 |
| Market women by Edna Manley |
***
Poesi utan gränser är en ideell förening med syfte att . . .
* verka för skolungdomars användning av sina
språkkunskaper på ett kreativt sätt och deras delaktighet i det offentliga kulturlivet
* främja kulturell mångfald genom att öka intresset och
förståelsen för andra länders språk och kultur bland skolungdomar och allmänhet i regionen.
Föreningen hör hemma i Uppsala och stadens språklärarsällskap är grundbulten.
Sedan 2009 anordnar föreningen en dikttävling för elever ur högstadiet och gymnasiet, och tävlingsbidragen ska de ha skrivit själva på vilket utländskt språk de vill utom engelska.
Priser delas ut inom varje språkkategori.
Årets finalsammankomst ägde rum på Uppsala stadsbibliotek, 19 mars. Än så länge har inga finalbidrag från årets tävling redovisats, så jag lyfter fram ett bidrag från förra året. Shahd Hasako vann första pris bland de arabiska bidragen, nedan följer den svenska översättningen.
*
Flyktingens blixt, av Shahd Hasako (Internationella gymnasiet)
(Vinnare av Poesi utan gränsers poesitävling för dikter på arabiska. Uppsala, 2016.)
Kriget, slaget har börjat sedan länge
Och vi har inget annat val än flykten
Hur skulle vi kunnat få slut på det här?
Vem kan rädda oss?
Men ingen svarar förutom ekot.
Du kan nu höra rösterna från gravarna viska
”Vi vill inte ha något mer”
Mödrarnas tårar, fulla av nostalgi, väter marken
Barnens själar iakttar världen från en plats långt borta
Deras blickar är fyllda av rädsla för vad mer som kan
komma
Vi har klätt oss i förstörelsen men nu är människorna
sjunkande
Varför tycker du att vi inte ska fly från ett land fyllt av
förfall och sorg?
Hur märkligt är det inte att vår frihet hålls i andras
händer?
Vi är stolta över vår kultur och vi avgudar vårt land
Men ändå har vi flytt, ty vi känner skräcken
inför att förlora våra liv och se våra barns framtid
försvinna
Vi är ett fridfullt folk
Vi vill inte ha något barbari
Och himlen frågar var duvorna är
Vi ville ha fred men…
jag ska vara frank med dig
Både mitt land, och jag, ska nu säga:
Vi är trötta
Men vi har inte gett upp.
***
För tre veckor sedan avled den folkkäre författaren Torgny Lindgren. Så många vackra minnesartiklar har skrivits om honom. Jag nöjer mig med en biografisk notifikation från Norstedts författarpresentation.
[Torgny Lindgren föddes 1938 i Raggsjö i Västerbotten. Under 70-talet flyttade han till Vimmerby i Småland, där han arbetade som lärare. Mot slutet av sitt liv bodde han i Tjärstads prästgård utanför Rimforsa i Östergötland.
Han debuterade som poet 1965 med Plåtsax, hjärtats instrument, men fick sitt stora genombrott med romanen Ormens väg på hälleberget (1982), som filmades av Bo Widerberg 1986.
Torgny Lindgren hörde sedan årtionden till de främsta i vår litteratur och har mottagit en rad litterära utmärkelser för sitt författarskap. Han skrev såväl lyrik som romaner, noveller och radiodramatik, och hans skildringar från uppväxtens Västerbotten är moderna klassiker; Ormens väg på hälleberget och senare romantriptyken Hummelhonung, Pölsan och Dorés Bibel.] Källa: Norstedts förlag
*
(Ur Dikter från Vimmerby, av Torgny Lindgren. Stockholm : Norstedt, 1970.)
Bilder, miljöer
XIII
Min dotter drömmer om jätten Vam-Dram
uppe i bergen vid Kisa. Han blinkar slött
och betraktar Vimmerby som en stor spettekaka,
i nysnön som en invecklad gräddtårta. Han för den
till munnen och blundar när han hugger in på den
med glimmande hörntänder.
Hennes fiktion är inte densamma som vår.
Vår lilla dödsångest som knackar oss i revbenen
om kvällarna när vi försöker somna är så diffus.
Våra vänner, vår bildning och våra väderspänningar
hindrar oss från att se jätten sådan som han verkligen är.
Dessutom äger vi ju så mycket. Auktionen efter oss
vore verkligen värd att ta del i.
Och vem har tid att låna sitt öra till det inbillade
krasande ljudet av söndertuggade sjuttonhundratalsskåp
och Karl Johansmöbler och smackningarna kring Ekelöfs
samlade dikter mellan jättens oxeltänder.
Vi har vår förtröstan.
Över oss är det ingen som dreglar.
***
Slutligen så har Lorna Goodison (f. 1947) utnämnts till Jamaicas andra officiella Poet Laureate. Hon kommer att inneha posten från maj 2017 till maj 2020.
Hon har vunnit flera utmärkelser för sitt författarskap i både poesi och prosa, inklusive Commonwealth Poetry Prize; The Musgrave Gold Medal från Jamaica; The Henry Russel Award for Exceptional Creative Work från University of Michigan; samt ett av Kanadas största litterära pris, British Columbia National Award för kanadensisk facklitteratur. Det sistnämnda priset fick hon för boken From Harvey River: A Memoir of My Mother and Her People (2007). Lorna Goodison delar sitt liv mellan Jamaica och Kanada. Källa: Carcanet Press
*
 |
| Artwork by Edna Manley ("Mother of Jamaican art") |
So who was the mother of Jamaican art, by Lorna Goodison
(From Goldengrove: New and selected poems. [Original published in Controlling the silver (2004)]. Manchester : Carcanet, 2006.)
She was the first nameless woman who created
images of her children sold away from her.
She suspended those wood babies from a rope
round her neck, before she ate she fed them,
touched bits of pounded yam and plantains
to sealed lips, always urged them to sip water.
She carved them of heartwood, teeth and nails
her first tools, later she wielded a blunt blade.
Her spit cleaned faces and limbs, the pitch oil
of her skin burnished. When the woodworms
bored into their bellies, she warmed castor oil;
they purged. She learned her art by breaking
hard rockstones. She did not sign her work.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar