Hva er jeg nå? Du er menneske

  I tisdags var det Norges nationaldag och därför får en norsk debutant avsluta jobbveckan. Sen återstår The Poet Laureates of Delaware (det ska vara plural, varför får ni reda på imorgon) och Anne Carson till helgens våravslutning. På måndag inleds sommarperioden med följande kategorier:

Måndagar: blir det fokus på tio svenska små förlag
Tisdagar: kategorin "Veckans blomma" återkommer
Onsdagar: innehåller Poetry Libraries, samt Poet Laureates
Torsdagar: Utblicken (5 st.), Landsortspress (5 st.)
Fredagar: historisk genomgång av Packmopedsturnén, årets turné har premiär 25 juli.
Lördagar: ett fantastiskt alfabet lyfter över ängarna
Söndagar: Cities of literature (från Ulyanovsk till Montevideo), samt Poet Laureates

***

Eirin Gundersen
Foto: Gyldendal forlag

  Nu över till boken Du er menneske nå, skriven av Eirin Gundersen. Hon föddes 1990 i Drammen. Hon har gått skrivarkurser vid Högskolan i Bö och vid Universitetet i Tromsö. Du er menneske nå är hennes debutbok.

  Det går verkligen att ha olika uppfattningar om enskilda böcker, eller författarskap. Jag läste Aftenpostens recension av Eirin Gundersens bok och deras skribent tyckte om den andra diktsviten (samlingen är indelad i tre sviter), i vilken författaren skriver ihop en historia om en kvinna i Sibirien. De dikterna gav mig ingenting alls.

  Jag tycker snarare att den inledande sviten, som handlar om sorgen efter hennes far, är den starkaste. Även om dikterna i sig inte har några språkliga finesser.

(ur Du er menneske nå : dikt / Eirin Gundersen. [Oslo] : Gyldendal, 2015.)

ordet er det første vitnet: det har ingen ro, bare rom.

det skal huske deg som du var den siste dagen i året
da du stod ute i snøen og ønska deg noe fra himmelen du ikke kunne se.
det skal huske deg som du er
når du bøyer hodet for regnskyllet et halvt år seinere,
skille ut og peke på det i deg som aldri kommer til å förstå.

*

  Ett par dikter senare går "jaget" på promenad med sin käresta, men hon är rätt frånvarande. Jag tycker dikten speglar våra sorgetecken väl.

(ur Du er menneske nå : dikt / Eirin Gundersen. [Oslo] : Gyldendal, 2015.)

trærne svaier, du går ved sida av meg
puster som en fugl i en eske.

jeg kan endelig våkne
uten å vite at det er sommer
for elva går høyt

Bøvra i Lom

og det er noe i meg
som ikke ønsker å bli elsket

som trekker seg tilbake, rykkvis
går sommeren blind gjennom sommeren.

(Not: eske=låda, elva=älven el. floden)

***

  Ett annat genomgående tema i boken är inslagen som berättar om organismernas utveckling från livet i havet, till urtidsdjuren på land, och fram till idag.
  En av dessa, ur den tredje sviten, fångade mitt intresse.

(ur Du er menneske nå : dikt / Eirin Gundersen. [Oslo] : Gyldendal, 2015.)

hva er jeg nå, bare forgreninger av noe annet, forfedres mutasjoner, nervetråder som henger og slenger. jeg fjerner meg, vi fjerner oss sakte fra fargene.

Diplodocus i Berlin Hauptbanhof

øynene får et lysere slør, skjelettet blir luftigere, slik dinosaurene hadde luftlommer i knoklene for lettere å løpe. vi ser oss selv i andre arter, men aldri dem i oss. fuglerne er dinosaurenes bedre jeg; lever korte liv, lange somre.

(Not: slør=slöjor, knoklene=ben)

Opening our inner fortress

  Utblicken uppmärksammar på nytt den uppkommande stjärnan Kate Tempest. Sen blir det nyfunna dikter av Pablo Neruda, samt vinnardikten i Poetry Society's National Poetry Competition.

