Researchers and poets at the Great Plains

  Dagens inlägg var tänkt att handla om forskningen som bedrivs vid University of Nebraska i Lincoln. Främst gäller det de arbeten som görs inom området "Women writers of the Romantic period". Men det kräver längre framförhållning för att beställa material och läsa in sig på det. I stället väljer jag att lyfta fram tre av dem som utgör fakultetens hjärta, tre högt ansedda poeter.

  Först ut Kwame Dawes. Han föddes i Ghana 1962, men tillbringade större delen av sin barndom i Jamaica. Som poet är han djupt påverkad av de rytmer och strukturer som präglar landet. Boken Bob Marley: Lyrical Genius (2007) är fortfarande den mest auktoritativa studie som gjorts av Bob Marleys sångtexter.
  Dawes är för närvarande Glenna Luschei Editor för Prairie Schooner (Universitetets litterära tidskrift) och Chancellor’s Professor of English vid University of Nebraska. Han är en av grundarna och programdirektör för Calabash International Literary Festival. Källa: Poetry Foundation

  Jag tycker mycket om Kwame Dawes poesi. Han har en stor bredd i sitt författarskap, både när det gäller form och innehåll, och han kryddar det med en suverän språkbehandling. Ämnena för dikterna är inte sällan baserade på kulturhistoriska erfarenheter.

  Följande dikt är en hyllning till serietecknaren, barnboksillustratören och aktivisten Tom Feelings (1933-2003).

Research, by Kwame Dawes
(from Requiem : a lament for the dead. Leeds : Peepal Tree, 1996..)

... for me that was New York City, that was where the pain was. TOM FEELINGS

Tom Feelings,

You did not have to imagine
the masks of agony,
did not have to research
the eyes' blank stare,

Did not have to study ethnic tribes
to see the shape of Africa
in the lips and noses,
the weight of buttocks,

Did not have to invent
the blues of suffering,
the jazz of rebellion,
the fire of survival,

Untitled, 1995
From Tom Feelings, The Middle Passage: White Ships/Black Cargo

'Cause you looked across
Brooklyn and saw the road-weary
gaze of them who still travel
in the belly of ships,

Them who still sit among the cinder,
the soot, riding that freedom train
to the factories of the North
herded into the tombs of the ghetto;

Stared at your face in the mirror
after the stomach unfurls,
the skin smarting from being
spat on, shit on, pissed on.

You draw lines from somewhere cherished;
our grasps, groans, whispers
are the minor-keyed, antiphonal melodies
of our recognition of self.

We enter your holocaust
with trepidation and leave the stench
with tears, and something like gratitude
for the waters of healing, the salt, the light.

***

  Stephen C. Behrendt föddes 1947 i Marinette, Wisconsin. Han avlade en fil.dr vid University of Wisconsin och är University Professor och the George Holmes Distinguished Professor of English vid University of Nebraska-Lincoln. Behrendt är expert på den brittiska romantiken inom litteraturhistorien. Källa: Poetry Foundation

If I never say (first part), by Stephen Behrendt
(from A step in the dark : poems. Minneapolis, Minn. : Mid-List Press, 1996.)

Our separations wear two faces:
one of pain when you drive away
and I watch you fade, diminish in distance
as if our time together had never been-
the wrenching panic of intrusive finality;
another when I'm the one who launches out
beyond the saving orbit of your presence
and I think of you from afar, wondering
do you think of me as I do you,
imagining small sounds—the cat in the hall,
the horses blowing at dawn, the owls—
I listen to you listening, watch for you to see,
dear that you may forget, fearing myself.

I write in an airport, on small yellow pads,
surrounded by tired, noisy strangers,
and miss your reassurance,
hand on mine, head nodding near
as dark falls outside while we wait.
...

***

  Ted Kooser tog en kandidatexamen på Iowa State University 1962 och en magisterexamen på University of Nebraska 1968. Han har sammanlagt gett ut tolv diktsamlingar. Han har varit förläggare och undervisar i engelsk litteratur på University of Nebraska i Lincoln. Han är gift med Kathleen Rutledge, som tidigare varit redaktör på Lincoln Journal Star.

  Ted Kooser har mottagit Pulitzer-priset i poesi 2005 för Delights and Shadows. Han bor i Garland i Nebraska och mycket av hans oeuvre handlar om the Great Plains. 
  Han tjänstgjorde som Poet Laureate Consultant in Poetry to the Library of Congress från 2004 till 2006. Källa: Wikipedia

Knappast bättre än så här, av Ted Kooser (f. 1939)
(ur Det här är alltså Nebraska : dikter ; i svensk tolkning av Per Helge. Linderöd : Ariel, 2014.)

Idag äter mina ankor fallfrukt
under det omkullvälta äppelträdet -
nio vita pekingankor, skrattande som nunnor
på utflykt rullar de med sina brandgula näbbar
äpplen runt i gräset.
De får det knappast bättre än så här.

Inget undgår dem. Intill dem
rider ett rött löv på det höga gräset
med ett pappersaktigt prassel. Djupt
inne i ett äpple suger ett bi
den syrliga cidern. Ett spetsliknande almlöv
sållar vind. De mörka ögonen gnistrar.

Det är redan is i vassen
intill sjökanten. I garagets mörker
har jag byggt en bur, för imorgon
fraktas de till en ung och bister bondhustru
som är bra på att slakta. De ska
packas som presenter, tunga som hjärtan.

Buren är robust och lätt att stänga.
Medan hammaren dunkade, sträckte de halsarna
för att bättre höra rasslet av fjäll mot marken
när en snok passerade. Ovanför min skrikande
cirkelsåg hörde de hur vingslagen av en hök
rörde upp damm i himlens blåa skål.

