måndag 30 november 2015

Shadows and Blackouts

  Det tredje och avslutande inlägget på temat tidszoner landar i Skottland, Brasilien och Filippinerna. Vi börjar en tidig morgon i Robert Louis Stevensons värld.


  Egentligen Robert Lewis, skotsk författare, född i Edinburgh. Robert Louis Stevenson (1850-1894) kom till världen i en välsituerad familj. Fadern var ingenjör och sonen förväntades gå vidare i samma fotspår.  
  Av hälsoskäl, men också av äventyrslusta, gjorde Stevenson otaliga resor i Europa och USA. 1876 träffade han amerikanskan Fanny Osbourne i konstnärskollektivet Grez-sur-Loing utanför Paris och hon kom att få stor betydelse för hans författarskap. De gifte sig 1880 och flyttade så småningom till Samoa i Söderhavet. 

  Robert Louis Stevenson är författare till några av det sena 1800-talets mest välbekanta romaner. Han började som författare av huvudsakligen reseskildringar, t.ex. "Resa med en åsna i Cevennerna" (1789, Travels with a Donkey in the Cévennes), en roande berättelse om en 12 dagar lång resa i ett bergigt landskap i södra Frankrike. Enda ressällskap var den envisa och oberäkneliga åsnan Modestine. Men Stevenson skrev även essäer och poesi. På svenska finns "Barnets lustgård" (1885, A Child’s Garden of Verses), som innehåller verser för barn. Källa: Alex författarlexikon

My shadow, by Robert Louis Stevenson
(from A child's garden of verses. London : Longmans, Green, 1885.) 


I have a little shadow that goes in and out with me,
And what can be the use of him is more than I can see.
He is very, very like me from the heels up to the head;
And I see him jump before me, when I jump into my bed.

The funniest thing about him is the way he likes to grow—
Not at all like proper children, which is always very slow;
For he sometimes shoots up taller like an india-rubber ball,
And he sometimes gets so little that there's none of him at all.

He hasn't got a notion of how children ought to play,
And can only make a fool of me in every sort of way.
He stays so close beside me, he's a coward you can see;
I'd think shame to stick to nursie as that shadow sticks to me!

One morning, very early, before the sun was up,
I rose and found the shining dew on every buttercup;
But my lazy little shadow, like an arrant sleepy-head,
Had stayed at home behind me and was fast asleep in bed.

***

  Nu blir det naket i midnattens Brasilien.

  José Carlos Limeira (född 1951) har publicerat berättelser, artiklar, kolumner och dikter sedan 1970-talet, bland annat täta bidrag till serien Cadernos Negros sedan starten. Hans verk har översatts till flera språk och studerats i avhandlingar i Brasilien och utomlands. Källa: Qarrtsiluni (numera nedlagd litterär nättidskrift).

Blackouts, by José Carlos Limeira
(Published in Qarrtsiluni, 2011. Translation: Bruce Dean Willis.)

We never fear the dark.
Finally, the fruits of our dreams,
we are whole and ripe
and
if we meet this night,
sensual woman of easy promises,
I will let down your hair
I will pull you tightly to me
in a way both improper and bare

São Paulo, the largest city in Brazil, during November 10 blackout, 2009.

Let the bigshot power-brokers
disconnect the circuit breakers
ration the source, reclaim our debt
from downtown to the outskirts, yet
let no one dare
look into a certain room
illuminated
right in the middle of the blackouts
because whoever does so will see
our corporeal nudity
united
full of light
radiance from within the night
a man a woman
and our sexes, desires
permanently ignited

***

  Samtidigt som skuggan tvekar och ligger kvar i sängen i Skottland står solen högt på himlen en varm höstdag i Filippinerna.

The last in the park, by Ernesto V. Epistola
(Published in The Manila Times Online, 2013.)

Warm noon of autumn


When we are done talking
Of restless fickle flights of pigeons
Circling in the park
And of old men with half-closed eyes
Sitting sphinx-like in the sun

(Perhaps
It is a delicate game for old men
To play with bubble fragile thoughts
Of another autumn’s warmer noon
Perhaps)

And of seedy men
Playing millionaires
With their smiles
And of little children laughing

I shall touch your hand
But if no words come
Or if I merely stammer

About the leaves
Being in shades of flowers
(Perhaps
A leaf’s ambition is to be a flower
Perhaps)
You will understand

Here is the meaning of our only winter
Only spring
Only summer
In the last warm noon of autumn
When we are done talking
Of restless fickle pigeons
Circling in the park
Of old men
And of little children
Laughing in the park

söndag 29 november 2015

Blinka lilla stjärna där ...

  För andra söndagen i rad har tar bloggen upp en viktig översättargärning. Den här gången gäller det Kristian Carlssons översättningar av Rabindranath Tagores dikter. Nobelpristagaren skrev texter på bengali och engelska, och ibland översatte han sina egna texter från bengali till engelska.


  Rabindranath Tagore (1861-1941) var den yngste sonen till Devendranath Tagore, en ledare för Brahmo Samaj, som var en ny religiös sekt i artonhundratalets Bengalen och som försökte ett återupplivande av den ultimata monistiska grunden för Hinduism som fastställs i Upanishaderna. 
  Han utbildades hemma; vid sjutton års ålder skickades han till England för skolgång, men han avslutade aldrig sina studier där.

  Tagore hade tidigt framgång som författare i sitt hemland Bengalen. Med översättningar av några av sina dikter blev han snabbt känd i väst. I själva verket uppnådde han långtgående berömmelse och ledde till föreläsningsturnéer. För världen blev han rösten av Indiens andliga arv; och Indien, särskilt för Bengalen, blev han en stor levande institution. Källa: Nobelprize.org

*

(ur verket Eldflugor. [Mitt hjärta dansar ; dikter i översättning och urval av Kristian Carlsson ; med förord av Anisur Rahman och efterord av Kristian Carlsson. Malmö : Smockadoll, 2014.]. Engelskt original: Fireflies (1928).)

Fireflies at Ochanomizu
Kobayashi Kiyochika (Japan, 1847-1915)

Eldflugorna som tindrar bland löven
väcker stjärnornas nyfikenhet.


-

Världen talar till mig i bilder.
Min själ svarar med musik.


-

Nattens mörker är stumt som lidandet.
Gryningens mörker tiger som lugnet.


***

  Även om Tagore skrev framgångsrikt i alla litterära genrer, var han först av allt en poet. Bland hans femtio och udda volymer av poesi finns Manasi (1890) [Ideal One], Sonar Tari (1894) [The Golden Boat], Gitanjali (1910) [Song Offerings], Gitimalya (1914) [Wreath of Songs], och Balaka (1916) [The Flight of Cranes].  
  Gitanjali: Song Offerings (1912), den mest hyllade av dem, innehåller dikter från andra verk förutom sin namne.

  Förutom dessa skrev han musikaliska dramer, dans dramer, essäer av alla slag, resedagböcker och två självbiografier, en i hans mellersta år och andra kort före sin död 1941. Källa: Nobelprize.org

  Den andra dikten som jag valt förekommer både i den bengaliska "Gitanjali" från 1910 och i den engelska (1912). Jag tycker om dikten även om jag inte delar den övertygelse som ligger till grund för motivet.

*

Einstein och Tagore, Berlin 14 July 1930

(ur verket Gitanjali. [Mitt hjärta dansar ; dikter i översättning och urval av Kristian Carlsson ; med förord av Anisur Rahman och efterord av Kristian Carlsson. Malmö : Smockadoll, 2014.]. Engelskt original: Gitanjali (1912).)