Petrovaradin, Novi Sad

***

  Ikväll reparerar jag en oförrätt. Under förra periodens genomgång av åttiotalister borde naturligtvis rapparen Kate Tempest ha funnits med. 
  Kate Tempest hamnade i kritikernas blickfång efter att som den yngsta någonsin tilldelats "the Ted Hughes Award for New Work in Poetry" (2012), för sin ambitiösa Brand New Ancients - ett timslångt performance-stycke uppbackad av en orkester - som enrollerar vanliga människor som homeriska gudar. År 2013 gavs Brand New Ancients ut som bok av förlaget Picador. 
  År 2014 var hon en av de tjugo poeter som utvaldes till "up- and-coming" Next Generation av Poetry Book Society, vilket jag skrev om här.
  Alldeles nyligen släpptes hennes första roman The Bricks that Built the Houses, som bygger på texter från ett av hennes album. 

  Jag har läst hennes andra diktsamling, Hold your own (Picador, 2014). Det är en väldigt spännande och dramatisk läsning. I boken sammanblandas egna upplevelser med myten kring Tiresias [även Teiresias], den blinde siaren som under sju år förvandlas till kvinna av gudinnan Hera efter att han slagit mot ormar som kopulerade.

Tiresias (extract), by Kate Tempest (f. 1985)
(from Hold your own : poems. Picador [Pan Macmillan], 2014.)

(...)

He stares:
They spoil each other.
They do things
He has only dreamt of doing.

His blood's alive inside him, fizzing.
He shuts his eyes and watches blotches
Underneath his lids for minutes.
But peeks before he knows he's peeking.

Clutching hs knees, he squats on his haunches
Watching the scales as they bounce and contort
And before he has thought he has reached out a fist
And picked up a short stick that lies near a ditch.

Gravyr av Johann Ulrich Kraus, 1690.

He swings from above
And breaks open the fortress.
The snakes, now apart,
Seem smaller, more awkward.
They flee for their love.
The boy, swaying and nauseous
Falls to the floor
More raw than before,
More tortured.

(...)

***

  För en månad sedan återfördes kvarlevorna efter poeten Pablo Neruda (1904-1973) till dess gravplats. De har undersökts för att avgöra om han föll offer för ett lönnmord. Bland annat har hans förre chaufför haft misstankar om att Neruda dog av förgiftning. Testresultaten blir offentliggjorda i maj eller juni.
  För två år sedan gavs det ut en spansk volym med tidigare opublicerade dikter av Neruda. Nu har de dikterna översatts till engelska av Forrest Gander och boken ges ut av Copper Canyon Press.

Pablo Neruda, 1963

(from Then come back : the lost Neruda poems / Pablo Neruda. Translation: Forrest Gander. Port Townsend, Washington : Copper Canyon Press, [2016].)

Never alone, with you
over the earth,
crossing through fire.
Never alone.
With you in the forests
finding again
dawn’s
stiff arrow,
the tender moss
of spring
With you
in my struggle,
not the one I chose
but
the only one.
With you through the streets
and sand, with you
my love, my exhaustion
the bread, the wine,
poverty and glint of one coin,
wounds, sorrow,
happiness.
(...)

***

  Britternas anrika National Poetry Competition för 2015 är avgjord och vinnaren blev en amerikan. Domartrion Sarah Howe, David Wheatley and Esther Morgan gav checken på £5,000 åt Eric Berlin och hans dikt "Night Errand".
  Tävlingen gäller för tidigare opublicerade dikter och Poetry Society accepterar inskickade bidrag mellan maj och oktober.
  Eric Berlin är en frilansande redaktör som bor i närheten av Syracuse, New York, där han undervisar "Ear Training for Poets" och "The Poetics of Prayer" på the Downtown Writers' Center.

Night errand, by Eric Berlin
(Published at http://poems.poetrysociety.org.uk/)

O, Great Northern Mall, you dwindling oracle
of upstate New York, your colossal lot

of frost-heaved spaces so vacant I could cut
straight through while blinking and keep my eyes

shut, I’ve come like the flies that give up the ghost
at the papered fronts of your defunct stores,

through the food court where napkins, unused
to touch, are packed too tight to be dispensed,

past the pimpled kid manning the register
who stares at the buttons and wipes his palms.

If I press my eyes until checkers rise
from the dark – that’s how the overheads glower

in home essentials as I roam through Sears,
seeking assistance. I know you’re here.

