Formbar metall

  För den här dagen borde jag skriva H som i Helgon men istället bli det hammaren som fäller sina slag. Det har blivit dags för bokstäverna G-I i årets sista alfabet.

An ingot made of aluminium

G som i Gjuta - framställa (föremål) genom att hälla en smält massa i en form och låta den stelna där varvid föremålet antar formens utseende; med avs. på metaller, glas, vax m.m. 
BET.NYANS: överfört om ngt med bra passform e.d.: kavajen sitter som gjuten
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid

*

Smohalla talar, av Bruno K. Öijer (f. 1951)
(ur Och natten viskade Annabel Lee. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2014.)

kanske nytt garn
nytt mönster
men till samma tvångströjor
om du lyssnar noga
om du skär tillräckligt djupt
i samhällskroppen
stöter du alltid på människoföraktet
gjutet i järnbokstäver
och sammanfattat i en enda rad

arbeta och göra rätt för sej

***

H som i Hammare - Stångjärnshammare, äldre typ av smidesverktyg, ofta drivet av vattenenergi, för utsmidning av välljärn till stång. 
  Fallhammare, (fall)hejare, anordning där en hammare med stor tyngd mekaniskt hissas upp till en viss höjd och därefter får falla fritt. Tidigare, då smide var en viktig metod för bearbetning av järn, förekom många olika typer av fallhammare i smidesverkstäder; de äldsta drevs med vattenenergi.
  Historiskt har ordet använts sedan runspråklig tid. Källa: NE

*

Den gamla goda tiden (tre strofer), av Gustaf Fröding (1860-1911)
(ur Nya dikter. Stockholm : Bonnier, 1894.)

Stjärnorna tindrade tysta för hundrade
år tillbaka, och skogen sov.
Forsen dånade, hjulen dundrade,
gnistorna sprakade,
marken skakade,
hammaren dunkade tung och dov.

Bälgen blåste och blästern ljungade,
kvävande hetta ur ässjorna slog,
svettiga sotiga smederna slungade
släggan mot stängerna,
nöpo med tängerna,
formade järnet till harv och till plog.

"De giva oss slagg för malm
och spark för vårt släp och slit
de tröska oss ut som halm
och läska oss sen med sprit.
..."

***

I som i Ingot - engelskt uttryck för tacka [obearbetat metallstycke]. Inom metallurgi tjock, rektangulär platta av gjuten metall, avsedd för omsmältning.
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. takka; jfr sv. dial. tacka 'järnhäll att grädda bröd på'; ev. av lågty. urspr.
Det engelska uttrycket har använts sedan slutet av 1400-talet, först enbart om gjutformen. Källa: NE och Online Etymology

*

Broken Hill, New South Wales, Australien

Broken Hill, by Robert Berry
(published in Dreamcatcher, No 9 : Summer, 2001.)

By a tussle of thorn bushes
There is a horseshoe of standing water
Stuck in the rock.

Near the summit
A place of cool olives
The bedrock feels warm.

Here the sun is an
Old master, an ingot of fire,

And I cannot recall a word that winter said

Threading down into farmland,
Watching egrets whiter than grace
Glide over the marsh grass

Barfotapoeten

  I kväll blir det texter av en produktiv visdiktare. Mats Paulson har skrivit över 400 sånger. Jag har valt ut två av dem, dock inte den berömda "Visa vid vindens ängar". Han har också gett ut en diktsamling, Det tillfälliga (1992). När jag läste den förvånades jag över stilskillnaderna mellan dikterna och sångtexterna.

  Mats Paulson föddes 1938 i Linköping, och han är visdiktare, sångare, poet och målare.
  Han debuterade med vissamlingen Tango i Hagalund (1964) och fick sitt verkliga genombrott med det följande albumet En stad, en morgon (1966), vilket innehöll hans populära komposition Visa vid vindens ängar. 
Bland de drygt 20 albumen han spelat in kan nämnas: Barfota (1974), En målares melodi (1986) och Sången om sommaren (1988). Källa: NE och Projekt Runeberg

  Han är en folklig artist som uppträder i många olika sammanhang; ett femtiotal av hans sånger är arrangerade för kör och han har medverkat i en lång rad TV-produktioner bl.a. som programledare för Sommarkväll i det gröna (1993).
  Han har även sjungit in visor av bl.a. Joe Hill (1968), Evert Taube (1979) och Håkan Hellström (2003). Källa: Projekt Runeberg

  Mats Paulson har uppgivit att upprinnelsen till Barfotavisan kommer ur en textrad i sången Blåsippor ("Nu får vi gå utan strumpor och skor"), med text av Anna Maria Roos och tonsatt av Alice Tegnér. Källa: Wikipedia

Barfotavisan, av Mats Paulson
(Text & Musik: Mats Paulson. Album: Barfota. Label: Polar, 1974.)

1. Det finns så mycket att titta på
när sommarn kommer till oss
grodor som hoppar i bäck och damm
och kalvar som nyss kommit loss. 

Refr.:
Barfota utan strumpor och skor
ska jag vandra med dej
ut till sommarn där vindarna bor
till ros och förgätmigej.

Jag plockar smultron vid vägens kant
och trär sen upp dem på strån
det killar så skönt under foten min
jag känner gruset med tån.

2. En svala flyger med svindlande fart
och måsarna skränar i skyn
och hästen gnäggar och andra ljud
som vi hör när vi går genom byn.

3. Ett rådjur står där vid skogens kant
det ser oss när vi går förbi
ja sommarn har mycket mera att ge
åt din och min fantasi.

***

  På samma album, Barfota, hittar vi även "Till en vildmarkspoet". Den texten är min favorit bland alla hans sånger och dikter. Det är uppenbart att även Alexander Rybak gillar den, för han har en enorm inlevelse i sitt framförande av sången. Han artikulerar ordet "porlar" bra mycket bättre än många svenskar gör.

Till en vildmarkspoet, av Mats Paulson
(Text & Musik: Mats Paulson. Album: Barfota. Label: Polar, 1974.)

Och snön föll vit i vinterskog 
där räven stod på lur 
för tystnaden i blånad vildmarkstrakt. 
Här dröjde du vid kojans eld 
och drömde om en vår 
och skrev din sång och höll vid milan vakt. 

Nu porlar den i vårens tid 
din fors i milsvid skog! 
Nu surrar den av bin din sommaräng! 
Jag anar spår av kärva steg 
som trötta spelmän tog 
och rosors blod 
i ton från sorgens sträng. 
Än sjunger vinden vida, 
när hösten brinner röd, 
din sång om livets villkor, 
om kamp för hem och bröd. 
Nu porlar den i vårens tid 
din fors i milsvid skog! 
Nu surrar den av bin 
din sommaräng! 
Jag anar spår av kärva steg 
som trötta spelmän tog 
och rosors blod 
i ton från sorgens sträng. 

Du vandrare, du speleman, 
du kung i tiggardräkt, 
du brann i natten fylld av köld och is. 
Den eld som brann den värmer än, 
din saga och din dikt 
om evig sol och sommarparadis.

***

  Paulson gav ut diktsamlingen "Det tillfälliga" (1992) och romandebuterade 2001 med "Jesus kom aldrig till Branäs".
  Han är också verksam som konstnär och har haft ett 40-tal separatutställningar i Sverige och utomlands. Källa: NE

Dikterna är väsensskilda från sångtexterna. De är mer avskalade och saknar styrkan och charmen som sångtexterna besitter. Här får ni en dikt som åtminstone fick mig att stanna upp och minnas.

Trädgårdsdikter (utdrag), av Mats Paulson
(ur Det tillfälliga. Sellin, 1992.)

Vita trädgårdssoffor,
halmhattar,
evighetsblommor,
raspar i vinden.

Kvinnor,
övermogen frukt,
skrynklad näsduk.
Torkade,
vissnade,
ögonlock.

Her eyes lit up the room

  I dagens Utblick uppmärksammar jag ett diktmaterial som togs fram av förlaget Macmillan Children's Books till den nationella poesidagen, 8 oktober. Alltså för tre veckor sedan. Häftet innehåller tjugofyra dikter, varav hälften är skrivna av engelska barnboksförfattare. De har sedan fått välja ut en dikt av valfri poet från valfri tidsperiod. Temat för dikterna i häftet är "Light".
  Förlaget har varit väldigt tydliga i förordet över vilka kopieringsregler som gäller för materialet. Lite märkligt eftersom det är gjort för att användas på landets bibliotek. Dessutom är en del av dikterna mer än 70 år gamla, och då gäller normalt andra upphovsrättsliga lagar. De påstår också att barnboksförfattarnas dikter är nyskrivna, vilket inte heller stämmer. Bidraget från författaren på barrikaderna, Chrissie Gittins, är definitivt inte nyskriven.
  Nog om det. Jag har valt ut två "barndikter" och en författarfavorit, men jag presenterar enbart textutdrag för att undkomma upphovsrättens långa armar.

