*
Å som i Ål - (Anguilla anguilla) och den snarlika arten amerikansk ål leker sannolikt på djupt vatten i Sargassohavet. Larven äter plankton och driver eller simmar under ca 10 månader med ytströmmarna mot flodmynningarna längs Europas och Nordafrikas kuster. Där förändras larven till att bli en glasål. Glasålen är 60-85 mm lång och extremt långsträckt. Glasålen simmar in i åar och floder. När ålen kommer in i färskvatten blir den pigmenterad med grön- eller brunaktig ovansida och gul undersida, en så kallad gulål. Gulålen äter alla typer av animalisk föda och vandrar upp i sötvatten eller långt upp i Östersjöns brackvatten, där den stannar i många år. Inför sin lekvandring förändras gulålen till en blankål. Blankålen har tjockare skinn och är svart på ovsansidan och silvrig på undersidan, vilket fungerar som kamouflage i öppet hav.
Ålar kan bli mycket gamla, vilket inte minst den rikskända Åle, som levde i en brunn nära Brantevik, är ett bevis på. Forskare tror att Åle kan ha levt i över 150 år.
Ålen är en av de snabbast försvinnande fiskarterna. I Sverige är ålen rödlistad som akut hotad. Sedan december 2006 är det förbjudet att fiska ål i Sverige såvida inte särskilt tillstånd innehas. Källa: NE
Poetens julstök (verser 1-3), av Gabriel Jönsson (1892-1984)
(ur Dikter och rim kring julen / urval: Carl Olof Josephson. Stockholm : Bromberg, 1991.)
Och ägde jag som fäderna en fästekvinna blond
vars ögon spredo ömhet och förstånd,
då byggde jag ett vinterhus
där morgonen slår ut sitt ljus
och stjärnorna om kvällen gå sin rond.
Som husfar förde jag vid jul en rosig so till slakt
och brände mig det klaraste extrakt.
Jag lagrade mitt mörka mjöd
och skar mitt svarta, sura bröd
sen jag en bön vid bordet hade sagt.
I fiskesumpen vid min strand jag stack en präktig ål
till ett av julens långa gillesmål.
Den sista malörten jag bröt,
ty gömt i flaskan hjälper fröt
när sorgen håller sabbat i ens bål.
...
***
 |
| Älglevergryta |
Ä som i Älg[lever] - Europeisk älg, Aʹlces aʹlces, är en art i familjen hjortdjur. Den är 240–310 cm lång, med en mankhöjd av upp till 235 cm, och tillsammans med amerikansk älg (Aʹlces americaʹnus) därmed det största hjortdjuret. Pälsen är brun till gråsvart; de långa underbenen är gråvita. Hannarna bär stora, vanligen skovelformiga horn.
Jakttiden bestäms av klimat och av tiden för brunsten bland älgarna. I södra Sverige startar jakten på älg andra måndagen i oktober, när huvuddelen av brunstperioden passerat. Ordet kommer av fornsvenskans älgher, och är besläktat med grekiskans elaphos 'hjort'. Källor: NE och Wikipedia
Tjuvskytten (verserna 3-5), av Dan Andersson (1888-1920)
(ur Kolvaktarens visor. Stockholm : Tiden, 1915.)
Vida, vida har jag färdats
högt på fjäll och djupt i dalar;
långt från bygd och mil från vägar
har min nötta bössa sjungit
dödens sång för treårsälgar. -
Flått dem har jag, ostört ensam,
styckat mular, stekt på glöden,
ätit kött och druckit brännvin,
glad vid doft av blodets röda,
som fått rinna ut på marken.
Köttet har jag gömt i skrevor
under vindfällt, torkat granris,
tills jag hämtat kraft och vilat
nog att kunna hemåt draga
med min last av lår och bogar.
Och i huden, varm och blodig,
har jag rullat säkert in mig,
för att dold i beckmörkt bergpass
sova utan onda drömmar
mätt av vilt och trött att döda.
Gosse, jag har burit älgkött
säckvis genom svarta dalar,
vadat över sanka myrar
bort och åter till min slaktplats;
mest i nätter utan månljus,
mest i becksvart, stjärnlöst mörker,
ledd av vinden, sedd av ingen;
burit salt från byn till kojan
och grävt tunnor ner i marken,
saltat ned och tackat Herren
för en god och vältjänt näring,
mat åt kvinna, mig och ungar.
...
***
Ö som i Öl - Den äldsta skandinaviska benämningen på julfirande var att "dricka jul".
Julölet borde vara av bästa kvalitet, och i norska medeltidslagar fanns bestämmelser om när och i vilka mängder det skulle bryggas. I öl dracks skålar redan i förkristen tid, vid det blot som föregick julen, för årsväxt och fred.
Öl framställs av mältad säd (oftast korn), humle, vatten och jäst. De mest populära ölen i vår tid grundar sig alla på det underjästa, lagrade och mörka bayerska lageröl som fick spridning under 1800-talets början samt dess vidareutveckling i den tjeckiska staden Plzeň under mitten av 1800-talet till ljust, underjäst lageröl med mer markerad humlebeska, pilsner. Källa: NE
Humlevisa, av Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
(först publicerad i Strix 4/8 1898)
Det är ej fritt jag minnes, när jag löser
hvar smidig, mogen slinga från sin stör,
min ungdoms lekar med min ungdoms töser
i strandens dunge just härnedanför.
Det är ej fritt jag tänker, då jag plockar
de långa flätorna vid logens dörr,
på mjuka bruna eller gula lockar,
som jag har rört vid mera varsamt förr.
I bröder, låtom vårens drömmar fara
och resom lyckans tjäll i höstens skygd!
Förspillt är vårens vin, det morgonklara,
så redom oss en dunkel humlebrygd.
Vad förr var ljuvt blev duvet snart i smaken;
vi röra sjungande vår heta mäsk
och lyfta stånkor, skummande mot taken
av dryck som är från början ärligt besk.
Hvad mer om vinterns varulv sommarn sväljer,
blott vår hugsvalans våta skatt han spar!
Vi tappa lugnt vår lycka på buteljer
och gömma den till vedermödans dar.
Om lena kvinnolockar ej förgylla
vår huvudgärd och dofta oss till ro,
med humleknopp vi våra örngått fylla
och slumra tungt som björn i vinterbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar