I morgon får vi reda på vem som blir Nobelpristagare i litteratur. Bloggen kommer inte följa upp utmärkelsen. För med det här korta slutanförandet avslutar jag bloggen "Poetry with Blues". Det är ett halvdyrt och väldigt otacksamt arbete jag lagt ner. Jag har bokgåvor och ett gitarrsmycke som inte blivit utdelade för att mottagarna inte vill ha dem. När jag skickar förfrågningar till författare eller förlag får jag väldigt sällan svar, eller tomma löften som inte leder någonstans.
Jag har kvar en "Fågel Blå" som skulle delats ut i december det här året. Nu på lördag skulle jag ha berättat om den starkaste kandidaten "The Grotlyn" av Benji Davies. Nu får ni själva köpa den fantastiska rimmade bilderboken.
Jag vill tacka Nobelbiblioteket som varit en stor hjälp för att hålla inläsningen igång, och drivit på mitt engagemang.
Nästa gång ni hör från mig så har jag gett ut en barnbok och blivit en lika svårtillgänglig kulturfigur som alla de poeter, låtskrivare, illustratörer och regissörer som jag försökt få kontakt med.
Det engelska språket får sista ordet.
THE END
onsdag 4 oktober 2017
tisdag 3 oktober 2017
Med ett öga för den nakna verkligheten
Nordiska återtågets slutdestination blir Färöarna och författaren Rói Paturssons verk "Som". Nästa tisdag återkommer rubriken "poeten och översättaren".
***
Ibland gillar jag en diktsamling mer för dess innehåll än för dess språk eller form. Den färöiska författaren Rói Paturssons prisade bok "Som" är ett sådant exempel. Boken tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1986.
"Rói Patursson föddes 1947 i Torshavn. Han började skriva lyrik mycket tidigt och redan som 13-åring publicerade han sina första dikter. Som 16-åring gick han till sjöss och var ute i två år runtom i världen. Därefter arbetade han ett år på Island, på gården Bessastaðir, där presidenten bor. Han liftade omkring i Europa och försörjde sig genom olika arbeten på Färöarna och i Danmark innan han började studera vid universitetet i Köpenhamn. 1985 var han klar med sin magisterexamen i filosofi och flyttade tillbaka till Färöarna där han bland annat undervisade och gjorde olika radioprogram. Efter ett år på Skrivkonstakademin i Bergen i Norge började han som rektor på Färöarnas Folkhögskola."
Citat ur artikel i Alex författarlexikon, skriven av Áslaug Myhrberg. Publicerad: 19 september 2005.
*
bild och avbildning, av Rói Patursson
(Ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)
alltid är det nånting
jag får flytta den där bilden
det är fuktigt bakom den
tapeten liknar inget
det lider mot en stilla
och stor kväll
och fjällen står
kloka och gröna
här dröjer tiden
i milda sjöar
med djupa bilder
av himlar och källor
och hela havet är
otroligt naket
ljusa fåglar
svävar glada
i blå tystnad
här finns gräs
och lydiga får
här finns tigande klippor
och sjungande forsar
här finns ett röse
i eftermiddagssol
här finns en värld
som alltid är hemma
detta är sanningen
vacker och ren
som barnaögon
tapeten liknar inget
det är fuktigt bakom den
jag får flytta den där bilden
alltid är det nånting
***
Det går inte att gå förbi diktsviten "solens öga" när man ska summera intrycken från diktsamlingen. Den speglar en drömlik resa men har rötterna djupt förankrade i verkligheten.
(Del av "Solens öga", ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)
II:
jag är avresan
jag är skeppet vid horisonten
jag är jorden
jag är skruven som roterar
som löser gåtan
med datumlinjen
jag är virveln
som drar mot botten
i stimmet av ord
jag är havet
mellan födelse och död
jag är hjälplösheten
och dumdristigheten
mellan blindskären
jag är inte ett du
du kommer att känna
jag är inte språket
som alla kan förstå
jag är inte förändringen
du kan anpassa dig till
jag finner min egen väg
utan att känna mig själv
jag är tvivlet
som drabbar dig
i natten
jag är det vilda
som krossar ditt försvar
jag är flykten
över isvidden
av skuldkänslor
och tystnad
(...)
***
Ibland gillar jag en diktsamling mer för dess innehåll än för dess språk eller form. Den färöiska författaren Rói Paturssons prisade bok "Som" är ett sådant exempel. Boken tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1986.
"Rói Patursson föddes 1947 i Torshavn. Han började skriva lyrik mycket tidigt och redan som 13-åring publicerade han sina första dikter. Som 16-åring gick han till sjöss och var ute i två år runtom i världen. Därefter arbetade han ett år på Island, på gården Bessastaðir, där presidenten bor. Han liftade omkring i Europa och försörjde sig genom olika arbeten på Färöarna och i Danmark innan han började studera vid universitetet i Köpenhamn. 1985 var han klar med sin magisterexamen i filosofi och flyttade tillbaka till Färöarna där han bland annat undervisade och gjorde olika radioprogram. Efter ett år på Skrivkonstakademin i Bergen i Norge började han som rektor på Färöarnas Folkhögskola."
Citat ur artikel i Alex författarlexikon, skriven av Áslaug Myhrberg. Publicerad: 19 september 2005.
*
bild och avbildning, av Rói Patursson
(Ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)
alltid är det nånting
jag får flytta den där bilden
det är fuktigt bakom den
tapeten liknar inget
det lider mot en stilla
och stor kväll
och fjällen står
kloka och gröna
här dröjer tiden
i milda sjöar
med djupa bilder
av himlar och källor
och hela havet är
otroligt naket
ljusa fåglar
svävar glada
i blå tystnad
här finns gräs
och lydiga får
här finns tigande klippor
här finns ett röse
i eftermiddagssol
här finns en värld
som alltid är hemma
detta är sanningen
vacker och ren
som barnaögon
tapeten liknar inget
det är fuktigt bakom den
jag får flytta den där bilden
alltid är det nånting
***
Det går inte att gå förbi diktsviten "solens öga" när man ska summera intrycken från diktsamlingen. Den speglar en drömlik resa men har rötterna djupt förankrade i verkligheten.
(Del av "Solens öga", ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)
II:
jag är avresan
jag är skeppet vid horisonten
jag är jorden
jag är skruven som roterar
som löser gåtan
med datumlinjen
jag är virveln
som drar mot botten
i stimmet av ord
jag är havet
mellan födelse och död
jag är hjälplösheten
och dumdristigheten
mellan blindskären
jag är inte ett du
du kommer att känna
jag är inte språket
som alla kan förstå
jag är inte förändringen
du kan anpassa dig till
jag finner min egen väg
utan att känna mig själv
jag är tvivlet
som drabbar dig
i natten
jag är det vilda
som krossar ditt försvar
jag är flykten
över isvidden
av skuldkänslor
och tystnad
(...)
måndag 2 oktober 2017
'Stand' against injustice and oppression
Serien som jag kallar studenttidskrifter avslutas med det professionella, Stand Magazine. Tidskriften har haft olika redaktionella säten och finansiärer genom åren. Sedan 1999 har de ett nära samarbete med University of Leeds.
