På kurs genom frusen värld

  Norra Ishavet, den minst kända oceanen, är ämnet för det sista inlägget om världshaven. Den kallas också för Arktiska Oceanen och är till största delen istäckt.

Norra Ishavet utanför Tromsö

  Norra ishavets gräns mot Atlanten dras vanligen från Nordkap via Svalbard till Nordgrönland. Mot Stilla havet går gränsen i Berings sund. Isförhållandena och klimatet gör att sjöfarten är obetydlig. Källa: NE

**

The Arctic Ocean (two verses), by Seymour Green Wheeler Benjamin (1837-1914)
(from Poems of places. Vol. XXXI. 1876-79.)

A weird and awful sea, its surges roll
  In solitude, and unexplored expand
From age to age around the Arctic pole,
  And beat with hollow roar a frozen land,
Whose adamantine crags behold no sail
Reel on that howling ocean to the northern gale.

No ancient capitals its shores adorn,
  With domes and pinnacles glancing royal gold;
But on its wonderful, untrodden bourn
  Rise battlements of ice, whose turrets, old         
As the creation’s dawn, forever gleam
Like orient pearl beneath the North’s auroral beam.
...

***

  Det arktiska istäcket är som störst i februari, då det sträcker sig över 15 miljoner kvadratkilometer. Vid denna tid är i stort sett endast Barents hav isfritt. Minimum inträffar i augusti, då isytan har halverats. Isen är i ständig rörelse, driven av strömmarna och vinden. Det storskaliga rörelsemönstret är en långsam drift från Berings sund till Framsundet över Nordpolen. I Beauforthavet rör sig isen i en medursvirvel som har en omloppstid på 10–20 år. Driften över polen tar vanligtvis 5–6 år, varunder isen gradvis ökar i tjocklek.               Medeltjockleken hos den äldsta isen vid norra Grönland är 6 m. I detta område ökar strömhastigheten, och stora mängder uppbruten drivis lämnar Norra ishavet via Östgrönländska strömmen. Källa: NE

Passing the icebergs (three verses), by Thomas Buchanan Read (1822-1872)
(from Poems of places. Vol. XXXI. 1876-79.)

A fearless shape of brave device,
  Our vessel drives through mist and rain,
Between the floating fleets of ice,—
  The navies of the northern main.

These arctic ventures, blindly hurled,         
  The proofs of Nature’s olden force,—
Like fragments of a crystal world
  Long shattered from its skyey course.

These are the buccaneers that fright
  The middle sea with dream of wrecks,         
And freeze the south-winds in their flight,
  And chain the Gulf Stream to their decks.
...

***

  Vid Norra ishavet ruvar ungefär 50 arter havsfåglar, bland annat alkor, stormfåglar, måsar, skarvar, tärnor och vissa rovfåglar. Flera av dessa bildar mellan juni och juli stora kolonier på klippor eller vid kustlinjen. Fåglarna hittar sin föda i vattnet. Källa: Wikipedia

Snowy Owl near ocean shores, by Duane Niatum (f. 1938)
(from Drawings of the Song Animals. Holy Cow! Press, 1996)

A castaway blown south from the arctic tundra
sits on a stump in an abandoned farmer’s field.
Beyond the dunes cattails toss and bend as snappy
as the surf, rushing and crashing down the jetty.

His head a swivel of round glances,
his eyes a deeper yellow than the winter sun,
he wonders if the spot two hundred feet away
is a mouse on the crawl from mud hole
to deer-grass patch.

An hour of wind and sleet whips the air,
nothing darts or passes but the river underground.
A North Pole creature shows us how to last.
The wind ruffles his feathers from crown to claw

while he gazes into zeroes the salt-slick rain.
As a double-rainbow before us arcs
sky and owl, we leave him surrendering
to the echo of his white refrain.