De nya dagarnas blad

Grevinnan och betjänten har fullgjort sin procedur och blomvasen har druckits ur. I poesikammaren råder en nykter stillhet, om man bortser från sonens Mindcraft-studier. Bloggen la in en ordentlig långspurt i december månad för att uppnå tvåhundra-strecket. Det lyckades! Du läser just nu inlägg nummer 200.
Jag startade bloggen, 10 maj 2014, för att jag behövde ett ledljus i min personliga livsdimma. Poesin har alltid hjälpt mig när jag så behövt. Arbetet med bloggen har varit mycket givande och jag hoppas kunna fortsätta med den, länge än.

Foto: Ryan Lundberg

Jag avslutar 2014 med två dikter om årsskiften. För jämlikhetens skull är de skrivna av en kvinna och en man.

Naomi Shihab Nye föddes i St Louis , Missouri, 1952. Hennes far var en palestinsk flykting och hennes mor en amerikan av tysk och schweizisk härkomst. Hennes erfarenhet av både kulturella skillnader och olika kulturer har påverkat mycket av hennes arbete. Hennes poesi kännetecknas av att hon ger ett nytt perspektiv åt vanliga händelser, människor och föremål. Nye har sagt: "den främsta källan till min poesi har alltid varit det lokala livet, de slumpmässiga mötena på gatorna och våra små vardagliga uppgifter." Källa: Poetry Foundation

Burning the old year, by Naomi Shihab Nye
(from Words under the words : selected poems. Portland, Or. : Eighth Mountain Press, 1995.)

Letters swallow themselves in seconds.   
Notes friends tied to the doorknob,   
transparent scarlet paper,
sizzle like moth wings,
marry the air.

So much of any year is flammable,   
lists of vegetables, partial poems.   
Orange swirling flame of days,   
so little is a stone.

Where there was something and suddenly isn’t,   
an absence shouts, celebrates, leaves a space.   
I begin again with the smallest numbers.

Quick dance, shuffle of losses and leaves,   
only the things I didn’t do   
crackle after the blazing dies.

***

Gustav Sandgren (1904-1983), född och uppvuxen i Västra Stenby i Östergötland.
   Han skrev i första hand romaner, noveller, barnlitteratur och reseböcker. I ett flertal självbiografiskt präglade romaner skildrade Sandgren ofta barndomen och uppväxtåren som en ljus, lycklig tid, trots fattiga levnadsförhållanden. 
   Han slog igenom som en av de uppkäftigaste medlemmarna i författargruppen Fem unga, modernismens spjutspets i Sverige i början av 30-talet. Gruppen gjorde anspråk på att representera den unga generationen och Sandgrens första vuxenböcker var i praktiken romaner om och för unga vuxna. 
      Under 1950- och 1960-talen skrev Sandgren ett antal barnböcker som har blivit mycket omtyckta; det är böckerna om Kajsa Rutlapp och Katten Jaum. Källor: Alex författarlexikon och "Sandgren såg barnen som jämlikar", artikel av Ulf Boëthius, Svenska Dagbladet 2003-11-18.

Det nya året, av Gustav Sandgren
(ur Dikter och rim i juletid / illustrationer: Ilon Wikland. Stockholm : Brombergs, 2002.)

Det är så sällsamt att tänka:
Nu kommer ett nytt år igen
med dagar likt vita brevark,
som ingen skrivit på än.

Ty vad skall vi skriva på arken,
som vi inte skrivit förut?
Och vad kan vi hoppas ännu
av vandringen utan slut?

Det framfarna årets sidor
dem skrev vi i hastigt mod.
De blev klottriga, fulla av plumpar
och bitvis skrivna med blod.

Vi vända med bävande hjärtan
de nya dagarnas blad,
ty från dem skall det goda stråla
och värma ur varje rad.

Det gamla var ju det gamla,
men det nya är rent och vitt,
på det skall vi pränta om kampen
för allt som är ljust och fritt.

Vi vill - ty den eviga elden
den dör ej trots alla sår.
Och vi ropar varandra ur mörkret:
O bröder! Ett gott nytt år!

En skimrande natthimmel

Bloggmakaren ser fram emot 2015 och avger följande nyårslöften:

1) Under 67 dagar (1 januari - 8 mars) kommer bloggen enbart publicera texter av kvinnliga författare. Jag har tröttnat på de mansdominerade diktantologierna. Perioden kommer att avslutas med Internationella kvinnodagen och en hyllning till någon antologi där enbart kvinnliga poeter medverkar.

2) Mitt mål är att bloggen ska erbjuda 300 inlägg under 2015.

