Par i päls och par i bollar

  Sportlovsveckan innefattar paråkning i barnböckernas värld. Det blir två boktips. I den ena gäller det att hitta två likadana djur och i den andra får vi följa det omaka paret Björn & Kanin.

***

  Britta Teckentrup är född i Tyskland, och är en välkänd och populär illustratör som skrivit flera uppskattade barnböcker. Efter att ha levt i England i sjutton år så är hon och hennes familj numera bosatt i Berlin.
  Tre av de böcker som hon både har illustrerat och skrivit texten till, finns utgivna på svenska: Hjulen på bussen; Vem sticker ut?; och Två coola katter och andra par. Den sistnämnda är dagens första boktips.

  Jag är riktigt förtjust i böcker som aktiverar barnens tankeverksamhet. I boken Två coola katter och andra par gäller det en klassisk övning - att hitta två likadana. Till varje uppslag finns det dessutom två verser som inkluderar rim.
  Jag måste säga att några av uppslagen är verkligt svåra att lösa. Jag ska testa mina barn i slutet av veckan.

Två coola katter och andra par / Britta Teckentrup
översättning: Sara Jonasson
Stockholm : Känguru, cop. 2016

I parken finns hundar
av alla de slag:
en fläckig, en fluffig,
en liten och svag.

Det leks och det viftas,
det ylas och skälls.
Kan du hitta två
som har samma sorts päls?

*

Ett gäng coola katter
smyger tass vid tass
som minitigrar på en jakt,
se upp, den klon är vass!

Men vilka coola katter
är delar av ett par,
med lika färg och halsband
och alla ränder kvar?

***

  Kvällens andra bok är inte ett dugg sämre, snarare ett huvud högre. Dock handlar det inte om någon barnpoesi men väl om vänskap av bästa sort.

Kanins dåliga vanor / text: Julian Gough
illustrationer: Jim Field ; översättning: Erika Schollin
Stockholm : Känguru, 2017

  Björn blir väckt för tidigt så vintern har fortfarande greppet om skogslandskapet. Någon har tagit hans proviant men han ledsnar inte över det utan sätter igång att bygga en snögubbe. Så småningom hamnar han i samspråk med Kanin som ger honom en lektion om tyngdlagen. Senare får man också veta varför kaniner äter sitt bajs. En lärorik bilderbok (tjock sådan!) med andra ord.
  Jag tycker mycket om Julian Goughs bok och längtar till nästa bok i serien, En högljudd gäst. Den kommer ut i handeln i april månad.

"Bara en idiot", sa Kanin tankfullt, "skulle rulla en snöboll UPPFÖR en kulle ..."
"Varför?" frågade Björn.
"Tyngdlagen"
"Vad är tyngdlagen?" sa Björn.
"Tyngdlagen", sa Kanin, och lät ganska märkvärdig, "är den mystiska kraften som drar allting till allting annat."
"Aha!" sa Björn och nickade.
"Som vänskap."
"Nej!" sa Kanin.
"Kärlek?" sa Björn.
"Nej!! Nej!!" sa Kanin.
"Öh ... Hunger?" sa Björn, som kände sig mystiskt dragen till tanken på frukost.
"Nej!!! Nej!!! Nej!!!" sa Kanin, och puttade till Björns snöboll så hårt han kunde. Den rullade nedför kullen, fortare och fortare, och växte under tiden, och gled över den frusna sjön tills isen sprack. Björns snöboll försvann ...

Med ett PLOPP

Romerna har språket som hemland

  För nästan exakt ett år sedan berättade jag vilken bok jag tyckte var bästa köpet vid bokrean 2016. Mitt val föll på den polsk-romska poeten Papusza och boken Jag är där vinden är och andra sånger, i översättning av Julian Birbrajer och Anders Bodegård.
  Idag när jag berättar om romani čhib, romernas språk, återkommer Papusza som romernas kulturbärare.

***

  Romska, romanès, romani, romani chib, čhib eller šib – det finns många sätt att skriva och uttala namnet på detta språk som i många olika dialekter talas av ca 40 000 romer i Sverige. Romska är ett språk utan egen nation. I de flesta länder där det talas är det ett minoritetsspråk. Romska är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.
  Åtminstone sedan 1500-talet har romer bott i Sverige och talat romska. Källa: Institutet för språk- och folkminnen

Romernas flagga

  Romerna har en egen nationaldag som firas världen över den 8 april. 1971 hölls den första romska världskongressen och där beslutade romerna om en egen flagga, en egen nationaldag samt en egen nationalsång. Nationalsången heter Gelem, gelem. Källa: romernashistoria.se

*

Skogssången, av Papusza (1908-1987)
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Översättning från polska av Anders Bodegård. Stockholm : Tranan, 2003.)

