Skin sings when it hits the ocean

  I det tredje inlägget från Elementary School spelas vindens melodi från öster, medan May Swenson ramar in sin vattenbild.

A Morning Dip (1916)
Paul Gustave Fischer 

***

  May Swenson föddes Anna Thilda May Swenson den 28 maj 1913 i Logan, Utah. Hennes föräldrar var svenska invandrare och hennes far var professor i maskinteknik vid Utah State University. Engelska var hennes andra språk, hennes familj hade talat mestadels svenska i sitt hem. Influerad tidigt av Edgar Allan Poe, skrev hon dagbokstexter inom olika genrer.   Hennes dikter har jämförts med dem skrivna av E. E. Cummings och Gertrude Stein, liksom Elizabeth Bishop. Den sistnämnda hade hon regelbunden kontakt med via korrespondens, från 1950 till Bishops död 1979.

*

Water Picture, by May Swenson (1913-1989)
(from  Poems Old and New. Houghton Mifflin, 1994.)

Duck pond, University Parks, Oxford

In the pond in the park 
all things are doubled:
Long buildings hang and 
wriggle gently. Chimneys 
are bent legs bouncing 
on clouds below. A flag 
wags like a fishhook 
down there in the sky.

The arched stone bridge 
is an eye, with underlid 
in the water. In its lens 
dip crinkled heads with hats 
that don't fall off. Dogs go by, 
barking on their backs. 
A baby, taken to feed the 
ducks, dangles upside-down, 
a pink balloon for a buoy.

Treetops deploy a haze of 
cherry bloom for roots, 
where birds coast belly-up 
in the glass bowl of a hill; 
from its bottom a bunch 
of peanut-munching children 
is suspended by their 
sneakers, waveringly.

A swan, with twin necks 
forming the figure 3, 
steers between two dimpled 
towers doubled. Fondly 
hissing, she kisses herself, 
and all the scene is troubled:
water-windows splinter, 
tree-limbs tangle, the bridge 
folds like a fan.

***

  Nästa författare vet jag väldigt lite om. Jag vet i stort sett bara att han är född i Bulandshahr, Indien, 1964.

Joan Baez och Bob_Dylan

Music of wind, by V P Mahur
(Published in Poemhunter.com)

The music of wind
When it comes from the hills
Echoes in the mind and thrills

The music of wind 
When it comes from a desert
Ignites the passions to be alert

The music of wind
When it comes from the sea
Waves the hearts in a glee

The music of wind
When it comes from the rivers
The message of continuity it delivers

The music of the wind
When it comes from beloved's locks
Fills the heart with joyful shocks

The music of wind
When it comes from the eternity
Blesses the soul with the humanity

***

  Eric Paul Shaffer är författare till fem böcker av poesi: Lāhaina Noon (2005); Living at the Monastery, Working in the Kitchen (2001); Portable Planet (2000); RattleSnake Rider (1990); och Kindling: Poems from Two Poets (1988; med James Taylor III).
  Mer än 350 av hans dikter har publicerats i lokala, nationella och internationella journaler och antologier, såsom The EcoPoetry Anthology, Jack London Is Dead: Contemporary Euro-American Poetry in Hawaii. 
  Han vann 2006 en inbjudan till Summer Fishtrap Writers Workshop i Oregon och 2009 vann han James M. Vaughan Award för poesi.
  År 2015 var han gästpoet vid Jackson Hole Writers Conference. Han undervisar vid Honolulu Community College. Källa: Poets & Writers.org

Burning my hand, by Eric Paul Shaffer
(from Lāhaina Noon. San José : Leaping Dog Press, 2005.)

ma Olowalu

               Night, and a small fire
burns with stars and a little wind.

Flames cast shadows on stone
               and flesh. Petroglyphs

               flicker in orange light,
fool me into wondering again

               if the planet is here
for me, my friends, my love.

Holding my hand over the fire
               till skin sings, I'm lost,

               yet I struggle to release
my own hand, close my eye,

free my breath, to extinguish
               what makes me human

               and alone, among stars
and everything else that is

               one indivisible dark
pierced only by points of light.