Ljus, åh var finns ljuset? Antänd det med begärets ljungande eld!
  Fotogenlampan står där men inte en enda låga vill fladdra - är det ditt öde, mitt hjärta? Åh döden vore långt bättre för dig!
  Misären knackar på din dörr med budskapet att din herre håller ett vakande öga och att han kärleksfullt ska möta dig på andra sidan nattens mörker.
  Molnen har höljt himlen och regnet faller oupphörligt. Jag vet inte vad det är som rör sig i mig - förstår inte innebörden.
  Ett plötsligt blixtnedslag sänker ett djupare svårmod över mitt synfält och mitt hjärta trevar efter stigen som leder mig i riktning mot nattens lockande toner.
  Ljus, åh var finns ljuset? Antänd det med begärets ljungande eld! Vid åskan skyndar sig den vrålande vinden genom tomrummen. Natten är mörk som svart sten. Timmarna får inte förrinna i svärtan. Antänd kärlekens lampa med ditt liv.


***

  Kristian Carlsson (f. 1978) är bosatt i Oxie. Debuterade i bokform 1996. Han är författare, översättare, förläggare, konstnär, kulturgrafisk formgivare, kulturarrangör, m.m. 
Skriver mycket i projektform i gränslandet mellan poesi och konst. Dessutom skriver han och illustrerar barnböcker. Källa: Författarcentrum

  I bloggen har han förekommit som översättare/utgivare av Julie Lamendola, "Ögonblicksapparaten". 

  Jag har läst hans tjugotredje bok, diktsamlingen "Rudimentär / / Avfärda" (Smockadoll, 2015).

Nacksving överraskar
som bara kärleken inte kan.
Balanssinnet sitter i molnen.


*

Nordiskt vit smuts.

Lutherspillning.

Janteavfällning.

Gör inte två gånger
vad man bara
ska göra en gång.

lördag 28 november 2015

Nattvakten vandrar kring vallonkvarter

  I dagens Alfabetsinlägg kommer Bergslagstrollet på besök. Det blir dikter av Fröding, Carl Sandburg, Olof Thunman och Algernon Charles Swinburne.

***

T som i Tackjärn - kolrikt järn, framställt i masugn eller annan smältugn och gjutet till tackor. Tackjärn var förr även benämning på flytande, kolrikt järn framställt i masugn. Detta benämns numera råjärn.
  Ordet har använts sedan yngre fornsvensk tid. Källa: NE


Bergslagstroll, av Gustaf Fröding
(ur Nya dikter. Stockholm : Bonnier, 1894.)

"Och antingen ni tror eller inte gör detsamma,
men annars är det sant och anagga mig, anamma,
om inte det var trollpack, jag togs med en natt.
Vi vaktade vid milan i Västanåmyra
och natten led mot slutet och klockan var fyra,
då hörde vi ett buller och Pär han skvatt.
Det skallrade i fjälla, det dånade i jola,
det råmade som oxar i berga", sa Ola.

"Det stampade och trampade från alla fyra hållen,
och näggum det var roligt, för jaggu var det trollen,
som långsamt kommo skumpande med dunder och duns.
Det rungade och vren och sa knak genom skogen,
för somma var så stora som kyrkan i Bogen,
och tallar är som halm för en tocken en luns.
Och Pär han kröp ner vid en rot av en gran
och själv så kröp jag ner bakom kolkuja", sa'n.

"Det dunkade och klang som när skrotjärn slamrar,
och somma hade armar som stångjärnshamrar
och somma hade nävar såsom jättekast
och somma hade gap som ett hål till en gruva
och somma hade tak av ett kolhus till huva
och somma glyste eld som en gnisterkvast
och somma hade snut som en järnlyftkran
och jaggu var det allt lite kusligt", sa'n.

"De satte sig kring milan och stekte sitt tackjärn
och kokade sig soppa på spikar och klackjärn
och mumsade på plog som på höns eller får.
De dansade kring milan, det var som en hoppdans
med kyrkor i polskdans och hus i galoppdans,
det var som ett dön som när guffarn går.
Och nog har jag vandrat och varit in i stan,
men aldrig såg jag maken till dansgille", sa'n.

