huset börjar skaka, sitt kvar." (Ur förordet till Thomas Tidholms "Blandade dikter 1964-2004, av Lina Ekdahl.)

Thomas Tidholm (f. 1943)
Han föddes i Örebro men flyttade efter föräldrarnas skilsmässa med mamman till Huddinge, som sjuåring. Efter gymnsiet gick han fotografutbildning vid Christer Strömholms fotoskola. Han är verkligen en mångsysslare. Han har skrivit lyrik, en roman, samt barnböcker. De mest kända är väl böckerna om Ture. Han har också arbetat som översättare, av bl.a. Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen". (Källa: Alex författarlexikon)

Gå inte ut, av Thomas Tidholm
(Ur Friluftsliv i Strandområden och andra prosadikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1991)

Problemet med vår tid. Man har sagt: det finns ingen utväg. Men jag säger: det finns för många utvägar. Allt som erbjuds är vägar ut, men ingen väg in. Man säger också: alla utvägar är redan förbrukade. Men jag säger: Försök då att hitta en väg in. För vägen in kan inte förbrukas. Så snart man kommit in är man där. Då har man det omkring sig. Då får man sitta vid elden.
  Men när en utväg har prövats och man väl har kommit ut, vill man strax in igen, för därute finns ingenting annat än frånvaron och den kalla rymden. Därav denna bitterhet, och denna besvikelse på utvägar.
  Jag säger alltså: Gå inte ut. Gå istället in. Och om huset börjar skaka, sitt kvar.
  Sitt kvar med ett vackert leende.

***

Det känns en aning orättvist att låta Lina Ekdahl bli veckans "okända" poet. I synnerhet efter att ha publicerat delar av hennes vackra text ovan. Jag hoppas att hon förlåter mig.

Lina Ekdahl (f. 1964) gillar att leka med ord, och som av en tillfällighet har hon arbetat som estradpoet, likt Johan Lindblom som syntes i bloggen för en vecka sedan.

Hon är poet och dramatiker, född i Göteborg där hon fortfarande är bosatt. Som dramatiker har hon varit verksam för barnteatergruppen Teater Kolibri. Hon har givit ut sex diktsamlingar. Den senaste bär just titeln, "Diktsamling". (Källa: Alex författarlexikon)

En fri dikt, av Lina Ekdahl
(Ur Diktsamlingen. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2012.)

Detta är en dikt som kliver fram
ungefär som att
här är jag
med det jag har
det är det här jag har att komma med
ingenting annat
bara just nu
det här
så här
jag är vad ni ser
ingenting annat

så säger den fria dikten
skjuter fram könet
placerar en puttekula på toppen
vandrar bredbent Kungsgatan fram

Ekot från rytmen (Poesiskolan 2)

Egentligen finns det bara tre sorters diktvers:

Bunden rimmad vers - alltså en vers som har ett visst stavelsemönster och rim (oftast slutrim). Ett exempel på en sådan diktvers är en Limerick. Den har fem rader. 
Så här ser rimschemat ut A-A-B-B-A. 
Raderna 1-2-5 har samma slutrim, medan rad 3 och 4 delar ett annat rim. Antalet stavelser är inte förutbestämt, men vanligtvis har raderna 1-2-5, åtta eller nio stavelser medan rad 3 och 4 har fem eller sex stavelser. Första raden bör dessutom innehålla en geografisk bestämning.

Denna är skriven av Stefan Demert:

Ett bagarbarn från Sveg, 
försvann i föräldrarnas deg. 
De letade så, 
vart är du hallå! 
Här är jag sa en limpa och neg. 

Så här kan en bunden dikt också se ut. Skriven av Roland Lundberg:

tårarna rinner
nedför flickans kind
frågor till natten
svaren i vind

gårdagen vinner
det falska spelet
ropar i tratten
- Rätta felet!

vårljuset finner
och torkar ditt blad
hämtar ur hatten
talen på rad

solkatten spinner
förtröstans ballad

***

Obunden rimmad vers - ganska ovanligt

En liten gris
gick oftast undan, bort från stian, suggan och alla de andra
när han släppte sin fis.

***

Fri vers - har oftast någon form av rytm, även om den inte är bunden av stavelsemönster hela vägen. De flesta moderna poeter skriver sådana verser. Som den här, av Kristina Lugn. Men! De sex sista raderna är sammanbundna.

Människorna lever bara ett 
känslokast 
från avgrunden.
Alla vi människor lever bara ett 
tankesprång
från Karlavagnen.
Jag befinner mig nu
bara en slängkyss
från begravningsbyrån.
I mitt sällskap har jag 
ett barn som ropar
från jordens alla hörn. 

Men så kanske ni protesterar. Var kommer haikun in? 
En haiku i västerländsk tappning innehåller tre rader, med rytmen 5-7-5 stavelser. En bunden kortdikt.
Den ska [eller kan] ha en koppling till naturen.

Den här haikun är skriven av Roland Lundberg.
frusen är jorden
vårt eko borrar hål i
senvinterdagen

***

Nu över till en lekfull övning. 

Välj ut en text, gärna från en faktabok. 
Skriv ner ord från texten som innehåller minst tre stavelser.
("boll"=en stavelse, "fotboll"=2 stavelser, "fotbollsspel"=3 stavelser)
För att göra en dikt med sex ord bör du välja ut minst 18 ord. 
När du har hittat ~20 ord så googlar du dem, ett efter ett, och skriver ned hur många träffar respektive ord får. 
De sex ord som får lägst antal träffar bildar din dikt. Tänk på att välja enbart svenska sidor när du googlar, om du har valt svenska ord.
Ordet med lägst antal träffar blir diktens titel. Sen formerar du övriga ord som du vill. 
Jag gjorde en engelsk variant med ord från en text om papegojor. 

Noisily
feathery Cockatoo
deforestation
eucalyptus
imitate

Inte så pjåkig. 
- Duktig skata! Duktig skata!
- Tyst i buren, Aramis!

Ett alfabet i relief

Under lördagarna kommer bloggen att sätta ihop ett poesifyllt alfabet, av intressanta ord och dikter. Det inleds så klart med A - B - C.

Från colorbox.com

Det blir även omröstning av Veckans Ord, och läsarna får en utmaning som är kopplad till den.

I sidkolumnen kan ni svara på vilket ord ni föredrar att ha på väggen, i ett broderi. De nominerade är ...



Elsinore - Det engelska ordet för staden Helsingör, är vackert kvinnligt. Det blev berömt genom Shakespeares Hamlet.

Meeresstille - Ett ord som överträffar engelskans "calm sea". Goethe fick läsaren att andas in, snarare än att andas ut.

Omnejd - Ordet nejd har tyskt ursprung och betyder område, trakt. Besläktat med de tyska orden Nahe, Nähe (nära, närhet). Omnejd blir alltså trakterna runt omkring. Ett typiskt Selma Lagerlöf-ord.

Solitary - är ett ord som Google Translate behandlar illa. Ordet ingår ofta som attribut till ett substantiv, ex. solitary life, solitary one. Det är mer ett självvalt liv än ett ensligt sådant, tycker jag. Ursprunget är franskans solitaire (från 1300-talets mitt).

Svavelsommar - Ett ord som inrymmer tidens förgänglighet och alla fasor däremellan. Ett fantastiskt nyskapande ord. Tack för det, Johan Lindblom.

Varghund - är ett ord för olika hundraser. Namnet kommer från förmågan att jaga bort vargar, mycket tack vare sin storlek. För mig är ordet kopplat till den socialrealistiska journalisten och författaren Jack London, vars äventyrsbok "Varghunden" slukades av en läshungrig mellanstadiepojk.

Videung - En ännu icke utknoppad vide. Ordet vide är germanskt (tyska: Weide, engelska: withy) och betydde ursprungligen "något flätat". Zacharias Topelius gjorde poesi av det i barntidningen Trollsländan 1869.

Utmaning (frivilligt)

Skriv en femrading om ditt valda ord. En femrading är en dikt med följande form. Mejla gärna era alster till bookrooka1@gmail.com.

Rad 1: Ett substantiv
Rad 2: Två adjektiv som hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 3: Tre verb som också hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 4: En mening med fyra ord som beskriver en känsla.
Rad 5: Ordet från rad 1 igen, eller en synonym till det.