History:
"Stand first appeared in 1952 when Jon Silkin used his £5 redundancy money, received after trying to organise some of his fellow manual workers, to found a magazine which would 'Stand' against injustice and oppression, and 'Stand' for the role that the arts, poetry and fiction in particular, could and should play in that fight.
In its 50 plus years, Stand has published early work by many writers who have gone on to become established figures. The magazine has also played a major role in bringing the work of Russian and East European writers in translation to an English-speaking audience.
The search for inventive or radical or experimental work goes on, as Stand appears quarterly, featuring the best in new writing, poetry, fiction and criticism."
Källa: standmagazine.org
***
Jag har studerat vårnumret av Stand Magazine. Det hade tema; "Chinese Journeys: a special issue on new Chinese writing".
Första poesibidraget är skrivet av Wang Xiaoni, författarinnan som deltog för Kina i bloggens PMC förra året.
Hon föddes 1955, i Changchun, Jilinprovinsen. Wang Xiaoni skickades till landsbygden under kulturrevolutionen och började skriva poesi 1974. Hon var en del av den löst sammanhållna Menglong (Obscure), en grupp poeter med bland annat Bei Dao, Yang Lian och Gu Cheng. Hon har arbetat i en filmstudio i Changchun och undervisar nu på Hainan-universitetet i södra Kina. Källa: The Guardian
*
Seeing the Ocean from a Night Flight, by Wang Xiaoni
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017. Translated by Eleanor Goodman.)
Everything becomes small
only the ocean makes the night’s leather clothes
open up the further out it spreads.
Flying north
to the right is Tianjin
to the left is Beijing
two clusters of moths flinging themselves at fire.
Then the East China Sea suddenly moves
the wind brings silver bits that couldn’t be more shattered
and many thick wrinkles whip up
I see the face of the ocean
I see the aged seashore
trembling and hugging the world too tightly.
I have seen death before
but never before seen the dead come back to life.
***
I samma utgåva publiceras två genmälen från Helen Mort till Wang Xiaoni. Jag gillade båda hennes bidrag, och här följer texten som bildar par med ovanstående dikt .
Även Helen Mort har omnämnts tidigare i bloggen. Hon var en av de tjugo utvalda till nomineringen "Next Generation of 20 hotly-tipped poets" utnämnda av Poetry Book Societys jury, 2014. En utlysning som organisationen utfärdat med tio års intervall sedan 1994 (första året innehöll listan namn som Simon Armitage och Carol Ann Duffy).
Jag tycker att Helen Mort är en mycket lovande poet.
*
Transpennine, by Helen Mort (f. 1985)
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017.)
(in response to Wang Xiaoni)
‘…only the ocean makes the night’s leather clothes open up’
- Wang Xiaoni
Back in the town where I grew up,
daybreak undresses the dark canal.
Its banks have papery skin. Its bones
are reeds, a trolley with the wheels removed.
A heron makes a mystery of the scrap yard,
soundless, blue then gone.
On the bridge at dawn, a man walks
with a plastic bag of clothes held at his chest.
We’ll meet, sooner or later. One of us
will reach the other side.
***
Jag avslutar med ett diktbidrag av Qin Xiaoyu. Han är poet, kritiker och litteraturteoretiker. Han föddes 1974 i Hohhot i Inre Mongoliet i norra Kina. När han studerade på college för att bli ingenjör startade han den litterära tidningen New Century och han publicerade själv sin första poesisamling, Degrees of Emptiness. Hans kritiska arbete Poetry After '70, publicerad 2006 av Dunhuang Art and Literature Press, beskrevs som att ha "öppnat nya dörrar för genren poetisk kritik". Källa: Paper Republic - Chinese literature in translation
*
Music of the Mountains, by Qin Xiaoyu
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017. Translated by Jia Liu.)
In the east of the village, a yard of yellow mud where a lamppost has collapsed forms my first impression of the Universe.
The small returning wagon, from which the whip is wielded,
is no longer the one in the Year of Harvest.
From the tannoy flows a loud tune of Twin Streams, its sweet whisper turned into shrill singing.
To my heart’s joy, such is the music that shakes the ground and pierces the sky,
The poem that is the village north of the Yin Mountains.
A few window panels, their latticework a fleeting beauty,
are left behind in the cold storage room where I must have lingered.
I brush my fingers across their cracks and holes, the most beautiful in the world,
As if by touch to feel the starlight that has stained the window paper.
The crow’s nest behind the house is a drop of ill-shaped tear
burning in the distant eyes not so far away.
As I approach the end of the poem, my grief for the dead hangs like red chillies, conspicuous, above the door.
 |
| University of Leeds |
***
History:
"Stand first appeared in 1952 when Jon Silkin used his £5 redundancy money, received after trying to organise some of his fellow manual workers, to found a magazine which would 'Stand' against injustice and oppression, and 'Stand' for the role that the arts, poetry and fiction in particular, could and should play in that fight.
In its 50 plus years, Stand has published early work by many writers who have gone on to become established figures. The magazine has also played a major role in bringing the work of Russian and East European writers in translation to an English-speaking audience.
The search for inventive or radical or experimental work goes on, as Stand appears quarterly, featuring the best in new writing, poetry, fiction and criticism."
Källa: standmagazine.org
***
Jag har studerat vårnumret av Stand Magazine. Det hade tema; "Chinese Journeys: a special issue on new Chinese writing".
Första poesibidraget är skrivet av Wang Xiaoni, författarinnan som deltog för Kina i bloggens PMC förra året.
Hon föddes 1955, i Changchun, Jilinprovinsen. Wang Xiaoni skickades till landsbygden under kulturrevolutionen och började skriva poesi 1974. Hon var en del av den löst sammanhållna Menglong (Obscure), en grupp poeter med bland annat Bei Dao, Yang Lian och Gu Cheng. Hon har arbetat i en filmstudio i Changchun och undervisar nu på Hainan-universitetet i södra Kina. Källa: The Guardian
*
Seeing the Ocean from a Night Flight, by Wang Xiaoni
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017. Translated by Eleanor Goodman.)
Everything becomes small
only the ocean makes the night’s leather clothes
open up the further out it spreads.
Flying north
to the right is Tianjin
to the left is Beijing
two clusters of moths flinging themselves at fire.
Then the East China Sea suddenly moves
the wind brings silver bits that couldn’t be more shattered
and many thick wrinkles whip up
I see the face of the ocean
I see the aged seashore
trembling and hugging the world too tightly.
I have seen death before
but never before seen the dead come back to life.
***
I samma utgåva publiceras två genmälen från Helen Mort till Wang Xiaoni. Jag gillade båda hennes bidrag, och här följer texten som bildar par med ovanstående dikt .
