Blågul kärlek till mopeder och Värmland

  Den värmländska Packmopedsturnén startade 1992. Initiativtagare och turnéledare är musikern Göran Samuelsson. Årets premiär äger rum 25 juli. Fram tills dess kommer jag varje fredag att presentera två artister som deltagit under tidigare turnéer. Vi startar med upplagan 2006, då deltog Marie Bergman och Claes Janson.

***

  Marie Bergman (f. 1950) började karriären på 1960-talet, bland annat på Vispråmen Storken i Stockholm. Hon uppträdde även tillsammans med Thérèse Juel i duon Marie & Thérèse. 1968–1969 sjöng hon i Putte Wickmans band. 1969–1973 var hon medlem i Family Four, och 1974 inleddes solokarriären.

  Från det första albumet Mitt ansikte (1974) till det senaste, Den mänskliga faktorn (2014), har det blivit 21 skivor: 16 med eget material, två jazzskivor, två samlingsalbum och ett livealbum.

  Hon har vunnit Melodifestivalen tre gånger:

1971 (med Family Four)
1972 (med Family Four)
1994 (tillsammans med Roger Pontare)

Källa: Wikipedia

**

  Jag har valt ut hennes mest kända sång (med text av Ola Magnell) samt en kärlekssång från sent 80-tal. Efter texterna finns en spellista med Marie Bergman och Claes Janson.

Ingen kommer undan politiken, framförd av Marie Bergman
(Text: Ola Magnell, Musik: Anna McGarrigle-Phillippe Tartartcheff. Originalets titel: Complainte pour Ste-Catherine. Ursprungligen utgiven på Kate & Anna McGarrigle (1975). Inspelad av Marie Bergman på albumet Närma mig (Metronome, 1977).)

Trött mamma vaggar lilla Lina
Dumma mamma, du får inte gå
Sjung en vals om blommorna och bina
Städa, mamma, damma och stå på
Inte ger man fan i politiken
För att man är konventionell

Byta blöja, läsa gammal saga
Askungen får sin rike prins
Kvinnan skulle vinnas och behaga
Nog är dom rara, men dom finns
Även om dom jobbar i fabriken
Och ser fram emot en ledig kväll

Det tar tid för seden att försvinna
Vila, Lina, du som ännu kan
När du vuxit upp och blivit kvinna
Lever du kanske som en man
Som kan ägna tid åt politiken
Utan att störas av nåt gnäll

Busa, Lina, snusa Tummeliten
Snart är det kärlek eller kiv
När du slitit färdigt för profiten
Är du inte längre attraktiv
Ingen kommer undan politiken
För att man är servil och snäll
Inte ger man fan i polemiken
Fast man är trött varenda kväll

***

Jag älskar dig, framförd av Marie Bergman
(Text & Musik: Marie Bergman. Album: Kärlekens ansikte. Label: The Record Station, 1989.)

Jag älskar dig
därför så går jag nu
vill vara ensam ett tag
och vi är för tätt inpå varann nu

Jag älskar dig
och jag vill att du förstår mig nu
vill inte minnas den dagen
då allting försvann

För kärleken måste ha
lika mycket luft omkring sig
som pelarna i ett tempel
det måste finnas rymd
om man ska kunna stötta varann
spela spelet duochjag mot världen
den lösningen är för enkel
så därför ger jag dig fri
gå ut och pröva ditt liv

Jag älskar dig
därför går jag nu
vill inte se likgiltighetens slöja
i dina ögon

**




**

  Claes Janson (f. 1947), är en svensk sångare inom jazz, blues och visa.
  Efter studentexamen i mitten av 1960-talet och militärtjänst i Sollefteå skrev han in sig vid Uppsala universitet. Han var med och startade bluesgruppen Good Morning Blues 1967 och var sedan verksam utomlands runt Medelhavet med underhållning, restaurang, turism och hotellverksamhet till 1975.
  Janson flyttade tillbaks till Sverige och var 1975–1976 med och startade nya Hamburger Börs. Därefter var han ansvarig för Jazzklubb Fasching i Stockholm 1977–1978. Han har hela tiden parallellt varit musikaliskt verksam i olika konstellationer från duo till storband.
Källa: Wikipedia

*

Jag har valt en text av barnboksförfattaren Barbro Lindgren som Claes Janson sjöng in på albumet BlåGul Blues (2002).