Exempel:

Vinden

sval, mjuk

blåser, viner, sjunger

Svalkar en varm sommardag

Vinden

***

Nu undrar ni säkert, "Vart tog dagens alfabetsdikter vägen?". Här kommer de.

A som i Alabaster - är en finkornig bergart. Den är genomskinlig och förekommer i färgerna rött, vitt och grått. Den förväxlas ibland med marmor, men är mindre hård och används för bildhuggning och till prydnadsföremål. Ordet kommer från grekiskan. Källa: NE

The Sleeping, by Emily Dickinson (1830-1886). 
Dikten finns i olika versioner, skrivna mellan 1859-1862. Ann Jäderlund har gjort en översättning av en annan version. Den finner ni i "Gång på gång är skogarna rosa", Bonniers, 2012.

Safe in their Alabaster Chambers—

Untouched by Morning

And untouched by Noon—

Sleep the meek members of the Resurrection—

Rafter of satin,

And Roof of stone.

Light laughs the breeze

In her Castle above them—

Babbles the Bee in a stolid Ear,

Pipe the Sweet Birds in gorant cadence—

Ah, what sagacity perished here!

***

B som i Bohem - Ordet kommer från franskans, "Bohème", med betydelsen vagabond. Ursprungligen betydde det att personen, som betraktades vara rom, kom från Böhmen. Sedermera blev det ett uttryck för sorglöst levande artister. Källa: NE

Ma Bohème, par Arthur Rimbaud (1854-1891)

(Publicerades först efter hans död, i samlingen Poésies, 1895.)

Je m'en allais, les poings dans mes poches crevées ;

Mon paletot aussi devenait idéal ;

J'allais sous le ciel, Muse ! et j'étais ton féal ;

Oh ! là là ! que d'amours splendides j'ai rêvées !

Mon unique culotte avait un large trou.

- Petit-Poucet rêveur, j'égrenais dans ma course

Des rimes. Mon auberge était à la Grande Ourse.

- Mes étoiles au ciel avaient un doux frou-frou

Et je les écoutais, assis au bord des routes,

Ces bons soirs de septembre où je sentais des gouttes

De rosée à mon front, comme un vin de vigueur ;

Où, rimant au milieu des ombres fantastiques,

Comme des lyres, je tirais les élastiques

De mes souliers blessés, un pied près de mon coeur !

My Bohemian Life, by Arthur Rimbaud

(Translation by Oliver Bernard: Arthur Rimbaud, Collected Poems, 1962.)

I went off with my hands in my torn coat pockets;

My overcoat too was becoming ideal;

I travelled beneath the sky, Muse! and I was your vassal;

Oh dear me! what marvellous loves I dreamed of!

My only pair of breeches had a big whole in them.

– Stargazing Tom Thumb, I sowed rhymes along my way.

My tavern was at the Sign of the Great Bear.

– My stars in the sky rustled softly.

And I listened to them, sitting on the road-sides

On those pleasant September evenings while I felt drops

Of dew on my forehead like vigorous wine;

And while, rhyming among the fantastical shadows,

I plucked like the strings of a lyre the elastics

Of my tattered boots, one foot close to my heart!

***

C som i Cameo - Det engelska ordet cameo kan betyda:

1) en kort beskrivning, porträtt (eller: cameo role - en liten roll i en teaterpjäs eller film).

2) en smyckessten, kamé

Självklart har den andra betydelsen en mycket äldre bakgrundshistoria än den första. Ordet för smyckesstenen, med upphöjd relief och i olika färger, har förekommit sedan tidigt 1200-tal, troligen med ursprung i persiskan. Källa: NE

Cameo, by Konstantin Balmont (1867-1942)

(Från ryska till engelska av Y. Bonver, 2003)

She’s one of them seem goodly with cameos,

With slowness, enamels of the olds,

Windows to gardens, moonlights, sad accords,

Round a swan neck – light of a pearly necklace.

Wizards gave her a kingdom with a palace,

In which the near and far have the same odds.

And time is sorry to destroy tales’ plots.

Snow will not fan this garden of sweet fairies.

In the mid-night, I’m by her window glass.

There, she was sitting by her bed in silence.

Her spring was loved by the gazelle’s glance.

Lime-trees were bearing in their spell the past.

And velvet pines were dropping shades from highness…

She was alone, she was downcast.