3) Mottot för 2015: Ett fantasifullt år med skimrande natthimlar.

*

Poetry with Blues behåller en del av sina rubriker medan annat byts ut. Tre rubriker som definitivt blir kvar är: Utblicken (torsdagar), Musikfredag och Diktarkeologen.

Diktarkeologen byter dag - till söndagar, för att matchas in i Kvinnodagen. Det blir först två söndagar om enskilda dikter, sedan övergår arkeologen till att gräva i sju underbara kvinnors författarskap, från Edith Södergran till Birgitta Lillpers.

Under tisdagarna går kampen vidare för barnpoesin. Bloggen kommer att lyfta fram engelsk barnpoesi och studera bilderböckerna som ges ut på svenska. Ett smakprov får ni här:
(ur Tänk om ... : visboken / Lena Sjöberg (f. 1970). CD med sång av Nina Persson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 2014.)

Tänk om jag var mygga och du ett litet knott
Vi skulle bada bubbelbad i någons gamla spott
Vi skulle dricka blod med våra långa snablar
Vi skulle höra mänskor skrika: Attans, aj och sablar!
Jag skulle varna dig för kletig deg och hårda händer
Vi skulle gömma oss på tapetens mörka ränder
Hela huset skulle vakna av våra stämmors ljuva sång
Vi skulle dansa myggdans hela sommarnatten lång

*

Den 24 januari drar ett nytt alfabet i gång, på temat "Väder och klimat". Bokstaven Q ger oss en historisk klimatrapport i dikten "Quaternary Change". Men bokstaven Ä ger mig alltid bekymmer. Jag letar efter en dikt med/om älvdans (dimfenomenet), kan ni hjälpa mig?

*

Några rubriker kommer att dyka upp lite mer sporadiskt. Bland dem finns:

Stjärnhimlen och Zodiaken - som kommer att innehålla dikter om stjärnbilder, samt dikter av poeter födda i respektive stjärntecken.

Konst och poesi - kommer att lyfta fram poesi som inspirerats av konstverk, det som kallas för 'ekphrasis'. 
Men det blir också poeter på frimärken och vykort.

Poesifestivaler - som ett sidospår av Utblicken kommer jag att tipsa om olika festivaler i Sverige och Världen. Redan nu kan ni boka in Göteborgs Visfestival, 23-28 februari. Flera kvinnor är inbokade, bl.a. Sanna Hogman (f. 1985). I klippet nedan kan ni lyssna på hennes duett med Esbjörn Hazelius (f. 1973). 

Orden, by Sanna Hogman, Esbjörn Hazelius 
(Text & Musik: Martin Schaub/Jenny Schaub/Patrick Rydman ; Foto & redigering: Nettan Kock)

På planeringsstadiet finns följande rubriker:

Antikvariska böcker - som en utvikning av diktarkeologens arbete.

Poeten och hans översättare - presenterar utländska författare och deras svenska översättare, eller svenska poeter och deras engelska/tyska översättare.

80-talisterna - poeter som är födda på 1980-talet.

Poesilandslaget - bloggaren formerar ett poetiskt elvamannalag med säkra mittlås och en självsäker forward.

Samt ett färgsprakande Poetry Slam Team Contest 2015.

FARVÄL 2014

Bloggåret 2014 Del 2

Andra delen av min årskrönika ägnas de tunga utmärkelserna: Årets poet, årets metafor och årets dikt.

*

Under sommaren fick bloggen ett oväntat uppsving. Helt plötsligt hade jag läsare i Dublin, Vancouver och Amsterdam. Allt jag gjorde var att skicka twitter om mitt bloggprojekt "Poetry Slam Team Contest". Vid det här laget känner ni säkert till att projektet innehöll 168 poeter, uppdelade i 42 lag. I finalen ingick åtta lag, varav ett svensk-danskt.

Guldet gick till Lag Sachsen, silvermedaljen tog Lag Island och bronset gick till Lag Amsterdam. Jag hade en helt enastående jury till min hjälp för finalens vidkommande. I det vinnande laget hittar vi årets poet.


Guldrosetten för årets poet tilldelas: 
Durs Grünbein (f. 1962)

När jag läser hans dikter tar han bokstavligen över min kropp. Jag önskar att min tyska hade varit vassare så jag hade kunnat inlemma originaldikterna utan något språkligt raster. Jag har tidigare publicerat dikter ur samlingarna "Ashes for breakfast" och "Biologisk vals". Nu får ni en dikt ur "Interiör med uggla".

Ditt hörn av universum och mitt, av Durs Grünbein
(ur Interiör med uggla / Dikter, urval ; översättning: Anna Bengtsson. Stockholm : Ersatz, 2012.)

Där finns något som alltid återvänder och slår
Mot tinningarna, och ändå aldrig uppgår
I någon av satserna som man uttalar, aldrig.

Människorna som dagligen kommer emot dig
I storstadsströmmen, på de trista avenyerna
Där strömningen är som starkast,
Avslöjar inte med en blick hur djupt
Försjunkna de är i samtal med sig själva,
I sitt hörn av universum i centrum.

Och det är poängen: utvecklar man tanken
Kunde frihet vara summan av alla världar
Som öppnar sig inåt, ett stilla maximum
Som drar vidare med molnen ovan hjässorna.
Det låter sig inte grävas ut, allt det osagda,
Inte fångas med lasso. Om det däms upp,
Sker det i rum som ingen metafysiker fattar -
På sin höjd en serietecknare. En av dem
Som hör hemma i blyertsområdena.

Under tiden växer städerna och krymper
Enligt regler som först framtiden får uttyda
Ur invånarnas bäddar. De stora
Tankebyggena har alla störtat samman,
Och det skedde vid sidan om, som vi vet.

Inget återkallar den historiska strängheten,
Stilen hos de kalla kosmiska lägernätterna.
Nu går var och en för sig, ostörd, otröstad
I sitt hörn av universum i centrum.

Intressant är jämnmodet: även efter
En sällsynt hjältes död går tågen enligt tabell,
Hänger man tvätt på balkongen och
Löser sitt korsord på väg till jobbet.
Något förblir onämnt, och dagen är fri.

***

Jag har i olika inlägg försökt lyfta fram vackra formuleringar och förklara vad en metafor är för något. Egentligen räcker det att reprisera "Fraskudden" från bloggens tredje inlägg, daterat 12 maj.



Den Blå rosetten för årets metafor tilldelas:
Carl Sandburg  (1878-1967)

Fog 
(Ur diktsamlingen "Chicago Poems", 1916)

The fog comes
on little cat feet.

It sits looking
over harbor and city
on silent haunches
and then moves on.

***

Jag har inte haft tid att läsa in och recensera så många diktsamlingar som jag önskat. Det har bara blivit fyra bokrecensioner. Men en av dem tillfredsställde mitt behov av nytt poetiskt blod. Fortfarande upptas mina tankar av Pernilla Berglunds debutsamling. I synnerhet gäller det poemet som jag valt till årets dikt.


Den Röda rosetten för årets dikt tilldelas:
Pernilla Berglund (f. 1982)

(ur Tilltar. Göteborg : Teg Publishing, 2013)





Under en dag, vi är flera år. Jag säger dig och lovar, 
vi är nu. Är vi mindre när vi är tillsammans? Vi blir 
andra ensamma. Det rusar förbi, om jag kan hinna mig 
själv samtidigt. Det jag kan säga om mig själv får inte 
ta slut.

Bloggåret 2014 Del 1

Av årets 196 blogginlägg finns det ett som står i särklass i antal visningar. Jag begriper inte riktigt varför. Kanske för att det innehåller tre av våra mest älskade poeter. 

Inlägget gällde bokstäverna Å-Ä-Ö i bloggens första alfabet, och publicerades den 2 augusti. Orden som beskrevs var åter, änglahår och över. Läsarna fick ta del av Nils Ferlins "I folkviseton", Harry Martinsons "Himmelsmålning" och Gustaf Frödings "Det var dans bort i vägen". Jag tror förklaringen ligger hos Fröding. Han är alltjämt mycket älskad och det litterära sällskap som bär hans namn, är ett mycket synligt sällskap. Av den anledningen blir första rubriken i min bloggsammanfattning ...

Årets Fröding: Ida Börjel

Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris är en ärofylld utmärkelse. Bland de tidigare prisvinnarna finns Tomas Tranströmer, Lars Forssell, Maria Wine, Ylva Eggehorn, Barbro Lindgren och Kristina Lugn. Av någon outgrundlig anledning redovisas inte priset i Alex författarlexikon. 

Årets lyrikpris tilldelades skånska Ida Börjel, som även var nominerad till Augustpriset för sin diktsamling "Ma". Den 27 november publicerade jag dikten "anima" ur den samlingen.

Nu ger jag er inledningen av Ida Börjels tacktal, eller ska jag säga diktreflektion, vid Gustaf Fröding-sällskapets årsmöte. Det går att läsa mycket mer om sällskapet och pristagaren på frodingsallskapet.se.

Flicköga (inledningen), av Ida Börjel (f. 1975)
(framfört vid prisceremonin/Fröding-sällskapets årsmöte)

I någon nu, 
en,

att, om vid spegeln
se i ögats spegel 

sig se
sig själv,
att i ögonringen,
 så
på ögats regnbågsimma


såg och såg —allena,

sorgenatt, som är allena,

vissna in, vinterkall som
fisken,
 fastfrusen vid
isen,

lyft späd och näpen, 
och
smal och liten
på vägen, vid
rännstenstanken

tyst och såg och såg och om
en vecka,
 ett dygn, en
natt, en timma,
 och
tillbaka

***

Ett populärt inslag i bloggen var fågeldikterna, som vanligtvis publicerades på fredagar. Det mest lästa inlägget handlade om rovfåglarna falk, hök, vråk och örn. Men jag väljer en annan fågel till min nästa utnämning.

Årets fågel: Lappugglan (Great Gray Owl)

Fredagen den 19 september tog två uggledikter plats i bloggen, bl.a. Annie Finch's "Great Gray Owl". En uggla omnämns även i den fina dikten "April auf dem Lande" av Cees Noteboom som ingick i Poetry Slam Team Contest, under sommaren. 

Illustration ur "Once upon a northern night"
Illustratör: Isabelle Arsenault

Men huvudanledningen till att jag utnämner Great Gray Owl till årets fågel, är barnboken "Once upon a northern night" av Jean E. Pendziwol (Groundwood Books, 2013). Det måste vara en av de vackraste bilderböckerna i hela världen. Den måste bli översatt till svenska, eller åtminstone inköpt i original till något svenskt bibliotek. Underbar barnpoesi!!

Så här skriver författaren om ugglan i boken:

Once upon a northern night
a great gray owl gazed down
with his great yellow eyes
on the milky-white bowl of your yard.

Without a sound,
not even the quietest whisper,
his great silent wings lifted and
down,
down,
down
he drifted,
leaving a feathery sketch
of his passing
in the snow.

***

Den sista utmärkelsen i första årsredogörelsen går till en ingrediens. Jag har haft nöjet att sätta samman ett julköks-alfabet, samt några söndagsmenyer i bloggen. Det har varit mycket uppskattat av mina läsare. Därför blir min tredje prisrubrik ...

Årets ingrediens: Ägg

Det är inte bara i matinläggen som det har förekommit ägg. Den mästerlige Paul Muldoon skrev om Hästskokrabbans ägg som Kustsnäpporna mumsade i sig, och Solja Krapu skrev om busschaufförens hustru som behövde låna ägg till sin Nasi Goreng. Har ni förresten tänkt på att samtliga texter i bloggen innehåller ägg? De är så kallade Inlägg.

Sista ordet går till en av världens just nu hetaste poeter, Naomi Shihab Nye.

Boy and Egg, by Naomi Shihab Nye (f. 1952)
(from Fuel : poems. Rochester, N.Y. : Boa Editions, 1998.)

Every few minutes, he wants
to march the trail of flattened rye grass
back to the house of muttering
hens. He too could make
a bed in hay. Yesterday the egg so fresh
it felt hot in his hand and he pressed it
to his ear while the other children
laughed and ran with a ball, leaving him,
so little yet, too forgetful in games,
ready to cry if the ball brushed him,
riveted to the secret of birds
caught up inside his fist,
not ready to give it over
to the refrigerator
or the rest of the day.

Litterära gener

Dagens dikt : ny samling / sammanställd av Bengt Emil Johnson ; teckningar av Hilda Perna. Stockholm : Sveriges radio, 1987.

Den femte samlingen utgavs blott sex år efter den fjärde. Anledningen var förstås att radioprogrammet fyllde 50 år. Redaktör den här gången var Bengt Emil Johnson. I mitt tycke har han gjort ett väldigt gott arbete. Urvalet innehåller både välkända författare och några av de lite nyare. 

Även i statistiken över de mest upplästa författarna syns den ökade urvalsbredden. Under 70-talet toppade Harry Martinson med 81 upplästa dikter. Under det följande decenniet räckte det med 61 uppläsningar för att toppa listan. Det var fortfarande Aspenström, Martinson och Ekelöf i topp, fast Werner och Harry hade bytt plats.
Under 80-talet var jag tonåring. Då fick jag mina första läsupplevelser med texter av Gunnar Ekelöf, Nils Ferlin, Edith Södergran, Rut Hillarp, Maria Wine, m.fl. Bland utländska författare så läste jag Goethe, Emily Dickinson, Federico García Lorca, Rainer Maria Rilke, Tove Ditlevsen och Pentti Saarikoski. Och så Shakespeare, förstås.
Tydligen var jag inte ensam. Listan över de mest lästa utländska författarna i radioprogrammet under 80-talet toppas av Federico García Lorca. På tredje plats finner vi Rilke och på en delad sjätteplats hittar vi Ditlevsen och Saarikoski.

*

Men ur den femte antologin väljer jag en dikt av en poet som hamnade utanför listorna, Johannes Edfelt (1904-1997).

   Johannes Edfelt föddes i Kyrkefalla i Skaraborgs län. Släkten var huvudsakligen bönder, men fadern bröt upp från bondelivet och blev militär. Edfelt läste latin, grekiska och tog studentexamen 1923 i Skara. Sedan bedrev han studier vid Lunds universitet. 
   Redan i slutet på 1920-talet började Edfelt recensera lyrik i kulturtidskriften Ord & Bild. Senare blev han recensent av både svensk och utländsk skönlitteratur i BLM, Social-Demokraten, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning m.fl. Under åren 1943-68 var han anställd på Dagens Nyheter som lyrikrecensent. 1969 invaldes han som ledamot av Svenska akademien.

   Sedan 1938 var han gift med Brita, född Silfversparre, som var översättare.

Arv, av Johannes Edfelt
(ursprungligen i Dagar och nätter : [dikter]. Stocholm : Bonnier, 1983.)

Vad de är bärare av, dina gener,
visar ett liv, som hastigt förgår.
- Split och dova familjescener
minns den gamle från uppväxtens år.

Misstagens frukter, stinkande, skämda,
gärning och ord i övermod
 - var de i grunden förutbestämda,
bars de som anlag och arv i ditt blod?

Deras dotter Lisa Berg Ortman är också författare. Och det är nu sambanden med bloggaren dyker upp. I januari-februari 1989 reste jag tillsammans med nio klasskamrater från Valla folkhögskola till Moçambique och Zimbabwe. En kväll fick vi en oväntad gäst till vårt härbärge, den meriterade författaren och Afrikakännaren, Lasse Berg. Han gav oss ett spontant litet föredrag. Lasse Berg var Lisas make mellan 1965 och 1982. Tillsammans skrev de bland annat boken "Mat och makt" (1978). Den ingick för övrigt i vår kurslitteratur på U-landslinjen.

Nu, nästan 26 år senare, läser jag i boken "Diktarnas Helsingborg" (Kultur i Helsingborg, 2005) att Lisas gudfar var Gunnar Ekelöf, tillika min husgud inom lyriken. Så kan människors liv vidröra varandra utan att de någonsin har korsats.

*

Familjen Edfelt var bosatt i Bergvik i Rönninge och de tillbringade många somrar på Britas släktgård i Ramlösa. Där, på Bruzeliusgatan 7, finns diktarplattor uppförda för såväl Lisa Berg Ortman som för fadern Johannes. 

På Lisas platta kan vi läsa:

Namnlösa igelkottar promenerar
     under koltrastars aftonraga
Eken bjuder boken till dans
Silvermormors vantar gulna
     som filbunkens gräddskinn
Inåt andas vi, utåt, inåt
Minnet är ingen saga.

(Lisa Berg Ortman: "Omlott", 1999)

Jag avslutar med pappa Johannes diktplatta.

Sommarorgel, av Johannes Edfelt
(ur Insyn : dikter. Stockholm : Bonnier, 1962.)

Långt bortom doftlösa år
  sommarens honungsdoft:
Vaggande, rusande, len
  steg den bland körsbärsträd.

Långt bortom tonlösa år
  äppelträdens musik:
kronorna, fyllda av bin,
  gjordes till orglar då.

Alice Tegnérs sånghäften : 9

Det sista häftet i serien Sjung med oss, Mamma! publicerades för första gången, 1934. Alice hade i mars samma år fyllt 70. Hon bodde sedan fem år tillbaka på Karlaplan 16 i stadsdelen Östermalm. Pensionärstiden är fylld med aktiviteter. Hon reser till Italien och Palestina. Flera sångböcker kommer ut. Hon komponerar och håller konserter. Dagen före sin 70-årsdag medverkar hon i ett radioprogram, för att sedan på kvällen leda en musikafton i Djursholms samskolas aula.  Källa: Alice Tegnér : biografi, dagböcker, brev / sammanställda av Tomas Brundin. Karlshamn, 2014.

Hektiskt, var ordet. Lugnt pensionärsliv, pyttsan!

