Kärleken är befriande

  För tillfället lägger jag mycket tid på att slutföra PSTC 2015. Rekryteringen av jurymedlemmar har gått långsammare i år. Jag har dessutom haft ett par avhopp som ytterligare har försenat formeringen. I dagsläget har jag tre kvinnliga textbedömare. Jag räknar med att redovisa PSTC-finalen under vecka 38, lite senare än planerat.
  Till kvällens inlägg har jag än en gång hämtat kärleksinspiration från boken "121 dikter om kärlek", utgiven av Brombergs förlag (2011).

  Jag börjar med en klassisk visa, vars text först dök upp i Evert Taubes "Svärmerier" (1946). Egentligen består dikten av en endaste mening. Efter diktraderna får ni sonen Sven-Bertils framförande i ett ljudklipp.

Så skimrande var aldrig havet ..., av Evert Taube (1890-1976)
(först publicerad i Svärmerier. Stockholm : Bonnier, 1946.)

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

***

  Vi fortsätter med en riktig kortis av poeten och dramatikern Pamela Jaskoviak. Hon är numera kåsör i radioprogrammet "Godmorgon, världen!".

Jag samlade ..., av Pamela Jaskoviak (f. 1966)
(ur 121 dikter om kärlek. Stockholm : Bromberg, 2011.)

Jag samlade på solglasögon
du speglade dej som i tjärnvatten
så föll vi samman.

***

  En humoristisk avslutningsmiddag bjuder May Engvall på. 
Under många år arbetade May Engvall som grafiker på Svenska Dagbladet, och blev där grafikerfackets första kvinnliga ordförande. 
  Hon gjorde sig känd som debattör och skrev otaliga artiklar i pressen. May Engvall var även en uppskattad kåsör i tidningen Folket under många år, då under signaturen Maj O´Näs.
Politiken var ett stort intresse för May Engvall och som 80-åring kandiderade hon till riksdagen för socialdemokraterna.

Som författare gav hon bland annat ut barnböcker såsom "Motellmysteriet" och "Kram och kyss : första ordboken om kärlek och sex". En annan bok, Tänk sig för Augusta, är publicerad på internet.

Han kommer i kväll!, av May Engvall (1927-2009)
(ur 121 dikter om kärlek. Stockholm : Bromberg, 2011.)

Han kommer i kväll!
Allt jag läst
om vit duk, levande ljus
och vin och smårätter
dundrar genom skallen.
Jag knuffas i snabbköpet
och köper för dyrt.
Kö till förbannelse
på systemet.
Mot röd gubbe
undgår jag döden
med två centimeter
utan att märka det.
I hissen avstår jag
med viss saknad
från att pussa grannen.
Timvis jäkt - allting klart.
Två minuter att duscha
och ta på vackra klänningen.
Det sista hinner jag inte.

Du är hos mej. Här hos mej!
När vi äntligen tänker på mat
är den kall.
Vinet är varmt och ljusen
nedbrunna.
Glupande hungriga
har vi inte en aning
om vad vi äter.

Kärleken går som en vind genom rummet

  Jag har haft lite ont om tid för mina inlägg under måndag och tisdag, dels beroende på att jag har börjat jobba igen och dels för att mina kontakter med PSTC-juryn är i full gång. Det ser bra ut på den fronten. Idag hinner jag bara få ihop ett inlägg med två underbara kärleksdikter.

121 dikter om kärlek
Stockholm : Bromberg, 2011

***

([När vi dansar] av Sara Hallström (f. 1979), ur antologin "121 Dikter om kärlek". Brombergs, 2011.)

När vi dansar, när vi står hos varandra,
om jag kan röra vid dig utan att använda mina fingrar,
som en katt lyfter en katt i nackskinnet med munnen.
Musiken drar genom ryggraden och skakar,
din kropp en annan men samma,
jag behöver inget foder att lägga mellan.
Stunden tar dagar,
går som en dämpad explosion genom dygnen,
bränner bort allt torrt gräs och slickar håret över armarna.
Om jag får plats i dig är det i luckan mellan skulderbladen,
under håret bland varma rötter.
När du sticker tungan i min mun
är du inte ens en decimeter från min hjärna,
här vill jag ha oss

***

Min älskade ligger intill mig, av Margareta Ekström (f. 1930)
(ur "121 Dikter om kärlek". Brombergs, 2011.)

