Hva er jeg nå? Du er menneske

  I tisdags var det Norges nationaldag och därför får en norsk debutant avsluta jobbveckan. Sen återstår The Poet Laureates of Delaware (det ska vara plural, varför får ni reda på imorgon) och Anne Carson till helgens våravslutning. På måndag inleds sommarperioden med följande kategorier:

Måndagar: blir det fokus på tio svenska små förlag
Tisdagar: kategorin "Veckans blomma" återkommer
Onsdagar: innehåller Poetry Libraries, samt Poet Laureates
Torsdagar: Utblicken (5 st.), Landsortspress (5 st.)
Fredagar: historisk genomgång av Packmopedsturnén, årets turné har premiär 25 juli.
Lördagar: ett fantastiskt alfabet lyfter över ängarna
Söndagar: Cities of literature (från Ulyanovsk till Montevideo), samt Poet Laureates

***

Eirin Gundersen
Foto: Gyldendal forlag

  Nu över till boken Du er menneske nå, skriven av Eirin Gundersen. Hon föddes 1990 i Drammen. Hon har gått skrivarkurser vid Högskolan i Bö och vid Universitetet i Tromsö. Du er menneske nå är hennes debutbok.

  Det går verkligen att ha olika uppfattningar om enskilda böcker, eller författarskap. Jag läste Aftenpostens recension av Eirin Gundersens bok och deras skribent tyckte om den andra diktsviten (samlingen är indelad i tre sviter), i vilken författaren skriver ihop en historia om en kvinna i Sibirien. De dikterna gav mig ingenting alls.

  Jag tycker snarare att den inledande sviten, som handlar om sorgen efter hennes far, är den starkaste. Även om dikterna i sig inte har några språkliga finesser.

(ur Du er menneske nå : dikt / Eirin Gundersen. [Oslo] : Gyldendal, 2015.)

ordet er det første vitnet: det har ingen ro, bare rom.

det skal huske deg som du var den siste dagen i året
da du stod ute i snøen og ønska deg noe fra himmelen du ikke kunne se.
det skal huske deg som du er
når du bøyer hodet for regnskyllet et halvt år seinere,
skille ut og peke på det i deg som aldri kommer til å förstå.

*

  Ett par dikter senare går "jaget" på promenad med sin käresta, men hon är rätt frånvarande. Jag tycker dikten speglar våra sorgetecken väl.

(ur Du er menneske nå : dikt / Eirin Gundersen. [Oslo] : Gyldendal, 2015.)

trærne svaier, du går ved sida av meg
puster som en fugl i en eske.

jeg kan endelig våkne
uten å vite at det er sommer
for elva går høyt

Bøvra i Lom

og det er noe i meg
som ikke ønsker å bli elsket

som trekker seg tilbake, rykkvis
går sommeren blind gjennom sommeren.

(Not: eske=låda, elva=älven el. floden)

***

  Ett annat genomgående tema i boken är inslagen som berättar om organismernas utveckling från livet i havet, till urtidsdjuren på land, och fram till idag.
  En av dessa, ur den tredje sviten, fångade mitt intresse.

(ur Du er menneske nå : dikt / Eirin Gundersen. [Oslo] : Gyldendal, 2015.)

hva er jeg nå, bare forgreninger av noe annet, forfedres mutasjoner, nervetråder som henger og slenger. jeg fjerner meg, vi fjerner oss sakte fra fargene.

Diplodocus i Berlin Hauptbanhof

øynene får et lysere slør, skjelettet blir luftigere, slik dinosaurene hadde luftlommer i knoklene for lettere å løpe. vi ser oss selv i andre arter, men aldri dem i oss. fuglerne er dinosaurenes bedre jeg; lever korte liv, lange somre.

(Not: slør=slöjor, knoklene=ben)