Not to be anymore

I morgon får vi reda på vem som blir Nobelpristagare i litteratur. Bloggen kommer inte följa upp utmärkelsen. För med det här korta slutanförandet avslutar jag bloggen "Poetry with Blues". Det är ett halvdyrt och väldigt otacksamt arbete jag lagt ner. Jag har bokgåvor och ett gitarrsmycke som inte blivit utdelade för att mottagarna inte vill ha dem. När jag skickar förfrågningar till författare eller förlag får jag väldigt sällan svar, eller tomma löften som inte leder någonstans.

Jag har kvar en "Fågel Blå" som skulle delats ut i december det här året. Nu på lördag skulle jag ha berättat om den starkaste kandidaten "The Grotlyn" av Benji Davies. Nu får ni själva köpa den fantastiska rimmade bilderboken. 

Jag vill tacka Nobelbiblioteket som varit en stor hjälp för att hålla inläsningen igång, och drivit på mitt engagemang.

Nästa gång ni hör från mig så har jag gett ut en barnbok och blivit en lika svårtillgänglig kulturfigur som alla de poeter, låtskrivare, illustratörer och regissörer som jag försökt få kontakt med.

Det engelska språket får sista ordet.

THE END

Med ett öga för den nakna verkligheten

  Nordiska återtågets slutdestination blir Färöarna och författaren Rói Paturssons verk "Som". Nästa tisdag återkommer rubriken "poeten och översättaren".

***

  Ibland gillar jag en diktsamling mer för dess innehåll än för dess språk eller form. Den färöiska författaren Rói Paturssons prisade bok "Som" är ett sådant exempel. Boken tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1986.

   "Rói Patursson föddes 1947 i Torshavn. Han började skriva lyrik mycket tidigt och redan som 13-åring publicerade han sina första dikter. Som 16-åring gick han till sjöss och var ute i två år runtom i världen. Därefter arbetade han ett år på Island, på gården Bessastaðir, där presidenten bor. Han liftade omkring i Europa och försörjde sig genom olika arbeten på Färöarna och i Danmark innan han började studera vid universitetet i Köpenhamn. 1985 var han klar med sin magisterexamen i filosofi och flyttade tillbaka till Färöarna där han bland annat undervisade och gjorde olika radioprogram. Efter ett år på Skrivkonstakademin i Bergen i Norge började han som rektor på Färöarnas Folkhögskola."
Citat ur artikel i Alex författarlexikon, skriven av Áslaug Myhrberg. Publicerad: 19 september 2005.

*

bild och avbildning, av Rói Patursson
(Ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)

alltid är det nånting
jag får flytta den där bilden
det är fuktigt bakom den
tapeten liknar inget

det lider mot en stilla
och stor kväll
och fjällen står
kloka och gröna
här dröjer tiden
i milda sjöar
med djupa bilder
av himlar och källor
och hela havet är
otroligt naket
ljusa fåglar
svävar glada
i blå tystnad
här finns gräs
och lydiga får
här finns tigande klippor

och sjungande forsar
här finns ett röse
i eftermiddagssol
här finns en värld
som alltid är hemma
detta är sanningen
vacker och ren
som barnaögon

tapeten liknar inget
det är fuktigt bakom den
jag får flytta den där bilden
alltid är det nånting

***

  Det går inte att gå förbi diktsviten "solens öga" när man ska summera intrycken från diktsamlingen. Den speglar en drömlik resa men har rötterna djupt förankrade i verkligheten.

(Del av "Solens öga", ur Som : dikter / Rói Patursson ; i svensk tolkning av Jan Karlsson ; illustrationer av Tróndur Patursson. Bromma : Fripress, 1987.)

II:

jag är avresan
jag är skeppet vid horisonten
jag är jorden
jag är skruven som roterar
som löser gåtan
med datumlinjen
jag är virveln
som drar mot botten
i stimmet av ord
jag är havet
mellan födelse och död
jag är hjälplösheten
och dumdristigheten
mellan blindskären

jag är inte ett du
du kommer att känna

jag är inte språket
som alla kan förstå

jag är inte förändringen
du kan anpassa dig till

jag finner min egen väg
utan att känna mig själv

jag är tvivlet
som drabbar dig
i natten

jag är det vilda
som krossar ditt försvar

jag är flykten
över isvidden
av skuldkänslor
och tystnad

(...)

'Stand' against injustice and oppression

  Serien som jag kallar studenttidskrifter avslutas med det professionella, Stand Magazine. Tidskriften har haft olika redaktionella säten och finansiärer genom åren. Sedan 1999 har de ett nära samarbete med University of Leeds.

University of Leeds

***

  History:

"Stand first appeared in 1952 when Jon Silkin used his £5 redundancy money, received after trying to organise some of his fellow manual workers, to found a magazine which would 'Stand' against injustice and oppression, and 'Stand' for the role that the arts, poetry and fiction in particular, could and should play in that fight.