Rosemarie DeWitt from "Mad Men"

***

  Först ut en text av Deborah Jane Roshan Alma. Hon bor i Powys, har tagit en MA i Kreativt skrivande, undervisar vid Worcester University och arbetar med poesi och vårdar människor med demens. Hon har arbetat för Writing West Midlands som ledare för deras projekt "Write Now! - Creative writing groups for children". Källa: Light : A National Poetry Day Book  

  Hennes dikt fokuserar på ett av hennes namn, Roshan - som betyder just "light".

Roshan (excerpt), by Deborah Alma
(from Light : A National Poetry Day Book. Macmillan Children's Books, 2015.)

Three quarters of the way into my name,
there’s Roshan, roshni, light;
that’s about right,
pretty pink shalwar chemise,
the shake of bangles on a wrist,
round mirror chips embroidered
to the hem of my clothes,
my white skin seen tiny times over,
sequins sewn into my childhood.

...

***

  Deborah bidrog med ett dikttips författat av John Drinkwater (1882-1937), som var en brittisk poet och dramatiker.
  Drinkwater deltog, efter ett par betydelselösa debutdiktsamlingar, tillsammans med Harold Monro, Rupert Brooke, Wilfrid Wilson Gibson och ett par andra unga poeter i grundandet av Georgian poetry (1912, sedan ytterligare fyra samlingar till 1922), det företag genom vilken den "georgiska" skolan fick sitt namn och först nådde en bredare berömmelse. Källa: Wikipedia

Moonlit Apples (two stanzas), by John Drinkwater
(from Light : A National Poetry Day Book. Macmillan Children's Books, 2015.)

At the top of the house the apples are laid in rows,
And the skylight lets the moonlight in, and those
Apples are deep-sea apples of green. There goes
A cloud on the moon in the autumn night.

A mouse in the wainscot scratches, and scratches, and then
There is no sound at the top of the house of men
Or mice; and the cloud is blown, and the moon again
Dapples the apples with deep-sea light.
...

***

  Bland övriga bidragsgivare kan förutom Chrissie Gittins nämnas Brian Moses, Paul Cookson och Joseph Coelho. De två sistnämnda har tidigare förekommit i bloggen. Det har även Rachel Rooney som får avsluta veckans Utblick.
  Rachel Rooney är lärare och poet och hon har publicerat två samlingar med barnpoesi. Den första, The Language of Cat, erhöll 2012 Centre for Literacy in Primary Education Award (CLiPPA), och henne sandra bok, My life as a Goldfish, var med bland de nominerade till årets CLiPPA. Det gick ju som bekant till Joseph Coelho. Källa: Light : A National Poetry Day Book  

Six facts about Light (three stanzas), by Rachel Rooney
(from Light : A National Poetry Day Book. Macmillan Children's Books, 2015.)

At dawn, she climbs over the horizon
to slink between the curtains
and rest her head on your pillow.

You might meet her in a forest gap
growing foxgloves,
or waiting at the exit of a long, concrete tunnel.

Her gaze could scorch your drawings,
set light to the hay,
blind inquisitive eyes.
...

The sun is a bubble circling the moon

  Jag kan helt ärligt säga att kvällens poet var fullständigt okänd för mig fram tills jag skissade på onsdagsrubriken "Bortglömda poeter" i början av september. Vachel Lindsay var uppenbarligen en ganska populär poet som dessvärre gick ett tragiskt öde till mötes. Han kan ha varit den första "performance-poeten" någonsin och som sådan krattade han manegen (bildligt) för exempelvis Dylan Thomas.

  Vachel Lindsay (1879-1931) anses vara en av grundarna av modern lyrisk poesi. Han beskrev själv den som "singing poetry", där verserna är tänkta att sjungas eller skanderas. I hans omfattande korrespondens med poeten WB Yeats beskriver han sina avsikter att återuppliva de musikaliska kvaliteterna av poesi som de praktiserades av de gamla grekerna. På grund av sin identitet som en performancekonstnär och sin användning av amerikanska mellanvästern som teman i dikterna, blev Lindsay känd på 1910-talet som "Prairie Troubador". Under de sista tjugo åren av sitt liv var han en av de mest kända poeterna i USA. Källa: Wikipedia

The Chinese Nightingale (three stanzas), by Vachel Lindsay
(from Poetry Magazine. February, 1915.)

