By the tree books of three

  Idag blir det faktiskt lite huvudräkning i barnboksinlägget. Bloggen har uppnått tio avsnitt med barnböcker. Den här gången får ni tre böcker på engelska varav två av dem är för riktigt små barn.

***

  Först en tunn bok med räkneramsor. Den är inte särskilt pricksäker då den rimmar wind med friend. Märkligt för en engelsktalande författare. Däremot har den gått om prickmärkning eftersom det förekommer nyckelpigor på samtliga uppslag i boken. Och det är behållningen med boken - att svensktalande barn lär sig vad nyckelpiga heter på engelska.

(From Ladybug! Ladybug!, by Charlotte Rains & Alexandra MacVean. Egen utgivning, 2016.)

Twelve little Ladybugs singing to the hen.
Take away --- and now there's ten!
Sally the Ladybug playing hide and seek.
Can you find Sally? Now don't you peek!

Five dancing clowns and three red balloons.
But how many Ladybugs are hiding in the room?
Seven pretty flowers planted by the tree.
Ladybug picked four, and now there's -----!

***

  Nästa bok är skriven av Emily Winfield Martin som blev väldigt upphaussad för sin bok "The wonderful things you will be" från 2015. Den kom på svenska i januari i år med titeln "Allt fantastiskt du kan bli". Jag har läst både den engelska och den svenska utgåvan och blev inte lika hänförd. Kanske är jag för världslig och profan.
  Jag tycker faktist mycket bättre om hennes nya bok, The littlest family's big day. Den handlar om en nyinflyttad familj i skogen som ger sig ut på upptäcktsfärd och sedan går vilse. Boken har ganska lite text (liksom hennes förra bok) men bilderna är charmfulla och Emily har stor chans att bli nominerad till Årets illustratör i december.

(From The littlest family's big day, by Emily Winfield Martin. New York : Random House, 2016.)

As they continued on
their wander,
they felt a wisp of breeze.

The little family chased
the breeze until . . .

. . . they found wind.

-

Beyond the wind,
they came upon a river,
deep and wild.

And soon the family found a way . . .

. . . to wander on the water.

-

Up along the riverbank,
they found a place to rest.

But - oh no! - they couldn't rest for long . . .

***

  Den avslutande boken står för dagens viktigaste gärning. Den heter A poem for Peter och är skriven av Andrea Davis Pinkney.
  Hela historien (bakgrunden) byggs kring Ezra Jack Keats och hans världsberömda barnbok fån 1962 "The snowy day". I Andrea Davis Pinkneys gestaltning får man följa Ezra Jacks liv och leverne från födseln i New York 1916 fram till han ger ut sin första egna barnbok 1962. "The snowy day" har hyllats för sitt bruk av olika innovativa tekniker, men framför allt är den känd som den första bilderboken med ett afro-amerikanskt barn i huvudrollen. Jag vet inte om de folkbibliotek som har ett exemplar av boken i original vet vilken dyrgrip de har i samlingen.

  När det gäller Andrea Davis Pinkneys återberättade historia om Ezra Jack och Peter (pojken i "The snowy day") kan jag tycka att den känns lite vuxen i sin språkliga stil. Det är ett behjärtansvärt ämne (att påminna oss om 1960-talet i USA) men boken är långt från femstjärnig. Ett parafras-exempel får ni:

(From A poem for Peter : the story of Ezra Jack Keats and the creation of The snowy day, by Andrea Davis Pinkney. New York : Viking Books for Young Readers, 2016.)

But when it snowed,
oh, when it snowed!
Nature's glittery hand
painted the world's walls a brighter shade.

Snow made opportunity and equality
seem right around the corner.
Because, you see, Snow is nature's we-all blanket.
When Snow spreads her sheet, we all glisten.
When Snow paints the streets, we all see her beauty.

Snow doesn't know who's needy or dirty
or greedy or nice.
Snow doesn't choose where to fall.
Snow doesn't pick a wealthy man's doorstep
over a poor lady's stoop.
That's Snow's magic.

Jiddisch är ett levande språk

  Det har blivit dags för sista avsnittet i serien om minoritetsspråken i Sverige. Jiddisch är ett germanskt språk med inslag av hebreiska och slaviska språk, ett språkligt arv från tiden för judarnas bosättning på den europeiska kontinenten under tidig medeltid.

[Jiddisch lever]

***

  Jiddisch kommer från ordet jude som är jid. Språket har funnits i tusen år. Eftersom judarna flyttat och tvingats flytta under århundraden har jiddisch influenser av flera olika språk.
  I Sverige började jiddisch att användas på 1600-talet men först i slutet av 1700-talet uppstod en mer kontinuerlig användning.
I början av 1900-talet kom immigranter från Ryssland och efter andra världskriget och Förintelsen kom några tusen överlevare till Sverige. Men deras barn lärde sig oftast inte jiddisch. Man beräknar att det finns 20.000-25.000 judar i Sverige och 4.000 av dem kan prata jiddisch. Ytterligare fler kan förstå språket men talar det inte. Källa: minoritet.se

*

  Eftersom det är internationella kvinnodagen på onsdag så har jag valt att studera Kathryn Hellersteins bok "A question of tradition : Women poets in yiddish, 1586-1987". Boken kom ut 2014 och är en viktig pusselbit i studiet av judisk litteratur. Precis som titeln statuerar så gör Hellerstein en historisk genomgång från 1500-talet och framåt, men tonvikten ligger på tidigt 1900-tal. Det är också bland de poeterna jag har valt mina exempel.

  Ett avsnitt i boken ägnas åt Miriam Ulinover och Roza Yakubovitsch som båda inspirerades av folkloristiskt material i kombination med bibliska texter för sin samtidspoesi.
  Här följer ett exempel på när Ulinover försöker bryta traditionens mönster och gestaltar diktjagets friare som ett 'barrträd'. Miriam Ulinover dog i Auschwitz i augusti 1944.

Forest girl, by Miriam Ulinover
(Original from Der bobes oytser [My Grandmother's Treasure]. Warsaw: Farlag Brider Levin-Epshteyn, 1922.)

I carry on a love affair with a slender tree,
Lost in thought, I sit on my sapling quietly.

My beloved has needles, he will not stick me,
Or else I'll break a thousand twigs  vengefully! . . .

Girls in a group walk by with their grooms-to-be,
They gape and laugh at me sitting in the tree;

They mock and call: "Come, join us on our stroll,
Without a bridegroom - you will lead us all!"

They laugh and call, they shout and echo -
Until, little pine tree, I fall out of you!

Then I count my bones, making sure I still have them all . . .
Little forest, your very own bride is reborn whole!

Like lucky people, the trees breathe and sigh,
And rustle the "Blessing for Danger Escaped," for me.

***

  Jiddisch skrivs med hebreisk skrift. Alla hebreiska bokstäver betecknar konsonanter, men när de används i jiddisch representerar fyra av dem vokalljud. De hebreiska ord som förekommer i jiddisch (uppskattningsvis 15 % av ordförrådet) behåller sin ursprungliga stavning; i Sovjetunionen brukade man dock skriva hebreiska ord i jiddisch med angivande av vokaler. Källa: NE

Celia Dropkin (1887-1956)

(From In the hot wind, by Celia Dropkin. Original; New York: Pozi-Shulzon Press, 1935.)

Her days and years continued quietly,
As if lit by a meager wax candle.
My mother became wife to no one,
But all the daily,
Yearly, nightly sighs
Of her young and affectionate being,
Of her longing blood
Seeped into me.
I knew them with my child's heart,
I absorbed them deeply.
And like an underground spring,
My mother's concealed, seething longing
Flowed freely into me.
Now out of me, into the open
Spurts my mother's seething, holy,
Deeply hidden lust.