Ofattbart att det är vår, framförd av Claes Janson
(Text: Barbro Lindgren, Musik: Georg Riedel)

Allt har börjat, marken lyser
Känn hur hjärtat slår
Luften ångar, som den andas
Vilken skillnad mot igår

Hjärtat bankar, allt är stilla
häggens doft så stark
Gräset rör sig, mycket långsamt
över vårlig mark

Se på hagtornets, små knoppar
lysande i allt det grå
Och den ljuva mandelblommen
Kattfötter, så små, så små

Träden grönskar, göken ropar
Svalorna kom hit igår
Havet bländar, som en spegel
Ofattbart att det är vår

Jordens smörjelse?

  Utblicken tar ikväll upp ett par användbara resurser, dels den tidigare omnämnda databasen hos Poetry Foundation och dels kulturtidskriften Vagant. Inlägget avslutas med en programpunkt från den nyligen arrangerade poesifestivalen i Cheltenham.

***

  Förutom att erbjuda sina besökare ett gediget biografiskt lexikon över poeter och artiklar inom olika ämnen, så har Poetry Foundation en databas med över 40.000 dikter.
  Databasen är sökbar och den är indexerad. Det går bland annat att klicka fram poem som är lämpliga för barn. Det framgår inte när, alltså hur ofta, databasen uppdateras. Jag konstaterar att det just nu finns 370 dikter länkade för barn. Jag ska försöka hålla lite koll på tillflödet framöver, inte minst med tanke på att jag följer barnpoesin världen över. Nu följer ett något äldre exempel från databasen, signerat Shel Silverstein.

Dirty Face, by Shel Silverstein (1932-1999)
(from Poetryfoundation.org)

Where did you get such a dirty face,
My darling dirty-faced child?

I got it from crawling along in the dirt
And biting two buttons off Jeremy’s shirt.
I got it from chewing the roots of a rose
And digging for clams in the yard with my nose.
I got it from peeking into a dark cave
And painting myself like a Navajo brave.
I got it from playing with coal in the bin
And signing my name in cement with my chin.
I got it from rolling around on the rug
And giving the horrible dog a big hug.
I got it from finding a lost silver mine
And eating sweet blackberries right off the vine.
I got it from ice cream and wrestling and tears
And from having more fun than you’ve had in years.

***

  Den Norge-baserade kulturtidskriften Vagant finns både i pappersformat och på webben. Den har ett rätt avancerat innehåll och flera meriterade skribenter. Artikelförfattarna är såväl norska som svenska. Jag har mycket stor respekt för Ulf Erikssons kunskaper och hans textanalys av Terje Dragseths nya diktbok gav mig en angenäm lässtund. Jag blev verkligen nyfiken på norrmannens senaste bok, i synnerhet efter att ha läst citatet som följer, fast boken är rätt dyr i handeln.

(Ur Jeg skriver språket, av Terje Dragseth. Cappelen Damm, 2015.)

Skriver livet etter døden
gjennomsiktigheten
dødsbevisstheten
skriver
det siste sukk
sovende
skriver jeg språket

Jeg skriver språket
i den absolutte tilfeldighets dynamikk

skriver hokuspokus abrakadabra
en disputas til akademia

det språkløse universitetet skriver jeg
det hellige
det som bringer lykke
skriver jeg

***

  Under perioden 5/5-16/5 arrangerades den årliga Cheltenham Poetry Festival. Arrangörerna har alltid lanserat den som "the Writers festival", och med det avses utbudet av workshops. Men självklart förekommer det mer traditionella uppläsningar och panelsamtal. Självfallet fanns Shakespeare på agendan detta jubileumsår. Men jag vill lyfta fram en ung poet som fått allt mer utrymme och uppskattning hos kritikerna. 
  Helen Moore skriver inom fältet "Eco-Poetry", en inriktning som är på framväxt. Den meriterade John Kinsella uttalade sig så här om hennes andra bok “a Blake-vision for the planet” and as “a milestone in the journey of ecopoetics”.