Även Helen Mort har omnämnts tidigare i bloggen. Hon var en av de tjugo utvalda till nomineringen "Next Generation of 20 hotly-tipped poets" utnämnda av Poetry Book Societys jury, 2014. En utlysning som organisationen utfärdat med tio års intervall sedan 1994 (första året innehöll listan namn som Simon Armitage och Carol Ann Duffy).
Jag tycker att Helen Mort är en mycket lovande poet.
*
Transpennine, by Helen Mort (f. 1985)
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017.)
(in response to Wang Xiaoni)
‘…only the ocean makes the night’s leather clothes open up’
- Wang Xiaoni
Back in the town where I grew up,
daybreak undresses the dark canal.
Its banks have papery skin. Its bones
are reeds, a trolley with the wheels removed.
A heron makes a mystery of the scrap yard,
soundless, blue then gone.
On the bridge at dawn, a man walks
with a plastic bag of clothes held at his chest.
We’ll meet, sooner or later. One of us
will reach the other side.
***
Jag avslutar med ett diktbidrag av Qin Xiaoyu. Han är poet, kritiker och litteraturteoretiker. Han föddes 1974 i Hohhot i Inre Mongoliet i norra Kina. När han studerade på college för att bli ingenjör startade han den litterära tidningen New Century och han publicerade själv sin första poesisamling, Degrees of Emptiness. Hans kritiska arbete Poetry After '70, publicerad 2006 av Dunhuang Art and Literature Press, beskrevs som att ha "öppnat nya dörrar för genren poetisk kritik". Källa: Paper Republic - Chinese literature in translation
 |
| Statue at the Wang Zhaojun Tomb |
*
Music of the Mountains, by Qin Xiaoyu
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017. Translated by Jia Liu.)
In the east of the village, a yard of yellow mud where a lamppost has collapsed forms my first impression of the Universe.
The small returning wagon, from which the whip is wielded,
is no longer the one in the Year of Harvest.
From the tannoy flows a loud tune of Twin Streams, its sweet whisper turned into shrill singing.
To my heart’s joy, such is the music that shakes the ground and pierces the sky,
The poem that is the village north of the Yin Mountains.
A few window panels, their latticework a fleeting beauty,
are left behind in the cold storage room where I must have lingered.
I brush my fingers across their cracks and holes, the most beautiful in the world,
As if by touch to feel the starlight that has stained the window paper.
The crow’s nest behind the house is a drop of ill-shaped tear
burning in the distant eyes not so far away.
As I approach the end of the poem, my grief for the dead hangs like red chillies, conspicuous, above the door.
söndag 1 oktober 2017
Iowa City open doors for creative writing
Iowa City utgör dagens UNESCO-besök. Det är en stad som jag har väldigt dålig koll på. Förutom den omtalade bokhandeln Prairie Lights Books och deras reading series kände jag inte till så mycket om staden innan jag förberedde det här inlägget. Nu vet jag lite mer.
Iowa City är en stad i Johnson County i delstaten Iowa, USA med 67 862 invånare (2010). Det är den femte största staden i Iowa. Här finns delstatens största universitet, University of Iowa (1847), till vilket också ett stort medicinskt centrum är knutet. Iowa City grundades 1839 och var 1846–57 delstatens huvudstad då Des Moines blev huvudstad. Källor: NE och Wikipedia
Universitetet är världsberömt för sin högklassiga Iowa Writers Workshop, grundad 1936 som världens första mastergradsprogram i kreativt skrivande. Examenskonceptet har spridit sig till mer än trehundra amerikanska universitet och till universitet i många andra länder.
Mer än 25 Pulitzer-pris i litteratur har vunnits av akademiker som varit knutna till University of Iowa sedan 1955.
Författare som levt, undervisat och studerat i staden inkluderar Kurt Vonnegut, Philip Roth, Robert Penn Warren, Robert Lowell, Rita Dove, Jane Smiley, Robert Hass, John Irving, Flannery O'Connor och T.C. Boyle.
Iowa City firar Paul Engles födelsedag årligen; en poet som är känd för sin bästsäljande poesibok, American Song. Engle arbetade beslutsamt för att bygga upp Writers Workshops rykte vid University of Iowa och lyckades med att få författare som Philip Roth till staden. År 2000 blev Paul Engle utnämnd till Iowa's Century Poet, och hans födelsedag utsågs till Paul Engle Day.
Paul Engles popularitet ledde till att Iowa City of Literature inrättade två projekt i hans namn: Paul Engle-priset och Glory of the Senses High School Project. Källa: UNESCO
*
Door, by Paul Engle (1908-1991)
(Published in Poetry Magazine, July 1990.)
I walk around with a door in my hand.
It opens in all directions.
Whenever I want to go through,
I gently open it with my key.
The key is lovingly notched like a liar's tongue.
It turns without a sound at the softest touch.
Without the key, I would have to throw away my door.
In my pocket, the key beats like a living heart.
Sometimes I hear growling on the other side.
I never find a dog there.
Sometimes I hear weeping.
I never find a woman there.
Sometimes I hear rain.
Nothing is ever wet there.
Sometimes I smell fire.
Never smoke. Nothing burns there.
Sometimes I even knock on the door myself.
My key caresses the lock.
I never find myself there.
Sometimes the door is hard to hold,
wanting to run away,
haunted by its memory of hinges.
I hear a small sound, and one more time
I put the patient key in the lock.
The door trembles as it opens:
A boy's shadow grieves on the bare ground.
When I start to close the door,
its dark hand reaches toward me.
I bang the door on the hand.
***
Iowa City är hem för flera spännande litterära festivaler, som alla tjänar till att stärka stadens litterära talang. Iowa City Book Festival körs över fyra dagar varje oktober och organiseras av Iowa City UNESCO City of Literature som en hyllning till böcker och skrivande.
Även den årliga One Book Two Book-festivalen för barnlitteratur står Iowa City UNESCO City of Literature som värd för. Festivalen erkänner inte bara verk av framgångsrika barnboksförfattare, utan syftar också till att premiera barnens skrivande, som ett sätt att uppmuntra lokala barn att vara intresserade av böcker och konsten att skriva.
Källa: UNESCO
Ett led i ovanstående uppmuntran är det unika projektet "Iowa City’s Poetry in Public Project" som är inne på sitt femtonde år. Varje år inbjuds stadens invånare att bidra med egna dikter till projektet, och sedan väljs ett antal ut för att smycka offentliga platser, bussar och byggnader.
Ett sådant initiativ för att öka allmänhetens kreativa skrivande har jag aldrig tidigare stött på. Jag har valt två texter ur fjolårets skörd, en dikt av naturhistorikern och multikonstnären D.L. Pughe samt en limerick av trettonåriga Isis.
*
[I heard that entropy ...], by D.L. Pughe
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)
I heard that entropy was like a
drop of ink falling into a white basin of clear water,
a measure of disorder in the universe,
absorbed, irretrievable—but also, possibly, beautiful.
I hold my brush of brown ink, made from stewing and
straining black walnuts, touch it to paper then wait,
wait for a thicket of a forest to grow in crooked lines.