  In its 50 plus years, Stand has published early work by many writers who have gone on to become established figures. The magazine has also played a major role in bringing the work of Russian and East European writers in translation to an English-speaking audience.

  The search for inventive or radical or experimental work goes on, as Stand appears quarterly, featuring the best in new writing, poetry, fiction and criticism." 
Källa: standmagazine.org

***

  Jag har studerat vårnumret av Stand Magazine. Det hade tema; "Chinese Journeys: a special issue on new Chinese writing".

  Första poesibidraget är skrivet av Wang Xiaoni, författarinnan som deltog för Kina i bloggens PMC förra året.
  Hon föddes 1955, i Changchun, Jilinprovinsen. Wang Xiaoni skickades till landsbygden under kulturrevolutionen och började skriva poesi 1974. Hon var en del av den löst sammanhållna Menglong (Obscure), en grupp poeter med bland annat Bei Dao, Yang Lian och Gu Cheng. Hon har arbetat i en filmstudio i Changchun och undervisar nu på Hainan-universitetet i södra Kina. Källa: The Guardian

*

Seeing the Ocean from a Night Flight, by Wang Xiaoni
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017. Translated by Eleanor Goodman.)

Everything becomes small 
only the ocean makes the night’s leather clothes 
open up the further out it spreads. 

Flying north 
to the right is Tianjin 
to the left is Beijing 
two clusters of moths flinging themselves at fire. 

Then the East China Sea suddenly moves 
the wind brings silver bits that couldn’t be more shattered 
and many thick wrinkles whip up 

I see the face of the ocean 
I see the aged seashore 
trembling and hugging the world too tightly. 

I have seen death before 
but never before seen the dead come back to life.

***

  I samma utgåva publiceras två genmälen från Helen Mort till Wang Xiaoni. Jag gillade båda hennes bidrag, och här följer texten som bildar par med ovanstående dikt .
  Även Helen Mort har omnämnts tidigare i bloggen. Hon var en av de tjugo utvalda till nomineringen "Next Generation of 20 hotly-tipped poets" utnämnda av Poetry Book Societys jury, 2014. En utlysning som organisationen utfärdat med tio års intervall sedan 1994 (första året innehöll listan namn som Simon Armitage och Carol Ann Duffy).
  Jag tycker att Helen Mort är en mycket lovande poet.

*

Transpennine, by Helen Mort (f. 1985)
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017.)

(in response to Wang Xiaoni)
‘…only the ocean makes the night’s leather clothes open up’ 
- Wang Xiaoni 

Back in the town where I grew up, 
daybreak undresses the dark canal. 

Its banks have papery skin. Its bones 
are reeds, a trolley with the wheels removed. 

A heron makes a mystery of the scrap yard, 
soundless, blue then gone. 

On the bridge at dawn, a man walks 
with a plastic bag of clothes held at his chest. 

We’ll meet, sooner or later. One of us 
will reach the other side.

***

  Jag avslutar med ett diktbidrag av Qin Xiaoyu. Han är poet, kritiker och litteraturteoretiker. Han föddes 1974 i Hohhot i Inre Mongoliet i norra Kina. När han studerade på college för att bli ingenjör startade han den litterära tidningen New Century och han publicerade själv sin första poesisamling, Degrees of Emptiness. Hans kritiska arbete Poetry After '70, publicerad 2006 av Dunhuang Art and Literature Press, beskrevs som att ha "öppnat nya dörrar för genren poetisk kritik". Källa: Paper Republic - Chinese literature in translation

Statue at the Wang Zhaojun Tomb

*

Music of the Mountains, by Qin Xiaoyu
(Published in Stand magazine, Issue 213, March-May 2017. Translated by Jia Liu.)

In the east of the village, a yard of yellow mud where a lamppost has collapsed forms my first impression of the Universe. 
The small returning wagon, from which the whip is wielded, 
is no longer the one in the Year of Harvest. 
From the tannoy flows a loud tune of Twin Streams, its sweet whisper turned into shrill singing. 
To my heart’s joy, such is the music that shakes the ground and pierces the sky, 
The poem that is the village north of the Yin Mountains. 
A few window panels, their latticework a fleeting beauty, 
are left behind in the cold storage room where I must have lingered. 
I brush my fingers across their cracks and holes, the most beautiful in the world, 
As if by touch to feel the starlight that has stained the window paper. 
The crow’s nest behind the house is a drop of ill-shaped tear 
burning in the distant eyes not so far away. 
As I approach the end of the poem, my grief for the dead hangs like red chillies, conspicuous, above the door.