Å, mina skogar!
Mot inget i världen byter jag er,
ger jag bort er, inte mot guld,
inte mot ädelstenar,
fastän ädelstenar
blänker som elden
och bländar mänskorna.
Men mina berg av sten
och klippblocken vid bäcken
är ädlare och dyrare än ädelstenar,
för de ligger i blänket.
Och i min skog om nätterna
brinner brasan i månens sken
och lyser som ädelstenar
som mänskorna pryder fingrarna med.
Å, älskade skogar, er fläkt
och er lukt bringar hälsa!
Skogar, så många romska ungar ni har fostrat
liksom snåret har fostrat alla små buskar!
Vinden rör vid hjärtana som den rör vid löven
och ingenting gör själen rädd.
Barnen sjunger sin visa,
fast de är törstiga och hungrar.
De hoppar och dansar så vackert -
det lär de sig av skogen var dag.

***

  Romerna finns i Asien, Afrika, Australien, Nord- och Sydamerika. 15 miljoner romer lever i Europa vilket gör romerna till Europas största minoritet. Romerna kom till Europa genom Grekland på 1300–talet. 
  Romernas resa började i Indien under 900- eller 1000-talet. Orsaken till varför romerna lämnade Indien är okänd. Det kan ha varit svält, förföljelse eller religiösa motsättningar i samband med islams inträde i Indien. Romerna färdades längs Sidenvägen mot Egypten och Turkiet, genom Grekland och till sist Europa. År 1512 noteras romerna först i Sverige.

  1914–1954 stängde Sverige sin gräns helt för romer. Inga romer fick varken resa in eller resa ut från Sverige. Under 1939–1945 var romerna i Tyskland och andra europeiska länder utsatta för nazisternas förföljelse och uppemot 1500000–2000000 romer dödades under andra världskriget och i de olika koncentrationslägren i Europa.
  Idag lever flest romer i Rumänien, ca två miljoner romer,  tätt efterföljt av Bulgarien, Slovakien, Tjeckien och Ungern.
Källa: romernashistoria.se

  Den prisbelönta serbisk-romska poeten Rajko Đurić ledde fram till 1991 ett av de romska partierna i Serbien. Men den ökande nationalismen i landet fick hans vänner att känna oro över hans säkerhet. De rådde honom att lämna landet och det gjorde han. Han sökte politisk asyl i Tyskland 1991. Källa: Svarta rosor / Gunilla Lundgren. Tranan (2003).

Utan hus utan grav, av Rajko Đurić (f. 1947)
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Översättning från romani av Baki Hasan. Stockholm : Tranan, 2003.)

O-o-o
ve mig för alltid

o-o-o
min far
du utan grav
vi utan hus
förda omkring av vinden
föraktade av världen

Vart ska vi gå
Hur länge

o-o-o
kära mor
på vilken sten ska jag stå
varifrån ska jag ropa efter dig
Himlen är stängd för oss
Jorden ser ödslig ut
utan människornas själ

Vart ska vi gå
Hur länge

Någon närmar sig
någon avlägsnar sig
genom väglöst vara

--

Bi kheresko bi limoresko / Rajko Đurić
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Stockholm : Tranan, 2003.)

O-o-o
lele mange sajek

o-o-o
joj daje morejana
Tu bi limoresko
Amen bi kheresko
Te avas e balvalake po phurdipe
e themeske po khandipe

Kaj maj
Džikaj maj

o-o-o
joj daje guglijena
Pe savo barh te ačhav
Katar tut te akharav
Phanglo si amenge o del
E phuv sargo kaj čuči si
bi khanikasko

Kaj maj
Džikaj maj

Kon pašavol
kon duravol
Maškar e xasarde droma trajimaske

***

  Romerna är indelade i olika grupper. De fem romska grupperingar som erkänts i Sverige är:

Svenska romer (talar oftast Khelderash)
(har kommit in i Sverige runt 1800 – 1850 – talet från Rumänien via Ryssland)
Utomnordiska romer (talar oftast Lovari)
(har kommit in i Sverige från slutet av 1950 – talet från hela Europa)
Nyanlända romer (talar oftast Arli/gurbeti)
(har kommit in i Sverige i samband med kriget på Balkan 1990 – talet och fram)
Finska romer (talar oftast Kaale)
(har kommit in i Sverige under 1600 – 1700 – talet, och i samband med arbetskraftsinvandringen på 1960 – talet)
Resandefolket (ibland omnämnda som resande) (talar oftast Svensk romani)
(räknas till de första romerna i Sverige från 1500–talet)

  Romernas liv som kringresande var ett resultat av Sveriges många olika lagar för romer. En lag sa t.ex. att ”inga romer får stanna kvar mer än tre dagar i en kommun”. Källa: romernashistoria.se

  Exempel på inlånade ord från romani till svenska språket:

Haja - förstå. Sedan 1847; av romani haja med samma betydelse.
Jycke - hund. Sedan 1898; av romani jucklo, jycklo 'hund'.
Lattjo - som ger (tillfällig) förnöjelse el. lockar till munterhet. Sedan 1910; av romani laço 'god'.
Tjej - ung flicka. Sedan 1847; av romani tjej 'flicka'.
Vischan - landsbygden ⟨vard.; ngt nedsätt.⟩. Sedan 1911; till romani visj 'skog; bergsbygd'.

