2. Det blir både allvar och trams i bloggens andra inlägg efter omstarten. Jag har läst två mycket starka diktböcker, "Välsigna dottern" av somalisk-brittiska Warsan Shire samt Katapultpristagaren Burcu Sahins bok "Broderier".
I bluesavsnittet blir det trams och snusk från skivan "Rough guide to Hokum Blues". Sen avslutar vi med ett nytt schackspel, ett hantverk inspirerat av fängelsefilmen "Nyckeln till frihet".
*****
Det som inte dödar dig
Av olika skäl dröjde det andra inlägget tills nu. Jag påminner er om mina upplevelser som jag beskrev i den förra texten - att ordet självbevarelsedrift känns starkt förknippat med dessa diktsamlingar. Då var det Jo Shapcotts avspända hållning till svåra ämnen och hennes introspektiva funderingar som höll döden stången. En sorts kyla inför den brännande faran.
Idag möter vi två andra strategier. Vi har Warsan Shire, den vilda Amasonen som tämjer vilka bestar som helst och så har vi Burcu Sahin som ritar sin egen karta utifrån dubbla syften - att hitta vägen framåt och för att komma vidare ur sorgen.
Warsan Shire är ingen ny bekantskap för mig. Jag har läst hennes chapbook "Teaching My Mother How to Give Birth" och sett och lyssnat till flera av hennes uppträdanden och videoklipp. "Välsigna dottern" (Aska Förlag, 2022) är hennes första fulla samling och den är översatt av Judith Kiros.
Boken låter dig inte få någon andhämtning. Det är en kamp från första till sista sidan - för flyktingen, för kvinnorna och för den så viktiga självkänslan. Samlingen är uppdelad efter fyra olika rubriker; där jag främst uppskattade det inledande avsnittet "Det som inte dödar dig" men också de avslutande dikterna under rubriken "Vittnesbörd".
Flyktingens resa och upplevelser i det främmande landet speglas oförglömligt i dikten "Assimilation".
...
Flyktingens hjärta utvecklar ofta
ett yttre lager. En assimilation.
En kokong kring organet. Kan man inte gro den extra huden
dör man inom de första sex månaderna i värdlandet.
Och två sidor längre fram är förtvivlans röst än starkare och självbevarelsedriften än tydligare när hon sammanfattar den oåterkalleliga förlusten av ett hem.
...
Jag vill hem, men mitt hem är hajens mun. Hem är en pistolmynning.
Ingen skulle lämna sitt hem om inte hemmet jagade dig mot stranden
(ur dikten "Hem")
**
Andra delen av boken fokuserar på modern - hennes historia och minnen, men också på alienationen mellan dem och deras upplevelser i det nya landet. Jag fastnade för den effektfulla dikten "Fotografier på Hooyo" (Hooyo betyder moder på somaliska) och dess avslutande rader:
...
Hooyo i sängen håller upp negativ
i ljuset, kisar mot oframkallade spöken,
de dödas namn kastade bakom henne som
salt, hennes atrofierade ungdom i lager,
...
I den sista delen präglas texterna av sorg och saknad men innehåller också rader av nyvunnen feministisk styrka, som i dikten "Välsigna Grace Jones".
...
vi välsignar dig, härskaren av himlande ögon.
Vi lägger våra bördor vid dina fötter,
försiktigt, för att inte tynga ner dig,
från dig lär vi oss
att sätta oss själva först.
**
Men det är inte Grace Jones som är den verkliga superhjälten. Hon heter Warsan Shire. Jag känner till få motsvarigheter när det gäller hennes livsresa. Nu står hennes namn sida vid sida med megastjärnan Beyoncé. Hon har besegrat kränkningar och alienation. Hon har handskats med förluster av släktingar och vänner. Ord har makt att förändra. Det vet Lejondrottningen. Om ni läser hennes diktsamling så förstår ni det också.
*****
Dagens andra diktsamling är betydligt stillsammare. Här ägnar sig poeten åt skira tankar och sömnad. Burcu Sahin, född 1993, mottog Katapultpriset för boken "Broderier" och arbetade vid det tillfället på Biskop-Arnös författarskola.
Boken "Broderier" beskrivs av förlaget så här: "Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv."
En favoritpassage på temat minnen:
färdvägar lapptäcke
sida vid sida
den asymmetriska kärleken
*
hon matar mig med johannesbröd
kullerstenar sandfärgad mark
lekplatsen utanför
(ur dikten "Nazar")
**
Migrationen leder till andra styrkeförhållanden och upptäckter för dem båda. Slutraderna i samma dikt:
hon vaknar i mig
nu förstår jag
jag följer inte henne
hon följer mig
**
Burcu Sahin formulerar så vackra fraser och väver samman dem till en historia som inte värjer för något. Här finns både sorg och konflikter. Trådarna leder hela tiden vidare, likt nycklar öppnar de upp kända och dolda rum. Det är ingen renodlad askungesaga vi bjuds på men lik väl växer texten till den skiraste klänning jag någonsin beskådat. Eller så kan vi helt enkelt beskriva boken som en karta över livets mödor och en riktning för navigering.
tårar kan inte bli en flod att flyta på
det som finns är en öppen hand
som aldrig slutar ge
*
trådar hänger
guldskimrande tyngda
berättelser i stygnen
...
mormor vänder tygstycket
det här är den obegripliga baksidan
*
jag skriver mig in i det sönderslitna stycket
*****
Sött eller sliskigt
Dagens blueslista är hämtad från skivan "Rough guide to Hokum Blues" (World Music Network, 2018). Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. I vissa artiklar används ordet hokum för texter med sexuella anspelningar. Men i ordboken förklaras det såsom nonsens eller trams. Oavsett så var skivan en stor besvikelse. Det var inte mycket som föll mig på läppen. Jag bjuder er en låt med Bessie Smith och en med Lucille Bogan. Två kvinnliga sångerskor som gärna ägnade sig åt lite "dirty lyrics". Det bästa arrangemanget hittar ni i spellistans avslutande spår, "Candy Man Blues" med Mississippi John Hurt.
Erotik eller snusk, döm själva av sista versen:
He sold some candy to sister Bad
The very next day she took all he had
If you try his candy, good friend of mine
You sure will want it for a long long time
His stick candy don't melt away
It just gets better, so the ladies say