***

  I dag har jiddisch sin tyngdpunkt i Israel och USA, men företräds även i Europa, Latinamerika och Australien. Bland 1990-talets ledande författare märks prosaister som Menukhe Ram-Valdman, Shloyme Vorzoger och Y. (Shiye) Perle och poeter som Moshe Bernshteyn, Meyer Kharat och Yosef Zaretski. Källa: NE

  I dagens Sverige pågår en renässans för judisk kultur, sång, klezmer (judisk folkmusik från Östeuropa) och jiddisch. I Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och Borås finns det jiddischföreningar som arrangerar kulturaftnar, samkväm och teaterföreställningar. Sveriges Jiddischförbund anordnar också sedan elva år tillbaka ett årligt, välbesökt seminarium om och på jiddisch. Till dessa seminarier inbjuds föreläsare från universitet i andra länder. De som tycker om musik och sång på jiddisch kan varje år glädjas åt en jiddischfestival som arrangeras i Skärholmens kyrka, i Stockholm. Källa: Sveriges Jiddischförbund

  Jag avslutar med den kritikerhyllade författarinnan Anna Margolin (pseudonym för Roza Lebensboym). Hon kom första gången till USA 1906 och återvände efter första världskriget. Under kriget befann hon sig i London.
  Hon anses vara en av de finaste representanterna för judisk litteratur under tidigt 1900-tal.
  I hennes poesi är genusperspektivet i fokus och texterna är inte sällan utmanande i sina beskrivningar. Källa: Jewish women's archive

Anna Margolin (1887-1952)

I did not know, my lover / Anna Margolin
(From Lider. Original: New York, 1929.)

I did not know, my lover,
That with slow, longing fingers
I etch you into my poems.

Now they have the heavy gleam
Of your eyes, the sharp line
Of your mouth, of your
Stubborn hand.

The wonder,
When my own word
Touches me with your hand.

When near, oh near you evolve
From a severe, bright chord.

The wonder.

Tomorrow never dies

  Sportlovet är över för den här gången och under nästa vecka avslutas årets första tioveckorsperiod i bloggen. Och den veckan blir något extra: Flera viktiga, ja rent av extraordinära böcker kommer att figurera. En unik utgivning presenteras i musikfredagens avsnitt, missa inte den!
  I afton laddar jag upp med en stilla redovisning av Rattle Magazines ekfras-utmaning för januari månad.

***

  Bilden som deltagarna skulle skriva en inspirerad text till var den här gången denna:

"Days In San Francisco #1, 1984”
by Harry Wilson

***

  Förra utmaningen tyckte jag inte resulterade i särskilt märkvärdiga bidrag. Men den här gången gillade jag de båda vinnarbidragen, i synnerhet Harry Wilsons utvalda favoritdikt, skriven av Richard Manly Heiman.

A town of mirrors and quaking forty-fours, by Richard Manly Heiman
(Published in Rattle.com, february 2017.)

Tomorrows whirl along, they promenade
like pages ripped from too-brief years, before
their soft-shoe asphalt syncopations fade
down Geary to the Van Ness corridor.

The beats in Fillmore boom-boom, saxophones
uncurl and snake around a fog of nights.
And yesterdays? Don’t think about them—gone.
Like endless hours spent browsing City Lights.

Once, hungry fire raged through the Tenderloin.
The dead shipped south to Colma, out of sight.
Once, bitter Tong-blood soaked the urban groin,
and Carol’s boobs glared proud in neon light.

But now who thinks of Sutro’s on the sand,
or Playland at the Beach, or Winterland?

***

  Precis som tidigare så har Rattle-redaktionen valt ut en egen favorit. Det blev den här:

An accounting, by Joanna Preston
(Published in Rattle.com, february 2017.)

And the days spill like soot from a fireplace,
ash of them dusting skin.

Days hoarded like krugerrands.
Days transfixed, pinned

like beetles to the pages
of her clothes. Their passage a shuffle

of dried leaves, hoarse whisper
of an overdue bill. She plucks

unattended days out of the air
— hey presto and a shower of doves.