"Och rätt som jag ligger som ett hopviket knyte,
så kommer där ett troll med ett otäckt snyte
och tjåvar och tar på min fattiga kropp.
'Titt vint, titt på skack, det är ugglor i mossen,
här ligger litet gubbkött', sa tryntrollklossen,
men just i detsamma rann sola opp.
'Se sola', sa jag, 'det är ljusande dan',
då nöso de och lade på långkutten", sa'n.

"Det dånade i berga, det skälvde i jola,
de skalade i väg bortåt fjälla där nola
och drumlade i kull sig där nolaskogs.
Det var som ett slagsmål av vettskrämda hyttor,
som bruk gjorde hjulkast och jättekullbyttor
och malmhus och kolhus och smedjor slogs.
För trollen äro lika förfärade för sola,
som jag för att skarva och ljuga", sa Ola.

***

U som i Underslung - engelskt adjektiv för uppburen ovanifrån; eller upphängd från en övre bärare, såsom chassit hos ett fordon från axlarna.

1909 American Underslung Automobile

Soiled dove, by Carl Sandburg
(from Chicago poems. New York : Henry Holt and Company, 1916.)

LET us be honest; the lady was not a harlot until she married a corporation lawyer who picked her from a Ziegfeld chorus.
Before then she never took anybody’s money and paid for her silk stockings out of what she earned singing and dancing.
She loved one man and he loved six women and the game was changing her looks, calling for more and more massage money and high coin for the beauty doctors.

Now she drives a long, underslung motor car all by herself, reads in the day’s papers what her husband is doing to the inter-state commerce commission, requires a larger corsage from year to year, and wonders sometimes how one man is coming along with six women.

***

V som i Vallon - ursprungligen den folkgrupp i gränsområdet mellan nuvarande Belgien och Frankrike som talade vallonska, i dag liktydigt med den franskspråkiga befolkningen i Belgien.

  I Sverige avses med valloner oftast de arbetare knutna till järnindustrin som invandrade till Sverige under första hälften av 1600-talet. De kom från delar av nuvarande Belgien och Nordfrankrike som tidvis drabbats av produktionsproblem under det nederländska frihetskriget (1579–1648).
  Vallonerna skrev anställningskontrakt med nederländska företagare som hade skapat sig positioner inom internationell handel och byggt upp industriella intressen i Sverige. Den mest framstående var Louis De Geer (d.ä.). Källa: NE

Där hammarn tystnat, av Olof Thunman
(ur Olandssånger : dikter. Uppsala ; Almqvist & Wiksell, 1927.)

Bland tomma kolhus aftonvinden viner.
En masugn står bland bråte och ruiner
så hotfullt mörk mot roströd solnedgång.
Så ödsligt gnisslar då och då en lucka,
och likt förgrämda andar vädren sucka
i skumma längor och i dunkla prång.

Men smedjans hamrar hänga dystert stumma.
Kring vattenhjulen inga vågor skumma.
Ur öppna slutor forsar strömmen ut.
Det är som hade bygdens hjärta stannat.
I sorg mitt eget slår. Det kan ej annat.
Allt är förbi och svart och släckt och slut.

Var är den långa rad av käcka formän,
av muntra spelmän och av skämtets stormän,
som här drog in i flammande kvarter?
Släckt är Vulcani eld och stum hans åska.
Hans söner vila från sin trägna brådska.
Här bryts den döda tystnan aldrig mer.

Det sista hammarslaget har förklingat.
För sista gången, smed, du smältan svingat
vid hejarns dova dån med jättedon.
Nu är det slut med alla mästersmiden.
Blott slagg och sot är kvar. Din dag är liden,
din saga all, du sotige vallon.

***

W som i Wrought (iron) - engelskt uttryck; formad, arbetad, förarbetad, bearbetad, [färdig]behandlad, putsad; smidd, hamrad <made of wrought copper>; [jämn]huggen <wrought beams of oak>; spunnen <wrought silk>.
[även prydd, dekorerad, utsirad, broderad]
Wrought iron = smidesjärn.
Adjektivet har använts sedan mitten av 1200-talet, medan sammankopplingen 'wrought iron' funnits sedan 1703. Källa: NE


The Roundel, by Algernon Charles Swinburne
(from A Century of Roundels. London: Chatto & Windus, 1883.)

A roundel is wrought as a ring or a starbright sphere,
      With craft of delight and with cunning of sound unsought,
That the heart of the hearer may smile if to pleasure his ear
      A roundel is wrought.

Its jewel of music is carven of all or of aught—
      Love, laughter, or mourning—remembrance of rapture or fear—
That fancy may fashion to hang in the ear of thought.

As a bird's quick song runs round, and the hearts in us hear
      Pause answer to pause, and again the same strain caught,
So moves the device whence, round as a pearl or tear,
      A roundel is wrought.

fredag 27 november 2015

He had a way into the audience's heart

  I serien med låtskrivare som även publicerat dikter har turen kommit till en av de framgångsrikaste, på båda områdena (och några till ...). 

Rod McKuen (1933-2015)

  Rod McKuen gav ut åtskilliga diktsamlingar under sin levnad och var under 1960-talet en av de bäst säljande poeterna. Utöver författarkarriären har hans låtar spelats in av artister såsom Frank Sinatra, Johnny Cash, Perry Como, Petula Clark, Barbra Streisand, Madonna (”Drowned world/Substitute for love”), Dolly Parton och Chet Baker. Källa: Wikipedia

  Hans mest kända skapelse är översättningen av Jacques Brels "Le Moribond" till "Seasons in the Sun". En låt som sedan blev en hit för Terry Jacks, då med en omarbetad text.
  En annan välkänd McKuen-låt är den är:


  Rod McKuen (1933-2015) skrev och sjöng titelsången "A boy named Charlie Brown" till filmen med samma namn, 1969. Han skrev ytterligare två av låtarna i filmen, "Failure Face" and "Champion Charlie Brown". Källa: Wikipedia

A boy named Charlie Brown, performed by Rod McKuen
(Text & Musik: Rod McKuen)

Like the shadows of the morning,
'climb up to the August afternoon.
Charlie has a way,
Of picking up the day,
Just by walking slowly in a room.

Maybe it's a kind of magic
That only little boys can do.
But seeing Charlie smile,
Can make you stop awhile,
And get you feelin' glad you're you.

He's only a boy named Charlie,
A Boy Named Charlie Brown.
He's just the kid next door,
Perhaps a little more,
He's every kid in every town.

Well the world is full of lots of people,
Here and there and all around.
But people after all,
Start out as being small,
We're all A Boy Named Charlie Brown.

***

  En annan filmproduktion från samma år, "Miss Brodies bästa år", renderade honom en Oscarsnominering för sången Jean. Källa: Wikipedia

Jean, Jean, roses are red
All the leaves have gone green
And the clouds are so low
You can touch them, and so
Come out to the meadow, Jean
Jean, Jean, you're young and alive
Come out of your half-dreamed dream
And run, if you will, to the top of the hill
Open your arms, bonnie Jean
Till the sheep in the valley come home my way
Till the stars fall around me and find me alone
When the sun comes a-singin' I'll still be waitin'
For Jean, Jean, roses are red
And all of the leaves have gone green
While the hills are ablaze with the moon's yellow haze
Come into my arms, bonnie Jean
(Jean, Jean)
Jean, you're young and alive!!
Come out of your half-dreamed dream
And run, if you will to the top of the hill
Come into my arms, bonnie Jean
Jean
La-la-la-la


***

  Rod McKuen, föddes 1933 i Oakland, Kalifornien. Han var i slutet av 1960-talet en av USA:s bäst säljande poeter. Han sålde miljoner exemplar av sina diktsamlingar "Stanyan Street and Other Sorrows" (1966), "Listen to the Warm" (1967) ochd "Caught in the Quiet" från 1970.
  Under ett år hade han tre bästsäljare samtidigt på listan över Publisher's Weekly, vilket var första gången för någon författare överhuvudtaget.
  Poesin som McKuen skrev var en blandning av New age och beatnikrörelsens prosa. Källor: Wikipedia och Los Angeles Times

  Tre av hans diktsamlingar går att finna på olika svenska universitetsbibliotek. Jag har fått tag i "Moment to moment" genom Uppsala universitetsbibliotek, och njöt av den. Bokens motiv är baserat på upplevelser i samband med ett besök i Amsterdam. Jag gillade verkligen den säkra rytm som dikterna är uppbyggda av. Här får ni ett exempel på det:

(From Moment to moment / Rod McKuen. London : Allen, 1973.)

