Extraordinär!

Jag har redan kungjort på den här bloggen att jag tycker att poesi handlar väldigt mycket om uppfinningsrikedom. Detsamma kan sägas om kompositörens arbete med sin musik. Den här fredagen presenterar jag tre sånger av en verklig jazzinnovatör, Lina Nyberg.

Skivomslag från linanyberg.se

Lina Nyberg (f. 1970), föddes i Stockholm och växte upp i ett konstnärligt hem. Hon började sjunga med jazzband i 18-årsåldern. Två år senare bildade hon sin egen kvintett. Och vilken grupp sen ... Per "Texas" Johansson, Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Mikel Ulfberg. Källa: linanyberg.se

Än en gång blir ni läsare påminda om Esbjörn Svenssons talang och hans betydelse för svensk jazz. För två veckor sedan gällde det hans produktion av Viktoria Tolstoys "White Russian". 

Men kvällens sånger är Linas egna och hämtade från skivorna "So many stars" (1996), och "Time" (2003).

Ordinary Day
Text & Musik: Lina Nyberg. 
(Från So many stars. Label: Prophone, 1996.)

Early in the morning, vans outside my window
no one's done the dishes and my only wish is
that you could be with me
so I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

Later in the evening lots of folks around me
nothing is important no one gets what they want
but if you could be with me
then I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

Then breeze comes through my window
flows around in my room
I know you're on your way
how you freshen up my day
do you have to go away?

When we're close to sunrise every bird is quiet
no one comes between us and I forget my wishes
when you are here with me
then I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

***

Nästa sångtext är fylld av kärlek och värme. Förälskelsen vibrerar i den experimentella musiken. Flyg med!

Tropical
Text & Musik: Lina Nyberg. 
(Från Time. Label: Prophone, 2003.)

I've been sleeping for months on end
now I'm pale and I'm hazy
hibernation is painful my friend
the weather is lazy
I'm ready to rise
in the light of your eyes
I follow your lead
if you know what I need

we've been awake for days on end
the result is amazing
we are melting some snow my friend
the sparrows are gazing
I'm a child and a queen
if you know what I mean
I follow your lead
if you know what I need

when we fly
through the blizzards eye
we're tropical within
a forest on my skin
when we fly
through the blizzards eye
we're tropical at heart
I knew it from the start

***

Vi behöver svalka av oss. Det regnar bokstavligen floder i Lina Nybergs sista session hos Poetry with Blues. Improvisationer och små visslingar ger lyssnarna en fond byggd på glädje. Håll i minnet att hennes första skiva kom 1993 och att det hittills har blivit 16 album.

Rain like rivers
Text & Musik: Lina Nyberg
(Från Time. Label: Prophone, 2003.) 

I return with empty hands
luggage lost no demands
determined not to recollect
the one I was and you and yet

rain like rivers on my window

I challenge you with great delight
aim in sight arrows flight
determined not to lose this time

wash me clean wash the dust off my skin
turn me down turn me sleepy within

rain like rivers on my window

I reclaim what I lost
heart in hand just to pay the cost
determined not to lose a dime
I told you so I'm out of line

rain like rivers on my window

Hjärtat sjunger i dig

Måndagsklubben för vackra fraser inleder i det ljusa 20-talet med Växjösonen, Pär Lagerkvist (1891-1974). Efter det hyllade verket Ångest (1916), så dröjde det innan Lagerkvist återkom med en samling. Dikterna i "Den lyckliges väg" från 1921 och i "Hjärtats sånger" från 1926 framställdes i en helt annan sinnesstämning än i Ångest. Så här lovordas kärleken i en dikt från 1926.

Som en våg, sköljd upp mot stranden
vilar du hos mig.
När jag smeker dig med handen
skälver havet ini dig.
Djupa hav,
som födde dig.

Kom intill mig, nära till mig,
djup som blivit du.
Detta som inom dig skälver
är ditt hjärta ju.
Är ett mänskohjärta ju.

***

Så här dagen efter Mors dag kan det passa bra att lyfta fram Sylvia Plaths (1932-1963) dikt "Morning Song".
Jag publicerar den första versen och de två avslutande.

Morning Song, by Sylvia Plath

(From Ariel : the restored edition : a facsimile of Plath's manuscript, reinstating her original selction and arrangement /Sylvia Plath ; foreword by Frieda Hughes. New York : HarperCollins Publishers, 2004.)

Love set you going like a fat gold watch.

The midwife slapped your footsoles, and your bald cry

Took its place among the elements.

...