***
Man from Mars, by Isis McClintock, Southeast Junior High, Grade: 8
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)
There once was a man from Mars,
He liked to eat chocolate bars,
He didn’t understand,
that they melt in your hand,
So now he eats peppermint cars.
***
Iowa City är en stad i Johnson County i delstaten Iowa, USA med 67 862 invånare (2010). Det är den femte största staden i Iowa. Här finns delstatens största universitet, University of Iowa (1847), till vilket också ett stort medicinskt centrum är knutet. Iowa City grundades 1839 och var 1846–57 delstatens huvudstad då Des Moines blev huvudstad. Källor: NE och Wikipedia
Universitetet är världsberömt för sin högklassiga Iowa Writers Workshop, grundad 1936 som världens första mastergradsprogram i kreativt skrivande. Examenskonceptet har spridit sig till mer än trehundra amerikanska universitet och till universitet i många andra länder.
Mer än 25 Pulitzer-pris i litteratur har vunnits av akademiker som varit knutna till University of Iowa sedan 1955.
Författare som levt, undervisat och studerat i staden inkluderar Kurt Vonnegut, Philip Roth, Robert Penn Warren, Robert Lowell, Rita Dove, Jane Smiley, Robert Hass, John Irving, Flannery O'Connor och T.C. Boyle.
Iowa City firar Paul Engles födelsedag årligen; en poet som är känd för sin bästsäljande poesibok, American Song. Engle arbetade beslutsamt för att bygga upp Writers Workshops rykte vid University of Iowa och lyckades med att få författare som Philip Roth till staden. År 2000 blev Paul Engle utnämnd till Iowa's Century Poet, och hans födelsedag utsågs till Paul Engle Day.
Paul Engles popularitet ledde till att Iowa City of Literature inrättade två projekt i hans namn: Paul Engle-priset och Glory of the Senses High School Project. Källa: UNESCO
*
Door, by Paul Engle (1908-1991)
(Published in Poetry Magazine, July 1990.)
I walk around with a door in my hand.
It opens in all directions.
Whenever I want to go through,
I gently open it with my key.
The key is lovingly notched like a liar's tongue.
It turns without a sound at the softest touch.
Without the key, I would have to throw away my door.
In my pocket, the key beats like a living heart.
Sometimes I hear growling on the other side.
I never find a dog there.
Sometimes I hear weeping.
I never find a woman there.
Sometimes I hear rain.
Nothing is ever wet there.
Sometimes I smell fire.
Never smoke. Nothing burns there.
Sometimes I even knock on the door myself.
My key caresses the lock.
I never find myself there.
Sometimes the door is hard to hold,
wanting to run away,
haunted by its memory of hinges.
I hear a small sound, and one more time
I put the patient key in the lock.
The door trembles as it opens:
A boy's shadow grieves on the bare ground.
When I start to close the door,
its dark hand reaches toward me.
I bang the door on the hand.
***
Iowa City är hem för flera spännande litterära festivaler, som alla tjänar till att stärka stadens litterära talang. Iowa City Book Festival körs över fyra dagar varje oktober och organiseras av Iowa City UNESCO City of Literature som en hyllning till böcker och skrivande.
Även den årliga One Book Two Book-festivalen för barnlitteratur står Iowa City UNESCO City of Literature som värd för. Festivalen erkänner inte bara verk av framgångsrika barnboksförfattare, utan syftar också till att premiera barnens skrivande, som ett sätt att uppmuntra lokala barn att vara intresserade av böcker och konsten att skriva.
Källa: UNESCO
Ett led i ovanstående uppmuntran är det unika projektet "Iowa City’s Poetry in Public Project" som är inne på sitt femtonde år. Varje år inbjuds stadens invånare att bidra med egna dikter till projektet, och sedan väljs ett antal ut för att smycka offentliga platser, bussar och byggnader.
Ett sådant initiativ för att öka allmänhetens kreativa skrivande har jag aldrig tidigare stött på. Jag har valt två texter ur fjolårets skörd, en dikt av naturhistorikern och multikonstnären D.L. Pughe samt en limerick av trettonåriga Isis.
*
[I heard that entropy ...], by D.L. Pughe
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)
I heard that entropy was like a
drop of ink falling into a white basin of clear water,
a measure of disorder in the universe,
absorbed, irretrievable—but also, possibly, beautiful.
I hold my brush of brown ink, made from stewing and
straining black walnuts, touch it to paper then wait,
wait for a thicket of a forest to grow in crooked lines.
***
Man from Mars, by Isis McClintock, Southeast Junior High, Grade: 8
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)
There once was a man from Mars,
He liked to eat chocolate bars,
He didn’t understand,
that they melt in your hand,
So now he eats peppermint cars.
lördag 30 september 2017
Du, den underbara
Årets näst sista inlägg med barnpoesi. Det blir två rutinerade rimsmeder, Lena Sjöberg och Julia Donaldson. Fast jag inleder med en tonårsroman (utom tävlan för Fågel Blå) där dikter spelar en central roll.
***
Maria Frensborg har skrivit sju böcker för barn ur mellanåldern, alltså 9-12 år. Alla mycket uppskattade av mina skolelever. Speciellt debutboken "Eller, Sorken och hemligheten" (Bonnier Carlsen, 2012) har varit ett uppskattat inslag vid bokprat och högläsningsstunder.
Hennes senaste bok "Mina smala axlars längtan" vänder sig till betydligt äldre ungdomar.
Den handlar om Magda som går på gymnasiet och önskar sig mer av allt. Framför allt mer av Jens, som är två meter lång och en vandrande dröm. När Magda får en hemlig inbjudan till Kvinnliga Gymnasieföreningen som säger sig syssla med konst, litteratur och musik är hon inte sen att tacka ja. Samtidigt går hon med i skoltidningen där Jens är chefredaktör. Och han verkar vara intresserad tillbaka … eller?
Vid varje möte som Kvinnliga Gymnasieföreningen har ska någon av medlemmarna recitera en dikt. Vid ett tillfälle deklameras de här raderna:
"Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd och yr och ängslig och mycket störd . . ."
(Diktraderna är ur "Från en stygg flicka", Karin Boye. Härdarna, Bonniers, 1927.)
Romanen är på över 370 sidor men det är en av de tunnaste historier för gymnasieåldern som jag har läst. När jag slog ihop boken var den redan glömd.
***
Vi går raskt vidare till en bok för de yngsta barnen. Lena Sjöbergs böcker är ofta författade på rimmad vers. Två lyckade sådana är "Tänk om ..." (2010) och "Cirkusloppor på luffen" (2013). Hade jag haft en blogg då och om Fågel Blå varit född, så hade de varit starka kandidater till priset.
Hennes senare utgivning har inte tilltalat mig lika mycket.
Nu har hon gett ut en gullig liten bok (16 sidor kort) med verser för småbarnsåldern som handlar om kärleken till ett barn. Jag läste faktiskt den för mina barn i afton och vände mig ömsom åt dottern och ömsom åt sonen när vi hade vår sagostund.
Trots att min son snart är 11 år så la han sitt huvud på min axel när jag kom till:
Aldrig har jag sett någon glupskare än du.