“How, how,” he said. “Friend Chang,” I said,
“San Francisco sleeps as the dead—
Ended license, lust and play:
Why do you iron the night away?
Your big clock speaks with a deadly sound,         
With a tick and a wail till dawn comes round.
While the monster shadows glower and creep,
What can be better for man than sleep?”

“I will tell you a secret,” Chang replied;
“My breast with vision is satisfied,         
And I see green trees and fluttering wings,
And my deathless bird from Shanghai sings.”

Then he lit five fire-crackers in a pan.
“Pop, pop,” said the fire-crackers, “cra-cra-crack.”
He lit a joss stick long and black.         
Then the proud gray joss in the corner stirred;
On his wrist appeared a gray small bird,
And this was the song of the gray small bird:
“Where is the princess, loved forever,
Who made Chang first of the kings of men?”         

And the joss in the corner stirred again;
And the carved dog, curled in his arms, awoke,
Barked forth a smoke-cloud that whirled and broke.
It piled in a maze round the ironing-place,
And there on the snowy table wide         
Stood a Chinese lady of high degree,
With a scornful, witching, tea-rose face …
Yet she put away all form and pride,
And laid her glimmering veil aside
With a childlike smile for Chang and for me.
...

***

  Lindsay föddes i Springfield, Illinois där hans far, Vachel Thomas Lindsay, arbetade som läkare. Familjen hade betydande ekonomiska resurser. 
  Lindsay studerade medicin vid Ohio Hiram College 1897-1900, men han ville inte bli läkare och det skapade oro hos föräldrarna som inte uppskattade hans konstnärliga ambitioner. Han lämnade Hiram ändå för att studera vid Art Institute of Chicago från 1900 till 1903. År 1904 lämnade han Chicago för att gå i New York School of Art. Lindsay fortsatte att vara intresserad av konst under resten av sitt liv. Han illustrerade ibland sin poesi när den publicerades. Hans konststudier ledde troligen också honom till att uppskatta den nya konstformen stumfilm. Källa: Wikipedia

The Queen Of Bubbles, by Vachel Lindsay
(first published in The New York Critic, 1904.)

(Written for a picture)

Lady Gaga

The Youth speaks:--
"Why do you seek the sun
In your bubble-crown ascending?
Your chariot will melt to mist.
Your crown will have an ending."

The Goddess replies:--
"Nay, sun is but a bubble,
Earth is a whiff of foam--
To my caves on the coast of Thule
Each night I call them home.
Thence Faiths blow forth to angels
And loves blow forth to men--
They break and turn to nothing
And I make them whole again.
On the crested waves of chaos
I ride them back reborn:
New stars I bring at evening
For those that burst at morn:
My soul is the wind of Thule
And evening is the sign--
The sun is but a bubble,
A fragile child of mine."

***

  Under tiden i New York omkring 1905 vände han sig till poesin på allvar. Han försökte sälja sina dikter på gatorna som en självupplevd modern version av en medeltida trubadur. Han gjorde flera långa fotvandringar under vilka han försökte få mat och husrum genom att handla med sina dikter.
  Under sin sista vandring (1912) komponerade han dikten "The Congo", den som senare blivit hans mest (ö)kända. Vid återkomsten publicerade Harriet Monroe i Poetry Magazine, först hans dikt "General William Booth Enters into Heaven" 1913 och sedan "The Congo", 1914.

  Krossad av finansiell oro och sviktande hälsa sjönk Lindsay in i depression. Den 5 december, 1931 begick han självmord genom att dricka en flaska Lysol . Källa: Wikipedia

  Jag tänker inte publicera dikten om de "primitiva folken" utan väljer istället en tidig dikt med tema månen.

Euklides (325 f.Kr.- 265 f.Kr)
Målning av Justus van Gent, (1400-talet)

Euclid, by Vachel Lindsay
(from Poetry Magazine. July, 1913.)

Old Euclid drew a circle 
On a sand-beach long ago. 
He bounded and enclosed it 
With angles thus and so. 
His set of solemn greybeards 
Nodded and argued much 
Of arc and circumference, 
Diameter and such. 
A silent child stood by them 
From morning until noon 
Because they drew such charming 
Round pictures of the moon. 

Three poems rustle in the bushes

  Vi är mitt uppe i poesins bästa månader, oktober och november. Det kryllar av poesievenemang runt om i världen. Med anledning av det så blir det poesifestivaler i bloggen två tisdagar i följd. I kväll besöker vi Nigerias största stad Lagos, samt Göteborg och Durham, Ontario.