Plenty of wisdom

  Ytterligare en ny rubrik i bloggosfären, "Kurs och Konferens". Det låter kanske urtråkigt, men är tänkt att ta upp utbildningar i lyrik som ges vid olika universitet i världen eller konferenser/symposium som anordnas för att främja utbytet mellan forskare och poeter världen över. Premiären behandlar ett tvådagars-symposium om Sydafrika som hölls i Cambridge i juni.

  Writing South Africa Now, som startade 2013, är ett årligt brittiskt symposium på South African litteratur som syftar till att främja den internationella dialogen genom att föra samman forskare som befinner sig tidigt i karriären med akademiker som arbetar inom detta område. The Southern African Poetry Project lanserades också under 2013. Det byggde på ett samarbete mellan Centrum för Commonwealth Education vid Cambridge och University of Witwatersrand, som syftar till att utveckla forskningen om södra Afrikas poesi och stödja undervisningen i gymnasieskolor i Storbritannien och Sydafrika.

  Panelerna hade fokus på olika teman såsom “Testimony and Truth”, “Politics and Aesthetics”, “The Global and Transcultural”, and “Identity and Representation". 
  Delegaterna - litterära forskare, poeter, artister och författare - skapade en kritiskt engagerande och stödjande atmosfär där idéer kunde testas och nya sätt att tänka kring sydafrikanska litteratur kunde uppstå. Mellan paneldebatterna under den första dagen av konferensen, kunde man lyssna till levnadstecknaren Lyndall Gordon som läste ur sina verk, tillsammans med  novellförfattaren Henrietta Rose-Innes. Rita Barnard talade via Skype om nya trender i sydafrikanska temporalitet. Dagen avslutades med uppläsningar och performance av poeterna Denis Hirson, Toni Stuart och Malika Ndlovu.

Innocent wisdom, by Toni Stuart (f. 1983)
(published in Badilisha Poetry X-Change)

naive child
cradled in an old soul
tinged with
pain unmet
daydreams through indigo eyes
breath the mad reason
she often dances at dusk
to crush criticism
and constant cynicism
with her song of why?

poisoned by
perverted perceptions of truth
eyes assume
the colour of confusion
languished by labels
her sanity curdles

under a muse of secret stars
she smoothes suffering away
with free thought
and a heart is enraptured
by enigmatic emotions
streaming through
and from
and to her being;
invincible.

deafening calls of Pluto
fade like a feather
and only the sound
of imagination is heard…
please let me be

***

  Konferensens andra dag inleddes med en sista paneldebatt, och fortsatte sedan med ett tankeväckande anförande av Kelwyn Sole om poesi och litteraturkritik i Sydafrika. 
  Kelwyn Sole (f. 1951) växte upp i Johannesburg och har examen från University of the Witwatersrand och School of Oriental & African Studies, University of London. Han har publicerat många arbeten i lokala och internationella böcker och tidskrifter, främst i frågor som rör sydafrikansk och postkolonial litteratur och kultur, samt varit involverad i debatter och polemik. Han har också publicerat sex egna diktsamlingar. Han har vunnit Olive Schreiner Prize, Sydney Clouts Priset och Thomas Pringle Award för poesi.

Pastoral, by Kelwyn Sole
(from The blood of our silence. Johannesburg : Ravan Press, 1987.)

Place where the word of trees
is useless, wood
gnarled into absent meaning
and meagre song --

rock where the
adder glistens momentarily,
a spurt of brown water
between darkness
and darkness --

the sun licks across shale
its parched tongue.
Towards evening
the flycatcher thrums
fitfully. A broken tap
drools shadow, runs
and
slices the horizon: sky still
glaring high and flat
as a sheet of tin.

Thunderclouds roll and fatten.
Their sphincters never relax.
And the smell of wood-fire smoke
as people starve
in mud-patched houses,
invisible.

***

  Ett rundabordssamtal på eftermiddagen presenterade Denis Hirson, Kate Kilalea, Toni Stuart och Isobel Dixon som diskuterade urval och utgivning av poesiantologier. Konferensen avslutades med ett urval uppläsningar av poeterna Kelwyn Sole, Kate Kilalea och Isobel Dixon.

Isobel Dixon

Plenty, by Isobel Dixon (f. 1969)
(from Weather Eye. Plumstead, South Africa : Carapace Poets, 2001.)

When I was young and there were five of us,
all running riot to my mother’s quiet despair,
our old enamel tub, age-stained and pocked
upon its griffin claws, was never full.

Such plenty was too dear in our expanse of drought
where dams leaked dry and windmills stalled.
Like Mommy’s smile.  Her lips stretched back
and anchored down, in anger at some fault –

of mine, I thought – not knowing then
it was a clasp to keep us all from chaos.
She saw it always, snapping locks and straps,
the spilling: sums and worries, shopping lists

for aspirin, porridge, petrol, bread.
Even the toilet paper counted,
and each month was weeks too long.
Her mouth a lid clamped hard on this.

We thought her mean. Skipped chores,
swiped biscuits – best of all
when she was out of earshot
stole another precious inch

up to our chests, such lovely sin,
lolling luxuriant in secret warmth
disgorged from fat brass taps,
our old compliant co-conspirators.

Now bubbles lap my chin.  I am a sybarite.
The shower’s a hot cascade
and water’s plentiful, to excess, almost, here.
I leave the heating on.

And miss my scattered sisters,
all those bathroom squabbles and, at last,
my mother’s smile, loosed from the bonds
of lean, dry times and our long childhood.