Med kålrot och potatis runt hela munnen, ju.
Och majskorn i din haklapp och ärtor här o där.
Min mätta lilla unge, vad rund och fin du är!
Med kålrot och potatis runt hela munnen, ju.
Och majskorn i din haklapp och ärtor här o där.
Min mätta lilla unge, vad rund och fin du är!
***
Vi avslutar med ett besök på savannen. "The ugly five" är Julia Donaldsons tredje bok för i år. På boksajter har den fått recensioner som pekat på att den skulle vare den bättre av de tre. Jag håller inte riktigt med och mina barn är eniga med mig. Vi tyckte att "The everywhere bear" var en intressantare bok och att den hade bättre flöde i de rimmade textraderna.
"The ugly five" handlar som titeln antyder om fem mindre populära djurarter i savannens fauna. De är gnu, vårtsvin, hyena, gam och maraboustork. Boken beskriver varför de har ett skamfilat rykte, men de fem håller ihop genom berättelsen. I slutet får de upprättelse när deras avkommor stolt berättar varför de älskar sina föräldrar, och proklamerar "You're the lovely five". Ändamålet med boken, att stärka barns självkänsla och förklara insidans betydelse i livet är verkligen godhjärtat. Men jag tycker faktiskt att ordvalen kunde övervägts noggrannare. Dessutom blir historien mer en kombination av fem djurarters porträtt än en löpande berättelse. Noterbart är att illustrationerna är gjorda av den fantastiska bildkonstnären Axel Scheffler som även var upphovsperson till Gruffalons utseende.
Sista ordet går till vårtsvinet:
"Hello! I'm the warthog, as ugly as sin,
With two pairs of tusks and a bristly chin.
My tail stands on end and my body is dumpy.
My head is too big and my skin is too bumpy.
People are shocked by my deafening snorts
and my face that is covered in horrible warts.
I'm the worst-looking creature from here to Japan."
Then the other three shouted, "Yippee! Join the clan!"
With two pairs of tusks and a bristly chin.
My tail stands on end and my body is dumpy.
My head is too big and my skin is too bumpy.
People are shocked by my deafening snorts
and my face that is covered in horrible warts.
I'm the worst-looking creature from here to Japan."
Then the other three shouted, "Yippee! Join the clan!"
fredag 29 september 2017
Storytelling by Nas and others
Näst sista kapitlet i Adam Bradleys bok och näst sista avsnittet i bloggens serie om rap poetry handlar om "Storytelling". Jag upplever att den verkliga dynamiken i rap, och genrens styrka gentemot andra musikgenrer ligger i deras historieberättande.
Det finns ett par underbara formuleringar och citat i "Book of rhymes" som belyser Bradleys slutsatser.
"To tell a familiar narrative in a new way is the motivating impulse behind a lot of rap storytelling. With a storyteller's mind, rappers create poetic narratives with character and setting; conflict, climax, and resolution. They do all of this while rhyming many of their words, and usually in less than four minutes."
**
Så först ut på scenen i afton: Grandmaster Flash and the Furious Five "The Message", med en berättelse om storstadslivets utsatta tillvaro.
Albumet "The Message" räknas till de första hiphop-albumen och det har blivit en klassiker. Titel-låten är en av de mest kända hiphop-låtarna och placerades 2004 på 51:a plats i tidningen Rolling Stones lista över de 500 bästa låtarna genom tiderna. Källa: Wikipedia
The Message (extract), performed by Grandmaster Flash and the Furious Five
(Låtskrivare: Ed "Duke Bootee" Fletcher, Grandmaster Melle Mel, Sylvia Robinson, Clifton "Jiggs" Chase. Sugar Hill Records, 1982.)
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Broken glass everywhere
People pissin' on the stairs, you know they just don't care
I can't take the smell, can't take the noise
Got no money to move out, I guess I got no choice
Rats in the front room, roaches in the back
Junkies in the alley with a baseball bat
I tried to get away but I couldn't get far
'Cause a man with a tow truck repossessed my car
Don't push me 'cause I'm close to the edge
I'm trying not to lose my head
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Standin' on the front stoop hangin' out the window
Watchin' all the cars go by, roarin' as the breezes blow
Crazy lady, livin' in a bag
Eatin' outta garbage pails, used to be a fag hag
Said she'll dance the tango, skip the light fandango
A Zircon princess seemed to lost her senses
Down at the peep show watchin' all the creeps
So she can tell her stories to the girls back home
She went to the city and got so so seditty
She had to get a pimp, she couldn't make it on her own
(...)
***
Adam Bradley anser att den mest inflytelserika historieberättaren inom genrens föränderliga utveckling är den brittisk-amerikanske rapparen Richard Martin Lloyd Walters, mer känd som Slick Rick, MC Ricky D och Rick the Ruler. Jag håller till viss del med om det. Men jag hoppar över honom i bloggens rap-lyrik eftersom jag tycker att han är en sämre textförfattare än Nasir Bin Olu Dara Jones (a.k.a. Nas) och André Lauren Benjamin (a.k.a. André 3000) som avslutar det här inlägget.
Slick Ricks omtalade sång "Children's story" går att lyssna till genom spellistan (om Spotify får till överföringen).
***
Innan vi tittar på sånglyriken till två av mina "favorithistorier" så bifogar jag ytterligare ett tänkvärt citat från Adam Bradley:
"If we understand rap simply as fact - as it would seem many Americans do - then it's no wonder that so many are scandalized by it. But if we treat it as fantasy, as entertainment, then its offensiveness becomes indistinguishable from that of other explicit material that those very same Americans who criticize rap seem to have a voracious appetite for consuming when it comes in the form of movies or television, books or graphic novels." (Ur Book of rhymes : the poetics of hip hop. BasicCivitas, 2009.)
*
Den mest naturliga berättelsen är väl självbiografin. Bäst utförd som rap-story av Nas i låten "Fetus", en beskrivning av hans egen födsel.
*
Fetus (extract), Performed by Nas
(Låtskrivare: Nasir Bin Olu Dara Jones, Deric Angelettie, Allan Wayne Felder, Norman Ray Harris. Album: The Lost Tapes. Ill Will Records and Columbia Records, 2002.)
I existed in a womb, just like an abyss
Came from behind the sun, my hands balled in a fist
Punching on my moms stomach, kicking on her cervix
Twitching cause I'm nervous
Though my intended purpose
Was to be born to reign, not in scorn or vain
But to take on a name, my pops chose for me
Bloodstream full of indo
Developing eyes nine months process
Infant size, a Prophet in his early stages
Mother in her early thirties, was married to pops
Wishing what she carried would drop
I'm not worthy to come from a woman so pure
Ann-Jones, flesh of her flesh, blood of her blood
Her blood and bones, hearing prayers
She asking for my good health
That I'd become a man and learn to make a way for myself
Nervous she was and her paranoia got in my blood
Mixed with mariujana from my daddies geenes
'Lotta screams I'm hearin', it's crazy
Both parents is scrappin', I'm not even a baby
A miscarriage could happen
(...)
***
André Lauren Benjamin (född 1975), mer känd under sitt artistnamn André 3000, är en amerikansk rappare, sångare, låtskrivare, skivproducent, dansare och skådespelare, mest känd för att vara del av hiphop-duon Outkast tillsammans med rapparen Big Boi.
Som skådespelare har Benjamin gjort framträdanden i ett antal tv-serier och filmer, inklusive
Families, The Shield, Be Cool, Revolver, Semi-Pro, Four Brothers, och den ledande rollen som Jimi Hendrix i All Is by My Side. Källa: Wikipedia
*
(First verse of) A Life In The Day Of Benjamin Andre (Incomplete), performed by Outkast
(Låtskrivare: André Lauren Benjamin. Album: Speakerboxxx/The Love Below. LaFace Records, 2003.)
I met you in a club in Atlanta, Georgia
Said me and my homeboy were coming out with an album
You looked at me like "Yeah, nigga, right"
But you gave me your number anyway
You were on the talcum...
Powder — How's about them oranges?
Moved away from home to school with big plans
By day, studied the history of music
By night, just to pay for that shit, you'd dance
To get your pants was a Mission Impo-ssible
We were both the same age, but I
Suppose wasn't on the same page, but in
The same book of life, so I'd page you when
I felt you that were getting off of work
Or either when you're on your way to school
We started hanging like Ernie and Bert
And in my idle head I'm thinking: "cool"
Just when I think I'm going down your shirt
You're hiking up your skirt now
The events that followed had me volley if your hometown would be
Heaven or hell
The angelic nastiness you possessed made you by far the best
Therefore hard to tell
(...)
Det finns ett par underbara formuleringar och citat i "Book of rhymes" som belyser Bradleys slutsatser.
"To tell a familiar narrative in a new way is the motivating impulse behind a lot of rap storytelling. With a storyteller's mind, rappers create poetic narratives with character and setting; conflict, climax, and resolution. They do all of this while rhyming many of their words, and usually in less than four minutes."
**
Så först ut på scenen i afton: Grandmaster Flash and the Furious Five "The Message", med en berättelse om storstadslivets utsatta tillvaro.
Albumet "The Message" räknas till de första hiphop-albumen och det har blivit en klassiker. Titel-låten är en av de mest kända hiphop-låtarna och placerades 2004 på 51:a plats i tidningen Rolling Stones lista över de 500 bästa låtarna genom tiderna. Källa: Wikipedia
The Message (extract), performed by Grandmaster Flash and the Furious Five
(Låtskrivare: Ed "Duke Bootee" Fletcher, Grandmaster Melle Mel, Sylvia Robinson, Clifton "Jiggs" Chase. Sugar Hill Records, 1982.)
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Broken glass everywhere
People pissin' on the stairs, you know they just don't care
I can't take the smell, can't take the noise
Got no money to move out, I guess I got no choice
Rats in the front room, roaches in the back
Junkies in the alley with a baseball bat
I tried to get away but I couldn't get far
'Cause a man with a tow truck repossessed my car
Don't push me 'cause I'm close to the edge
I'm trying not to lose my head
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Standin' on the front stoop hangin' out the window
Watchin' all the cars go by, roarin' as the breezes blow
Crazy lady, livin' in a bag
Eatin' outta garbage pails, used to be a fag hag
Said she'll dance the tango, skip the light fandango
A Zircon princess seemed to lost her senses
Down at the peep show watchin' all the creeps
So she can tell her stories to the girls back home
She went to the city and got so so seditty
She had to get a pimp, she couldn't make it on her own
(...)
***
Adam Bradley anser att den mest inflytelserika historieberättaren inom genrens föränderliga utveckling är den brittisk-amerikanske rapparen Richard Martin Lloyd Walters, mer känd som Slick Rick, MC Ricky D och Rick the Ruler. Jag håller till viss del med om det. Men jag hoppar över honom i bloggens rap-lyrik eftersom jag tycker att han är en sämre textförfattare än Nasir Bin Olu Dara Jones (a.k.a. Nas) och André Lauren Benjamin (a.k.a. André 3000) som avslutar det här inlägget.
Slick Ricks omtalade sång "Children's story" går att lyssna till genom spellistan (om Spotify får till överföringen).
***
Innan vi tittar på sånglyriken till två av mina "favorithistorier" så bifogar jag ytterligare ett tänkvärt citat från Adam Bradley:
"If we understand rap simply as fact - as it would seem many Americans do - then it's no wonder that so many are scandalized by it. But if we treat it as fantasy, as entertainment, then its offensiveness becomes indistinguishable from that of other explicit material that those very same Americans who criticize rap seem to have a voracious appetite for consuming when it comes in the form of movies or television, books or graphic novels." (Ur Book of rhymes : the poetics of hip hop. BasicCivitas, 2009.)
*
Den mest naturliga berättelsen är väl självbiografin. Bäst utförd som rap-story av Nas i låten "Fetus", en beskrivning av hans egen födsel.
*
Fetus (extract), Performed by Nas
(Låtskrivare: Nasir Bin Olu Dara Jones, Deric Angelettie, Allan Wayne Felder, Norman Ray Harris. Album: The Lost Tapes. Ill Will Records and Columbia Records, 2002.)
I existed in a womb, just like an abyss
Came from behind the sun, my hands balled in a fist
Punching on my moms stomach, kicking on her cervix
Twitching cause I'm nervous
Though my intended purpose
Was to be born to reign, not in scorn or vain
But to take on a name, my pops chose for me
Bloodstream full of indo
Developing eyes nine months process
Infant size, a Prophet in his early stages
Mother in her early thirties, was married to pops
Wishing what she carried would drop
I'm not worthy to come from a woman so pure
Ann-Jones, flesh of her flesh, blood of her blood
Her blood and bones, hearing prayers
She asking for my good health
That I'd become a man and learn to make a way for myself
Nervous she was and her paranoia got in my blood
Mixed with mariujana from my daddies geenes
'Lotta screams I'm hearin', it's crazy
Both parents is scrappin', I'm not even a baby
A miscarriage could happen
(...)
***
André Lauren Benjamin (född 1975), mer känd under sitt artistnamn André 3000, är en amerikansk rappare, sångare, låtskrivare, skivproducent, dansare och skådespelare, mest känd för att vara del av hiphop-duon Outkast tillsammans med rapparen Big Boi.
***
Families, The Shield, Be Cool, Revolver, Semi-Pro, Four Brothers, och den ledande rollen som Jimi Hendrix i All Is by My Side. Källa: Wikipedia
*
(First verse of) A Life In The Day Of Benjamin Andre (Incomplete), performed by Outkast
(Låtskrivare: André Lauren Benjamin. Album: Speakerboxxx/The Love Below. LaFace Records, 2003.)
I met you in a club in Atlanta, Georgia
Said me and my homeboy were coming out with an album
You looked at me like "Yeah, nigga, right"
But you gave me your number anyway
You were on the talcum...
Powder — How's about them oranges?