  I Lagos hålls den första internationella poesifestivalen i Västafrika någonsin och vilken gedigen "gästlista" de uppvisar. Bland de över trettio inbjudna poeterna finns det så klart många afrikanska författare som jag inte känner till. Men några har jag läst och gillar: T.J Dema (Botswana) och Warsan Shire (Somalia) främst, men även Nick Makoha (Uganda). Det senaste stjärnskottet är spoken word-poeten Inua Ellams (Nigeria). Under festivalens andra dag erbjuds en Masterclass ("From imagery to metaphor and back: Reducing and exploding narrative poetry") med just Inua Ellams. För premiäråret har man valt temarubriken "Borderless words". Festivalen pågår från 28 oktober till 1 november.

Directions (three stanzas), by Inua Ellams (f. 1984)
(published in Proletarian Poetry)

(after Billy Collins)

You know the wild bush at the back of the flat,
the one that scrapes the kitchen window,
the one that struggles for soil and water
and fails where the train tracks scar the ground?
And you know how if you leave the bush
and walk the stunted land, you come
to crossroads, paved just weeks ago:
hot tar over the flattened roots of trees,
and a squad of traffic lights, red-eyed now
stiff against the filth-stained fallen leaves?

And farther on, you know
the bruised allotments with the broken sheds
and if you go beyond that you hit
the first block of Thomas Street Estate?
Well, if you enter and ascend, and you
might need a running jump over
dank puddles into the shaking lift
that goes no further than the fourth floor,
you will eventually come to a rough rise
of stairs that reach without railings
the run-down roof as high as you can go
and a good place to stop.

The best time is late evening
when the moon fights through
drifts of fumes as you are walking,
and when you find an upturned bin
to sit on, you will be able to see
the smog pour across the city
and blur the shapes and tones
of things and you will be attacked
by the symphony of tires, airplanes,
sirens, screams, engines –
and if this is your day you might even
catch a car chase or hear a horde
of biker boys thunder-cross a bridge.

***

  Göteborgs poesifestival handlar om drömmar och den besöks av fyra poeter från Saudiarabien och Bahrain. I juni 2015 sammanstrålade sex poeter från de båda länderna med sex författare/översättare från Sverige i en lägenhet i Bahrains huvudstad Manama. Kollaborationen har sedan utmynnat i det som presenteras vid festivalen. Det blir samtal, uppläsningar, workshops och videoframställningar. Två av deltagarna i Manama kan inte närvara vid festivalen. En av dem är Hilda Ismail från Saudiarabien.

Without twang, by Hilda Ismail
(from New voices of arabia : the poetry ; an anthology from Saudi Arabia / ed. by Saad al-Bazei. London : Tauris 2012.)

(Without eyes)
No ...
I'm not distorted
Is it because I do not fade
Or because I do not grow old?
Is it because I drip light
And see you
Without eyes!
I'm Ecstatic
With pain only
I dream often
Of a star
On which I leaned once
Of a rock I intimately spoke with
On a mountain top
Conquered only
By you
Of a passageway
That echoes your laughs
Or even a grain of salt
Melted
On your chest
Oh ...
I'd like
My tears to wash my pillows
So those dreams may come
Bright.

***

  I Durham, Ontario arrangeras för tolfte gången, "Words Aloud" (5-8 november). För ovanlighetens skull tycker jag att den här festivalen bärs upp av sina tre workshops. Den första, "Intensifying the poem", handlar om hur man utvecklar sin text genom att tillföra eller reducera. Den andra, som går under rubriken "First person singular", tar upp hur vi kan använda våra egna liv och erfarenheter i diktskrivandet. Den avslutande studiegruppen låter deltagarna sätta samman texter som får näring från deras arbetsliv. Den har rubriken "Words and Work: A Weaving" och leds av Veronica Gaylie.

*

Mountain Diary, by Veronica Gaylie
(published in the blog "Cat Prints")

Near nightfall
sleeping on the edge
where the mountain
drops like a scream.

That Girl Guide knitting badge won't help now.
Should have done the survival test;
dropped from a canoe,
swim to a log boom.

Nearby, a rustle in the bushes,
a shadow on the move.

I whisper myself to sleep:
knit one, pearl two.

Stjärnhimlen, del 11 - Vågen

  Vi har kommit fram till avsnitt elva om zodiaken. Det handlar om den yngsta av stjärnbilderna, Vågen (lat. Libra) som ligger mellan Jungfrun i väst och Skorpionen i öst. Vågen är den enda av Zodiakens stjärnbilder som inte föreställer en levande varelse - alla de övriga är mytologiska figurer eller djur.