I do not dangle
at the dawning
on a strand of sunlight,
nor do I perch on
paragraphs of prayers.
I'm hill and gully rider only
on the edge of conversations,
never in the centre.

Get close enough to learn
but lean as little as you can
and only then
to have a closer listen.

torsdag 26 november 2015

Om berättelser som flyter fritt i "kanalen"

  Utblicken visar upp två videoinslag. Det första visar en poet som gör klart för oss att det finns ingen åldersgräns för Spoken Word-poeter. Femtioplussaren Ian French tog hem Canadas nationella mästerskap i Poetry Slam, 2014. Det andra videoklippet visar debutanten Johanna Ringertz vid en uppläsning, hon som publiceras i senaste numret av tidskriften "10-TAL". Inlägget avslutas med Elizabeth Bishop på svenska.

Landwehrkanal Kreuzberg

  Hämtat från poetens Youtube-kanal.

"IF (Ian French) is a Performance Poet, musician, filmmaker, father and friend. His poems channel the wisdom of Spirit, the rage of the wounded and the yearning that resides in every human heart. He says "every poem I write is a 'shout out' to the sacredness of our days, a three chord party jam, and a tribute to the triumph of love over fear."
  IF is a member of the 2013 National Champion "Toronto Poetry Slam Team", winner of 2013 Buffalo International Slam and is the 2014 Canadian Individual Poetry Slam Champion. He has performed at various festivals including the prestigious Word On The Street and Words Aloud. IF writes his best poetry while walking and can often be seen wandering the streets, gesticulating wildly and muttering to himself."

  Ian French framför "Your Story"; Art Bar Poetry Series, Juni 2013 i Toronto.


***

  Johanna Ringertz är förläggare av barn- och ungdomslitteratur hos Natur & Kultur. Hon är också översättaren bakom den svenska utgivningen av Lucy Cousins böcker om Molly. Hennes poesi förekommer i senaste numret av tidskriften 10-TAL. Dikterna i videouppläsningen är verkligt tänkvärda och roliga.


***

  Äntligen finns Elizabeth Bishops dikter på svenska. Och det är uppenbart att fler tänkte som jag när boken "Minnet av livet", ett urval av hennes dikter i tolkning av Lars-Håkan Svensson, kom ut på Ellerströms förlag i september. För det har varit svårt att få tag i något biblioteksexemplar. Kanske måste jag önska den i julklapp? Jag får hänvisa till den fina recensionen, skriven av bernur (Björn Kohlström). I hans text förekommer följande diktutdrag:


(ur Minnet av livet / Elizabeth Bishop ; urval, översättning & efterord: Lars-Håkan Svensson. Lund : Ellerström, 2015.)

Det är bara bra:
”Om du skulle doppa handen i det
skulle handleden direkt göra ont,
dess ben värka och handen bränna
som om vattnet var förvandlad eld
som lever på stenar och brinner med en mörk, grå låga.
Om du smakade på det, skulle det först smaka bittert,
sedan salt och sedan helt säkert bränna tungan.
Det är så vi tänker oss kunskapens natur:
mörk, salt, klar, i rörelse, fullständigt fri,
något som gjuts ur världens kalla, hårda
mun, som utvinns för alltid ur klippornas bröst,
något som flyter och har gjutits, och eftersom vår
kunskap är historisk, som flyter och har flutit.”

onsdag 25 november 2015

Lost and found in the Autumn Garden

  Den fjärde poeten i min serie "Bortglömda poeter" är verkligen "lost and forgotten". Det finns i stort sett inga referensuppgifter till Charles Dalmon i tryckta källor. Fast i augusti kom ändå en reproduktion av Charles Dalmons "Song Favours". Ur den har jag hämtat tre exempel.