Days like confetti litter the streets.
Days like bankers litter the streets.

How they gather, the days. Haggard moths
to a lantern. Hungry mouths

to a soup canteen.
A paper boat of wasted days

unfolds in the gutter, forgets itself
in the rain.

Nobody told her

  Det är ingen hemlighet att jag tycker Hollie McNish är en suverän Spoken word-poet. I fjol gav hon ut en kombinerad dagbok/diktsamling om att bli mamma; den sträcker sig från graviditetstest till barnets treårsdag. Boken "Nobody told me" är drygt 450 sidor lång och innehåller bland annat illamående, bajsblöjor och rasistiska påpekanden (Hollie och Dee har olika hudfärg) från omgivningen. Men framför allt är det en ärlig, kärleksfull och humoristisk beskrivning av föräldrarollen och barnets utveckling. Boken är lika oemotståndlig som 'en bal på slottet'.

Hollie McNish

***

  Jag hade väldigt svårt att välja diktutdrag ur boken, det finns så många övertygande texter, och ändrade mig flera gånger om. Till slut fick det bli två som värmde hjärtat lite extra.

Barbed wire, by Hollie McNish
(From Nobody told me : poetry and parenthood. London : Blackfriars, 2016.)

Dee says his compliments are wrapped in barbed wire
'Cos he's gotta be a man
He jokes he's gotta be a man
And he will walk with me by shining streams

But he will not hold my hand
No he will not hold my hand
And he tells me that he thinks I'm great
Then breaks into a sweat
A red-faced fumbled wreck
As he covers compliments in buts and ifs in
Reels of barbed-wire fences
Help to harden senses

And it takes me back to days at school
When the boys would pull my hair
Then ask me on a date
And we would walk around the netball court
Hand in shaking hand
Gums cut by my three-year brace
Getting older awkward silent moments

The shit never changed
Nothing's ever changed

Feelings that we want to share
But barbed wire's in the way
Barbed wire's in the way.

The first time he said the words
Lying face to face
Throat dry face to face
I love you felt like letting loose

That shit's so hard to say
It took so long to say.
'Cos we're so used to covering and jokes
That real talk is so hard
Heartbeats pound so fast

He says he was brought up taught to be a bloke
Feelings bottled up
And his barbed wire gave him cuts

And though I've taken out some of the knots
And he isn't quite so sharp
A slowly softened heart

But when I saw his eyes with heavy sobs
As he held her in his arms
A baby in his arms
I can feel the heat she brings him
As she covers him in hugs
I can almost see the metal melting
No holds back showing love

She says, 'I love you so much, Daddy'
She kisses off his face
No embarrassment to tell
Nearly fifty times a day

Each time my heartbeat breaks
With her he lets his feelings shine
'Cos kids don't hold their feelings back

I think we could learn a lot
from what they do and what they say

No barbed wire in the way
No barbed wire in the way.

***

(Flickan på bilden är varken Hollies dotter eller min dotter.)

You, by Hollie McNish
(From Nobody told me : poetry and parenthood. London : Blackfriars, 2016.)

You are the reason why
my belly trippled in size
and left striped lines
across my skin when you left

You are the reason why my chest moved
from an A cup to a C
to a double E
and back again
to keep you well fed

You are the reason why
my old-size jeans
no longer fit me
why the belt
no longer reaches the stretch
of my slightly wider hips

You are the reason I miss sleep
Why my eyelids feel weak

You are the reason why my heart
skips a beat
every night
Why my laughter lines double
and grow deeper
each day

You are the smile carved
like a permanent mark
on my face
Every time you wake me up
at six a.m. to play
Drumming on my belly
Blowing raspberries on my skin
and I joke that one day I might put you back in
and when I tell you that you lived there
you tell me it's a fib
asking me for proof
like a toddler detective

I point to the place
you lift my top up a little
then bang on my stretch marks
and giggle.

Bring it on, Kevin!