  För mer än 2000 år sedan fanns en av skärningspunkterna mellan himmelsekvatorn och ekliptikan i Vågens stjärnbild, den s.k. höstdagjämningspunkten. Då vägde dag och natt lika i vågskålarna.
  Romarna skapade den moderna stjärnbilden Vågen ur stjärnor som grekerna uppfattade som Skorpionens utsträckta klor. Romarna trodde att månen var i Vågen när Rom grundades och såg stjärnbilden som en symbol för balans och ordning.

Let me be Libra, by Nneka
(from Let Me Be Libra. Trafford Publishing, 2012.)

Let me Libra

Let me be patient
Let me love
Let my beauty shine

Let me show mercy
Let me create
Let me open doors

Let me dance
Let me give peace
Let me find order

Let me be Libra

***

 Vågens stjärntecken infaller mellan 23/9 och 22/10. Följande beskrivning om de som är födda i tecknet går att hitta hos astroguide.se.

"Vågen är en charmig sällskapsmänniska som älskar att träffa nya människor. Vågen är helt enkelt speciallist på att umgås med andra. Mycket därför att det ger vågen kunskap och erfarenhet vilket vågen törstar efter, detta kan också ta sig uttryck i att vågen (när de inte umgås med andra) slukar böcker eller filmer. Vågen älskar kärleken och tvåsamhet är viktig för vågen och utan en partner eller vänner runt sig känner sig vågen halv och ofullständig. Vågen lägger därför ner mycket kraft och energi på att ordna jämvikt i omgivningen, de avskyr gräl och är mycket diplomatiska och utmärkta medlare i olika situationer. De vill gärna ställa till rätta och lösa konflikter."

  Beskrivningen stämmer ganska väl in på den första av poeterna som jag valt, Amiri Baraka (1934-2014).
  Han föddes som Everett LeRoi Jones i Newark, New Jersey. Han var en afro-amerikansk poet, dramatiker, romanförfattare, essäist och musikkritiker. Amiri Baraka förknippades ursprungligen med beat-författarna i Greenwich Village. Tillsammans med sin fru poeten Hettie Jones grundade han bokförlaget Totem Press 1958, och gav ut författare som Jack Kerouac, Allen Ginsberg, Ed Dorn och Frank O'Hara. Förlaget drev även tidskriften Yugen (1958-62).
  På 1960-talet kämpade han för de svartas rättigheter och ingick i The Black Arts Movement. 1968 bytte LeRoi Jones namn till Amiri Baraka. Källa: Wikipedia

*

Ostriches & Grandmothers! (excerpt), by Amiri Baraka
(from Transbluesency : the selected poems of Amiri Baraka/LeRoi Jones : (1961-1995) / edited by Paul Vangelisti. New York : Marsilio, 1995.)

...

I

Summer's mist nods against the trees
till distance grows in my head
like an antique armada
dangled motionless from the horizon.



Unbelievable changes. Restorations.
Each day like my niña's fan
tweaking the flat air
back and forth till the room
is a blur of flowers.

Intimacy takes on human form ...
& sheds it like a hide.
                                         Lips, eyes,
tiny lace coughs
reflected on night's stealth.

***

  Arthur Rimbaud (1854-1891) var en fransk poet. Han föddes i den lilla franska landsortsstaden Charleville nära den belgiska gränsen. Han anses synnerligen nyskapande och originell som poet. Tillsammans med den äldre Charles Baudelaire ses han som en viktig föregångare till den franska symbolismen på 1880-talet, men även till modernismens litteratur och enskilda internationella poeter under hela 1900-talet. Källa: Wikipedia

  Flera av Rimbauds texter är svårdaterade och svårgrupperade. Många av hans tidiga dikter var skrivna på det stora franskklassiska och romantiska versmåttet alexandrin och ganska konventionellt hållna i en bitvis sentimental och efterromantisk stil. I början av 1870-talet bad han, missnöjd med vad han åstadkommit, en av sina vänner att bränna det som dittills sett ut att bli en första diktsamling. De drygt 20 texterna, t.ex. antologistycket ”Le Dormeur du val” (”Den sovande i dalen”), räddades dock till eftervärlden och tillåter oss i dag att se på vilket sätt Rimbaud skulle bryta med sitt lyriska förflutna. Källa: NE

Vinterdröm, av Arthur Rimbaud
(ur Samlade skrifter / Rimbaud ; i tolkning av Elias Wraak [pseudonym]. Malmö : Alastor Press, 2013.)