Time-out, Black-out / by Helen Moore
(from author's website: http://www.natures-words.co.uk/)

For Earth Hour

Sitting quietly as if no one were at home,
in candlelight our faces morph, shadows fly,
we breathe in the silence and our pulses slow,

unplug, disengaging from the charge that throws
the box, the red-eyed Cyclops off stand-by.
You and I are quiet, as if we were alone –

no phone, no gadgets, no kinetic motion
humming, whirring all the time –
and breathe in the silence till our pulses slow

the treadmill, at a standstill the revolving doors
so nothing moves, shut down all production lines.
We sit quietly, the ending unknown,

while across the land steely rows of scaffolds
no longer hold the buzz that plies our wires;
breathing in the silence our pulses slow,

the lights go out across the globe
as all the Earth respires.
We wait quietly, now very much at home;
breathing in the silence, our faces glow. 

Eyeing the poetry libraries

  Onsdagarna kommer att likna Utblicken men fokusera på poesibiblioteken i London och Edinburgh. Jag har följt och kommer att följa vad som händer på de båda biblioteken under våren och sommaren.

Poetry Library, Southbank Centre, London

***

  Den 13 april arrangerade tidskriften Modern Poetry in Translation en releasefest i The Poetry Library, Southbank Centre. Det handlade om tidskriftens första nummer för 2016 och det har som tema flyktingfrågan.

Modern Poetry in Translation 1/2016

  Jag har läst utgåvan men blev lite besviken på flera av dikternas innehåll, som jag upplevde hade rätt lite med huvudtemat att göra. Självklart fanns det de som gjorde det. Jag har valt en dikt av den albanske författaren Gëzim Hajdari, som flydde från sitt hemland 1992 och numera är bosatt i Italien.

Perhaps in the naked hills of Darsìa, by Gëzim Hajdari (f. 1957)
(Published in Modern Poetry in Translation, nr 1/2016.)

Perhaps in the naked hills of Darsìa
my fragile verses will be buried
under the dry thorns of the pomegranate tree
struck by the icy winds of the East.

Far from the young girls' loves
that will never know their anguish,
solitary under the black sky
like the robin in the darkness of winter.

The rustling of the grass, the blackbird's song
will accompany their lament.
While autumn's brief nights
will cover them with a pale moon.

***

  Förra året dog en av poesins verkliga förkämpar och tillika förebild för oss som älskar lyrik. Tessa Ransford (1938-2015) skapade det som idag är Scottish Poetry Library. Med tanke på det innehåll som biblioteket har idag, så är hennes insats i det närmaste omätbar. Hon startade verksamheten i Tweeddale Court, 1984. 
  Men redan 1981 hade hon startade samtalsgrupper kring poesi och kreativt skrivande och dessa lyftes sedan in i poesibiblioteket verksamhet. De går under namnet "The school of poets" men det handlar alltså inte om undervisning i hur man skriver poesi utan snarare om en möjlighet att utbyta tankar under ledning av någon aktiv författare.
  Numera arrangeras träffarna den andra tisdagen i varje månad, med undantag för augusti och december.

  Tessa gav ut en del egen poesi och jag har valt en dikt som finns tillgänglig på bibliotekets webbplats.

Edinburgh

August 3rd, by Tessa Ransford
(from Shadows from the Greater Hill. Ramsay Head Press, 1987.)

The hill is tossing high, frail wisps of
rosy cloud to glide in steady gale
along a turquoise sky, around, above the
perpendicular and slightly askew columns,
above the triangular gap
between crown and crag.