Moved away from home to school with big plans
By day, studied the history of music
By night, just to pay for that shit, you'd dance
To get your pants was a Mission Impo-ssible
We were both the same age, but I
Suppose wasn't on the same page, but in
The same book of life, so I'd page you when
I felt you that were getting off of work
Or either when you're on your way to school
We started hanging like Ernie and Bert
And in my idle head I'm thinking: "cool"
Just when I think I'm going down your shirt
You're hiking up your skirt now
The events that followed had me volley if your hometown would be
Heaven or hell
The angelic nastiness you possessed made you by far the best
Therefore hard to tell
(...)
torsdag 28 september 2017
A distant weeping
I år infaller Storbritanniens "National Poetry Day" på en torsdag, nämligen idag. Det vore högst opassande att hoppa över det faktumet i bloggen. Jag tipsar om en aktivitet i The Poetry Café, i regi Poetry Society. Därefter redovisar jag kandidaterna till National Book Award (longlist). Och sedan sätter Jonas Brun punkt för den här intressanta Utblicken med sin "röda bok".
Följande annons gällde för kvällens happening vid The Poetry Café, 22 Betterton St, London.
"It’s National Poetry Day! Fed up of Stand Up Poetry? Come and enjoy Sit Down Reading – a poetic Jackanory for grown ups from the team who created Bang Said The Gun and Pagematch. Featuring Rob Auton, Maria Ferguson, Richard Sandling, Martin Galton and Daniel Cockrill." Källa: Poetry Society
Rob Auton är från York. Han är författare, komiker och en gång skådespelare. När han får sina idéer så skriver han ner dem och framför dem till publiken på komedikvällar och på teatrar. Rob har stått upp och sagt saker till publiken upp, ner och över de brittiska öarna sedan 2008. Han har skrivit fem femstjärniga och okonventionella Edinburgh-shower, The Yellow Show (2012), The Sky Show (2013), The Face Show (2014), The Water Show (2015) och The Sleep Show (2017).
Han var Glastonbury Festivals officiella "Poet in Residence" 2014. Källa: Avalon Management
*
Poem about a Kettle, by Rob Auton
(Published in http://www.robauton.co.uk)
(written when listening to a lot of Leonard Cohen)
I filled my kettle with tears
The tears I stole from your eyes when you weren’t looking
Clicked it on to boil
After a minute I could hear your distant weeping
With the heat came the cries
Before long the kitchen was full of bubbling screams
The kettle peaked, extinguishing the little light it had
I poured your sorrow onto the teabag of my life
And drank the sadness of your being
***
Följande gick att läsa i min blogg den 31 mars 2016.
"Walt Whitman poetry award" delas ut av The Academy of American poets. Bland de inskickade manuskripten väljer en enväldig domare (en etablerad poet, i år Carolyn Forché) den författare som får se sitt manuskript bli publicerat. Hen får även $5000 samt sex veckors vistelse i Umbria, Italien. Det är alltså ett debutantpris och Carolyn Forché utsåg Mai Der Vang till årets vinnare."
Jag anade att Carolyn Forché hade funnit något extra. Ni vet hur mycket jag respekterar Carolyn Forché för hennes arbeten för mänskliga rättigheter.
Nu har Mai Der Vangs manuskript blivit en debutbok, och den letade sig direkt in på National Book Awards långa lista. De här böckerna är nominerade:
Frank Bidart, “Half-Light: Collected Poems 1965-2016”
Chen Chen, “When I Grow Up I Want to Be a List of Further Possibilities”
Leslie Harrison, “The Book of Endings”
Marie Howe, “Magdalene”
Laura Kasischke, “Where Now: New and Selected Poems”
Layli Long Soldier, “Whereas”
Shane McCrae, “In the Language of My Captor”
Sherod Santos, “Square Inch Hours”
Danez Smith, “Don’t Call Us Dead”
Mai Der Vang, “Afterland”
Någon på Stockholms stadsbibliotek har gjort poesibloggaren riktigt glad, för boken finns redan inköpt. Fast den här veckan har den legat på mitt nattduksbord.
Det är en fantastisk bok om hennes etniska arv (Laos) och Hmong-folkets överlevnad. Den berör även traditioner och spiritism.
[Under Vietnamkriget slogs den vietnamesiska Hmong-minoriteten på amerikanernas sida, vilket ledde till att när USA drog bort sina styrkor från landet 1973 kom Hmong-folket i Vietnam att diskrimineras och förföljas av landets kommunistiska regim. Därför har en stor del av Hmongbefolkningen i Vietnam idag emigrerat till USA. Källa: Wikipedia]
Man kan säga att första halvan av boken är adresserad till oss utomstående, medan andra halvan i större utsträckning riktar sig till de som delar hennes kultur.
Aldrig hade jag trott att den här boken var skriven av en debutant, om jag inte kände till det på förhand.
Det finns flera starka dikter som beskriver lidandet under kriget och förföljelserna efteråt. Nedanstående dikt har en sådan emfas att jag var tvungen att pausa läsningen ett dygn, innan jag kunde fortsätta.
NOT: Diktens titel är en hänvisning till Long Tieng, numera en militärbas i Laos i Xiangkhouang provinsen, som amerikanerna kallade Lima Site 20 under kriget.
*
Lima Site 20, by Mai Der Vang
(From Afterland. Minneapolis : Graywolf Press, 2017.)
Firewood falls from the sky.
Call the mystics to raise the ramparts
with clandestine men
whose eyes are fueled by sulfur.
Tell the evergreen's heir,
the calyx creatures
who give their acoustics to morning,
the library of opaque memory
inside a canefield.
The verb for neutrality,
they say,
is to aim covertly.
This is the phantom attack
that never happened, but our fallen know it did.
Tell the weathered architects
of the jungle, limestone
growing inside the cellars.
Wait for the echo to land
before firing the next shot.
To raze the geography
of their ribs, to shred into their names,
tell them I will come back
as the carved edge of a claw.
***
Utblicken avslutas med en titt i Jonas Bruns nya bok, hans fjärde diktsamling. Den är säregen såtillvida att den bryter de traditionella mönster vi har för interpunktion. Jonas Brun använder punkt hela tiden, bokstavligen hela tiden i texterna. Han använder heller inte några stora bokstäver.
Jag blev väldigt berörd av den här boken då igenkänningsfaktorn till/från mitt eget liv var påtaglig. Delvis jobbar författaren med karaktärsdragen hos räven respektive grävlingen (överfört på människor). Räven som rör sig vida omkring, fantasifullt och nyfiket och kanske lite otåligt. Medan grävlingen gräver där hen befinner sig och slår sig till ro.
Man kan också beskriva innehållet så här vackert, som poeten Eva Ström gör i sin recension:
"En stor del av diktsamlingen är en svit som ägnas just kärleken, mellan en räv och en grävling, en kärlek som rymmer lek, erotik, trygghet, andlöshet och förundran. Vägen dit går genom rädsla, längtan och värnlös väntan. Dödsnärvaron ger relief åt livskänslan. Kärleken blir ett mirakel i själens dunkla natt." Källa: "Ögonblick av salighet och djup" / Eva Ström. Sydsvenskan 2017-08-04
Ur röda bok : (stamningsbok. och andningsbok. modersbok. grävlingsbok. med räv. , av Jonas Brun. Malmö : Pequod Press, 2017.