Om vintern reser vi i en liten skär kupé,
                           där kuddarna är blå.
Och kyssar har byggt bon i hörnen, ska du se,
                           men bara åt oss två.

Du blundar mot rutan där nattmörkret flyter,
                           en virvlande drömvärld,
där svarta demoner och vargar ryter;
                           monster ser på vår färd.

Och sedan känner du hur din kind kittlar till ...
Det är en liten kyss, som likt en spindel vill
                           klättra omkring på dig ...

Och du böjer dig fram, och ropar "Ta fast den!"
- och det dröjer innan vi ser till den igen
                           - så långt begav den sig ...

Över muren blåser sorgmodets vind

  I kväll har jag fokus på den tyska poeten Sarah Kirsch. Hon anses vara den mest framstående kvinnliga poeten ur 30-talets generation i Tyskland. Men det finns faktiskt bara en bok utgiven på svenska med tolkningar av hennes dikter. Den utkom 1989 på Ellerströms förlag. Jag är fascinerad över tidpunkten för utgivningen, som sammanfaller med året då muren föll i Berlin.

Bethaniendamm in Berlin-Kreuzberg
Foto taget 1986 av Thierry Noir.

  Sarah Kirsch (egentligen Ingrid Bernstein), född 16 april 1935 i Limlingerode, Harz, död 5 maj 2013 i Heide, Holstein, var en tysk författare och översättare.

  Ingrid ändrade sitt förnamn till Sarah för att protestera mot sin fars antisemitism. Hon studerade biologi och litteratur vid Johannes R. Bechers Institut för Litteratur i Leipzig. 1965 gifte hon sig med författaren Rainer Kirsch. Hon protesterade mot Östtysklands utvisning av Wolf Biermann 1976 och ett år senare lämnade hon själv landet. Kirsch är framförallt känd för sina dikter men hon har också skrivit prosa och översatt barnböcker till tyska. Källa: Wikipedia

  "Redan med den egna debuten placerade sig Sarah Kirsch i främsta ledet av nya östtyska poeter. Under första hälften av sextiotalet hade ett litterärt uppsving ägt rum i DDR, särskilt påfallande inom lyriken. Poeter som Günter Kunert, Volker Braun och Heinz Czechowski bröt radikalt med de riktlinjer för konst och litteratur som det makthavande partiet hade utfärdat. (...) I denna krets var Sarah Kirsch en av de få, för att inte säga enda kvinnan och införde som sådan ett mera intuitivt eller lekfullt element i den annars ofta avsiktligt torra östtyska poesin." Citat ur Lasse Söderbergs inledning till boken Glashussplitter.

  I boken ligger tyngdpunkten av dikturvalet på hennes tidiga texter. Jag fastnade emellertid för en senare dikt, först publicerad i verket Erdreich (Jordrike, 1982), sjutton år efter debuten.

Reskost (fem strofer), av Sarah Kirsch
(ur Glashussplitter : dikter ; i tolkning av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel ; inledning av Lasse Söderberg. Lund : Ellerström, 1989.)

1

Blicken full av Mark Brandenburgskt landskap
Ljungen slösar med sig själv
De folkägda fågellika skatorna
Svingar sig högt. Invånarna
Vinkar litet från broarna
Låter surret från exotiska bilmärken tona bort
och går tillbaka in i husen.

Vi får inte lämna vägen
Inte plocka några blommor, inte ta upp
Den trötte vandraren i bilen, då
Tar vargen oss. Bakom skyltar
Lövrika buskar och träd
Har han satt upp radarfällor och tänker
Skinna oss. Men vi känner honom
Och hans vitpudrade tassar.

2

Vi ser från fjärran
Herr von Ribbeck zu Ribbecks lantgods.
Träden kommer alltfort att bära päron
Men slottet förefaller oss
När vi far förbi
Som en glittrande skenbild.
Allt är ouppnåeligt bakom häckarna
De slingrande blommorna de fallande löven.
Den stora lockande välvda porten
Kommer alltid att vara stängd för oss
Trots att vi har hört det vänliga namnet
Ljuda sedan lång tid tillbaka.

3

Således är vägen en svart tunnel
Vi vet inte vad som händer utanför
Och är avskurna från människorna.
Med flyktigt välbehag
Tillåts vi se landskapen
Det vackra som inte längre kan upplevas.
Då svär vi oundvikligen
Över stenskott snutar och läser
De sen gammalt välkända vittrande tänkespråken
På genomresa i detta ingenmansland.