One cry, and I stumble from bed, cow-heavy and floral

In my Victorian nightgown.

Your mouth opens clean as a cat’s.  The window square

Whitens and swallows its dull stars.  And now you try

Your handful of notes;

The clear vowels rise like balloons.

I den svenska översättningen (med kommentarer) av Jenny Tunedal (f. 1973) och Jonas Ellerström (f. 1958) låter det så här.

Morgonsång, av Sylvia Plath

(Ur Ariel. Lund : Ellerström, 2012. Innehåller originalversionen (utgiven först 2004) samt de dikter som lades till i de engelska och amerikanska utgåvorna 1965 och 1966.)

Kärleken drog igång dig som en fet guldklocka.

Barnmorskan daskade dina fotsulor, och ditt kala skrik

tog plats bland elementen.

...

Ett skrik, och jag snubblar ur sängen, en blommig kossa

i viktorianskt nattlinne.

Din mun öppnas, ren som en katts. Fönsterrutan

vitnar och sväljer sina matta stjärnor. Nu provar du

din handfull toner;

klara vokaler stiger som ballonger

***

Även Anne Stevenson (f. 1933) har skrivit ingående om ett barns födelse och dess kroppsfunktioner. Första versen och de tre avslutande raderna kommer här. Dikten mäter upp den lilla människan och betvivlar hennes förmåga.

The Spirit is too Blunt an Instrument, by Anne Stevenson
(From Poems 1955-2005. Bloodaxe Books, 2005.)

The spirit is too blunt an instrument

to have made this baby.

Nothing so unskilful as human passions

could have managed the intricate

exacting particulars: the tiny

blind bones with their manipulating tendons,

the knee and the knucklebones, the resilient

fine meshings of ganglia and vertebrae,

the chain of the difficult spine.

...

It is left to the vagaries of the mind to invent

love and despair and anxiety

and their pain.

It is Holiday

Det kanske saknades lite blueskänsla förra fredagen? Jag lovar er kompensation i kväll. Bloggscenen äntras av "The Lady" herself, Billie Holiday (1915-1959).

Öppningsnumret blir en sång som fick stor betydelse för den amerikanska samhällspolitiken. En antirasistisk protestsång förknippad med Medborgarrättsrörelsen i USA. Den skrevs av Abel Meeropol (1903-1986), en rysk-judisk lärare och medlem i kommunistpartiet, som motiverades av de otäcka lynchbilderna från södra USA.  Sången hade också stor påverkan på musikstilen och Billie Holidays karriär. 1999 utsåg Time Magazine den till "the song of the century". Det har till och med skrivits en bok om sången och dess tillblivelse, “Strange Fruit: The Biography of a Song” av David Margolick. 

Strange fruit
Text och musik: Abel Meeropol
(Commodore Label, 1939)

Southern trees bear a strange fruit

Blood on the leaves and blood at the root

Black bodies swingin’ in the Southern breeze

Strange fruit hangin’ from the poplar trees

Pastoral scene of the gallant South

The bulgin’ eyes and the twisted mouth

Scent of magnolias sweet and fresh

Then the sudden smell of burnin’ flesh

Here is a fruit for the crows to pluck

For the rain to gather, for the wind to suck

For the sun to rot, for the tree to drop

Here is a strange and bitter crop

***

Låtmakarna till nästa låt inspirerades av en bästsäljarbok från 1932, Max Miller's (1899-1967), "I cover the waterfront". Den handlar om en journalist som undersöker smugglingshandel och blir förälskad i dottern till mannen han granskar.

I cover the waterfront

Text: Edward Heyman, 1907-1981

Musik: Johnny Green, 1908-1989

(första inspelning, 1933)

“Away from the city that hurts and knocks,

I’m standing alone by the desolate docks

In the still and the chill of the night

I see the horizon the great unknown

My heart has an ache

It’s as heavy as stone

With the dawn coming on, make it last

I cover the waterfront

I’m watching the sea

Will the one I love

Be coming back to me

I cover the waterfront

In search of my love

An I’m covered

By a starlit sky above

Here am I

Patiently waiting

Hoping and longing

Oh how I yearn

Where are you

Have you thought back time

Will you remember

Will you return

Will the one I love

Be coming back

To me”

***

Jag avslutar med en mycket poetisk och vacker text om New York City. Så vacker att magasinet Timeout placerade den på femte plats bland alla sånger som är skrivna om staden. Den skrevs först för Broadway-musikalen "Thumbs Up", 1934. Billie Holiday spelade in den 1952. Hösttemat i sången känns visserligen malplacerat en sommarkväll som denna, men texten är en oemotståndlig inbjudan till staden. Jag ger er Ella Fitzgerald (1917-1996) och Louis Armstrong (1901-1971).

Autumn in New York

Text & Musik: Vernon Duke (eg. Vladimir Aleksandrovich Dukelsky), 1903-1969. (Musikalen Thumbs Up, 1934)

Autumn in New York, why does it seem so inviting?

Autumn in New York, it spells the thrill of first knighting

Glittering crowds and shimmering clouds in canyons of steel

They’re making me feel, I'm home

Its autumn in New York that brings the promise of new love

Autumn in New York is often mingled with pain

Dreamers with empty hands, may sigh for exotic lands

Its autumn in New York, its good to live it again

Autumn in New York, the gleaming rooftops at sundown

Autumn in New York, it lifts you up when you’re run down

Jaded roues and gay divorces who lunch at the Ritz

Will tell you that its divine

This autumn in New York transforms the slums into Mayfair

Autumn in New York, you’ll need no castle in Spain

Lovers that bless the dark on benches in Central Park

Greet autumn in New York, its good to live it again

Ett alfabet i relief

Under lördagarna kommer bloggen att sätta ihop ett poesifyllt alfabet, av intressanta ord och dikter. Det inleds så klart med A - B - C.

Från colorbox.com

Det blir även omröstning av Veckans Ord, och läsarna får en utmaning som är kopplad till den.

I sidkolumnen kan ni svara på vilket ord ni föredrar att ha på väggen, i ett broderi. De nominerade är ...



Elsinore - Det engelska ordet för staden Helsingör, är vackert kvinnligt. Det blev berömt genom Shakespeares Hamlet.

Meeresstille - Ett ord som överträffar engelskans "calm sea". Goethe fick läsaren att andas in, snarare än att andas ut.

Omnejd - Ordet nejd har tyskt ursprung och betyder område, trakt. Besläktat med de tyska orden Nahe, Nähe (nära, närhet). Omnejd blir alltså trakterna runt omkring. Ett typiskt Selma Lagerlöf-ord.

Solitary - är ett ord som Google Translate behandlar illa. Ordet ingår ofta som attribut till ett substantiv, ex. solitary life, solitary one. Det är mer ett självvalt liv än ett ensligt sådant, tycker jag. Ursprunget är franskans solitaire (från 1300-talets mitt).

Svavelsommar - Ett ord som inrymmer tidens förgänglighet och alla fasor däremellan. Ett fantastiskt nyskapande ord. Tack för det, Johan Lindblom.

Varghund - är ett ord för olika hundraser. Namnet kommer från förmågan att jaga bort vargar, mycket tack vare sin storlek. För mig är ordet kopplat till den socialrealistiska journalisten och författaren Jack London, vars äventyrsbok "Varghunden" slukades av en läshungrig mellanstadiepojk.

Videung - En ännu icke utknoppad vide. Ordet vide är germanskt (tyska: Weide, engelska: withy) och betydde ursprungligen "något flätat". Zacharias Topelius gjorde poesi av det i barntidningen Trollsländan 1869.

Utmaning (frivilligt)

Skriv en femrading om ditt valda ord. En femrading är en dikt med följande form. Mejla gärna era alster till bookrooka1@gmail.com.

Rad 1: Ett substantiv
Rad 2: Två adjektiv som hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 3: Tre verb som också hör ihop med ordet i rad 1.
Rad 4: En mening med fyra ord som beskriver en känsla.
Rad 5: Ordet från rad 1 igen, eller en synonym till det.

Exempel:

Vinden

sval, mjuk

blåser, viner, sjunger

Svalkar en varm sommardag

Vinden

***

Nu undrar ni säkert, "Vart tog dagens alfabetsdikter vägen?". Här kommer de.

A som i Alabaster - är en finkornig bergart. Den är genomskinlig och förekommer i färgerna rött, vitt och grått. Den förväxlas ibland med marmor, men är mindre hård och används för bildhuggning och till prydnadsföremål. Ordet kommer från grekiskan. Källa: NE

The Sleeping, by Emily Dickinson (1830-1886). 
Dikten finns i olika versioner, skrivna mellan 1859-1862. Ann Jäderlund har gjort en översättning av en annan version. Den finner ni i "Gång på gång är skogarna rosa", Bonniers, 2012.

Safe in their Alabaster Chambers—

Untouched by Morning

And untouched by Noon—

Sleep the meek members of the Resurrection—

Rafter of satin,

And Roof of stone.