är öm. av kärlek. ömmande. räven springer. stora avstånd.
saknande. sin grävling. under blå. måne. någon står där. å. så.
ensam.
 |
| Vietnam Women's Memorial Washington D.C. |
***
Följande annons gällde för kvällens happening vid The Poetry Café, 22 Betterton St, London.
"It’s National Poetry Day! Fed up of Stand Up Poetry? Come and enjoy Sit Down Reading – a poetic Jackanory for grown ups from the team who created Bang Said The Gun and Pagematch. Featuring Rob Auton, Maria Ferguson, Richard Sandling, Martin Galton and Daniel Cockrill." Källa: Poetry Society
Rob Auton är från York. Han är författare, komiker och en gång skådespelare. När han får sina idéer så skriver han ner dem och framför dem till publiken på komedikvällar och på teatrar. Rob har stått upp och sagt saker till publiken upp, ner och över de brittiska öarna sedan 2008. Han har skrivit fem femstjärniga och okonventionella Edinburgh-shower, The Yellow Show (2012), The Sky Show (2013), The Face Show (2014), The Water Show (2015) och The Sleep Show (2017).
Han var Glastonbury Festivals officiella "Poet in Residence" 2014. Källa: Avalon Management
*
Poem about a Kettle, by Rob Auton
(Published in http://www.robauton.co.uk)
(written when listening to a lot of Leonard Cohen)
I filled my kettle with tears
The tears I stole from your eyes when you weren’t looking
Clicked it on to boil
After a minute I could hear your distant weeping
With the heat came the cries
Before long the kitchen was full of bubbling screams
The kettle peaked, extinguishing the little light it had
I poured your sorrow onto the teabag of my life
And drank the sadness of your being
***
Följande gick att läsa i min blogg den 31 mars 2016.
"Walt Whitman poetry award" delas ut av The Academy of American poets. Bland de inskickade manuskripten väljer en enväldig domare (en etablerad poet, i år Carolyn Forché) den författare som får se sitt manuskript bli publicerat. Hen får även $5000 samt sex veckors vistelse i Umbria, Italien. Det är alltså ett debutantpris och Carolyn Forché utsåg Mai Der Vang till årets vinnare."
Jag anade att Carolyn Forché hade funnit något extra. Ni vet hur mycket jag respekterar Carolyn Forché för hennes arbeten för mänskliga rättigheter.
Nu har Mai Der Vangs manuskript blivit en debutbok, och den letade sig direkt in på National Book Awards långa lista. De här böckerna är nominerade:
Frank Bidart, “Half-Light: Collected Poems 1965-2016”
Chen Chen, “When I Grow Up I Want to Be a List of Further Possibilities”
Leslie Harrison, “The Book of Endings”
Marie Howe, “Magdalene”
Laura Kasischke, “Where Now: New and Selected Poems”
Layli Long Soldier, “Whereas”
Shane McCrae, “In the Language of My Captor”
Sherod Santos, “Square Inch Hours”
Danez Smith, “Don’t Call Us Dead”
Mai Der Vang, “Afterland”
Någon på Stockholms stadsbibliotek har gjort poesibloggaren riktigt glad, för boken finns redan inköpt. Fast den här veckan har den legat på mitt nattduksbord.
Det är en fantastisk bok om hennes etniska arv (Laos) och Hmong-folkets överlevnad. Den berör även traditioner och spiritism.
[Under Vietnamkriget slogs den vietnamesiska Hmong-minoriteten på amerikanernas sida, vilket ledde till att när USA drog bort sina styrkor från landet 1973 kom Hmong-folket i Vietnam att diskrimineras och förföljas av landets kommunistiska regim. Därför har en stor del av Hmongbefolkningen i Vietnam idag emigrerat till USA. Källa: Wikipedia]
Man kan säga att första halvan av boken är adresserad till oss utomstående, medan andra halvan i större utsträckning riktar sig till de som delar hennes kultur.
Aldrig hade jag trott att den här boken var skriven av en debutant, om jag inte kände till det på förhand.
Det finns flera starka dikter som beskriver lidandet under kriget och förföljelserna efteråt. Nedanstående dikt har en sådan emfas att jag var tvungen att pausa läsningen ett dygn, innan jag kunde fortsätta.
NOT: Diktens titel är en hänvisning till Long Tieng, numera en militärbas i Laos i Xiangkhouang provinsen, som amerikanerna kallade Lima Site 20 under kriget.
*
Lima Site 20, by Mai Der Vang
(From Afterland. Minneapolis : Graywolf Press, 2017.)
Firewood falls from the sky.
Call the mystics to raise the ramparts
with clandestine men
whose eyes are fueled by sulfur.
Tell the evergreen's heir,
the calyx creatures
who give their acoustics to morning,
the library of opaque memory
inside a canefield.
The verb for neutrality,
they say,
is to aim covertly.
This is the phantom attack
that never happened, but our fallen know it did.
Tell the weathered architects
of the jungle, limestone
growing inside the cellars.
Wait for the echo to land
before firing the next shot.
To raze the geography
of their ribs, to shred into their names,
tell them I will come back
as the carved edge of a claw.
***
Utblicken avslutas med en titt i Jonas Bruns nya bok, hans fjärde diktsamling. Den är säregen såtillvida att den bryter de traditionella mönster vi har för interpunktion. Jonas Brun använder punkt hela tiden, bokstavligen hela tiden i texterna. Han använder heller inte några stora bokstäver.
Jag blev väldigt berörd av den här boken då igenkänningsfaktorn till/från mitt eget liv var påtaglig. Delvis jobbar författaren med karaktärsdragen hos räven respektive grävlingen (överfört på människor). Räven som rör sig vida omkring, fantasifullt och nyfiket och kanske lite otåligt. Medan grävlingen gräver där hen befinner sig och slår sig till ro.
Man kan också beskriva innehållet så här vackert, som poeten Eva Ström gör i sin recension:
"En stor del av diktsamlingen är en svit som ägnas just kärleken, mellan en räv och en grävling, en kärlek som rymmer lek, erotik, trygghet, andlöshet och förundran. Vägen dit går genom rädsla, längtan och värnlös väntan. Dödsnärvaron ger relief åt livskänslan. Kärleken blir ett mirakel i själens dunkla natt." Källa: "Ögonblick av salighet och djup" / Eva Ström. Sydsvenskan 2017-08-04
Ur röda bok : (stamningsbok. och andningsbok. modersbok. grävlingsbok. med räv. , av Jonas Brun. Malmö : Pequod Press, 2017.
är öm. av kärlek. ömmande. räven springer. stora avstånd.
saknande. sin grävling. under blå. måne. någon står där. å. så.
ensam.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)