The moon, full at midnight,
is now high and faded 
almost a lazy eyelid:
day’s eye opening 
or night’s eye closing.

Birds chase and ride the wind
reeling, wheeling,
aware that in a moment
ordinary flight of day will have to be resumed.

The hawk alone is steady,
keeps position despite the gale
to pinpoint a victim

and far below
grasses tinge in flower:
harebell, yarrow, lady’s yellow bedstraw
Among the rangy thistles and fatted doves.

***

  Den 14 april firade The Scottish Poetry Library vårens återkomst genom ett specialprogram för sitt stående inslag, "Story Café". För detta tillfälle var temat honungsbiets förtrollade värld och i kaféet bjöds det på honungsbaserade snacks.
  En som har skrivit riktigt roliga verser om bin är Jo Shapcott. Hon har vunnit alla de prestigefyllda poesiprisen i Storbritannien och hon har varit president för the Poetry Society.

(En liten hågkommelse: Såväl Carol Ann Duffy, nuvarande Poet Laureate of Britain, som Roger McGough, innevarande president för the Poetry Society har gett ut barnpoesi. Det bådar gott, tycker jag.)

The Threshold, by Jo Shapcott (f. 1953)
(published in Poetry Society's website)

She Ping Sets World Record for Heaviest 'Insect Coat'

I waited all day for tears and wanted them, but
there weren’t tears. I touched my lashes and
the eyewater was not water but wing and fur
and I was weeping bees. Bees on my face,
in my hair. Bees walking in and out of my
ears. Workers landed on my tongue
and danced their bee dance as their sisters
crowded round for the knowledge. I learned
the language too, those zig-zags, runs and circles,
the whole damned waggle dance catalogue.
So nuanced it is, the geography of nectar,
the astronomy of pollen. Believe me,
through my mouth dusted yellow
with their pollen, I spoke bees, I breathed bees.

I regnbågens namn

  Förra året blev kategorin en succé och det överraskade mig så pass att jag la till två extra avsnitt i slutet av året. Nu är rubriken "Veckans blomma" tillbaka! Det blir tio inlägg med bilder, fakta och vacker poesi. Vi börjar med blomman som fått sitt namn efter regnbågen.

Veckans blomma: Iris

Irises, by Vincent van Gogh (1889)

***

  Iris-släktet hör till de äldsta växterna som odlats, tillsammans med rosor och liljor.

  Namnet kommer från grekiskans ord för regnbåge vilket anspelar på den rikedom i färgvarianter som olika sorter uppvisar.
  En grupp irisar har rhizomer i stället för rötter, vilka kan ansamla stora mängder vatten. Andra har i stället rotknöl. Samtliga arter har svärdsliknande blad. Släktet består av åtminstone 300 kända arter. 

  De vanligaste odlade sorterna är tyskiris (Iris germanica), som ofta bara kallas iris, strandiris (Iris sibirica), japansk iris (Iris ensata), glansiris (Iris laevigata) och svärdslilja (Iris pseudacorus). Källa: Wikipedia

Strandiris (Iris sibirica)
Foto från pnott.se

(Ur Våra skuggor är mycket långa : dikter / Jaan Kaplinski ; i urval och tolkning av Ivo Iliste och Birgitta Göranson. Bromma : Fripress, 1982.)

I varje daldockas
varje öga
reser sig
ur mullen fjolårets sol och stannar
tigande seende
sig själv i ögonen

utan att minnas någonting
jublar spovarna

Uppåt
från rötterna till kronan
nerifrån blommorna upp i blommorna
stiger den blå färgen
uppåt
helt alldeles bort
in i det stora blå
alldeles högst uppe
flyter du blåa flod
framför ögonen
genom ögonen
Iris
Iris sibirica

(...)

***

  Många arter, hybrider och sorter odlas. Irisar har främst odlats som prydnadsväxter, men vissa har haft betydelse inom medicinen, t.ex. florentinsk iris och trädgårdsiris, som båda ger produkten violrot. I Sverige finns endast två vildväxande arter, svärdslilja och dansk iris. Källa: NE

Iris, by William Carlos Williams (1883-1963)
(From Poetry for young people : William Carlos Williams. New York : Sterling Pub. Co., 2004.)

a burst of iris so that
come down for
breakfast

we searched through the
rooms for
that

sweetest odor and at
first could not
find its

source then a blue as
of the sea
struck

Iris Trumpet
Foto: David Heilman

startling us from among
those trumpeting
petals  

***

  Irisblomman har spelat stor roll i många länders kulturhistoria, både inom magi, religion, heraldik och medicin. I dessa Elitloppstider kan jag presentera en liten hästfräckis. Tyskiris kallades förr 'hästapung' i Skåne. Källor: NE och Svenskt dialektlexikon

Tall bearded iris, 'tyskiris'
 (Iris germanica)

Sea Iris, by H.D. (eg. Hilda Doolittle, 1886-1961)
(from Collected Poems 1912-1944. New York : New Directions Books, 1983.)

I 

Weed, moss-weed, 
root tangled in sand, 
sea-iris, brittle flower, 
one petal like a shell 
is broken, 
and you print a shadow 
like a thin twig. 

Fortunate one, 
scented and stinging, 
rigid myrrh-bud, 
camphor-flower, 
sweet and salt—you are wind 
in our nostrils.

II

Do the murex-fishers 
drench you as they pass? 
Do your roots drag up colour 
from the sand? 
Have they slipped gold under you— 
rivets of gold? 

Band of iris-flowers 
above the waves, 
you are painted blue, 
painted like a fresh prow 
stained among the salt weeds.

Sanningens labyrint

  Sommaren drar in i bloggen. Fast jag funderar på att överge årstiderna och namnge mina fem "tidsperioder" på coolare vis. I den andan går vi in i "The Bloom" ('blomningen'). Vad tycks?
  Jag tar gärna emot namnförslag för period 4 (aug.-okt.) och period 5 (okt.-dec.).

  Det hade ju nästan varit för bra om det första förlaget jag ska presentera hade hetat "Blombergs", men det duger gott med Brombergs.

Dorotea Bromberg
Foto: Casia Bromberg

***

  Brombergs Bokförlag bildades 1975 av Adam och Dorotea Bromberg. Familjen kom till Sverige 1970 som polsk-judiska immigranter på flykt undan antisemitisk förföljelse i Polen. I Polen hade Adam Bromberg ägnat hela sitt yrkesliv åt bokförläggeri. Efter andra världskriget startade han flera polska bokförlag, däribland det stora universitetsförlaget PWN, där han var förlagschef i tolv år. Källa: Förlagets webbplats

  Redan tre år efter starten blev det bingo för förlaget när Isaac Bashevis Singer tilldelades Nobelpriset i litteratur 1978.

*

  Jag har gått igenom deras utgivning av poesi och fastnat för tre böcker. Först ut trubaduren Cornelis Vreeswijks Dikter (1989) redigerade av norske poeten Jan-Erik Vold. Året innan hade Brombergs och Vold gett ut Cornelis sånger.

***

Rörande sanningen, av Cornelis Vreeswijk (1937-1987)
(ur Dikter. Stockholm : Brombergs, 1989.)

Få se nu...sanningen. Var
la jag nu den? Jag vet:
Den finns här. I fodralet? Nej.
(Då fastnar man bara i tullen. Bort det!)

Varför skulle jag gömma
sanningen?

Färgen på sanningen har - sant att säga
- aldrig ihågkommits. Kläderna
gör mannen. Sanningen
är säkert naken.

Har din sanning ett färggrant omslag?
Glöm den.

Jag hade den här nyss. Jag
är säker på detta. Och jag är
övertygad om att
snart störtar den fram.
Sitter i något annat hörn?