Min älskade ligger intill mig.
Insvept i täcket
är han alldeles blommig,
han som om dagen är så enfärgad.
Ja,han vilar krökt intill mig
som en stor,blommig kålmask.
Hans andetag susar som nattens jämna puls.

Min älskade sover intill mig.
Hans hand som nyss höll hårt i min
har slappnat och i drömmen
håller han i någon annan.
Mina fötter inkilade mellan hans ben
förvandlas till tortyrinstrument.
Med bävan undrar jag
när han skall bryta sig ut ur mardrömmen
med ett skrik
som från en skadeskjuten säl.
Men än susar hans andetag
som en sommarvind genom rummet.

Han pustar liv över mina kinder
och natten sträcker sig framför oss:
en ointecknad kalender
med hararnas sammanträden under månen.

Min älskade vilar intill mig,
blommig och frånvarande.
Och jag njuter dessa timmar
och minns hur jag mitt i dagens jäkt
kunde längta hit, just hit
som till en kommande båtresa
med overksamhetens lustyacht
följd av en flock tysta måsar
på spaning efter en smula tid.

Mit hjerte i verden

  Idag har jag besökt Kulturværftet i Helsingör. Det är en fröjdefull plats att vara bibliotekarie på. Tänk hur det vore att jobba där. Mitt besök i Helsingborgs systerort gäller i första hand en schackturnering, men självklart blir det dansk förströelse mellan varven.

  Från och med i dag går bloggen in i en ny veckoplanering. Måndagarna fortsätter att vara en mix av stjärnbilder och blomdikter, fast nu utökat med kärleksdikter. Dagen till Kulturværftets ära ägnas åt danska kärleksdikter.

***

  Boken som jag studerat för att välja ut kärleksdikter heter "Kærestebogen - 201 danske digte og historier om kærlighed" och är redigerad av Asger Schnack. Den utkom på Aschehoug förlag, 1999. Redaktören för den återkommer med en egen dikt i morgon.

Kvällens första dikt är skriven av Tove Meyer (1913-1972).

Du i min verden, av Tove Meyer
(ur Drømte dage, 1952.)

Du var en dag
i et strejf mod armen.
Da var det forår,
- og da kom varmen.

Som vindens bølger
i rugens rige
gled dine kys
mod min læbes flige.

Du var en ildstav,
en bronceskygge
metallisk spændt
i mit væsens lykke.

*

Da regn opløste
dit spår i mulden
da var det løvfald,
 - og da kom kulden.

Jeg så omkring mig
med angste blikke.
- Du i min verden?
Du var der ikke --

(strejf=rörelse, forår= vårtid, bølger=vågor, rugens=rågens, 
flige=flikar, kulden=kylan)

***

  Självklart fanns ett antal dikter av Inger Christensen med i antologin. Jag har valt en väldigt kort sådan.

Sommerkort liv, av Inger Christensen (1935-2009)
(ur Græs. Gyldendal, 1963)

Sommerkort liv
ensom frost i blomst
kærlighedens stjernetræ





***

  Jag avslutar med den begåvade Michael Strunge som lämnade oss alldeles för tidigt. Jag citerar  Alex författarlexikon.

   Michael Strunges diktning, konsekvent motsägelsefull, vildsint exalterad och visionär, med tydliga influenser av högmodernismens och surrealismens svalka parad med hettan från punken och 10-talets bildstormande -ismer, var starkt varierad och präglad av ett ständigt experimenterande.

Hjerter Dame, av Michael Strunge (1958-1986)
(ur Popsange - en moderne kærlighedsaffære : poesialbum. Valby : Borgen, cop. 1983)

Og du er mit hjerte denne vinter.
Varm og rund og Orange som solens tvilling
stråler du lydløst og højt i min himmel
og giver sneen en tone af ild.
Og du pumper lyset igennem min verden
glemte drømme folder sig ud
og flyver med vinger af stråler
løftet af den varme luft
dybt ind i himlen af is
- og regnen falder varm og lysende
over denne by i Gråt og støj.

(gråt=grått, støj=brus, oväsen)

Extraordinär!

Jag har redan kungjort på den här bloggen att jag tycker att poesi handlar väldigt mycket om uppfinningsrikedom. Detsamma kan sägas om kompositörens arbete med sin musik. Den här fredagen presenterar jag tre sånger av en verklig jazzinnovatör, Lina Nyberg.