***

  Papusza, ”den romska poesins moder”, tystnade alltför tidigt, dog ensam, utstött ur den romska gemenskapen som straff för att hon låtit poeten Jerzy Ficowski översätta hennes dikter till polska. Därmed hade hon gjort sig skyldig till förräderi. Hon - ansåg man - åstadkom en bräsch i romernas försvarsverk mot en fientlig omvärld. 

  ”Förr höll vi vårt språk hemligt”, säger den unge tattarprinsen och svensk-romske rapparen Malik Faltin Fredriksson fyrtio år senare i antologins sista intervju, ty ”språket var vårt enda hem och tillflykt.” (Citat ur "Historien om folket som har språket som hemland", av Rita Tornborg. Svenska Dagbladet, 2003-11-06.)

Vincent van Gogh
The Caravans, Gypsy Camp near Arles

***

Jag vet att du vill tradra jänglo, av Malik Faltin Fredriksson
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Stockholm : Tranan, 2003.)

Jag vet att du vill tradra jänglo
för du nachtar tji o shunna
Du brukar penna so kej
att man får aldrig nånsin gå ner sej
Jag giar för dej min vän
som jag prinnjat sen längesen
Vill tji dicka diro mula
därför pennar jag detta till dej.

Jag vet att du vill tradra jänglo
för du nachtar tji o shunna
Du brukar penna so kej
att man får aldrig nånsin gå ner sej
Men en dinglarshavo kan fela
o det är var jag kera
Du lear för butt med savot
Du måste vända om
Vill tji dicka diro mula
därför pennar jag detta till dej.

ORDLISTA
tradra=åka
jänglo=ensam
nachtar=orkar
tji=inte
shunna=lyssna
penna=säga
giar=sjunger
prinnjat=känner
dicka=se
diro=dig
mula=dö
dinglarshavo=resandekille
kera=gjorde
lear=tar
butt=mycket
savot="sånt där", kan vara knark t.ex.

History of objects

  Idag tänker jag uppmärksamma ett annorlunda ekfras-projekt. Författarorganisationen "26" har funnits i femton år och de kämpar för det skrivna ordets betydelse och för en likvärdig möjlighet till kommunikation. Organisationen har fått sitt namn från det engelska språkets alfabet som innehåller 26 bokstäver. Organisationen har vid flera tillfällen samarbetat med museer och institutioner. Deras senaste projekt gällde London Foundling Museum, ett museum som berättar historien om London Foundling Hospital.

***

  I projektet "26 Pairs of Eyes" gav organisationen ett uppdrag åt tjugosex olika författare. De skulle skriva en sestude, d.v.s. en reflekterande studie om ett objekt och texten skulle innehålla exakt 62 ord. Författarna drog lott om vilket objekt de skulle skriva om.

  Jag har valt ut tre av dikterna som ingår i det utgivna häfte som avslutade projektet. Men först museets resumé/deklaration:
  "This is an exhibition that brings a fresh perspective to familiar objects, and places those lesser-known in the spotlight. From the pencil that belonged to Hospital Secretary John Brownlow, to George Frideric Handel’s Will. From a drainpipe to matron’s mallet. From a staircase to a Hogarth painting.
  The Foundling Hospital was founded in 1739 by philanthropist Thomas Coram to care for babies at risk of abandonment. It was the UK’s first children’s charity and first public art gallery, supported by the creative generosity of artist William Hogarth and composer Handel." Källa: foundlingmuseum.org.uk

**

  Det första objektet är en bålskål från 1700-talet med London Foundling Hospital i motivet. Fascinerande historier ligger bakom såväl objektets utseende som museets innehav av densamma. De kan ni läsa mer om här: http://26project.org.uk/26pairsofeyes/works/hester-thomas/

Who am I?, by Thomas Hester

Precious and rare,
Pale, porcelain skin.
Fair of face,
Rose, floral sprays.
Caught, a pleasure too many,
Twixt a haunt of hedonism
And a monument to mistakes.
At whose hands was I made and for whom?
Perhaps a high status gift,
A token of profound gratitude.
Broad and deep enough to bathe a newborn
Or toast her arrival.
To be beloved.
Enigma.