For this window crank I brought, you show me
a muted wall of TVs where Jeff Goldblum

picks his way through the splintered remains
of a dinosaur crate. There must be fifty

of him, hunching over mud to inspect
the three-toed prints. I almost didn’t

come in here at all, driving the opposite
of victory laps, and waiting as I hoped

for the red to leave my eyes, but my urgency
smacked of your nothingness. I did it again –

I screamed at the woman I love, and in front
of our one-year-old, who covered his ears.

The Guardian wins the playoff

  The competition is over. I have choosen my favourite website among Poem of the week - publishers.

  Jag har delat ut poängen 3-2-1 i de tio heaten med "poem of the week-dikter". I ett heat blev det delad seger mellan två bidrag och i det tionde heatet lät jag alla bidragen få två poäng vardera. 
  Summeringen gav att The Times Literary Supplement och The Guardian båda fick 11 poäng. Men segern går till dagstidningen The Guardian eftersom de hade fler fullpoängare. Ett stort grattis till Carol Rumens som väljer ut bidragen i den välkända dagstidningen.
  Jag bevakar redan hennes spalt, och jag rekommenderar mina läsare att lägga till den bland favoriterna.

Carol Rumens, f. 1944
poesiredaktör i The Guardian

***

  Efter poängredovisningen repriseras tre av dikterna.

Slutställning:

Griffin Poetry Prize 10,5 Missouri Review 8,5 The Times Literary  11 Don McKay 3 Michelle Boisseau 1 Carole Sutyamurti 2 Sue Goyette 1 Benjamin Landry 1 Ingeborg Bachmann 3 C.D. Wright 2 Charlie Bondhus 2 John Hall Wheelock 1 Derek Mahon 2 Jeffrey Bean 2 Jean Sprackland 3 P.K. Page 2,5 Susan Tichy 2,5 C.J. Driver 2             The Guardian 11 Poem of the week.org 9 Inpress Books 10 Waldo Williams 3 Christina Stoddard 1 Mila Haugova 2 Stanley Moss 3 Katherine Young 2 Vicky Arthurs 2 Joseph Campbell 3 Bill Brown 3 Monica Minott 1 Rebecca Perry 1 George David Clark 1 Owen Gallagher 3 Kapka Kassabova 1 Juan Morales 2 Octavian Paler 2

***

Chrysalis, by Stanley Moss (f. 1925)
(from It's about time : poems. Rhinebeck, NY : Hopewell Press, 2015.)

I wonder how my life might twine and untwine
if, like the brontosaurus, I had a second brain
to work my tail from the base of my spine.
Two egos at odds in one bed, two ids
might cause two dreams at once, hybrids,
one sweet, one nightmare: my bottom half in the mouth
of a brontosaurus, long as a railroad train.
She and I do what most would find uncouth.
Same time, I am in bed, young me with a beauty,
dreaming I'm having a birthday party -
I'm spinning, a butterfly breaks free
out of my ear that is a chrysalis,
circles the room, finds an open window, flies south
to join the millions it needs for company.
I wake, it's morning, I read, a good guess,
what I never knew I thought before: poetry -
poets who simply honor the language.
I'm a psalmist with a Miss-directed penis.
Cupid plays at cards with me for kisses.
Venus, who never spanks, spanks me,
whispers to Mars in bed, "It's time you turned the page
on Stanley being Stanley.
I thought he went out of style in the Ice Age."

***

The way down, by Jean Sprackland (f. 1962)
(from Tilt. London : Jonathan Cape, 2007.)

Forget the path.
Hack through gorse and blackthorn
and walk into the stream.

The thing about a stream is
it knows where it’s going, has a gift
for finding the shortest route.

A path can lose its nerve,
peter out into a bog or bracken, divide
inscrutably in two. I’ve stood at that place

and weighed the choices, weighed
and checked again, while mist crawls
over the mountain like sleep.

When the stream divides
both streamlets are equally sure.
Each plays its own game – the slick of moss,

the sudden race over a sill of rock –
and each, if you let it,
will carry you down.

***

Alluvium, by Don McKay (f. 1942)
(from Strike/Slip. Ontario : McClelland & Stewart, 2006.)