Iowa City open doors for creative writing

  Iowa City utgör dagens UNESCO-besök. Det är en stad som jag har väldigt dålig koll på. Förutom den omtalade bokhandeln Prairie Lights Books och deras reading series kände jag inte till så mycket om staden innan jag förberedde det här inlägget. Nu vet jag lite mer.

***

  Iowa City är en stad i Johnson County i delstaten Iowa, USA med 67 862 invånare (2010). Det är den femte största staden i Iowa. Här finns delstatens största universitet, University of Iowa (1847), till vilket också ett stort medicinskt centrum är knutet. Iowa City grundades 1839 och var 1846–57 delstatens huvudstad då Des Moines blev huvudstad. Källor: NE och Wikipedia

  Universitetet är världsberömt för sin högklassiga Iowa Writers Workshop, grundad 1936 som världens första mastergradsprogram i kreativt skrivande. Examenskonceptet har spridit sig till mer än trehundra amerikanska universitet och till universitet i många andra länder.

  Mer än 25 Pulitzer-pris i litteratur har vunnits av akademiker som varit knutna till University of Iowa sedan 1955.
  Författare som levt, undervisat och studerat i staden inkluderar Kurt Vonnegut, Philip Roth, Robert Penn Warren, Robert Lowell, Rita Dove, Jane Smiley, Robert Hass, John Irving, Flannery O'Connor och T.C. Boyle.

  Iowa City firar Paul Engles födelsedag årligen; en poet som är känd för sin bästsäljande poesibok, American Song. Engle arbetade beslutsamt för att bygga upp Writers Workshops rykte vid University of Iowa och lyckades med att få författare som Philip Roth till staden. År 2000 blev Paul Engle utnämnd till Iowa's Century Poet, och hans födelsedag utsågs till Paul Engle Day.

  Paul Engles popularitet ledde till att Iowa City of Literature inrättade två projekt i hans namn: Paul Engle-priset och Glory of the Senses High School Project. Källa: UNESCO

*

Door, by Paul Engle (1908-1991)
(Published in Poetry Magazine, July 1990.)

I walk around with a door in my hand.

It opens in all directions.
Whenever I want to go through,
I gently open it with my key.
The key is lovingly notched like a liar's tongue.
It turns without a sound at the softest touch.
Without the key, I would have to throw away my door.
In my pocket, the key beats like a living heart.

Sometimes I hear growling on the other side.
I never find a dog there.

Sometimes I hear weeping.
I never find a woman there.

Sometimes I hear rain.
Nothing is ever wet there.

Sometimes I smell fire.
Never smoke. Nothing burns there.

Sometimes I even knock on the door myself.
My key caresses the lock.
I never find myself there.

Sometimes the door is hard to hold,
wanting to run away,
haunted by its memory of hinges.

I hear a small sound, and one more time
I put the patient key in the lock.
The door trembles as it opens:

A boy's shadow grieves on the bare ground.
When I start to close the door,
its dark hand reaches toward me.
I bang the door on the hand.

***

  Iowa City är hem för flera spännande litterära festivaler, som alla tjänar till att stärka stadens litterära talang. Iowa City Book Festival körs över fyra dagar varje oktober och organiseras av Iowa City UNESCO City of Literature som en hyllning till böcker och skrivande.
  Även den årliga One Book Two Book-festivalen för barnlitteratur står Iowa City UNESCO City of Literature som värd för. Festivalen erkänner inte bara verk av framgångsrika barnboksförfattare, utan syftar också till att premiera barnens skrivande, som ett sätt att uppmuntra lokala barn att vara intresserade av böcker och konsten att skriva.
Källa: UNESCO

  Ett led i ovanstående uppmuntran är det unika projektet "Iowa City’s Poetry in Public Project" som är inne på sitt femtonde år. Varje år inbjuds stadens invånare att bidra med egna dikter till projektet, och sedan väljs ett antal ut för att smycka offentliga platser, bussar och byggnader.
  Ett sådant initiativ för att öka allmänhetens kreativa skrivande har jag aldrig tidigare stött på. Jag har valt två texter ur fjolårets skörd, en dikt av naturhistorikern och multikonstnären D.L. Pughe samt en limerick av trettonåriga Isis.

*

[I heard that entropy ...], by D.L. Pughe
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)

I heard that entropy was like a
drop of ink falling into a white basin of clear water,
a measure of disorder in the universe,
absorbed, irretrievable—but also, possibly, beautiful.

I hold my brush of brown ink, made from stewing and
straining black walnuts, touch it to paper then wait,
wait for a thicket of a forest to grow in crooked lines.

***

Man from Mars, by Isis McClintock, Southeast Junior High, Grade: 8
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)

There once was a man from Mars,
He liked to eat chocolate bars,
He didn’t understand,
that they melt in your hand,
So now he eats peppermint cars.