Skivomslag från linanyberg.se

Lina Nyberg (f. 1970), föddes i Stockholm och växte upp i ett konstnärligt hem. Hon började sjunga med jazzband i 18-årsåldern. Två år senare bildade hon sin egen kvintett. Och vilken grupp sen ... Per "Texas" Johansson, Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Mikel Ulfberg. Källa: linanyberg.se

Än en gång blir ni läsare påminda om Esbjörn Svenssons talang och hans betydelse för svensk jazz. För två veckor sedan gällde det hans produktion av Viktoria Tolstoys "White Russian". 

Men kvällens sånger är Linas egna och hämtade från skivorna "So many stars" (1996), och "Time" (2003).

Ordinary Day
Text & Musik: Lina Nyberg. 
(Från So many stars. Label: Prophone, 1996.)

Early in the morning, vans outside my window
no one's done the dishes and my only wish is
that you could be with me
so I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

Later in the evening lots of folks around me
nothing is important no one gets what they want
but if you could be with me
then I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

Then breeze comes through my window
flows around in my room
I know you're on your way
how you freshen up my day
do you have to go away?

When we're close to sunrise every bird is quiet
no one comes between us and I forget my wishes
when you are here with me
then I don't have to be all alone
with all those boring things an Ordinary day is bringing

***

Nästa sångtext är fylld av kärlek och värme. Förälskelsen vibrerar i den experimentella musiken. Flyg med!

Tropical
Text & Musik: Lina Nyberg. 
(Från Time. Label: Prophone, 2003.)

I've been sleeping for months on end
now I'm pale and I'm hazy
hibernation is painful my friend
the weather is lazy
I'm ready to rise
in the light of your eyes
I follow your lead
if you know what I need

we've been awake for days on end
the result is amazing
we are melting some snow my friend
the sparrows are gazing
I'm a child and a queen
if you know what I mean
I follow your lead
if you know what I need

when we fly
through the blizzards eye
we're tropical within
a forest on my skin
when we fly
through the blizzards eye
we're tropical at heart
I knew it from the start

***

Vi behöver svalka av oss. Det regnar bokstavligen floder i Lina Nybergs sista session hos Poetry with Blues. Improvisationer och små visslingar ger lyssnarna en fond byggd på glädje. Håll i minnet att hennes första skiva kom 1993 och att det hittills har blivit 16 album.

Rain like rivers
Text & Musik: Lina Nyberg
(Från Time. Label: Prophone, 2003.) 

I return with empty hands
luggage lost no demands
determined not to recollect
the one I was and you and yet

rain like rivers on my window

I challenge you with great delight
aim in sight arrows flight
determined not to lose this time

wash me clean wash the dust off my skin
turn me down turn me sleepy within

rain like rivers on my window

I reclaim what I lost
heart in hand just to pay the cost
determined not to lose a dime
I told you so I'm out of line

rain like rivers on my window

Tid att lyssna

Tidskriften Die Zeit i Tyskland inviterade poeter och tidskrifter till en europeisk poesiexkursion inför EU-valet. Det resulterade i tio dikter, från tio länder, publicerade i tio tidskrifter. Uppdraget för poeterna var att porträttera sin nation på fyra diktrader. Det gick så där. Tre av bidragen översteg radantalet och flertalet andades melankoli snarare än stolthet. Min favorit bland de tio, är den här:

Publicerad i: Kosovo 2.0
Poet: Shpëtim Selmani

On the first day blood was created
on the second day death
on the third love was mentioned
and then there were no days left for us

***

Jag hoppas att ni lagt märke till mina länkar i högerspalten. I dagens Utblick vill jag uppmärksamma "Poetry Out Loud", som är en webbplats tillägnad recitationskonsten. 

I USA tävlar high school-studenter över hela landet i poesirecitation. Det är enastående vilket värde man sätter på lyriken och det engelska språket. 

- Varför kan vi inte anordna något liknande i våra gymnasieskolor?

De nationella mästerskapen avgjordes 30 april i Washington, D.C. Under kvalificeringarna har 365000 studenter deltagit. Till slut stod Anita Norman från Arlington High School i Tennessee som vinnare. Om ni inte har förstått vilken kraft en diktuppläsning kan ha, bör ni lyssna på miss Norman. Hon reciterar "Let the Light Enter" av Frances Ellen Watkins Harper. Diktens tema är Goethes slutord på dödsbädden. 
De inledande två verserna följer här:

Let the Light Enter, by Frances Ellen Watkins Harper

The Dying Words of Goethe

“Light! more light! the shadows deepen,
        And my life is ebbing low,
Throw the windows widely open:
        Light! more light! before I go.

“Softly let the balmy sunshine
        Play around my dying bed,
E’er the dimly lighted valley
        I with lonely feet must tread.
...

***

Samtidigt satsar Massachusetts Poetry Festival på att sprida poesins budskap via Bostons kollektivtrafik. Projektet kallas "Poetry on the T". En av dikterna som pendlarna kan ta del av under maj månad, är:

The Summer Day, by Mary Oliver
(From New and Selected Poems, Volume 1. Boston : The Beacon Press, 1992.)

Who made the world?
Who made the swan, and the black bear?
Who made the grasshopper?
This grasshopper, I mean-
the one who has flung herself out of the grass,
the one who is eating sugar out of my hand,
who is moving her jaws back and forth instead of up and down-
who is gazing around with her enormous and complicated eyes.
Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face.
Now she snaps her wings open, and floats away.
I don't know exactly what a prayer is.
I do know how to pay attention, how to fall down
into the grass, how to kneel down in the grass,
how to be idle and blessed, how to stroll through the fields,
which is what I have been doing all day.
Tell me, what else should I have done?
Doesn't everything die at last, and too soon?
Tell me, what is it you plan to do
with your one wild and precious life?

Vågor från öst

Onsdagstemat hämtar inspiration från vårt grannland i öster.
Ni får gärna lägga en röst i högerspaltens omröstning så att jag ser om den fungerar. Bloggers variant fungerade inte.

Trots att jag läser många barnböcker har jag faktiskt aldrig varit särskilt engagerad i Tove Janssons Mumindal. Det var en annan sorts finlandssvensk litteratur som jag lånade hem från biblioteket. I tjugoårsåldern läste jag Edith Södergran, Solveig von Schoultz och Bo Carpelan. 

Men också den finske lyrikern Pentti Saarikoski (1937-1983).
Han föddes i Karelen men växte upp i Helsingfors. Under kriget vistades han en kort period i Norrköping. Han studerade latin, grekiska, historia och lingvistik vid Helsingfors universitet, men tog aldrig någon examen. Från 1975 till sin död 1983 var han bosatt på Tjörn i Bohuslän. Under den perioden utkom tre samlingar som innehåller en del historiska referenser. Men jag har valt ut en dikt där han beskriver sin närmiljö. Jag är väldigt förtjust i tonläget och rytmen i den.

(Ur Thiarnia, av Pentti Saarikoski. En samlingsvolym med verken Dansgolvet på berget; Spela upp till dans; Den dunkles danser. Översättning: Mia Berner i samarbete med författaren ; efterskrift: Mia Berner. Lund : Ellerström, 2000.)

I min geocentriska värld
i Skärhamn
i fisklukten ytterst på bryggan
sitter jag med fötterna dinglande från knäna
i maj
Tjocka båtar som låtsas vara änder
flyter

på bottnens silltunneband
Mot magasinets vägg två tomma stolar
de som satt där dog i vintras
berättaren
och lyssnaren

Bland dem med två kängor
är jag udda
kommer nånannanstans ifrån

Stadens små trähus
knuffas, skjuter varandra ur vägen
klättrar på varandras axlar

på stranden buntar solen ihop sina strålar
stjälper sig i en svart kittel
som gungar på vågorna

***

Veckans "rävhona" är en prisbelönt finlandssvensk poet som debuterade 1972 med "En dikt om kärlek och annat".

Tua Forsström (f. 1947) föddes i Borgå och växte upp i västra Nyland. Numera delar hon sitt boende mellan Helsingfors och barndomstrakterna. Hon studerade litterturvetenskap, filosofi och socialpsykologi vid Helsingfors universitet. Därefter jobbade hon som förlagsredaktör åren 1972-1992. Sedan dess har hon varit författare på heltid.

Hon skriver ofta om människors utsatthet och om kärlek och ensamhet. Färgskalan i dikterna går från vemodigt grått till silvervitt, även om naturens egna vattenfärger bildar slingor på ytan.

(Ur Sånger : dikter, av Tua Forsström. Helsingfors : Söderström, 2006.)

Vi hade ett hem i dimman
Lance, det militärgråa fartyget ute i isen
Jag visste inte att ljuset kan vara så ljust
"Den som verkligen ser, ser endast
det han är utan"
Vi lärde oss att allting driver grönt
och violett på Barents hav

***

Veckans "okända" författare debuterade 1994 med "Öga för öga" och har blivit beskriven som en lekfull innovatör inom finlandssvensk poesi.

Ralf Andtbacka (f. 1963) är född i Kronoby och bosatt i Vasa sedan 1990. Han har sedan slutet av 1980-talet verkat som poet och kritiker och arbetat på bred front för att främja poesins livsvillkor både inom Finland och internationellt. År 2010 grundade han förlaget Ellips. Andtbacka har också översatt engelsk och amerikansk poesi. Källa: Schildts & Söderströms hemsida.

Om nätterna andas rummen, [första versen], av Ralf Andtbacka
(Ur Café Sjöjungfrun. Helsingfors : Söderström, 1999.)

Om nätterna andas rummen blått och svalka
hemligt register nyanser valenser frekvenser
knäppningar när virket lever och plåttaket
dras samman vaken långt in på småtimmarna
i juni som vecklat ut sin skira doftkarta
med fuktskadade veckotidningar bilder
av Heyerdahls bulliga papyrusskepp först
utfläkt segel och solgudens stolta brinnande öga
sedan söndersliten rest guppande saltbränd
tills destillerat gryningsljus bleker väggarna
och sömnigheten äntligen rullar in
en långsam långsam långsam dyning

Hjärtat sjunger i dig

Måndagsklubben för vackra fraser inleder i det ljusa 20-talet med Växjösonen, Pär Lagerkvist (1891-1974). Efter det hyllade verket Ångest (1916), så dröjde det innan Lagerkvist återkom med en samling. Dikterna i "Den lyckliges väg" från 1921 och i "Hjärtats sånger" från 1926 framställdes i en helt annan sinnesstämning än i Ångest. Så här lovordas kärleken i en dikt från 1926.

Som en våg, sköljd upp mot stranden
vilar du hos mig.
När jag smeker dig med handen
skälver havet ini dig.
Djupa hav,
som födde dig.

Kom intill mig, nära till mig,
djup som blivit du.
Detta som inom dig skälver
är ditt hjärta ju.
Är ett mänskohjärta ju.

***

Så här dagen efter Mors dag kan det passa bra att lyfta fram Sylvia Plaths (1932-1963) dikt "Morning Song".
Jag publicerar den första versen och de två avslutande.

Morning Song, by Sylvia Plath

(From Ariel : the restored edition : a facsimile of Plath's manuscript, reinstating her original selction and arrangement /Sylvia Plath ; foreword by Frieda Hughes. New York : HarperCollins Publishers, 2004.)

Love set you going like a fat gold watch.

The midwife slapped your footsoles, and your bald cry

Took its place among the elements.

...

One cry, and I stumble from bed, cow-heavy and floral

In my Victorian nightgown.

Your mouth opens clean as a cat’s.  The window square

Whitens and swallows its dull stars.  And now you try

Your handful of notes;

The clear vowels rise like balloons.

I den svenska översättningen (med kommentarer) av Jenny Tunedal (f. 1973) och Jonas Ellerström (f. 1958) låter det så här.

Morgonsång, av Sylvia Plath

(Ur Ariel. Lund : Ellerström, 2012. Innehåller originalversionen (utgiven först 2004) samt de dikter som lades till i de engelska och amerikanska utgåvorna 1965 och 1966.)

Kärleken drog igång dig som en fet guldklocka.

Barnmorskan daskade dina fotsulor, och ditt kala skrik

tog plats bland elementen.

...

Ett skrik, och jag snubblar ur sängen, en blommig kossa

i viktorianskt nattlinne.

Din mun öppnas, ren som en katts. Fönsterrutan

vitnar och sväljer sina matta stjärnor. Nu provar du

din handfull toner;

klara vokaler stiger som ballonger

***

Även Anne Stevenson (f. 1933) har skrivit ingående om ett barns födelse och dess kroppsfunktioner. Första versen och de tre avslutande raderna kommer här. Dikten mäter upp den lilla människan och betvivlar hennes förmåga.