Jag litar på den.

Hittar du den så behåll den.

***

  Det har blivit ytterligare tre nobelpris för förlagets författare: Czesław Miłosz (1980), Octavio Paz (1990) och J.M. Coetzee (2003).
  De fortsätter alltså följa föresatsen som deklareras på deras hemsida:
"Att ge ut viktiga böcker som lever länge, böcker som kanske överlever oss alla."

  Ett led i den devisen är utgivningen av bokserien Nobelklassiker. Den inleddes 2007 med Slaven av Isaac Bashevis Singer. Den femtonde boken i serien blev Tornet av William Butler Yeats.

Nittonhundranitton, av W.B. Yeats (1865-1939)
(ur Tornet / W. B. Yeats ; översättning och kommentarer av Thomas Sjösvärd. Stockholm : Bomberg, 2012.)

III.

En moralist eller en mytologisk poet
jämför den ensamma själen med en svan,
med den bilden är jag nöjd
ifall en grumlad spegel visar svanen
innan den korta glimten av liv försvunnit,
visar hur den står höjd
över ett glittrande vatten,
beredd att flyga upp,
att leka eller rida
på vindar som larmar om den kommande natten.

Den man som gått in i betraktelsens hemliga djup
förlorar sig i den labyrint han skapat,
i konst eller i politik.
En platoniker hävdar att i det tillstånd då
vi skulle göra oss av med kroppen och skifta
är själen ändå sig lik,
och om allt vi skapat försvann
med sista andetaget,
blev döden en lycklig död,
vår ensamhet skulle förpestas var gång vi vann.

Svanen har kastat sig in i den tröstlösa himlen,
en sådan bild kan ge vildhet, vrede nog
att avsluta allt, att förstöra
allt jag inbillat mig i det svåra livet,
även det ark som blott till hälften blev skrivet.
Vi skulle tillintetgöra
allt vad människan kallar
djävulskap, men nu
då vintervindar blåser
inser vi att vi drömde med spruckna skallar.

***

  Sedan 2012 har förlaget också satsat på att ge ut nya röster inom poesi-genren. Projektet (antologiserien) går under namnet Blå blixt : ny poesi. Det har utkommit tre antologier:
Hallon och bensin (2012), Mot denna sol (2013) och Den sista fasta kontinenten (2015). I den sistnämnda medverkar: Annacari Färnskog, Elis Burrau, Sami Hatira, Kassandra Smith, Daniel Mårs och Jennie Spetz. 
  Sista ordet går till Kassandra Smith.

Chicken House, av Kassandra Smith (f. 1980)
(ur Den fasta kontinenten. Stockholm : Bromberg, 2015.)

Svetten lirkar med mig.
Vill mig.
Inget.
Den påminner kanske om förra eller förförra.
Jag ligger stilla.
Ser mig gå ner för en gata, med lögnen i munnen.
Jag kan dig nu, stad.

De thailändska kvinnorna i plastmockasiner över en dans på
gatan vid midnatt.
Och linnetyget som flyger längs träluckor, järnräcken och
svullna anklar.
Tåringar, gelénaglar och pappersrosor i håret.
Fotbollens dunkande mot en riktigt gammal träport.

Is i glasen och de gnälliga båtarnas uttråkade vaggande.
Över Jaume III går solen upp och speglar sig i blöta handdukar
och oljiga ögon, tillhörande en rosa figur.
Med en flippfloppsandal i vänsterhanden haltar han ner för gatan.
Strippor på buss 15 i gryningen.
Ett år har gått.

Fält som en ögonskuggspalett.
Där står ett hus.
Där står en kruka.
Där stirrar en korp, rakt in i mig.
Den återkommer.
Jag tolkar och sover dåligt.
Violinerna får mig att stelna.
De utlovar en sorg som ska komma.
Hela livet väntar jag på katastrofen.
På det mest ödesmättade.

Träden kämpar uppåt idag.
Jag nonchalerar dem.
Måste öva.