***

  Nästa objekt är porträttet av Mrs Caroline Collingwood, en kvinna vars historia visade sig vara lika okänd som bålskålen ovan. Det blev skribenten som skulle göra bakgrundshistorien komplett varse när han sökte information om henne. Han konstaterade att det fanns bättre dokumentation om flera av barnen som föddes på sjukhuset och som sedan fosterhemsplacerades än det fanns om Mrs Collingwood.

This is Caroline Collingwood's token, by Kate B Hall

She watches from her place
on the wall by the soft voiced clock,
a label names her,
tells when the portrait arrived,
notes family relationships;
all her other history is lost,
our guesses come to nothing.
Children, given new names,
their past hidden, replaced by a number,
looked for answers in the dust falling
through the sunshine,
secretly dreamed of being hers.

***

  Det avslutande objektet är faktiskt en trappa, Foundling Hospital Staircase from the Boy's wing of the Foundling Hospital. Det är också en fin symbolisk dikt.

Spirit of the staircase, by Heidi Williamson

My father was a carpenter,
my mother an oak
who had to break to leave me here.

Raised for service,
I warmed to the children's prints
against my grain.

They hid behind my balustrades,
rode my banister like a steed,
scuffed this lustre in my tread.

Can you hear them
in my highest branches?
Calling out everything
our mothers might have said.

White lines and washboards

  Ett nytt kapitel i moderskapet och för andra gången hämtas texterna från antologin Motherhood : poems about mothers. Först ut kanadensiska Anne Carson och därefter Ruth (x2).

***

Lines, by Anne Carson (f. 1950)
(From Motherhood : poems about mothers. Selected and edited by Carmela Ciuraru. New York : Knopf 2005.)

While talking to my mother I neaten things. Spines of books by the phone.
Paper clips
in a china dish. Fragments of eraser that dot the desk. She speaks
longingly
of death. I begin tilting all the paperclips in the other direction.

Out
the window snow is falling straight down in lines. To my mother,
love
of my life, I describe what I had for brunch. The lines are falling
faster
now. Fate has put little weights on the ends (to speed us up) I
want
to tell her—sign of God’s pity. She won’t keep me
(she is saying)
won’t run up my bill. Miracles slip past us. The
Paper clips
are immortally aligned. God’s pity! How long
will
it feel like burning, said the child trying to be
Kind.

***

Handbag, by Ruth Fainlight (f. 1931)
(From Motherhood : poems about mothers. Selected and edited by Carmela Ciuraru. New York : Knopf 2005.)

My mother's old leather handbag,
crowded with letters she carried
all through the war. The smell
of my mother's handbag: mints
and lipstick and Coty powder.
The look of those letters, softened
and worn at the edges, opened,
read, and refolded so often.
Letters from my father. Odour
of leather and powder, which ever
since then has meant womanliness,
and love, and anguish, and war.

***

In an iridescent time, by Ruth Stone (1915-2011)
(From Motherhood : poems about mothers. Selected and edited by Carmela Ciuraru. New York : Knopf 2005.)

My mother, when young, scrubbed laundry in a tub,
She and her sisters on an old brick walk
Under the apple trees, sweet rub-a-dub.
The bees came round their heads, the wrens made talk.
Four young ladies each with a rainbow board
Honed their knuckles, wrung their wrists to red,
Tossed back their braids and wiped their aprons wet.
The Jersey calf beyond the back fence roared;
And all the soft day, swarms about their pet
Buzzed at his big brown eyes and bullish head.
Four times they rinsed, they said. Some things they starched,
Then shook them from the baskets two by two,
And pinned the fluttering intimacies of life
Between the lilac bushes and the yew:
Brown gingham, pink, and skirts of Alice blue.

"The eagle flies on friday"

  Till fredagens blues poems har jag läst in mig på ordboken The language of the blues from Alcorub to Zuzu. Ur den har jag valt tre ord och kompletterat med tre låtar som innehåller dessa ord. Den första sången "Stormy Monday Blues" har en rätt torftig text så den får ni enbart lyssna till.

The language of the blues from Alcorub to Zuzu
by Debra DeSalvo
Jersey City : True Nature, 2006.

***

  Ordet eagle som förekommer i "Stormy Monday Blues" är ett slanguttryck för dollar. I låten sjungs det: "Yes the eagle flies on friday", vilket betyder att delar av veckolönen spenderas på fredagskvällen.




***

  Ordet gate, eller gatemouth ('gator-faced'), betyder jazzmusiker eller helt enkelt en hipp man.