You wake, it wants you,
your room is fleuve. No use
hiding underneath the covers,
no use clinging to the lamp. It bears away
your diary, your mystery, your dresser
bobs off lika a basket of reeds.
There goes the lamp you might have clung to,
trailing its muskrat tail,
there goes the laundry to its long last rinse.
The arms of your octopus, formerly
alarm clock, clutch, grabbing
like a teenage lover like a two-year-old it wants you
it won't wait for you to die
to lick the letters from your name.
Your old heart,
driven by its pell-mell bloodstream, spins,
legs on a runaway bike, you wake,
your room is fleuve, you're flotsam,
you're also-ran, you're all the riff-raff Noah
had no room for, uncountable
Canada geese and not-quite-standard moose,
you're everyone who ever
missed the playoffs, it wants you,
you have to go, already you can feel you're
somewhere else, deposited,
you're washed up in some other life as
insubstantial as a stone.

Beyond hooks and shadows

  Dags för sista heatet i min lilla tävling "Poem of the week", där sex webbplatser gör upp om vilken som ger de bästa veckodikterna till sina följare. Jag har presenterat de fem första kandidaterna: Griffin Poetry Prize, Missouri Review, The Times Literary Supplement, The Guardian, samt Poem of the week.org
  Den sjätte deltagande webbplatsen är Inpress Books. 

  Det är en imponerande brittisk nätbokhandel som tar tillvara de oberoende förlagens publicerade verk. Deras deklaration lyder:
"Inpress is the UK’s specialist in selling books produced by independent publishers. Since 2002, we have worked to support innovative, literary publishers across the UK and Ireland, delivering their fiction, poetry and non-fiction to book lovers worldwide. We bring painstakingly-created, innovative and outside-of-the-mainstream books together in one place so that you can browse, buy and love them, wherever you live."

***

  Här följer så att säga laguppställningarna. På förhand tyckte jag att Griffin Poetry Prize hade en imponerande kvintett. Hur det gick får ni veta i morgon kväll.

Griffin Poetry Prize		Missouri Review		The Times Literary Supplement
Don McKay		Michelle Boisseau		Carole Sutyamurti
Sue Goyette		Benjamin Landry		Ingeborg Bachmann
C.D. Wright		Charlie Bondhus		John Hall Wheelock
Derek Mahon		Jeffrey Bean		Jean Sprackland
P.K. Page		Susan Tichy		C.J. Driver
The Guardian		Poem of the week.org		Inpress Books
Waldo Williams		Christina Stoddard		Mila Haugova
Stanley Moss		Katherine Young		Vicky Arthurs
Joseph Campbell		Bill Brown		Monica Minott
Rebecca Perry		George David Clark		Owen Gallagher
Kapka Kassabova		Juan Morales		Octavian Paler

och dikterna till det tionde heatet får ni nu ...

***

Definition of loneliness, by Octavian Paler
(from Definitions : poems. London : Istros, 2011.)

Beyond the wind
a bird with a bitter shadow
beats its wings,
burying seeds in shadow,
burying with every beat
the words mislaid by me.

**

Fish hook, by Juan Morales
(from The siren world. [Fruita, Colorado] : Lithic Press, 2015.)

I was five when I learned my own blood.
Dad and I fished the lake of cement slabs,
out past yellow grass, our feet jammed in mud.
I pulled the snagged line. Snapped back. The hook stabbed
my thumb, slid past bone, dented the fingernail.
The sun's search for horizon came about
reflecting filament line, a detail
like dad dropping the bucket of caught trout. 

Everything halted: the water still cold,
red salmon eggs stuck on our hooks for bait. 
He steadied my hand-shaking, uncontrolled.
Father worked the hook. Barbs excavated
through skin ripped. For the tiny hole, I cried,
the blood pools in our hands I could not guide.

**

Song for an unborn brother, by C.J. Driver
(first published in TLS, 29/5 2009.)

The one who should have been the first,
My mother lost at thirteen weeks.
My parents saved his name for me
And one there sleeps, and one here wakes.

I wonder what he might have been
Since what I am would not exist.
What little gap there seems to be
Between my body and the dust.

So when I'm dead (as dead as him)
Will I then seem as never born?
A shadow lost when lights went out?
A matchhead struck which didn't burn?