Där står ett barn utan sikt.
Där sover ett trasigt fönster.
En hamnstad bakom min axel.

Talks and quests, from Anne Carson

  Det är dags att sätta punkt för säsongens Tria Carmina och det gör jag med en högt ansedd fast säregen författare, Anne Carson. När jag bytte plats på hennes och Carol Ann Duffys porträtt, så motsvaras det av ett skifte mellan Astrid Lindgren (Duffy) och Lars Norén (Carson).

Tria Carmina

med

Anne Carson

(f. 1950)

***

  Den kanadensiska författaren, poeten, essäisten och översättare Anne Carson föddes i Toronto. Hon är professor i klassiska språk vid McGill University i Montreal och har också varit gästprofessor vid flera andra ansedda universitet. Källa: Alex författarlexikon

  Det är fullständigt omöjligt att ge er en enhetlig karakteristik över Anne Carsons författarskap. Det skulle kräva en avhandling inom litteraturvetenskap. Istället inleder jag med ett längre citat om hennes författarskap, som går att återfinna i hennes biografi hos Poetry Foundation. Merkin som omnämns är Daphne Merkin, skribent i New York Times Book Review.

”Carson has gained both critical accolades and a wide readership over the course of her “unclassifiable” publishing career. In addition to her many highly-regarded translations of classical writers such as Sappho and Euripides, and her triptych rendering of An Oresteia (2009), Carson has published poems, essays, libretti, prose criticism and verse novels that often cross genres. Known for her supreme erudition—Merkin called her “one of the great pasticheurs”—Carson’s poetry can also be heart-breaking and she regularly writes on love, desire, sexual longing and despair."

  Hennes första skönlitterära publicering blev Eros the Bittersweet: An Essay (1986). Dessförinnan hade hon publicerat sin doktorsavhandling, Odi et Amo Ergo Sum.
  Jag hoppar fram till det märkliga verket Short talks (1992) som innehåller miniessäer/korta prosadikter/repliker, eller vad jag nu ska kalla dem.

On the Mona Lisa, by Anne Carson
(from Short talks. London, Ont. : Brick Books, 1992.)

Every day he poured his question into her, as you pour water from one vessel into another, and it poured back. Don’t tell me he was painting his mother, lust, et cetera. There is a moment when the water is not in one vessel nor in the other - what a thirst it was, and he supposed that when the canvas became completely empty he would stop. But women are strong. She knew vessels, she knew water, she knew mortal thirst.

***

  En av hennes mer "populära" texter är den långa essän "Kinds of water" som beskriver en pilgrimsresa till Santiago de Compostela i norra Spanien. Den är skriven som en pilgrims dagbok och utgörs av hennes reflektioner kring fenomenet vallfärd.

***

(From Kinds of Water, by Anne Carson. First published in Grand Street and in The Best American Poetry of 1990.)

To Pamplona 23rd of June

Kinds of water drown us. Kinds of water do not. My water jar splashes companiably on my back as I walk. A pool of thoughts tilts this way and that in me. Sokrates, after bathing, came back to his cell unhurriedly and drank the hemlock. The others wept. Swans swam in around him. And he began to talk about the coming journey, to an unknown place far from their tears, which he did not understand. People really understand very little of one another. Sometimes when I speak to him, My Cid looks very hard and straight into my face as if in search of something (a city on a map?) like someone who has tumbled off a star. But he is not the one who feels alien—ever, I think. He lives in a small country of hope, which is his heart. Like Sokrates he fails to understand why travel should be such a challenge to the muscles of the heart, for other people. Around every bend of the road is a city of gold, isn’t it?

      I am the kind of person who thinks no, probably not. And we walk, side by side, in different countries.

Pilgrims were people in scientific exile.