The Spirit is too Blunt an Instrument, by Anne Stevenson
(From Poems 1955-2005. Bloodaxe Books, 2005.)

The spirit is too blunt an instrument

to have made this baby.

Nothing so unskilful as human passions

could have managed the intricate

exacting particulars: the tiny

blind bones with their manipulating tendons,

the knee and the knucklebones, the resilient

fine meshings of ganglia and vertebrae,

the chain of the difficult spine.

...

It is left to the vagaries of the mind to invent

love and despair and anxiety

and their pain.

It is Holiday

Det kanske saknades lite blueskänsla förra fredagen? Jag lovar er kompensation i kväll. Bloggscenen äntras av "The Lady" herself, Billie Holiday (1915-1959).

Öppningsnumret blir en sång som fick stor betydelse för den amerikanska samhällspolitiken. En antirasistisk protestsång förknippad med Medborgarrättsrörelsen i USA. Den skrevs av Abel Meeropol (1903-1986), en rysk-judisk lärare och medlem i kommunistpartiet, som motiverades av de otäcka lynchbilderna från södra USA.  Sången hade också stor påverkan på musikstilen och Billie Holidays karriär. 1999 utsåg Time Magazine den till "the song of the century". Det har till och med skrivits en bok om sången och dess tillblivelse, “Strange Fruit: The Biography of a Song” av David Margolick. 

Strange fruit
Text och musik: Abel Meeropol
(Commodore Label, 1939)

Southern trees bear a strange fruit

Blood on the leaves and blood at the root

Black bodies swingin’ in the Southern breeze

Strange fruit hangin’ from the poplar trees

Pastoral scene of the gallant South

The bulgin’ eyes and the twisted mouth

Scent of magnolias sweet and fresh

Then the sudden smell of burnin’ flesh

Here is a fruit for the crows to pluck

For the rain to gather, for the wind to suck

For the sun to rot, for the tree to drop

Here is a strange and bitter crop

***

Låtmakarna till nästa låt inspirerades av en bästsäljarbok från 1932, Max Miller's (1899-1967), "I cover the waterfront". Den handlar om en journalist som undersöker smugglingshandel och blir förälskad i dottern till mannen han granskar.

I cover the waterfront

Text: Edward Heyman, 1907-1981

Musik: Johnny Green, 1908-1989

(första inspelning, 1933)

“Away from the city that hurts and knocks,

I’m standing alone by the desolate docks

In the still and the chill of the night

I see the horizon the great unknown

My heart has an ache

It’s as heavy as stone

With the dawn coming on, make it last

I cover the waterfront

I’m watching the sea

Will the one I love

Be coming back to me

I cover the waterfront

In search of my love

An I’m covered

By a starlit sky above

Here am I

Patiently waiting

Hoping and longing

Oh how I yearn

Where are you

Have you thought back time

Will you remember

Will you return

Will the one I love

Be coming back

To me”

***

Jag avslutar med en mycket poetisk och vacker text om New York City. Så vacker att magasinet Timeout placerade den på femte plats bland alla sånger som är skrivna om staden. Den skrevs först för Broadway-musikalen "Thumbs Up", 1934. Billie Holiday spelade in den 1952. Hösttemat i sången känns visserligen malplacerat en sommarkväll som denna, men texten är en oemotståndlig inbjudan till staden. Jag ger er Ella Fitzgerald (1917-1996) och Louis Armstrong (1901-1971).

Autumn in New York

Text & Musik: Vernon Duke (eg. Vladimir Aleksandrovich Dukelsky), 1903-1969. (Musikalen Thumbs Up, 1934)

Autumn in New York, why does it seem so inviting?

Autumn in New York, it spells the thrill of first knighting

Glittering crowds and shimmering clouds in canyons of steel

They’re making me feel, I'm home

Its autumn in New York that brings the promise of new love

Autumn in New York is often mingled with pain

Dreamers with empty hands, may sigh for exotic lands

Its autumn in New York, its good to live it again

Autumn in New York, the gleaming rooftops at sundown

Autumn in New York, it lifts you up when you’re run down

Jaded roues and gay divorces who lunch at the Ritz

Will tell you that its divine

This autumn in New York transforms the slums into Mayfair

Autumn in New York, you’ll need no castle in Spain

Lovers that bless the dark on benches in Central Park

Greet autumn in New York, its good to live it again