Abundance thrives despite our loss:
The glass reflects, the glass refracts -
My brother's flesh and my own self
Still suppositions more than facts.

Det är sovdags för de växande små

  Vårperioden (mars-maj) i bloggen är snart över. Den avslutas med Anne Carson på söndag. 

  Ni har fått flera inbjudande barnbokstips på måndagarna. I afton får ni ytterligare tre: en antologi med flera välkända dikter; Mary Ann Hobermans mest kända versbok; samt Annika Sandelins nya bok "Potatisens dröm".

***

  Den första boken är framställd av en väldigt berömd redaktör. Caroline Kennedy är dotter till John F. Kennedy och Jacqueline Kennedy Onassis. Hon är mycket kulturellt intresserad och är ordförande i styrelsen för American Ballet Theater och även ordförande för Kennedy Library Foundation. Hon har också engagerat sig i att samla in privata donationer till New Yorks allmänna skolor.

  Samlingsvolymen "A family of poems : my favorite poetry for children" blev en bästsäljare under 2005. Boken innehåller strax över hundra dikter och ett antal bilder målade av Jon J. Muth.

  Caroline Kennedy är sedan 2013 USA:s ambassadör i Japan.

*

A fairy in armor, by Joseph Rodman Drake (1795-1820)

(from A family of poems : my favorite poetry for children. New York : Hyperion/Hyperion Books for Children, 2005.)

He put his acorn helmet on;

It was plumed of the silk of the thistle down;

The corslet plate that guarded his breast

Was once the wild bee’s golden vest;

His cloak, of a thousand mingled dyes,

Was formed of the wings of butterflies;

His shield was the shell of a lady-bug green,

Studs of gold on a ground of green;

And the quivering lance which he brandished bright,

Was the sting of a wasp he had slain in fight.

Swift he bestrode his fire-fly steed;

He bared his blade of the bent-grass blue;

He drove his spurs of the cockle-seed,

And away like a glance of thought he flew,

To skim the heavens, and follow far

The fiery trail of the rocket-star.

***

  Den skickliga Mary Ann Hoberman (f. 1930) har jag tidigare skrivit om i bloggen, och jag har stor lust att översätta hennes böcker till svenska. En av hennes mer populära böcker är The llama who had no pajama : 100 favorite poems (1998). Ur den har jag hämtat en fyndig och pedagogisk dikt.

The llama who had no pajama : 100 favorite poems.
Illustrated by Betty Fraser. San Diego : Harcourt Brace & Co., 1998

*

Growing, by Mary Ann Hoberman

(from The llama who had no pajama : 100 favorite poems. Illustrated by Betty Fraser. San Diego : Harcourt Brace & Co., 1998.)

The grown-ups say I'm growing tall
And that my clothes are growing small.
Can clothes grow small?
I always think
That things grow big
Or else they shrink.
But did they shrink
Or did i grow
Or did we both change?
I don't know.

***

  Jag avslutar med en alldeles ny bok, skriven av Annika Sandelin. Henne skrev jag om i januari och då handlade det om hennes succébok Råttan Bettan och masken Baudelaire : babypoesi och vilda ramsor (2013). Nu har hon författat en uppföljare kan man säga. Det finns flera fina dikter i Potatisens dröm, även om kvaliteten på texterna är något ojämnare än de var i föregångaren. Jag har valt godnatt-dikten som avslutar boken. Den innehåller en snygg metafor om solnedgången, metaforer är ovanliga inom barnpoesin.

Sovdags, av Annika Sandelin (f. 1972)
(ur Potatisens dröm. Illustrationer: Karoliina Pertamo. Helsingfors : Schildts & Söderström, 2016.)

Kvällshimlen lyser i lila och rött
Vinden har mojnat, världen är trött
Gäddan gäspar sömntyngd i vassen
Humlan slumrar i skon på terrassen
Dyngbaggen andas stilla bland löven
Grisen somnar med trynet mot klöven
Solen har lagt sig på havets yta
för trött för att sjunka börjar den flyta
Till sist får en fiskmås trycka den ner
och sen är det nattsvart vart du än ser

Då vaknar månen och fäller sitt ljus
mjukt över dig och ditt sovande hus