***

  År 2010 gav hon ut ett annorlunda verk. "Nox" (2010) är en slags minnesbok, som skapats via brev, kort och bilder med mera och varigenom Carson försöker närma sig den äldre bror hon aldrig kände medan han levde. Källa: Alex författarlexikon

  Verket har dessutom en mycket ovanlig design, det går att veckla ut hela boken likt en enorm broschyr (eller kalender) av något slag.
  Det tog två veckor innan broderns danska maka fick kontakt med Anne Carson, och då hade begravningen redan ägt rum. Nox är hennes bearbetning av broderns bortgång.
  Det går knappt att citera något från en bok som är så privat. Jag förstår inte riktigt varför verket gavs ut.

(Utdrag ur Nox, by Anne Carson. New York : New Directions, 2010.)

Prowling the meanings of a word, prowling the history of a person, no use expecting a flood of light.  Human words have no main switch.    But all those little kidnaps in the dark.   And then the luminous, big, shivering, discandied, unrepentant, barking web of them hangs in  your mind when you turn back to the page you were trying to translate.

Never a solo, always a duet

  Lördagsbloggen landar i staten Delaware, USA. De har inte en Poet Laureate, utan två. Åtminstone under innevarande period. De har nämligen utnämnt enäggstvillingarna och Spoken Word-poeterna, The Twin Poets (aka Nnamdi O. Chukwuocha och Albert Mills), till ett gemensamt Laureate-uppdrag. 

The Twin Poets
Nnamdi O. Chukwuocha och Albert Mills

***

  De två bröderna har under drygt femton år jobbat med ungdomar i tuffa områden, genom olika skrivprojekt. De har dessutom uppträtt med Spoken Word och hiphop-musik. Här får ni ett exempel på deras utsökta synkronisering.

**

  Jag har läst deras bok Our work, our words från 2008. Jag tycker dessvärre att man inte får samma känsla för texterna i skrift, som man får när de framförs från scenen. 
  Jag har trots det valt ut ett utdrag och en dikt. Den senare är tillägnad Nnamdis dotter.

***

rhythm (extract), by Nnamdi
(from Our work, our words. Wilmington, DE : Art for Life - Delaware & A NU Direction , 2016.)

me and this little kid
our heads nod to the same rhythm
but as he gets lost in the meaningless lyrics
in the rhythm i find wisdom
the rhythm of basketballs bouncing off the pavement

wraps me in the rhythm of waves which once carried slave ships
the non stop rhythm of slave auction blocks
the cotton pickin' rhythm
the sun up to sun down rhythm
of never ending days
the rhythm of freedom which guides a runaway slave
the pounding rhythm of his heart
becomes the rhythm of the drum
the rhythm of the sun
rhythm
(...)

***

  Jag kommer förmodligen uppmärksamma svenska och engelskspråkiga rappare under nästa år. Ni kan ju se texterna från the Twin Poets som ett första led i den programpunkten.

the artist formally known as: $$$, by Nnamdi
(from Our work, our words. Wilmington, DE : Art for Life - Delaware & A NU Direction , 2016.)

(for my daughter Thea)

when it comes to my daughter
my heart beats a strange rhythm when I hear her say
dad ... dadd ... Daddd ... Dad Can I Have?
sometimes in a frantic rush
she goes beyond rhyme or reason with ease
and belts out the blues
please, Please, PLEASE
she sings her solo
with one hand outstretched
five fingers wanting to hold cash
but for now hold five point harmony
notes both high and low
father still says NO!
reminiscent of a hip hop dj
she transforms her cadence to the given situation
she greets her temporary defeat
with a song so sweet
she switches her pitch
and goes whole heartedly into her chorus
inviting me into a duet as she explains
dad there really is no cost to you cause
if you pay for it now, I promise I will pay you back
but she never says exactly when that transaction will occur
like I should just believe her
but much to her dismay
I must ask questions that a father must ask
does that mean I should add this fifty dollars to the last fifty or subtract?
because I don't ever remember getting that back
but history has never been her favorite subject
so she will never remember that
all of a sudden
daughter smiles
and
father gives in again ...