You run your mouth i'll run my business, performed by Louis Jordan (1908-1975)
(Lyrics & Music: Lil Armstrong (1898-1971). Decca, 1940.)

You catch me beatin' up your chops?
I ought to turn you over to the cops, 
But dig this spiel I'm going to lay on you, gate, 
Don't cop your broom, park the body and wait.

You run your mouth and I'll run my business, brother, 
You run your mouth and I'll run my business, brother, 
You tell everybody I'm busted, 
You talk so much you got me disgusted.
But you run your mouth and I'll run my business, 
Brother.

You run your mouth and I'll run my business, brother, 
You run your mouth and I'll run my business, brother, 
You start in tellin' me you're my pal, 
And end up tellin' me how to handle my gal, 
You run your mouth and I'll run my business, brother.

You run your juicy mouth and I'll run my business, 
Brother, 
Just run your juicy mouth and I'll run my business, 
Brother, 
You always tellin' me what to do, 
Sayin', "I wouldn't do that if I was you!"
You run your mouth and I'll run my business, brother.

Just clap your liver lips and I'll run my business, 
Brother, 
Clap your liver lips and I'll run my business, brother, 
If I'd followed your advice on how to make dough, 
I'd been in the jailhouse long ago.
You run your mouth and I'll run my business, brother.

Do you dig me, Jack?

***

  Enligt Willie Dixon så avsåg han med ordet spoonful att beskriva hur lite det behövs för att något ska bli bra. Tyvärr har många människor tolkat in drogromantik och sexuella anspelningar i texten genom åren.

Spoonful, performed by Howlin' Wolf (1910-1976)
(Lyrics & Music: Willie Dixon (1915-1992). Chess Records, 1962.)

It could be a spoonful of diamond
It could be a spoonful of gold
Just a little spoon of your precious love
Satisfy my soul

[Chorus]
Men lies about little
Some of them cries about little
Some of them dies about littles
Everything fight about a spoonful
That spoon, That spoon, that

It could be a spoonful of coffee
Could be a spoonful of tea
But a little spoon of your precious love
Good enough for me

[Chorus]
Men lies about that
Some of them dies about that
Some of them cries about that
But everything fight about a spoonful
That spoon, that spoon, that ...

It could be a spoonful of water
Save you from the desert sand
But one spoon of lead from my 45
Save you from another man

[Chorus]
Men lies about that
Some of them cries about that
Some of them dies about that
Everybody fightin' about a spoonful
That spoon, that spoon, that ..

Adding creations

  Veckans Utblick kollar in ett bokomslag; lyssnar på Nicolai Dunger och läser en klassiker från 1967.

  Bloggen "BearBooks" brukar lista årets bästa bokomslag, en för svensk utgivning och en för amerikansk/brittisk. I den sistnämnda fastnade jag för diktsamlingen Anybody av Ari Banias och valde att köpa den. Nu har jag läst den.
  Det är en bok som kräver en hel del tålamod (och omläsningar) och koncentration. Dikterna förs ibland i cirkelresonemang och innehåller i flera fall en hårt vinklad cynism. Godbitar finns dock. Jag gillade den här ...

*

Being with you makes me think about, by Ari Banias
(From Anybody : poems. New York : W.W. Norton & Company, 2016.)

We is something like a cloud. How big, how thick,
its shape - ambiguous. We is moving across
a magnificent sky. We see the sky all around us but
also, we can look down at our own hands.
A cloud is a changing thing. Sometimes we are an animal
smiling, clawing at something
not there. Other times we spread out so thin we almost
don't exist. We are thickening just now. A sea of slow
knitting. And soon it will rain, and we
will be down in the grass again.
A blade of grass gets thirsty;
it's nice to think we could quench that.
It's something we might really be good at. But then
arms get in the way,
remind us we're separate. Lying side by side
and looking into another pair of eyes as if
there's a way to see into the dark
pupil's pit, some place "beyond."
Other times whose hands are whose,
our mouths together the permeable
entrance to the bright underworld chamber,
and a rush of remembering
all eyes are lit from behind, the wiring rigged back to the same
source, like putting together so many
small things you have a better, bigger thing.
Relative to what? It doesn't matter.
There's something to be said for individuality,
multiplied. The earth is breathing out through countless eyes
asking every possible ray of light to meet every possible rainstorm.
They do attract. And aloneness only keeps getting bigger.
One day we will tell all about it. At our own table.
There are things we cannot see. Most things. Most of all.

***

  I mellanakten blir det musik. Sångaren och låtskrivaren Nicolai Dunger rör sig ständigt mellan olika musikstilar och avverkar det ena projektet efter det andra. I november förra året framfördes hans tonsättningar av Lennart Hellsings debutdikter (Akvarium) vid Stockholms Internationella Poesifestival. En månad senare släpptes singeln "Moon child".
  Och den 12 mars släpper han en ny skiva under namnet "3 Cutting Principles". 
  Dessutom heter hans dotter Blues i mellannamn, bara det är värt en textrad i bloggen.