  Två gånger har jag vittjat antologin Blues poems som Kevin Young är ansvarig redaktör för. I afton får han eget spelrum med den återutgivna Jelly Roll. Boken publicerades första gången 2003.

  Kevin Young föddes 1970 i Lincoln, Nebraska. Han studerade under Seamus Heaney och Lucie Brock-Broido vid Harvard University och medan han var student där blev en medlem av Dark Room Collective, en gemenskap av afro-amerikanska författare. Han tilldelades ett Stegner Fellowship från Stanford University och senare tog han en MFA från Brown University. Han är författare till många böcker av poesi, inklusive de senaste samlingarna Blue Laws: Selected & Uncollected Poems 1995-2015, Book of Hours (2014). Källa: Poetry Foundation

  Boken Jelly Roll är fylld med musikanspelningar. Första dikten som jag har valt heter "Ditty". Ditty är detsamma som en kort, enkel visa.

Ditty, by Kevin Young
(From Jelly roll : a blues. New York : Alfred A. Knopf, 2015, ©2003.)

You, rare as Georgia
snow. Falling

hard. Quick.
Candle shadow.

            The cold
spell that catches

us by surprise.
The too-early blooms,

tricked, gardenias blown about,
circling wind. Green figs.

     Nothing stays. I want
to watch you walk

the hall to the cold tile
bathroom - all

            night, a lifetime.

***

  Innan jag går vidare med Kevin Youngs texter kan jag inte låta bli att bifoga en låt via Spotify. Det finns ju ett jazzsmycke titulerat "Jelly Roll" men jag väljer att fredagsstånka till John Fogertys "Bring it down to Jelly Roll". I själva verket är Jelly Roll ('swiss roll med jelly') ett bakverk.

Jelly Roll

***

Funk, by Kevin Young
(From Jelly roll : a blues. New York : Alfred A. Knopf, 2015, ©2003.)

It finally forms - the stank
of days without you,

unwashed & unwanted
hours. This whistling

I at last can place
my lips around. Wah,

wah - guitar
riffs, rips open

my heart's tourniquet
- a prison stint

without conjugal
visits. No chance parole -

what the devil am I
without you to do?

Back-
sliding, off-bass,

shaking hands with Satan.
Get a grip! this

is such slight cross-
roads to bear

left on, to lurch
& lunge. Girl, you still send

me to moon, to Seas
of Vapors, Crises,

Ingenuity, Lake of Dreams -

***

  Samlingens bästa "flow" finner vi i dikten "Pastorale". Men den sträcker sig över nio sidor så det får bli ett utdrag.

Pastorale (extract), by Kevin Young
(From Jelly roll : a blues. New York : Alfred A. Knopf, 2015, ©2003.)

...

By April the camellias
have let go

lie in a halfhearted halo
around the bush I never

trim, though always
think of before sleep

as if past
loves, that drifting -

Day brings a beauty
unbidden - rain, a bee

building flowers
with its wings -

what I never
noticed till the endless

rain that indeed ends.

--

Ice turns even
the trees heavy

& helpless, all
morning falling -

a song of breaking -
winter & plunder.

I wonder we're next

--

If there's a way
to save the sick trees

which in my yard sway

I don't know.
One day the lie

prone across the drive
where I find them dressed

in vines, or ice,
or ivy that grows

full foot a day.

--

Afternoon & no thaw -
cold still covers the pines

snapping them in half.
Only the oak still stands.

We go out & drag
the limbs & trunks

out of the slick drive
like a drunken uncle, awkward,

carried home smelling
of Christmas -

cursing the needles & branches
we sweep.

(...)

I läsgodisland

  Bokrean pågår för fullt och det gör även sportlovet. Och så har nomineringarna till Nordiska Rådets Litteraturpris offentliggjorts. Dagens Utblick fokuserar på sportlovet och Nordiska Rådet. 
  Nästa vecka tänker jag recensera en bok från bokrean som rekommenderats av kulturskribenten Evelina Stenbeck i Skånska Dagbladet. Tills dess uppmanar jag er att köpa Shailja Patels Migritude (Bokus, 79:-). Här skrev jag om den.

***

  I juni månad blåser det goda vindar för ungdomars skrivproduktion. Då ger Bonnier Carlsen ut boken Stormiga känslor, en bok med tio noveller skrivna av tonåringar. Jag lyfter på min skolbibliotekariehatt för det initiativet. Bonnier Carlsen har även ge ut antologier som gått under namnet "Lätt & Blandat". Den brukar vara populär bland eleverna, speciellt som rastläsning. 

  Förra årets upplaga innehöll exempelvis ett avsnitt med Nelly Rapp, Bellmanhistorier och en nyskriven historia av Carin Wirsén ("Skelett och etikett").
  En söt skolkdikt av Britt G. Hallqvist finns också med.

*

(Ur Lätt & blandat : läsgodis för alla smaker. Stockholm : Bonnier Carlsen, 2016.)

Bellman

Bellman står och hoppar på ett brunnslock och säger:
  - ... ett, ett, ett, ett, ett, ...
  Ryssen går fram och frågar vad Bellman håller på med. Bellman svarar:
  - Jag hoppar på brunnslocket och säger ett ett ett ett ...
  Ryssen tycker att det verkar kul och frågar om han får prova. Ryssen börjar hoppa på brunnslocket och säger:
  - ... ett, ett, ett, ett.
Men då drar Bellman bort brunnslocket och Ryssen faller ner i brunnen. Bellman börjar åter att hoppa på brunnslocket, men säger:
  - Två, två, två, två, två, två ...

*

Skolka skolan, av Britt G. Hallqvist (1914-1997)
(Ur Lätt & blandat : läsgodis för alla smaker. Stockholm : Bonnier Carlsen, 2016.)

Jag vill ligga kvar i sängen
kudden är så mjuk.
Jag har ont i kroppen,
jag är väldigt sjuk.

Välling kan jag inte äta,
men jag vet att glass är bra.
Bilarna och Kalle Anka
och mitt pussel vill jag ha!

***

  Jag har vid olika tillfällen tipsat om webbplatser för barnpoesi. Den bästa är så klart Kenn Nesbitts Poetry4kids.com. Men jag tipsar också om sajten Australian Childrens Poetry. Den har kanske inte så mycket information om poesi, eller recensioner för den delen, men den låter barn, lärare och professionella författare publicera sina egna dikter under rubriken "Poem of the day".

Memories, by Anastasia Gonis
(Published in Australian Children's Poetry, February 23, 2017.)

The bottle on the beach was green,
In the most beautiful tint I have seen.
But other bottles from my past
Were mostly white.

The empties waited at the gate in a crate.
When the milkman was late,
I’d wait at the gate till he arrived.
The Milkie came with a loaded horse-pulled cart.
He’d run beside it as the horse moved slow
And he moved fast.

My mother would send me out with a shovel
After he’d gone, to collect the manure
For her roses, hydrangeas, and fuchsias
Whose blooms were so full and wide,
They leaned against
The fence like fat ladies dressed in coloured ball gowns.

The bottles were smaller at school,
With strawberry and chocolate flavoured straws
For the lucky ones,
Who would let me have them when
They were finished.
I’d save them in my desk for the next day.
But I was always grateful
To just suck the milk from the bottle,
Even on hot summer days
When it had waited too long in the sun
For playtime to come around.

Those innocent days are all gone.
Like sand at the beach
They got swept out to sea,
To be brought back again to land on the tide.
My memories will always call back
Days with white bottles that sparkled
With the morning light, and tinted green
Ones found submerged on the beach
During Sunday School picnics.

***

  Det var mycket glädjande nyheter när nomineringarna till Nordiska Rådets Litteraturpris presenterades för en vecka sedan. Av de tolv nominerade böckerna var hälften diktsamlingar eller prosalyrik. Båda Sveriges bidrag tillhörde den gruppen: Ann Jäderlunds Djupa, kärlek, ingen. Dikter 1992–2015; och Birgitta Lillpers Anteckningar om hö.
  De övriga som nominerats för poesi/prosalyrik är: Tomas Mikael Bäck (Finland), Sissal Kampmann (Färöarna), Linda Vilhjálmsdóttir (Island) samt Johanna Boholm (Åland).

  Bäcks och Boholms böcker har svenska som originalspråk men de övriga två har ännu inte översatts. När jag fick nomineringsbeskedet så åkte jag direkt till Nobelbiblioteket och lånade boken Färöiska författare : Kampmann, Kjelæs & Ottarsdóttir, för att få en uppfattning om Sissal Kampmanns författarskap. Smakprov kommer här:

(Ur Färöiska författare : Kampmann, Kjelæs & Ottarsdóttir / Översättning: Anna Mattsson : redaktion & förord: Jenny Johannessen. Tórshavn : Farlit, 2013.)

Kanske var jag den resande
i mitt eget liv?

Kanske var jag hon,
som gick med lätta steg, oberörd,
längs med smala gator
i klänning,
svävande utan oro
med kameran
om halsen
en dag rik på solsken.

Undrande, vaken, iakttagande,
fångade stunder,
som flöt förbi
som korpar i ljudlös flykt.

Kanske var jag den resande
i mitt eget liv?

Kanske var jag hon
som checkade in på hotellet
utan annat i väskan
än en kulspetspenna
som nästan var tom på bläck.

Hon som gick varsamt, trevande
längs med de smala gatorna
i klänning
en dag rik på solsken,
hörde pulsen,
medan korpar i ljudlös
flykt
flög i cirklar.

Kanske var jag den resande
i mitt eget liv?

Kanske var jag hon,
som köpte biljetten
till den avdankade ångbåten
där den halte
asymmetriske
grön- och blåögde
stod vid rodret?

Hon som stod vid relingen
en dag rik på solsken
i klänning,
medan sjöfågeln snabbt kastade sig
ner i
det glittrande
blågrå havet,
för att sedan komma upp igen
född på nytt?

Tidens spår

  Kroppsalfabetet går mot slutet. Idag gäller det Å, Ä och Ö. Det blir enbart bidrag från kvinnliga författare, för om en vecka är det Internationella Kvinnodagen. Dessvärre bryts mönstret under Bluesfredagen, som ägnas åt Kevin Young och han är man.

***

Å som i Åldrande - Människans åldrande kan beskrivas som de förändringar som successivt äger rum i kroppen och i psyket i tidsperioden mellan människans tillblivelse (befruktningen) och döden. Traditionellt brukar man dock med åldrandet i huvudsak avse endast perioden från vuxen ålder till döden. Åldrandeprocessen är resultatet av ett samspel mellan genetiska faktorer och miljön. 
  Åldrandet sker på olika nivåer i organismen – från DNA via celler, vävnad, organ, organsystem till hela individen. Det biologiska åldrandet på den överordnade nivån styrs av arvsmassan (DNA) i cellerna. Varje art har sin maximala livslängd. Arter som har hastig ämnesomsättning åldras i allmänhet snabbare än sådana med långsam ämnesomsättning. Stora djur lever i regel längre än små djur, och djur som fortplantar sig sällan och får små kullar lever längre än de som får stor avkomma på kort tid. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv är det viktigare med effektiv fortplantning än med heltäckande reparationsfunktioner för fel som gör sig gällande sent i livet, eftersom djur i naturliga populationer i regel dör av yttre händelser innan de hinner dö av hög ålder. Källa: NE

  En av de vackraste dikter jag känner till om åldrande är skriven av Tove Ditlevsen. Den får ni här i danskt original.

Morgen, av Tove Ditlevsen (1917-1976)
(Ur Det runde værelse. København, 1973.)

Vågner mistrøstigt
klokken tre om natten
i min smalle
vinterseng -
med det matte hår
tildækket af visne
blade
og blodrød afskallet
neglelak på tæerne
fra sommerens
sandaltid.

Askesmag i munden
trætte lænder
ondskabsfuld murren
i en tand.

Fjendtlige
fortidsmøbler
der ikke vil vide af
nye indflytteres
tilfældige hænder.

Gamle sætninger
i gardinerne
ord den flygtende
glemte
da han hastigt
fjernede sig -
brudstykker uden
mening og sammenhæng.

Ude af trit med
årstiden
indfiltret som et
garnnøgle katten
har leget med
stryger jeg den over
de fine skulderblade
der skælver let
under søvnen.

Ikke flere fugle at jage
ingen mus at skræmme.
Ingen udvej af erindringens
labyrint.
Sagte rinder livet ud
som dråber langs et nedløbsrør.

***

Ä som i Ärr - resultatet av ärrbildningsfasen, den sista fasen i sårläkningen. Ärrbildningen börjar efter ca 14 dagar och pågår ofta lång tid. Under denna period ökar hållfastheten i såret genom att bindvävsproteinet kollagen anhopas. Hållfastheten blir dock sällan densamma som i den intakta vävnaden. Ibland kan ärrbildningen bli excessiv med fula missprydande ärr, t.ex. efter brännskador, ibland i form av bildning av keloid (ärrsvulst), dvs. ett förtjockat, rödbrunt och frambuktande ärr. Källa: NE

(Ur Det här är hjärtat : dikt, av Bodil Malmsten (1944-2016). Stockholm : Rönnells antikvariat i samarbete med Bonnier, 2015.)

Jag ligger på sidan
med knäna mot bröstet
Som en snäcka ligger jag
omkring mig själv
Cirkulerar kring centrum
där smärtan är

Det finns någonting inom räckhåll
som alltid är utom räckhåll
som ingen kan omfatta
Det finns någonting
som alla behöver
som är att vara del av något större
Det vill säga behövas
Som du behövde mig
Som jag dig

Kärleken är att jag vill
att du finns

--

Ärrvävnad
kan inte bildas så länge såret blöder

Ärrvävnad är det vackraste
blank och skimrande pärlemorlik

Ärret betyder att såret är läkt
och smärtan förbi

Tiden som går
Smärtan förblir

***

Ö som i Öron - hos landryggradsdjur inklusive människa parigt jämvikts- och hörselorgan bestående av ljudledande strukturer samt hinnlabyrinten. Hos däggdjur delas örat in anatomiskt i ytteröra, mellanöra och inneröra. Andra ryggradsdjur har bara mellanöra och inneröra. Ljudvågor färdas från omgivningen via ytterörat och mellanörat till innerörat som innehåller sinnesorganen för hörsel och balanssinne.
  Örats utseende har på flera sätt observerats inom folktro och äldre medicin. Att stora öron betyder långt liv eller rikedom har varit allmän tro, medan små eller utstående öron haft den motsatta innebörden. Tinnitus (öronsusning) har tolkats som dödsbud, medan tvestjärtar misstänkts för att skapa dövhet och öroninflammationer. En sedan antiken allmänt känd och tillämpad bot för ”ont i örat” har varit bröstmjölk, sprutad direkt in i örat. Även urin har använts på samma sätt. Källa: NE

Öron, av Kerstin Thorvall (1925-2010)
(Ur Jag är en grön bänk i Paris : dikter 1965-1991 ; efterord av Göran Greider. Stockholm : Bonnier, 2005.)

Hans öron är små
Hans öron är små små små
Hans öron är små
Dom sitter tätt intill huvudet
Dom liknar vackra mörka snäckor
och bränns när man rör vid dom

Gammelmans öron är stora
Gammelmans öron är stora och skrynkliga
Dom liknar fladdermusvingar
som hänger upp och ner på den främmande vinden
dit man av misstag kommer en sen kväll
när man låst sig ute