***

  Charles William Dalmon (1862-1938) var en brittisk poet, och filmmakare.
  Han var en av textförfattarna i The Yellow Book (en litterär journal), och han publicerades i The Living Age, i mitten av 1890-talet. Hans dikter förekom i åtskilliga antologier, men hans rykte blev aldrig lysande. Det finns obekräftade uppgifter om att han ingick i fascistiska kretsar under mitten av 1930-talet. Källa: Wikipedia

  Nu följer de tre dikterna, och jag börjar med titeldikten.


Song Favours, by Charles Dalmon
(from Song Favours. London : J. Lane, the Bodley Head ; Chicago : Way & Williams, 1895. [Andesite Press, 2015])


Bits of ribbon and bits of flower
The Muse lets fall by her bay tree bower
When she hangs her lute on the lily-stalks,
And dances out in the garden walks,
Chasing the winds on her wingëd feet,
And kissing each songbird she chances to meet.

Bits of ribbon and bits of flower
The Muse lets fall by her bay tree bower
As she takes her lute from the lily-stalks,
And stands and weeps in the garden walks
When none will love her, or understand,
And the footsteps of Winter are heard in the land.


***


Cuckoo Day (two stanzas), by Charles Dalmon
(from Song Favours. London : J. Lane, the Bodley Head ; Chicago : Way & Williams, 1895. [Andesite Press, 2015])

              The daybreak glimmers
              And shivers and shimmers,
Shivers and shimmers in purple and gold
Where the sun-horses chafe in the sun-god's hold
              Just over the Eastern downs ;
Till the flash of their bits and their harness-chains
And the lightnings tied into their tails and manes
              Shoots over the Wealden towns,
Shoots on to the Cowfold monast'ry spire,
Shoots out to the sweeps of Chiltington mill,
To Tennyson's windows on Blackdown hill,
And the sky of the neighbouring shire.

              Then Aurora, the sun's
              Rosy handmaiden, runs
With a basket of fruit blossoms poised on her head,
Green ones and pink ones and white ones and red,
And, with both hands uplifted, out-scatters them wide
Through gardens and orchards on every side,
               Such abundance,
               Redundance,
               On every side,
Of blossoms for apples and damsons and cherries,
For currants and quinces, pears, plums and strawberries,
That the labourers call to each other to see
What a wonderful fruit year 'tis likely to be.

...

***

Revenge on Cupid, by Charles Dalmon
(from Song Favours. London : J. Lane, the Bodley Head ; Chicago : Way & Williams, 1895. [Andesite Press, 2015])


Once, as I sniffed a bed of pinks,
        Sly Cupid shot a dart,
A tiny thing, with golden barbs,
        Which pierced me to the heart.

I vowed revenge, and chased him through
        The gate and up the street,
Forgetting he was bless'd with wings
        While I had only feet.

I sought him all the day, nor found
        Him till the moon arose -
There he was sleeping on the musk
        In Mary's garden-close!

I blushed to see the rascal look
        So innocent, and weak,
With both his cruel, chubby hands
        Beneath his dimpled cheek.

But, straightway, with convolvulus,
        Sweet pea, and pilgrims' joy,
I fashioned mighty loops and thongs
        And bound the baby boy.

And, knowing what destruction in
        His little quiver lay,
I emptied all the arrows out
        And threw them all away.

tisdag 24 november 2015

A drawing of the poem's first line

  December månad innehåller inte så många poesifestivaler. Jag gör därför ett kortare inlägg om en ny festival i Nottingham och om onlinetjänsten Transatlantic Poetry. 

***

  Den nya festivalen i Nottingham pågår mellan 17 november och 3 december. Men huvudanrättningen serveras under veckoslutet 27-29 november, alltså kommande helg.
  Under fredagen kan publiken lyssna till "Atilla The Stockbroker", Luke Wright och Kevin Fagan. Lördagens program innehåller Brian Patten, Mouthy Poets och Jon Bitumen (alter ego of Pete Ramskill) och bland söndagens inbjudna finns Lemn Sissay och Henry Normal. Den sistnämnde sägs vara väldigt rolig. Han måste jag läsa någon gång. Men i dagens blogg blir det en dikt av Brian Patten.

  Brian Patten gjorde sig ett namn på 1960-talet som en av "Liverpool Poets", tillsammans med Adrian Henri och Roger McGough. Deras främsta mål var att göra poesi omedelbar och tillgänglig för sin publik, och deras gemensamma antologi, The Mersey Sound (1967 ), har krediterats som den mest betydande antologi under nittonhundratalet för dess framgång i att föra poesi till nya målgrupper, och är nu en del av Penguin Modern Classic.

  Brian Pattens dikter har översatts till många europeiska språk .

  Han föddes 1946 i Liverpool, och växte upp i en arbetarstadsdel. Han lämnade skolan vid femton års ålder och blev juniorreporter på The Bootle Times, där han skrev en populär musikkolumn. Källa: författarens webbplats



Johnny learns the language, by Brian Patten (f. 1946)
(from Grinning Jack : selected poems. London : Unwin Paperbacks, 1990.)

YESTERDAY
         in order to explain myself
 I locked myself away
with an old alphabet,
with the hand-me-down phrases for which
I had no use but to which
I was already addicted.

Yesterday,

while considering how absurd it was
that everything has a name
I discovered that the mayfly
was weighed down by a single vowel.
Under the threat of not being understood
I began to understand
how words were the nets in which
what I was floundered.

Mother,

you come with your bowl of words,
fat words, puffed up with kindness.
And father
you come with your silences in which
words sneak about like thieves.

I am learning your language.

“Loss” “Defeat” “Regret” ---
Without understanding
You would have these be
the blueprints for my future.

***


  Jag är lite för trött i kväll för att lägga till Transatlantic Poetry i högerkolumnens länklista. Jag ska försöka uppdatera med en del länkar till helgen, för att sedan göra en rejäl makeover under jullovet. 

  Deras deklaration låter så här:


TRANSATLANTIC Poetry is global poetry movement bringing some of the most exciting poets from the US, UK, Europe and beyond together for live online readings and conversations. With the help of notable partners, we are transforming the way people experience poetry in the twenty-first century.

  Närmast på tur står en sändning med Selina Nwulu från London, och Gregory Pardlo from Brooklyn, New York. Gregory Pardlo är säkert bekant, han vann ju årets Pulitzer Prize i kategorin Poetry. Ur den belönade boken "Digest" hämtar jag följande dikt:


Written by himself, by Gregory Pardlo (f. 1968)
(from Digest. Publisher: New York : Four Way Books, 2014. First published in The Best American Poetry 2010.)

Wombat Baby

I was born in minutes in a roadside kitchen a skillet
whispering my name. I was born to rainwater and lye;
I was born across the river where I
was borrowed with clothespins, a harrow tooth,
broadsides sewn in my shoes. I returned, though
it please you, through no fault of my own,
pockets filled with coffee grounds and eggshells.
I was born still and superstitious; I bore an unexpected burden.
I gave birth, I gave blessing, I gave rise to suspicion.
I was born abandoned outdoors in the heat-shaped air,
air drifting like spirits and old windows.
I was born a fraction and a cipher and a ledger entry;
I was an index of first lines when I was born.
I was born waist-deep stubborn in the water crying
                              ain’t I a woman and a brother I was born
to this hall of mirrors, this horror story I was
born with a prologue of references, pursued
by mosquitoes and thieves, I was born passing
off the problem of the twentieth century: I was born.
I read minds before I could read fishes and loaves;
I walked a piece of the way alone before I was born.