Light laughs the breeze

In her Castle above them—

Babbles the Bee in a stolid Ear,

Pipe the Sweet Birds in gorant cadence—

Ah, what sagacity perished here!

***

B som i Bohem - Ordet kommer från franskans, "Bohème", med betydelsen vagabond. Ursprungligen betydde det att personen, som betraktades vara rom, kom från Böhmen. Sedermera blev det ett uttryck för sorglöst levande artister. Källa: NE

Ma Bohème, par Arthur Rimbaud (1854-1891)

(Publicerades först efter hans död, i samlingen Poésies, 1895.)

Je m'en allais, les poings dans mes poches crevées ;

Mon paletot aussi devenait idéal ;

J'allais sous le ciel, Muse ! et j'étais ton féal ;

Oh ! là là ! que d'amours splendides j'ai rêvées !

Mon unique culotte avait un large trou.

- Petit-Poucet rêveur, j'égrenais dans ma course

Des rimes. Mon auberge était à la Grande Ourse.

- Mes étoiles au ciel avaient un doux frou-frou

Et je les écoutais, assis au bord des routes,

Ces bons soirs de septembre où je sentais des gouttes

De rosée à mon front, comme un vin de vigueur ;

Où, rimant au milieu des ombres fantastiques,

Comme des lyres, je tirais les élastiques

De mes souliers blessés, un pied près de mon coeur !

My Bohemian Life, by Arthur Rimbaud

(Translation by Oliver Bernard: Arthur Rimbaud, Collected Poems, 1962.)

I went off with my hands in my torn coat pockets;

My overcoat too was becoming ideal;

I travelled beneath the sky, Muse! and I was your vassal;

Oh dear me! what marvellous loves I dreamed of!

My only pair of breeches had a big whole in them.

– Stargazing Tom Thumb, I sowed rhymes along my way.

My tavern was at the Sign of the Great Bear.

– My stars in the sky rustled softly.

And I listened to them, sitting on the road-sides

On those pleasant September evenings while I felt drops

Of dew on my forehead like vigorous wine;

And while, rhyming among the fantastical shadows,

I plucked like the strings of a lyre the elastics

Of my tattered boots, one foot close to my heart!

***

C som i Cameo - Det engelska ordet cameo kan betyda:

1) en kort beskrivning, porträtt (eller: cameo role - en liten roll i en teaterpjäs eller film).

2) en smyckessten, kamé

Självklart har den andra betydelsen en mycket äldre bakgrundshistoria än den första. Ordet för smyckesstenen, med upphöjd relief och i olika färger, har förekommit sedan tidigt 1200-tal, troligen med ursprung i persiskan. Källa: NE

Cameo, by Konstantin Balmont (1867-1942)

(Från ryska till engelska av Y. Bonver, 2003)

She’s one of them seem goodly with cameos,

With slowness, enamels of the olds,

Windows to gardens, moonlights, sad accords,

Round a swan neck – light of a pearly necklace.

Wizards gave her a kingdom with a palace,

In which the near and far have the same odds.

And time is sorry to destroy tales’ plots.

Snow will not fan this garden of sweet fairies.

In the mid-night, I’m by her window glass.

There, she was sitting by her bed in silence.

Her spring was loved by the gazelle’s glance.

Lime-trees were bearing in their spell the past.

And velvet pines were dropping shades from highness…

She was alone, she was downcast.

En död, en räv och en okänd

... låter som en kriminalroman av Leif G. W. Persson.

Men är i själva verket rubriken för onsdagarna hos Poetry with Blues. Mitt i veckan publicerar jag tre texter av tre olika poeter. En text av någon hyllad poet - som lämnat oss, en text av någon erfaren räv - som tassar i markerna, och en text av någon mindre känd - vars röst kan vara värd att lyssna till.

Jag börjar med en dikt som ofta reciteras. Det vore intressant att jämföra Google-sökningar för olika poem. Jag är rätt säker på att Karin Boyes dikt skulle placera sig högt på listan.

***

Karin Boye (1900-1941)
Hon föddes i Göteborg men 1909 flyttade familjen till Huddinge. I Stockholm utbildade hon sig så småningom till folkskollärare (examen 1921). Under 30-talet arbetade hon som lärarinna i bl.a. Motala och Täby. Det var under den perioden som hennes mest hyllade diktsamling kom ut, "För trädets skull".

