Efter regn kommer solskin över Amager

Även under tredje tävlingsdagen fick Lag Öresund flest poäng. Den här gången genom Klaus Rifbjergs text, som var hämtad ur dikten "Palmsöndag". Han tilldelades 9 poäng för de tre verserna om regnet. Jag gillade mixen av de fantasifulla orden ...

hjärnfotograferande [och] protonbanorna

och de nästan fotografiska bildminnena av vattentornet, dikena och vildkörvelns blommor.

*

Kanske var jag lite snål med språkpoängen åt Klaus. I stället blev det Erin Mouré, Lag Montreal, som fick fyra poäng för sin dikt "The Grammar of the dog". Det fick den fr.a. för att jag gillade den repetetiva känslan av barnramsa som den förde med sig.

I have a little dog of water
It is just a little peg
my dog of water
...

It is my dog of water.
Each leaf of grass dips a scarf into its passing.

*

Nu har Lag Öresund lämnat de övriga en bit bakom. De har sex poängs marginal ner till Barbados.

Score Heat 6:

Team	Content	Language	Day 3	Total
Öresund (Köpenhamn+Malmö)	7	2	9	24
Barbados	1	2	3	18
Nya Zeeland	4	0	4	17
Utah	6	2	8	17
Edinburgh	2	2	4	16
Montreal	3	4	7	16
Oberösterreich	5	1	6	9

Amager strand

***

Vi skymtar horisonten och sätter segel. Poesi och skrivande är temat som för oss i hamn.

MONTREAL : [Language is an exile At the borders of the moment] / Claude Beausoleil

Language is an exile   At the borders of the moment

That contains its form—

Secret, ecstatic and close—

Aura as accessory

Time’s words

History and its reasons

Under great pressure of play

Causing an urge   To swallow fire

And I write these words freely

Like a song that prolongs

And invents my life

In a manner of saying

That passion is survived

By a radiant desire

*

UTAH : from On the Third Anniversary of the Ongoing War in Iraq - a letter to Hayden Carruth / Sam Hamill

Yes, poetry saves lives. 

All wars begin at home 

within the warring self. 

No, our poems cannot stop

a war, not this nor any war, 

but the one that rages from

within. Which is the first 

and only step. It is 

a sacred trust, a duty, 

the poet’s avocation.  

We write the poetry we must.

*

OBERÖSTERREICH : The statue of poetry / Franzobel

Poets are will-o’-the-wisps: they illuminate nothing but recall that light exists.

Poets are the cough and the stutter, the murmur and the silence of the world. 

Poets are the Echoes of Tomorrow.

*

EDINBURGH : from Homage to Rob Donn / Donald Campbell

Should favour for my talents

in eternity be found,

my best verse, in the balance,

will be owing to Rob Donn.

I once was used to making rhyme

that won my friends’ goodwill.

In taverns, where they’d pass the time,

they’ll no forget my skill.

But that old trade, I’ll now deny.

My taste for it is dead.

I’ll give it up, but surely try

to honour you, like this, instead.

*

NYA ZEELAND : from Larkin / Chris Price

The poems tell us much of it:

Few and far between, even at the best of times

(And there weren’t many of those)

But always worth the waiting.

Spare, elegant, deceptively simple;

Telling it, always, the way it seemed to him.

Stripped of all pretence and illusion.

Each word measured, each phrase weighed up.

Each stanza a different metrical marvel.

Just now and again allowing the voice of celebration

(The seasons, the seaside, traditions and all that jazz)

*

BARBADOS : from Beginning / Kamau Brathwaite

Now waking 

making 

making 

with their 

rhythms some- 

thing torn 

and new

*

ÖRESUND : ur Nattblogg [Ett steg i rätt riktning] / Morten Søndergaard

23/9

Natten är här igen.

Någon har stängt in mig i kontrolltornet och slängt bort

nycklarna. Ord ber om landningstillstånd. Kom in.

Jag tror på ordens sammansvärjningar bakom ryggen

på syntaxen.

Det är bara att fortsätta.

I full fart. Hoppas att det går. Även om vi inte har någonstans

att ta vägen. Skriva som kvällsljuset som river upp avgrunder

i alla färger. Ett spektrum från violett till fosforescerande grönt.

Ett ljus faller på de ord som står här. Jag går

upp i bergen med en osynlig hund och skriver en dikt.