Jag sluter cirkeln i Engelbrektskyrkan, Östermalm. Alice Tegnér avled den 26 maj 1943, i sviterna efter en lunginflammation. Tre dagar senare äger begravningen rum i Engelbrektskyrkan.
I samma kyrka höll vår skola julavslutning för tio dagar sedan, då sjöngs "White Christmas". Nu tänker jag mest på Alice och hennes "Majas visa".

2:dra upplagan av nionde häftet
Foto av bokomslag: Ryan Lundberg

Sjung med oss, mamma! [Musiktryck]. 9, 18 sånger. Stockholm : Seelig, 1934.

Innehåll:

 9) Maria Nyckelpiga
(Text: Astrid Forssell-Gullstrand, Musik: Alice Tegnér)

Astrid Gullstrand (1874-1952), född Forssell, var sångtextförfattare, konstnär och författare. Som författare gav hon ut några diktsamlingar samt flera vissamlingar. Hennes mest kända visor är "Mor lilla mor, vem är väl som du" och "Tre pepparkaksgubbar". Källa: Wikipedia

Se, nyckelpigan dansar i lyftad, lackröd kjol
bland vita hallonblommor och blekgul kaprifol.
Det är så skönt att leva, när allt är ljust av sommarsol,
när allt är ljust av sommarsol.

Flyg östan, flyg västan, Maria nyckelpi,
flyg ej åt norr och söder, det får du låta bli.
den färden kan du göra, när sommarglädjen är förbi,
när sommarglädjen är förbi.

Flyg över skog och dalar, flyg över hav och skär
långt bort till lilla vännen, som är min hjärtans kär.
Flyg högt mot sommarskyar, så högt ditt vingpar når
- bland vita blommor kvar jag står.

***

13-16) Lillebrors segelfärd
(Text: Elsa Beskow, Musik: Alice Tegnér)

De tjugo verserna i verket "Lillebrors segelfärd" räknas som fyra visor i häftet. Jag nöjer mig med att publicera de sju första verserna.

I katalogen till Nationalmuseums stora utställning "Elsa Beskow. Vår barndoms bildskatt" från 2002 skriver Ulla Bergstrand, under rubriken "Jorden runt på köksgolvet", : "Efterkrigstidens öppnade värld gav eko i barnlitteraturen med många fantasiresor jorden runt. 'Lillebrors segelfärd' (1921) är Elsa Beskows bidrag. Resan börjar i mors kök med en handduk till segel och trasmattan som hav.

Ett exemplar av bilderboken, med Elsas teckningar och Alice visor, såldes för två sedan vid en auktion på Bukowskis för 330 000 kronor.

Lillebrors segelfärd / Elsa Beskow (1874-1953), [med musikbilaga av Alice Tegnér]. Stockholm : Åhlén & Åkerlund, 1921. 

Lillebror ska segla bort, ut i vida världen.
Nallebjörn i tröja kort följer med på färden.

Segla de på Östersjö, vågorna gå höga.
Mor står kvar på grönan ö torkar tår ur öga.

Möta de en fisk så stor, ögon stora, runda,
stirrar styggt på lillebror så han måste blunda.

Nalle ropar modigt "schas!" höter djärvt med åran:
"kommer du så får du bas, båten den är våran."

Fisken han står stilla tvärt, gapar stort med munnen,
svänger med sin blanka stjärt och är sen försvunnen.

Ryslig storm nu blåser opp, båten går på sida!
Högt på gröna vågors topp vita kammar rida.

Lillebror är säker, han, styr så tryggt och varligt,
säger lugnt till Nalleman: "det är inte farligt!"

Övriga visor i Sjung med oss, mamma!, 9 : 1934

 1) Tre pojkar gå och tralla
 2) Vårt klassrum
 3) Månaderna lära vi oss lätt så här:
 4) Fem pepparkaksflickor
 5) Gubben Noak styrde båten
 6) Porslinsprinsessan
 7) Barnens dag
 8) Visst finns det troll
10) Berguvs-mor sjunger
11) "Klage-vijsa öfver denne torre och kalla wåhr" (text: Lars Wivallius)
12) Nu sova svalans ungar
17) Friheten (ur Biskop Tomas sånger "Friheten" och "Engelbrekt")
18) Psaltare och lyra (text: Erik Axel Karlfeldt)

Marias måltid

Jag hade tänkt mig en sista söndagsmeny, kanske en nyårssupé. Men jag hittade inga dikter som tilltalade mig. I stället låter jag ett bildspel sammanflätas med Maria Wines underbara dikt "Måltid".

Därefter återstår det tre dagar av 2014.

