En sista blick över ensamt vatten

  Nu har uppslagsorden lagt till i Arild vid Kullens fot. Där skulle jag också vilja avsluta min livsresa. Den vackraste platsen på jorden. 

Arild (Kullaberg skymtar i övre hörnet)

  Vi förlovade oss på Rusthållargården i Arild för tolv år sedan. Nu är vi skilda, en annan form av haveri.

***

  Det blev blott nio diktbidrag av kvinnor i sjölivets alfabet. Det är uppenbart att sjön och fartyg intresserar män. Evert Taube fick med två texter i alfabetet, kanske inte särskilt förvånande. 

  Vi lärde oss att tyska Elbe är 'älv' och att Öresund är 118 km långt. Att substantivet vik är bildat till verbet 'vika', en vanlig utveckling för substantiv är att utgå från ett verb. 
(Förr var handlingen viktigare än tingen. Till skillnad mot nu för tiden. Min anmärkning ...)

  Att engelska windward ('lovart') har en logisk etymologisk bakgrund och en lång historia (sedan 1500-talet).
  Att ett dialektord ligger till grund för ordet 'skrov', om fartygets skalkonstruktion.
  Att ordet flytväst har funnits i snart hundra år, sedan 1919.

  Men framför allt fick ni ta del av den vackra dikten "The lady from the sea" av Derek Mahon,  som utan tvekan var alfabetets vackraste text.

  Det här var garanterat sista bloggåret med två alfabet. I fortsättningen blir det högst ett alfabet per år. Ett riktigt roligt och annorlunda sådant är planerat för januari 2018.

  Traditionsenligt brukar alfabetssummeringen innehålla en "sifferdikt". Men den här seglatsen avslutas med en vågad brytning (fniss).

Sea Fever, by John Masefield (1878-1967)
(Published in Poetry Foundation. www.poetryfoundation.org)

Bristol Channel

I must go down to the seas again, to the lonely sea and the sky,
And all I ask is a tall ship and a star to steer her by;
And the wheel’s kick and the wind’s song and the white sail’s shaking,
And a grey mist on the sea’s face, and a grey dawn breaking.

I must go down to the seas again, for the call of the running tide
Is a wild call and a clear call that may not be denied; 
And all I ask is a windy day with the white clouds flying,
And the flung spray and the blown spume, and the sea-gulls crying.

I must go down to the seas again, to the vagrant gypsy life,
To the gull’s way and the whale’s way where the wind’s like a whetted knife;
And all I ask is a merry yarn from a laughing fellow-rover,
And quiet sleep and a sweet dream when the long trick’s over.

***

Sjölivsalfabet	Upphovsperson
Ankare	Ted Kooser
Bogsvall	Evert Taube
Cruise	Derek Mahon
Dreja bi	Rita Brunner
Ekolod	Rut Hillarp
Flytväst	Lina Ekdahl
Grundstötning	Jonas Modig
Högvatten	Pireeni Sundaralingam
Isbrytare	Ragnar Thoursie
Jolle	Robert Broberg
Kajuta	Karl August Tavaststjerna
Loggbok	Tove Berggren
Mast	Stéphane Mallarmé
Nordsjön	Martin Nilsson
Ombord	Evert Taube
Pråm	Paul Celan
Quay	John Joy Bell
Rev	Dan Andersson
Skrov	Sara Paborn
Toft	Ola Magnell
Utombordsmotor	Margaret Atwood
Vik	Gustaf Fröding
Windward	Dorothy Cowles Pinkney
Vortex	Claudia Emerson
Yacht	Thomas Spencer
Zephyr	Barton Wilford
Åra	Lennart Sjögren
Älv	Tomas Tranströmer
Öresund	Jesper Svenbro