*
Werner Aspenström föddes 1918 på gården Skräddarbacken i Torrbo öster om Smedjebacken. Redan några månader senare dog fadern. Och även om Aspenström snart lämnade Torrbo återvänder han ofta till miljön i sina dikter.
När Werner var arton år började han på folkhögskolan i Sigtuna. Där studerade han 1936-38. Vid Stockholms högskola läste han kyrkohistoria, filosofi, litteraturhistoria och 1945 blev han fil.kand. Under åren 1944-47 var han medlem i redaktionen för tidskriften "40-TAL" och medverkade också som kritiker och debattör i andra tidningar och tidskrifter. 1981 valdes han in i Svenska akademin.
Källor: Alex författarlexikon, Litteraturberget [artikel av Tommy Danielsson].
Frestelsens nocturne (första versen), av Werner Aspenström (1918-1997).
(Från hans andra diktsamling, Skriket och tystnaden. Stockholm : Bonnier, 1946.)
Blekröd lyser horisontens tunna bård,
där solen mötte havet och drunknade.
Molnens halmhattar har drivit bort
men månen sitter ännu nerkrupen
bakom berget.
Mild faller skymningen:
Daggen kommer med våta fötter
fram ur skogen,
och den blinda snigeln
frågar gräset efter vägen.
...
***
Den svenske poeten, kulturorganisatören och bokförläggaren Bengt Berg är född och uppvuxen i Torsby i norra Värmland. I slutet av 1960-talet studerade han bl.a. litteraturhistoria, konsthistoria och nordiska språk vid universitetet i Uppsala. I Fensbol, strax norr om Torsby, driver han Heidruns förlag, som även har ett bok- och bildcafé. Berg är berättare, föreläsare och ledare för skrivarverkstäder. Han är även politiskt aktiv och 2010 invaldes han i den svenska riksdagen för Vänsterpartiet. Berg ses ofta i sin välkända mössa, en uzbekisk kalott.
Den nordiska naturen, människan och samhällssatir är centrala teman i hans texter. Källa: Alex författarlexikon.
Om nödlandning, av Bengt Berg (f. 1946)
(Från Om världen inte fanns : dikter för yngre människor; bilder av Horst Tuuloskorpi. Stockholm : Tiden, 1991.)
Ett öga mitt i sommaren
hälften luft och ljus,
hälften vatten och mörtplask.
Näckrosbladen finns där
ifall någon havererad trollslända
skulle tvingas nödlanda.
***
Veckans okända poet är egentligen en etablerad författare. Hon har mottagit flera litterära priser i hemlandet Island och hon nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2012 för boken "Blóðhófnir". Men för de läsare som enbart spisar Arnaldur Indriðason, av de isländska författarna, är hon inte bekant.
Gerður Kristný Guðjónsdóttir, född 1970 i Reykjavik. Hon avlade kandidatexamen i franska och litteraturvetenskap vid Islands universitet 1992. Därefter studerade hon journalistik och arbetade för Danmarks Radio. Den skönlitterära debuten kom 1994 med diktsamlingen Ísfrétt. Åren 1998-2004 drev hon tidskriften Mannlífs och därefter har hon arbetat som författare på heltid. Hon har mottagit en rad isländska litteraturpriser. År 2010 gav hon ut Blóðhófnir, en omdiktning av "Sången om Skirner" ur den poetiska Eddan.
Bild: Aftonbladet
Jag gillade den stegrande intensiteten i Blodhov (svensk titel). Författaren leder läsaren genom händelseförloppet, med jättekvinnan Gerðurs tankar och med en ordknapp stilsäkerhet. Likt en häst går verserna från lugn skritt, via trav, till full galoppstyrka. För att inte avslöja för mycket om relationen mellan guden Frej och jättekvinnan Gerður, så väljer jag att citera några rader ur början av boken.
Ur Blodhov, av Gerður Kristný Guðjónsdóttir, i översättning av John Swedenmark. Tollarp : Ariel, 2013. Originaltitel: Blóðhófnir. Reykjavík : Mál og menning, 2010.
I en stilla vårsjö
sänkte jag kroken
Molnflaken
flöt på himlen
Djupens sol
sken i vattrade
vågor
Min blick
skimrade
på sjöns yta
och smycket
av faderskärlek
om min hals
Lekande fiskar
la rom i min
spegelbild
in genom ena örat
ut genom andra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar