Ögonblicket bryter förtrollningen

  Det är svårt med utmärkelser. Hur väljer man en bok framför en annan? År 2007 debuterade Sofia Rapp Johansson med ”Silverfisken” och Åsa Linderborg med "Mig äger ingen". Men Borås Tidnings debutantpris för det året tilldelades Viktor Johansson för diktsamlingen "Kapslar". År 2014 fanns det tre starka poesiböcker ("Vitsvit", "Tilltar" och "Violencia") bland de nominerade debutanterna, men priset gick till Anna Fock och hennes roman "Absolut noll". Outgrundliga är vägarna liksom valen vi gör. Detsamma kan faktiskt sägas om ovan nämnda prisvinnare, "Kapslar" av Viktor Johansson. Han är veckans åttiotalist.

***

  VIKTOR JOHANSSON [f. 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås Tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. 2014 långfilmsdebuterade han med Under Gottsunda. Källa: Förlagsbeskrivning hos Modernista

Off the Greenland Coast under the Midnight Sun
by William Bradford, 1873
New Britain Museum of American Art

(Ur Kapslar, av Viktor Johansson. Stockholm : Modernista, 2007.)

Om årstiderna växlar blickar ska tjälen klättra
ur fingrarna och ner i jorden, vi ska inte behöva
gräva efter värmen mer. Snöflingorna
ska falla i elektriska urladdningar ur skyn,
bränna på tungan som batterier,
en himmelsk försmak.
Om det är kallt
ska isen komma klar som ett förstoringsglas under solen.

***

  Bokens titel syftar (tror jag) på ett slags tidskapslar som författaren skapat kring olika symbol-ord. Ovanstående dikt hör samman med förlåtelsen.
  Så långt upplever jag andemeningen i konceptet som ett groende frö där utväxten tillåts dra åt lite olika håll. 
  De mindre tilltalande diktexemplen lider av att de originella liknelserna liksom staplas på varann. Det blir lite kaka på kaka, men vem vill kakan smaka.

  Nåväl, jag har hittat ytterligare ett par intressanta dikter i boken. Nästa exempel [till symbol-ordet kärleken] tycker jag mycket om.

*

(Ur Kapslar, av Viktor Johansson. Stockholm : Modernista, 2007.)

Det är ingen dag i veckan, årstiden
vingklippt eller plockad på fjädrar,
pennorna doppas i journalerna.

Jag brantar ner för att spegla mig i stenbrottet,
åkalla en isbrytare för att umgås med mig själv igen,
tömma rösten tills bröstet blir ett öppet fönster,
hoppas att ekot ska återvända i ett uttömmande svar.
Min egen blick riktad mot mig genom förstenat skräp,
lager på lager av utbränd tid, djurskeletten frusna
i simtag genom urberget. Inga lungor,
inga hjärtan kan någonsin bli till sten.
Ett vingslag ska komma då fågeln slår sig ur klockan
med pennorna riktade in mot nakna huden.

***

  Efter debutboken har Viktor Johansson hunnit med ytterligare fem böcker:

2007 – Kapslar (lyrik)
2008 – Eterneller (roman)
2010 – Game Over (lyrik)
2011 – Wrestlarna (roman)
2013 – Den mörka sporten (roman)
2015 – Bonsaikatt (roman)
(Källa: Wikipedia)

  Mitt tredje diktval hör ihop med bokens avslutande kapsel där tiden är själva symbol-ordet. Den passar väl in i bloggens nya motto, "att sträva efter tidlösheten".

(Ur Kapslar, av Viktor Johansson. Stockholm : Modernista, 2007.)

Blixtar drar fram under ytan, laddar ur ögonkasten,
du måste fotografera allting för att bevisa det.
Påstår att vi är födda med engångsögon,
kastar din kropp efter dig som tömda förpackningar, glasspapper.
Någon vågar blunda, jag ser inte vem,
det är jag. Fotografierna kommer vissna under ögonen,
blicken förstör alla avbildningar av sig själv, en brand
kall och tålmodig, träden är snabbare än ljuset fastnar,
står med hundra års försprång.
Det är en felräkning att vi är mätbara,
kamerablixtarna förlöser fotosyntesen,
efter varje kort har trädet vuxit ur ramen.

Om vi blundar, vad kan vi fånga ändå,
ligger på stranden i timmar mörka ögonlock,
vartenda sandkorn silat genom timglaset till pärlor,
flyter mot varandra i en hastighet som inte går att räkna.

Värmlänningarna Berg och Lerin

  Tisdagarnas poesi kommer att ha en viss koppling till andra konstarter. Det blir konstnärer som skriver poesi, men det blir också konstböcker som inkluderar poesi. Jag börjar med två värmlänningar, Bengt Berg och Lars Lerin.

Kvällens författare Bengt Berg och Lars Lerin,
flankerade av Ewa Persson och David Liljemark.
Foto från föreningen Värmlandslitteratur.

***

  Bengt Berg är ingen ny bekantskap i bloggen. I april 2015 uppmärksammade jag hans samlingsvolym "Dikter genom 40 år" som utkom 2014. Året innan gav han ut en kombinerad resedagbok/fotobok med en del poesi insprängd. Det är den jag har tittat i, inför kvällens inlägg.

  Bengt Berg är född 15 juni 1946 i Torsby i norra Värmland. Efter studier vid olika svenska universitet har han levat som fri författare sedan mitten av 1970-talet. Berg har utgivit ett 30-tal  böcker, mest poesi och många i samarbete med olika bildkonstnärer.

  Under 1970- och 80-talen var han en av redaktörerna för tidskriften och förlaget Rallarros och sedan 1990 driver han Heidruns Bok- & Bildcafé, samt förlaget med samma namn. Källa: Heidruns förlag

  Boken "Värmland - Världen, tur & retur" består av dikter, texter och foton från olika resmål i världen och från hemtrakterna i norra Värmland. 

(Ur Värmland - världen, tur & retur : dikter, texter, foton. Torsby : Heidrun, 2013.)

Det snöar så fint

Foto: Wikimedia Commons

- dela glädjen med snöskyffeln,
den snart översnöade

                  Årets första dag
                  firas med två stekta ägg
                  över pyttipannan

                                   Det har snöat i natt
                                   Allt är en oskriven bok
                                   på 366 sidor

                  Allt blir som kalkvitt
                  Dagen liknar ett hönshus
                  utan varje doft

                                   Klockan är nu tolv
                                   Snön fortsätter att falla,
                                   tycks ha tid för det

Nu droppar det -
En, en till, tre, sex och tolv
Tur ingen räknar

***

  Kvällens andra bok, "Naturlära" av Lars Lerin (f. 1954), är ett praktverk. Den som älskar akvarellmålning får sitt lystmäte tillfredsställt. Boken innehåller en stor mängd av Lars Lerins målningar. De är fantastiska! Jag kan förstå varför han räknas som Nordens främsta på det området. Boken tilldelades Augustpriset för årets svenska fackbok 2014.

  De uppslukande och stämningsfulla målningarna fördjupas av Lars Lerins egna tonsäkra texter: dagboksanteckningar, nedkastade funderingar och naturbetraktelser. De kompletteras med citat ur kända och okända verk av författare som August Strindberg, Werner Aspenström, Eva-Stina Byggmästar och Harry Martinson, som har det gemensamt att de i sina texter liksom Lerin själv utgår från naturen som inspiration och ämne. Källa: Förlagsbeskrivning

  Ni känner till min förkärlek för fåglar. Jag har valt ut två texter från boken som båda innehåller fågelscener. De är två av Lars Lerins egna texter.

*

(Ur Naturlära : limes norrlandicus. Stockholm : Bonnier, 2014.)

Konstnär: Lars Lerin

Plötsligt märker jag att allt är naket, avklätt. (Vissa tider går jag liksom i blindo.) Himlen har sjunkit ytterligare en tum och hänger som en akvarellkrypning över Munkforshöjden, helgrå.
Regndropp från kvistar, fattiga pip. Inte en rörelse på vattnet, knapp något liv alls.
Dagg i gräset, aning av förruttnelse i luften. Tistlarna har blommat ut, hallon och smultron för länge sedan bortmöglade.
Rödhaken har flyttat och talgoxen knackar på mitt fönster. I gryningen reste svanarna i en perfekt plog. Någon av dem tog beslutet att bryta upp.
Jag saknar sommaren i år. Det var väldigt lyckat att sällskapa med sländor och småfisk, en frihet att slippa klä sig så ordentligt.

**

  Nästa onsdag den 13:e januari inleds en programserie i Sveriges Television om sex avsnitt, i vilka Lars Lerin ska finna nya vänner. Han är en god observatör av moder natur. Vi får se hur det går när han träffar på en annan urkraft, Mikael Persbrandt.

Lars Lerin
Foto: Wikimedia Commons

(Ur Naturlära : limes norrlandicus. Stockholm : Bonnier, 2014.)

en fågel reser förbi och bort
med tunga vingslag

september står i grinden

under vinbärsbusken vänder
en snöskata på ett löv
och sniglarna lämnar
snoriga spår på trappan

kalla hus om kvällarna

A loud roar from my new year

  Första veckan av 2016 och det första fullskaliga blogginlägget. Det blir barnpoesi från boken "Classic poems to read aloud", utgiven 1995 av Kingfisher. Urvalet är gjort av den högt prisade James Berry (f. 1924), som 1990 erhöll den brittiska imperieordern.

  Boken innehåller texter från tidernas begynnelse till samtidens 1900-tal. Dock tycker jag att majoriteten av dikterna vänder sig till en vuxen publik, trots att den är klassificerad som ungdomslitteratur.

  Mitt första diktval är av modernt snitt, skrivet av den etablerade poeten Brian Patten, som liksom James Berry brukar vara delaktig i tillkomsten av antologier. Brian Patten har gett ut böcker för såväl barn som vuxna.