Jag har tidigare skrivit om Carl Sandburgs dikt "Fog" som ett skolexempel för metaforer. Karin Boyes dikt har samma tyngd när det gäller natursymbolik. Den handlar inte enbart om våren utan kretsar lika mycket kring frågor om kärlek. Knoppbristningen är väl i själva verket en beskrivning av förälskelsen.

Nu tänker jag komma med ett påstående som kommer förarga en del av er. 
Jag anser att ...
- det är viktigare att gymnasieelever får möta kraften i "Ja visst gör det ont" och att de får lära sig analysera den, än att de tvingas sjunga sånger om nationell självhävdelse (ex. Du gamla, du fria) och psalmer om Guds blomsterprakt på jorden (ex. Den blomstertid nu kommer).

I will not publish an english interpretation of the poem, because I didn't like either of the two I have read.

Ja visst gör det ont, av Karin Boye

(Ur diktsamlingen För trädets skull, 1935)

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan 

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  -

svårt att vilja stanna

                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden  -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

                              som skapar världen.

***

Så kommer räven, som inte raskar över någon is utan smyger över rabatten. Ett sniff i natten räcker, för att väcka minnet av dagen. Sådana är mina upplevelser av Tomas Tranströmers diktning. Ett sniff i en Tranströmer-dikt räcker, för att få en spegling av världen. 

Jag har aldrig blivit så glad och stolt över en landsman, som jag blev när han mottog Nobelpriset i litteratur. Nu blir han bloggens första "onsdagsräv".

Tomas Tranströmer (f. 1931)
Han är född och uppvuxen på Söder i Stockholm. Han utbildade sig till psykolog och tog en fil. kand-examen 1956. Inledningsvis var han anställd vid Stockholms universitets psykotekniska institut. Från 1965 till 2000 bodde han och hans familj i Västerås. 
Hans dikter är översatta till mer än 50 språk.

Dikten "Sena maj" handlar om naturen och jaget, ljuset och mörkret. Den vackra slutraden i första versen inleds med en ljuvlig alliteration, "Brevlådan lyser lugnt". Den raden är i paritet med Carl Sandburgs "The fog comes on little cat feet".

Sena maj, av Tomas Tranströmer

(Ur diktsamlingen "Stigar. Egna dikter jämte tolkningar av Robert Bly och Janos Pilinszky", 1973)

Äppelträd och körsbärsträd i blom hjälper orten att sväva

i den ljuva smutsiga majnatten, vit flytväst, tankarna går vida.

Gräs och ogräs med tysta envisa vingslag.

Brevlådan lyser lugnt, det skrivna kan inte tas tillbaka.

 Mild kylig vind går genom skjortan och trevar efter hjärtat.

 Äppelträd och körsbärsträd, de skrattar tyst åt Salomo

 de blommar i min tunnel. Jag behöver dem

 Inte för att glömma utan för att minnas.

***

Dagens sista dikt är skriven av Johan Lindblom (f. 1975). Den finns med på en av hans Spoken word-skivor. Utöver skivorna har han gett ut fyra diktsamlingar. Den senaste är utgiven av Monolit Förlag.

Ut ur mitt skinn, 1995

Lappverk, 1998

Nattbrev, 2001

Vävnader, 2007

Han uppträder ofta i olika scenarrangemang och läser upp sina dikter. I början av april var han gäst i Café Hängmattan, Musikens Hus, Göteborg. Även den danska författarinnan Suzanne Brøgger var inbjuden.

Han har agerat estradpoet vid Cirkus Miramars föreställningar och varit konstnärlig ledare för Göteborgs poesifestival.

: svavelsommar, av Johan Lindblom

(Från Spoken word-skivan med samma namn)

att gå vidare varje människas utsträckning

den sammanlagda summan av en människas steg under en livstid

varv efter varv över jorden för att vid döden möta sig själv som barn

att gå vidare varje dag samma gator varje dag en annan mask

jag minns dig men du minns inte mig sommaren som kommer

och sommaren som försvinner som papperssvalor mot himlen

Copyright: Brocken Inaglory

att gå vidare att befinna sig i en ständigt fallande rörelse

att närma sig själva händelsehorisonten hettan i huvudet händerna

hjärnans materia och antimateria att vara svavel

att gå vidare allt skall bindas samman en spindelväv

mellan koordinater en silkestråd mellan årstider som blöder in i varandra

en bön som upprepas som upprepas i varje andetag

att gå vidare under den bipolära himlen själen skall förskingras

som rullande tärningar en hela tiden fallande rörelse steg för steg över jorden

jag vill i varje ögonblick förändra mitt liv