Clouds are shifting

  Bloggen släcker törsten i andra avsnittet av "Elementary school". Sen lägger sig slasket över dammen och slutligen söker Alasdair en inre eld. Allt medan molnformationerna skiftar.

***

  Följande dikt har hämtat inspiration från dikter av Brenda Shaughnessy och Megin Jimenez Arcana.

  Poeten och essäisten Laura Cronk vann Lexi Rudnitsky First Book Prize, 2011. Hon samordnar The Summer Writers Colony, the Riggio Writing & Democracy Program och andra verksamheter på The New School, Manhattan och är poesiredaktör för The Inquisitive Eater. Källa: lauracronk.com

Thirst, by Laura Cronk
(Published in poets.org, 2015.)

Unclouded third eye and lush
red wings.  I’m pouring water
from cup to cup.

This is the water we are meant
to drink with the other animals.
There are daffodils by the water,

a road leading from the water
to the shining crown of the sun.
My white hospital gown—

off-the-rack and totally sane.
My foot unsteady, though,
heel held aloft, missing its stiletto.

Nine months sober emblazoned
on my flat chest in red
below girlish curls and mannish chin.

You can’t see my eyes. 
You’ve never seen them.

***

  Simone Muench växte upp i Louisiana och Arkansas men är nu bosatt i Chicago, IL. Hon har publicerat fem diktsamlingar: The Air Lost in Breathing, som dikten är hämtad från, vann Marianne Moore Prize for Poetry.

  Efter att ha fått sin doktorsexamen från University of Illinois i Chicago, blev hon samordnare för Writers Program vid Lewis University där hon är professor i engelska och undervisar i kreativt skrivande och filmvetenskap. För närvarande fungerar hon även som fakultetens handledare för den studentstyrda journalen Jet Fuel Review. Källa: simonemuench.com

When we breathe, by Simone Muench
(from The Air Lost in Breathing. Helicon Nine, 2000.)

Our breath is the color of absence,
sleet, the frozen pond behind a house
where catfish and water moccasins weave in 
and out of the watery door of melting ice
like strands of hair, the delicate
husks of dead loves.

Clouds shift across the sky
in broken ice floes; sleet filters
through the silver pores of a screen door
with a wide gap where the wire frays—
a baseball thrown off course by a young boy
with wavy hair and a lopsided smile.

These are the entrances, exits
of our everyday lives where the boy
drowns, his forehead tapping against ice, while
a woman with white hair, unaware, chops
onions and a man lingers behind her, humming
a song that’s never had words.

***

  Alasdair Paterson erhöll Eric Gregory Award för sin poesi, 1975 och publicerade flera samlingar under mitten av 1980-talet, bland annat: The Floating World (Pig Press) and Brief Lives (Oasis Books), men hade sedan ett tjugoårigt uppehåll innan han gav ut 'on the governing of empires' (2010). Källa: Scottish Poetry Library
  Nedanstående dikt är hämtad från hans senaste bok, "Elsewhere or Thereabouts".

Age of fire, by Alasdair Paterson
(from Elsewhere or Thereabouts. Bristol: Shearsman, 2014.)

Don’t let it bring you down. 
It’s not the smoke 
from funeral pyres, 
not crematorium deposit 
on childhood games, 
not another city burning, 
not here, not tonight 
though someone whispers 
all fires are the fire.

It’s not oil flares
at the refinery,
not a red dwarf
tracked from the observatory,
not the sfumato
of Last Judgements;
just another humdrum done
day rolled to the furnace
in best sunset pinks and blues,
just another deathbed conversion
to the quattrocento.

Then there’s black space
and mouthfuls from our flask,
each one a five minutes’ heartbeat;
all fires the stolen fire
I think, as we walk
under the lamps
towards our own blaze.