29/12: 
Sista avsnittet om Alice Tegnérs sånghäften.
Diktarkeologen hittar samband mellan bloggaren och Johannes Edfelts dotter.

30/12:
Bloggåret summeras.
Årets Fröding
Årets fågel
Årets ingrediens
Årets poet
Årets metafor
Årets dikt

Nyårsafton:
Bloggaren avger sina nyårslöften och siar om framtiden.
Årets sista dikt, ett alternativ till Tennysons Nyårsklocka, utgör bloggens tvåhundrade inlägg.

***

Måltid, av Maria Wine (1912-2003)
(ur Vredens och kärlekens hand. Stockholm : Bonnier, 1973.)

Får jag bjuda på en måltid?

Först
gryningsblå soppa kokt på violer

Sen

upptinade fotspår efter ett rådjur

och en sallad gjord på snödroppshuvuden

Till dessert

en månskiva gul som honung
och len i smaken som en melon

Vinet?
Naturligtvis
samma vin till alla rätter:
en nyss frigiven källas
vattenglädje.

Springkällan i Rättvik

Alice Tegnérs sånghäften : 8

Året är 1928. Det har gått åtta år sedan förra häftets utgivning. Alice har hållit konserter och hunnit resa en hel del, även utomlands. 

Sommaren 1923 blir Alice anklagad för plagiat. Det hela rör sig om hennes text till Bä, bä vita lamm. Ni har redan fått hela historien bakom den välkända barnvisan, här i bloggen. Då, 1923, var tydligen inte August Strindbergs översättarroll allmänt spridd. 
Året efter, fyller Alice 60 år och tilldelas flera utmärkelser. Hon brottas fortfarande med att hitta god vård åt sin äldste son. I september 1926 avlider maken Jakob efter en kortare tids sjukdom. 
Två år senare, nästan i förbifarten mellan andra sångböcker och resor, utkommer det åttonde häftet av "Sjung med oss, Mamma!".

2:a upplagan av 8:de häftet
Foto av bokomslag: Ryan Lundberg

Sjung med oss, mamma! [Musiktryck]. 8, 18 sånger.
Stockholm : Seelig, 1928.

Innehåll:

 2) Dockans man
(Text: Fanny Alving, Musik: Alice Tegnér)

Textförfattaren Fanny Alving (1874-1955) har en rätt obetydlig roll i de litteraturhistoriska verken. Orättvist, tycker jag. Hon gav ut elva romaner (flertalet under pseudonymen Ulrik Uhland), en diktsamling och en visbok. Hon var en aktad skribent i tidskriften Strix, där hon skrev under signaturen Maja X.
Kanske är det dotterns "kändisskap" som gjort att Fanny hamnat i skymundan. Dottern var journalisten Barbro Alving, även känd som Bang. I Bonniers lexikon finns såväl maken Hjalmar som dottern Barbro omskrivna, men inte Fanny.
I "Poetry with Blues" får hennes vistext åtminstone plats.

Fanny Alving

Om dockan skulle gifta sig, vem skulle dockan ta?
Var finns den man på livets stig, som passar riktigt bra?
Att på en sådan hitta rätt, som vore lagom nätt
och passande på alla sätt, det är nog inte lätt.

Att få en bagare till man är mångens svärmeri,
ty saffransbullar bakar han och lägger russin i.
Men kommer han och gör visit hos dockan med en bit
hon säger strax "Kom inte hit, jag har så klen aptit."

En lärare är en person som nog är mycket fin,
ty han kan multiplikation och "duva" på latin.
Men dockan säger genast nej med obeveklig min,
så mycket lärdom passar ej ett huvud av porslin!

Om dockan skulle gifta sig, ja, vem skall dockan ta?
Var finns den man på livets stig, som passar riktigt bra,
som har ett lagom arbetsknåp precis som hon vill ha't,
och som vill bo uti ett skåp och aldrig vill ha mat?

***

13) Storebror
(Text & Musik: Alice Tegnér)

Mitt andra val av visa är hennes egna komposition "Storebror". Jag vet inte om det beror på att häftet innehåller en engelsk visa om en lillebror, som fick Alice att skriva den här visan. Hon hade ingen egen storebror och relativt liten kontakt med sina yngre bröder. Hennes äldsta son visade tidigt sjukliga symptom. Är det månne en idealiserad bild av en storebror/man hon tecknar? Ni kan notera det märkliga rimmet i slutraderna "gelé - portmonnä" (det stämmer inte med franskt uttal av gelée - portemonnaie, heller). Har Alice blivit dialektal i sista raden? Stockholmarna gled förr på sina ä-uttal och gjorde dem till e-ljud.