The Lion and The Echo, by Brian Patten (f. 1946)
(From Gargling with jelly : a collection of poems. Viking Kestrel, 1985.)

The King of the Beasts, deep in the wood,
Roared as loudly as it could.
Right away the echo came back
And the lion thought itself under attack.

"What voice is it that roars like mine?"
The echo replied "Mine, mine."

"Who might you be?" asked the furious lion,
"I'm king of this jungle, this jungle is mine."
And the echo came back a second time,
"This jungle is mine, is mine, is mine."

The lion swore revenge if only it could
Discover the intruder in the wood.
It roared "Coward! Come out and show yourself!"
But the fearless echo replied simply "... elf."

"Come out," roared the lion, "Enough deceit,
Do you fear for your own defeat?"
But all the echo did was repeat
"Defeat...defeat..."

Frightened by every conceivable sound,
The exhausted lion sank to the ground.
A bird in a tree looked down and it said,
"Dear lion, I'm afraid that what you hear
Is simply the voice of your lion-sized fear."

***

  Nästa bidrag är skrivet av en välkänd författare. 

  George Gordon Byron, känd som Lord Byron (6:e baron Byron), född 22 januari 1788 i London, död 19 april 1824 i Missolonghi, Grekland, var en brittisk poet, känd för sin episka satir i ottave rime om Don Juan. Lord Byron räknas som en av de främsta poeterna under den engelska romantiken. Källa: Wikipedia

She walks in beauty, by Lord Byron

She walks in beauty, like the night
   Of cloudless climes and starry skies;
And all that’s best of dark and bright
   Meet in her aspect and her eyes;
Thus mellowed to that tender light
   Which heaven to gaudy day denies.

One shade the more, one ray the less,
   Had half impaired the nameless grace
Which waves in every raven tress,
   Or softly lightens o’er her face;
Where thoughts serenely sweet express,
   How pure, how dear their dwelling-place.

And on that cheek, and o’er that brow,
   So soft, so calm, yet eloquent,
The smiles that win, the tints that glow,
   But tell of days in goodness spent,
A mind at peace with all below,
   A heart whose love is innocent!

***

  Det tredje bidraget är skrivet av den relativt okände Ronald Charles Scriven, ofta krediterad som R.C. Scriven (1907-1985) var en brittisk poet and pjäsförfattare vars favoritmedium var radiodramatik. När man läser hans biografi kan det vara värt att tänka efter hur bra man har det.
  Vid 8 års ålder förlorade han nästan all hörsel på grund av öroninflammation. Vid elva års ålder dog båda hans föräldrar i sviterna av influensaepidemi. I fyrtioårsåldern drabbades han av glaukom, men sökte inte hjälp i tid, vilket medförde att han blev totalt blind.

Cricketer, by R.C. Scriven
(from Classic poems to read aloud. Kingfisher, 1995.)

Light
as the flight
of a bird on the wing
my feet skim the grass
and my heart seems to sing:
"How green is the wicket.
It's cricket.
It's spring."

Maybe the swallow
high in the air
know what I feel
when I bowl fast and follow
the ball's twist and bounce.
Maybe the cat
knows what I feel like, holding my bat
and ready to pounce.
Maybe the tree
so supple and yielding
to the wind's sway
the swinging back, gay,
might know the way
I feel when I'm fielding.
Oh, the bird, the cat and the tree:
they're cricket, they're me.

De har nått bloggtoppen 2015

 Jag har tyvärr haft en fruktansvärd huvudvärk under hela dagen så jag redovisar de två sista utmärkelserna i diplomformat. Det gäller alltså Årets Översättare och Årets Barnpoesi.

Niclas Nilsson får diplomet,
rosetten och en diktsamling på engelska.

***

  Priset för årets barnpoesi, "Hellsings gurka", går till Grethe Rottböll för hennes tre böcker om de tio vilda hästarna. Den senaste med titeln "Tio vilda hästar till toppen".

Grethe Rottböll får diplomet och en barnbok,
samt en gurkväxt med godistillbehör (om hon så önskar).

Den röda och den vita rosetten

  I kvällens åttaminutersfilm presenteras vinnarna av kategorierna Årets Dikt och Årets Rim.

Blå rosetten tilldelas ...

  År 2014 tilldelades följande rader utnämningen "Årets Metafor".

Fog, by Carl Sandburg
(Ur diktsamlingen "Chicago Poems", 1916)

The fog comes
on little cat feet.

It sits looking
over harbor and city
on silent haunches
and then moves on.

**

  I filmen nedan berättar jag vilka rader som erhåller utmärkelsen den blå rosetten för "Årets Metafor 2015". Efter mitt filmklipp kan ni se "The London Story", av och med Årets Poet 2015.

***

The London Story

And the winner is ...

  Idag blir det två korta inlägg. I nedanstående film presenteras Årets Poet för 2015. Om en timme lägger jag upp en film med vinnaren av kategorin "Årets Metafor 2015". God fortsättning alla trogna läsare.