Elementary school, part 1

  Bloggen har redan haft sin beskärda del av "vattendikter" men det hindrar inte redaktören från att skapa rubriken "Elementen". Under den vinjetten kommer ni att få en dikt med vattentema, en dikt med eldtema och en dikt som ventilerar luften. I antikens och medeltidens naturfilosofi räknade man ofta med fyra element, men det fjärde; jorden lämnar jag därhän.
  Premiären innehåller tre översvallande poem.

  Jag kommer i första hand att hämta vattendikterna från den lilla antologin "Water poems" som poets.org har satt samman. Den är tillgänglig via Smithsonian's hemsida och ligger under menyresursen Waterways. 
  Antologin innehåller 27 dikter. Mitt första val från den är skriven av Randall Jarrell (1914-1965). Han var en amerikansk författare och litteraturkritiker.
  Jarrell var instruktör för amerikanska piloter under andra världskriget. Han skrev lyrik, barnböcker och en roman för vuxna.

Well Water, by Randall Jarrell
(from The complete poems. New York, Farrar, Strauss & Giroux [1969].)

What a girl called "the dailiness of life"
(Adding an errand to your errand.  Saying,
"Since you're up . . ." Making you a means to
A means to a means to) is well water
Pumped from an old well at the bottom of the world.
The pump you pump the water from is rusty
And hard to move and absurd, a squirrel-wheel
A sick squirrel turns slowly, through the sunny
Inexorable hours.  And yet sometimes
The wheel turns of its own weight, the rusty
Pump pumps over your sweating face the clear
Water, cold, so cold! you cup your hands

And gulp from them the dailiness of life.

***

  Elementet luft inleds med en känslostormande dikt, signerad Claudia Cortese. Den är relativt nyskriven och publicerades i augusti på Pangyrus webbsida.

  Pangyrus är en Boston-baserad grupp av författare, redaktörer och kreatörer med en ny vision för hur kvalitativa texter kan frodas på internet. De strävar efter att skapa en gemensam plattform för kreativa individer och organisationer som ägnar sig åt kultur.

  Claudia Cortese har gett ut två "chapbooks": Blood Medals (Thrush Poetry Press, 2015) och The Red Essay and Other Histories (from Horse Less Press, 2015). Hennes dikter och essäer har publicerats i Black Warrior Review, Blackbird, Crazyhorse, Kenyon Review Online, Sixth Finch, med flera. Cortese bor i New Jersey och jobbar som lyrikredaktör för onlinemagasinet Swarm.

What Lucy Feels Like, by Claudia Cortese
(published in Pangyrus.com, augusti 2015.)

The air
inside a
leaf fist.
Not
October’s
burnt romantics
or tin aftermath
of rain,
haiku’s
mist through trees,
lone bonsai
on hillside green—
solitude’s calm
is not the air
I mean.
When you feel
mad at
world
which means
mad at
self,
there’s no
sweet alone.
Mid-summer sewer,
trash, rat dung
is the wind
I mean,
meaning—
I’m ugly
stupid
my cottage cheese
thighs
and bubble ankles
in one beige sock
one white.

***

  David Harsent (f. 1942) är en engelsk poet och manusförfattare. Han har bland annat skrivit manus till fem episoder av "Midsomer Murders". Under pseudonymerna Jack Curtis och David Lawrence har han publicerat ett antal kriminalromaner.
  Han har publicerat ett tiotal diktsamlingar och han har vunnit ett flertal litterära priser och utmärkelser. Boken Legion vann Forward Prize för bästa diktsamling 2005. Källa: Wikipedia

Fire: love songs and descants (excerpts), by David Harsent
(from Fire songs. London : Faber & Faber, 2014.)

So heap these on: letters, cuttings, poems, diaries, notebooks,
the black reports, the days of want and waste,
the double-entry records that set love alongside flaw,
everything said wrong, everything said in haste,

The pages curl; the words are borne up by the smoke ...

The way this winter sun slant through the branches to bed
down in the fire, taking light, giving light; the way smoke rolls low across the garden and holds among fern and dogwoods; the way flame gathers faces from snapshots; the way it spoils,
in particular, my sight of you, yes, the way it spoils and sings.
...