Ja, pojkar finns det många, för jorden hon är stor.
Men finns i hela världen en pojk som storebror?
Som ekorren han klättrar i trädens högsta topp,
och mammas största filebunkar kan han äta opp.

Den tallen som han fällde knappt rum i vedbon fick.
Med bågen, själv han täljde, han alltid träffa prick.
Han sprang i kapp med Brunte till stan, så när en mil
och sam sen över viken alldeles som en pil.

Vårt körsbärsträd vid grinden han plundra' på en stund
- och ingen var sen mer lik en sotare om mun.
Men gäller det en skidtur, som sist en dag i jul,
då kan han åka hela dan och smakar knappt en smul.

Ja, allt vad store bror gör, det gör han med besked:
han stormar främst i snökrig och blir rent vild och vred.
Men möter han en fattig, han mjuknar som gelé
och tömmer i hans näve sin hela portmonnä.

Övriga visor i Sjung med oss, mamma!, 8 : 1928

 1) Entitan
 3) Nyponbusken
 4) Lillebror Jan (svensk översättning av engelsk text)
 5) Upp till tävlan!
 6) I Asarumsdalen
 7) Snövit och dvärgarna
 8) Också en skolvisa (Varför skall man uti skolan gå?)
 9) Duvan i dansen
10) Riddaren och jungfrun
11) Drottning Maj
12) Heja, heja
14) Skeppet (Skeppet går på böljor blå ...)
15) Barnvisa (Hunden skäller och tuppen gal, ...)
16) Inga sjunger för Dockan Blåöga.
17) Julens gåva (gammal juldikt)
18) Julkväll 

Vita blad

Dagens dikt, fjärde antologin

Jag hoppar över den tredje antologin, dels för att den kom blott nio år efter den andra och dels för att den hade samma redaktör som de två tidigare. När den fjärde antologin utkom, 1981, hade urvalet till Dagens dikt genomgått stora förändringar. Under 1970-talet minskade antalet uppläsningar av poeter som debuterat före 1941, kraftigt. I stället ökade andelen lyrik skriven av utländska och nyligen debuterade svenska författare. Trots detta så hamnade två av de äldre poeterna på topp tre bland de mest upplästa. 

Mest lästa författare 1970-79

1) Harry Martinson, debut 1929
2) Werner Aspenström, debut 1943
3) Gunnar Ekelöf, debut 1932

De tre hade en dominerande ställning under 1970-talet. Harry Martinson lästes mer än dubbelt så många gånger jämfört med Hjalmar Gullberg (sexa på listan).
Under perioden försvann många av de årstidsbundna verserna som varit knutna till kyrkoåret.

Från antologin hämtar vi en dikt av Harry Martinson som beskriver hans tidiga skola.

Dörren till Nebbeboda skola.

Harry Martinson gick  i Nebbeboda skola (småskolan) från den 19 mars 1912 tom vårterminen 1913. Hans lärare var då Alma Olsson. Från den 19 oktober 1914 t om vårterminen 1915 var Karl Johan Staaf lärare i folkskolan i Nebbeboda, mycket älskad av Harry Martinson. Källa: Harry Martinson-sällskapet

Det är väl allmänt känt att Harry Martinson hade en mycket tuff uppväxt. Fadern, som till stora delar varit frånvarande under hans uppväxt, dog i tuberkulos 1910. Modern drev en lanthandel men den gick i konkurs. Efter makens död emigrerade hon till Amerika för att aldrig återvända. Harry Martinson och hans sex systrar blev kvarlämnade i Sverige. Martinson blev nu sockenbarn och utackorderades till olika gårdar. Under en period bodde han på ett ålderdomshem. Vid flera tillfällen rymde han. Källa: Alex författarlexikon

*

Skolsalen, av Harry Martinson (1904-1978)
(ur Dagens dikt : ny samling / sammanst. av Willy Granqvist ; teckningar av Martin Lamm. Stockholm : Sveriges radio, 1981.)

Under höga järnkaminen
blinkade björkvedselden
genom luckans sex små fönster av glimmerblad.

Bilden visar en norsktillverkad kamin. 

Jag kunde inte hitta någon Norrahammar-kamin med sex fönster.

Den uppvärmde som en verklig vän
av plåt och gjutjärn från Norrahammars bruk
det kunskapsrika rummet ända fram till katedern.
Lärjungarna skrev under tystnad
sig allt längre in
i det sakta och noga förbättrade vetandet.
Genom köldfönstren lyste snöns
nyutbredda vithet in från vinteråsarna.

Det var livets eget vita och oskrivna blad
som kallt sken in.