4

Här var jag hemma, hamnade en gång
Lätt om hjärtat i Fehrbellin. På slagfältet
Blommade vallmon. I blixtrande vitt solsken
Gick jag i den lilla Mark Brandenburgstaden
Genom de buxbomsprydda gatorna.
Låga hus, soldatkaserner
Såg exercisplatsen över muren.
Klockspelet i Trefaldighetskyrkan
Slog en liten preussisk marsch.

5

Liksom i sagan skall somliga dörrar
Aldrig mera öppnas. Men jag vet
Vad de döljer anblicken av
Det milda det oväderspiskade havet
Fiskarna i det, sjöfåglarna,
Gungan med långa rep i trädet.

När jag häftigt vände mig och som tokig
Stötte loss från marken nådde lövverket
Knep ihop ögonen till springor
Himmel och jord förbyttes
Uppenbarade havet för mig sin andra strand
Förtrollad underbart främmande
Palmer stod i ljus, alligatorer
Drev likt kullvälta träd i floden
Gungans vita pendelslag
Sköt mig upp mot molnkupoler förbi vinterpalats
De röda taken bortom järnvägsbron
De orörliga cypresserna i diset
Förde mig snabbt till stranden av Rhône och hela världen
Låg för mina flygande fötter
...

***

  Det finns mycket att säga om poeten, författaren och översättaren Lasse Söderberg. I dag får ni en introduktion hämtad från Alex författarlexikon. Jag är rätt säker på att jag kommer att få anledning att återkomma till hans författarskap i bloggen.

  Han föddes (1931) i Stockholm som son till författaren Sten Söderberg (1908-1981). År 1948 gick Lasse Söderberg i en skola i franska Flandern. Tillbaka i Sverige deltog han i bildandet av den litterära Metamorfos-gruppen 1951 i Stockholm, där bland andra poeterna Paul Andersson, Petter Bergman, Ingvar Orre och Svante Foerster ingick. 1955-58 var Söderberg med i redaktionen för tidskriften Upptakt och han har också skrivit litteraturkritik i exempelvis Dagens Nyheter, Expressen och Arbetet. 1976 utgav han, tillsammans med Lars-Håkan Svensson, den internationellt orienterade poesitidskriften Tärningskastet. 2002 tilldelades Söderberg professors namn, en titel som utfärdas från regeringen till en äldre, välmeriterad akademiker eller någon som inom kulturlivet gjort utomordentliga insatser. Sedan många år är han bosatt i Malmö.
  1955 debuterade han i bokform med diktsamlingen "Akrobaterna", som beskrevs som metapoetisk och surrealistiskt inspirerad med stråk av civilisationskritik. 
  Lasse Söderberg är även känd som översättare och en viktig introduktör av fransk, spansk och latinamerikansk poesi. 

  Lasse Söderberg har tilldelats ett flertal utmärkelser och priser. 1969 fick han Sveriges Radios Lyrikpris, 1980 Svenska akademiens översättarpris, 1992 Malmö stads kulturpris, 1994 De Nios översättarpris, 1996 Bellmanpriset, 2000 Elsa Thulins översättarpris och 2011 Svenska akademiens Extra pris. Källa: Alex författarlexikon

*

  Jag har läst hans bok Jorden är blå, vars dikter hämtat stoff från de åtskilliga resor han företagit. Genom Lasse Söderberg förflyttar vi oss till Lissabon.

En elegi (utdrag), av Lasse Söderberg
(ur Jorden är blå. Malmö : Aura Latina, 2011.)

Jag promenerade mitt svek
längs Lissabons vänliga gator.
Det var tidigt på jorden
men sent i min ensamma tanke.

Rua Augusta, Lissabon

Jag var ingen. Kostymen var ingens.
I fickorna hade jag bara smulor av hopp
och ingenting mer. Det blåste lätt
som om en osynlig dörr stod öppen.

Mina skor tog mig dit de ville.
Men jag placerade mitt sorgmod
på en haltande parkbänk för att betrakta
blåstens lek med gårdagstidningen.

Avenidan var en sovande muskel
eller ett måttband mellan då och nu.
Ljuset delade ut flygblad under träden,
nej, inte flygblad, det var vissna löv.

En gång drog nattliga patruller förbi
och lät som när järnjalusier dras ner.
Förbjudna sånger gömde sig
hos dem som kände den djupaste sorgen.

Sedan blev det april
och april var en dusch av blommor
som lät löftenas blomblad falla.
Det hade blivit tid att vakna.
...