***

  Slutligen går det att läsa följande på Write Out Louds webbsajt angående en kommande dikttävling.
  "Legendary Liverpool poet Brian Patten will be judging the forthcoming Milestones poetry competition, run by Write Out Loud on behalf of the Milestone Society."

  Brian Patten gjorde sig ett namn på 1960-talet som en av Liverpool Poets, tillsammans med Adrian Henri och Roger McGough. Deras främsta mål var att göra poesi omedelbar och tillgänglig för sin publik, och deras gemensamma antologi, The Mersey Sound (1967), har krediterats som den mest betydande antologi av nittonhundratalet för dess framgång i att föra poesi till en ny publik, och är nu en del av Penguin Modern Classics. Källa: brianpatten.co.uk

A creature to tell the time by / Brian Patten
(From The Mersey sound. Harmondsworth : Penguin Books, 1967.)

I created for myself
a creature to tell the time by
         - & on the lawns of her tongue
flowers grew,
         sweet scented words fell
out her mouth,
her eyes and paws as well were comforting -
         & woken with her
         at dawn, with living birds
humming, alien
inside my head,
I noticed inside us both
the green love that grew there yesterday
         was dead.

Genetiken befruktar alfabetet

  För ovanlighetens skull så var det inga som helst problem att välja ord och dikter till bokstäverna X, Y och Z i alfabetet.

***

X som i X-kromosom - är en typ av kromosom finns i två exemplar hos honor men bara ett exemplar hos hanar. X-kromosomen är en könskromosom. Det är könskromosomerna som bestämmer om en befruktad äggcell ska utvecklas till en hane eller till en hona.

  Alla växter och djur har ett bestämt antal kromosomer i varje cell. Människan har 23 olika typer av kromosomer, och i varje cell finns två kromosomer av varje typ. Vi har alltså 46 kromosomer i varje cell. Man säger att de två kromosomerna som är av samma typ tillsammans bildar ett kromosompar. I äggceller och spermier (könsceller) finns det bara en kromosom av varje typ, alltså 23 kromosomer.
Historiskt har begreppet använts sedan 1925. Källa: NE

*

(En dagsvers av Alf Henrikson, 1905-1995.)

X-kromosomen käraste vän, 
är dubbel hos kvinnor men enkel hos män, 
vore ordningen omvänd i skapelsens plan, 
skulle kvinnor ha basröst och karlar sopran.

***

Y som i Ytteröra - auris externa, hos däggdjur inklusive människa öronmusslan och den yttre hörselgången. Ytterörat fångar upp och förstärker ljudet. Hos många däggdjur används ytteröronen också till visuell kommunikation; hos bl.a. hund avspeglar öronens ställning sinnesstämning och social ställning. Elefanternas stora öron fungerar även som värmeavgivande organ. Bl.a. valar och sirendjur saknar ytteröron.
Historiskt använt sedan 1851. Källa: NE

finsk trollformel, av Sjón
(Ur Stensamlarens sång ; översättning: John Swedenmark ; urval: Sjón och Johan Swedenmark. Malmö : Rámus, 2014.)

spjälgaller
av kött och blod
speldosor
av ben och brosk

och att ta steg efter steg och
steg efter steg
och att ta steg efter steg och
steg efter steg

genom den tredimensionella kánonsången

när de inspelade inälvorna
undviker ytterörat

den inre människan
lyssnar på sig själv
hör sina öron lyssna

på pipet från bukspottkörteln
på gråten från mjälten
på fräset från lungorna
på sången från njurarna
på dunket från kapillärerna
på viskningarna från levern
på knattret från nervsystemet
på mullret från tunntarmen

och så vidare
vida berömt
vidare

¤

för att inte tala om ballongdemonen
som kan blåsa upp organen ett efter ett
och släppa lös dem på torget med ett frust

***

Z som i Zygot - (av grekiska zygōtos ’sammanokad’, ’förenad’, av zygon ’ok’, eller 'parvis'), den cell som uppstår vid sammansmältningen av en honlig och en hanlig könscell, dvs. i samband med befruktningen, och som sedan utvecklas till en individ. Zygoten är ibland ett vilstadium.
Historiskt sedan 1878. Källa: NE

(Ur Händerna lägger ner kransen : svart exlibris, av Åsa Maria Kraft. Stockholm : Bonnier, 2001.)

...

Hur lönlöst jag givit honom föda
hans tunna genomskinlighet ville jag

fylla inifrån av mörkt jordiskt kött.
En blek sträng där - en blodström rinner.

Jag ville inte se honom så - död
men säger han med tunna stämman:

"Är inte min död, min? Kunde du inte
släppa den        släppa mig; mjukare"

Ja, rätten till en död - det förespråkar
sonen - rätten även för minsta zygot

som ångrat sig igen. Som valde fel: "Nej
jag är inget missfoster: En tidig död -

det vanligaste ödet - det är du
min kära mor som är den udda!" Jag ser

mig om bland magerhet, döda gestalter
hans ultraljudsspegel är sann. Jag ser:

(...)

Flip hip when Red Foot having fun

  Jag hade tänkt mig två böcker i kvällens barnboksinlägg, dels Kenn Nesbitts antologi One minute till bedtime och dels en bok om emigranter från centralamerika. Men dikterna i den sistnämnda var rätt andefattiga, illustrationerna av Alfonso Ruano var däremot av hög klass.
  Jag nöjer mig med tre dikter ur Nesbitts projekt.

***

  Den förre Children's Poet Laureate, Kenn Nesbitt, fick en idé om att barn skulle få en kort dikt om dagen uppläst vid läggdags som ett alternativ till "avbrutna" kapitelböcker. Han skickade ut en förfrågan till mängder av barnboksförfattare och uppdraget gick ut på att författa en nyskriven dikt på temat: "60-second poems to send you off to sleep". Över 130 poeter hörsammade honom. Bland dem min absoluta favoritförfattare.

*

Map of fun, by Naomi Shihab Nye
(From One minute till bedtime : 60-second poems to send you off to sleep. Selected by Kenn Nesbitt ; art by Christoph Niemann. New York ; Boston : Little, Brown and Company, 2016.)

Where did my feet walk today?
Did they step on a cloud, or into a sea?
Did a smooth wooden floor
welcome their beat?
They slid through the grass,
they stepped on a stone.
I dashed up the stairs.
My cat bit my toe.
I slid in the hall.
I splashed in a bath.
My fabulous feet felt it all.
Now they are curling under the sheet.
Tomorrow I will dance and run.
Skip and hop. Twirl and leap.
Feet always find the map of fun
and follow it.
But now, they rest,
they rest.

***

The big parade, by Dennis Lee
(From One minute till bedtime : 60-second poems to send you off to sleep. Selected by Kenn Nesbitt ; art by Christoph Niemann. New York ; Boston : Little, Brown and Company, 2016.)

A centipede sat
     By the side of the road.
Along came a turtle,
     Along came a toad.

The turtle was singing
     A rock 'n' roll song,
The toad did a flip
     As she boogied along -

And the centipede danced
     In a centipede way;
He wiggled his hips,
     And he cried, "Hip-hooray!"

***

Seagull beach party, by Sophie Masson
(From One minute till bedtime : 60-second poems to send you off to sleep. Selected by Kenn Nesbitt ; art by Christoph Niemann. New York ; Boston : Little, Brown and Company, 2016.)

Dressed in their smartest white and gray,
The seagulls are having a party today.
All of the regulars are gathering here,
They've come from far, and come from near.
There's trim little Lightfoot, and beady-eyed Stumpy,
Lazy old Beaky, and squawky-voiced Grumpy,
Red Foot, and White Cap, and
Blackfeather Wing,
Watching to see what the humans will bring.

For seagulls love parties but never cook, ever,
Not starters or mains or dessert, or whatever!
They know it will come when the humans are here,
The menu will vary, of course, but no fear,
There will be lots to grip, gobble and take,
Bread crumbs and fries and, who knows, even cake!
And what you must do is to keep wide-awake
And never but never give another a break.
The fastest will win, but also the meanest,
A seagull party is never the cleanest!

Kalevala, Kivi och finsk sisu

  Det finns omkring 240000 människor i Sverige med finska som modersmål.
  Finlandsinstitutet i Stockholm har en livlig och mångsidig programverksamhet. De strävar till konkreta möten mellan svenskt och finländskt kultur- och samhällsliv. De informerar om andra aktörers Finlandsrelaterade kultursatsningar i Sverige. De visar ny finsk film på över 50 orter i Sverige. Sverigefinnarna, som är en av landets officiella nationella minoriteter, erbjuds bland annat barn- och vuxenteater på finska. Källa: Finlandsinstitutet

  Sverigefinnarna har också en egen dag som infaller den 24 februari och som firades för första gången 2011. Sedan 2014 har man också en egen officiell flagga.

***

  Kalevala är Finlands nationalepos, sammanställt av Elias Lönnrot på grundval av finska forndikter. Den finska nationalkänslan har haft sin bördigaste jordmån i Kalevala, som har inspirerat en mängd författare, t.ex. Kivi, Leino och Haavikko, tonsättare som Kajanus, Merikanto och Sibelius, konstnärer från R.W. Ekman över Gallen-Kallela till Aaltonen. (Citat ur Nationalencyklopedin)

*

  I den avslutande femtionde sången får Kalevala en nästan biblisk betydelse genom Marjattas jungfrufödsel. Graviditeten blir till genom ett lingonbär.

Konstnär: Martta Wendelin

(Utdrag ur Kalevala : finsk folkdikt / sammanställd av Elias Lönnrot ; översättning: Lars Huldén och Mats Huldén. Stockholm : Atlantis, 1999.)

[Femtionde sången]

Marjatta, den vackra unga,
    gick i vall, och lång blev tiden.
Det är svårt att vara vallhjon,
    allra värst för flickebarnen:
ormar ringlar genom gräset,
    ödlor kilar hastigt undan.

Ingen orm såg hon i gräset,
    ingen ödla såg hon kila.
Men ett rop kom från en backe,
    från ett bär, ett litet lingon:
"Kom, min flicka, kom och ta mig,
    kom och plocka mig, du rödkind,
tennbröst, repa mig från riset,
    gör det, du med koppargördeln,
innan snigeln äter opp mig,
    svarta maskar mumsar på mig!
Hundra har gått här och tittat,
    tusen satt sig här på tuvan,
hundra flickor, tusen kvinnor,
    barnen fler än man kan räkna.
Ingen enda bryr sig om mig,
    plockar mig, beklagansvärda!"

Marjatta, den vackra unga,
    styrde stegen bort till backen
för att ta en titt på bäret,
    plocka lingonet, det röda,
ta det i sin näpna nypa,
    mellan sina söta fingrar.

Där i backen fann hon bäret,
    lingonet som stod på sandmon,
det såg ut som bären brukar,
    som ett lingon brukar göra,
utom att det satt högt uppe,
    dock för lågt att klättras upp till.

Hon tog en käpp som låg där
    och fick lingonet att falla.
Men då började det rulla,
    först på hennes fina kängor,
och från skorna for det uppåt
    till de jungfruliga knäna,
från de jungfruliga knäna
    till den granna klänningsfållen.

Nästa steg var bältesspännet,
    så från spännet upp till bröstet,
och från bröstet upp till hakan,
    och från hakan upp till munnen,
först till läpparna, men sedan
    in i munnen, upp på tungan,
över tungan ner i strupen,
    därifrån rätt ner i magen.

(...)

***

  Den 10 oktober firas Finlands nationalförfattare Aleksis Kivis dag och den finska litteraturens dag. Aleksis Kivi lade grunden för den finskspråkiga litteraturen som lyriker, dramatiker och romanförfattare. Han är mest känd för sitt verk Sju bröder från 1870. Verket utkom på svenska år 1919. Källa: NE

**

Ängen (utdrag), av Aleksis Kivi (1834-1872)
(Ur Ljunglandet och andra dikter / Aleksis Kivi ; i tolkning av Thomas Warburton. Stockholm : Atlantis, 1995.)

Ängen i skogen, lutande norrut,
    är omringad av granar,
höga granar i dyster kåpa,
    ovan dem örnar glida;
    mitt på den en kulle står
    grönskande och utan snår,
och fridfull sluttar ängen sakta undan
    ned emot lågbjörksmyren.

Står du på ängens härliga kulle,
    se då vidare norrut:
där lyser brännan, en smultronbacke
    tvärs över gråa myren.
    Är det hemmakullen där,
    barndomsglädjens höga land,
då hjärtat i mitt bröst så sällsamt väckes
    ansatt av ljuvliga minnen?

En gång var det en mulen söndag
    mitt i hetaste juli,
högtidlig var granarnas uppsyn
    under de skriande örnar;
    vinden hade mojnat ned,
    molnen flöto sakta med,
likt mörkgrå berg, av grantopparna burna;
    skymmande fägring rådde.

Även om barndomens milda vimpel
    fläktade än min panna,
dansade jag med ungdomar samman
    på den grönskande kullen;
    ynglingar där dansade,
    glada ungmör dansade;
och av de muntra ropen genljöd skogen,
    genljöd den mörka skogen.

(...)

***

  Från finskan har det svenska språket berikats med ett hundratal ord, bland annat dessa:
  Hyvens - bussig och kamratlig i umgänget. HIST.: sedan 1897; av fi. hyvin 'väl, bra', till hyvää 'god'.
  Pojke - HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. poika; av fi. poika.
  Rappakalja - nonsens. HIST.: sedan 1866; av fi. rapakalja 'osilat spisöl', till rapa 'smuts' och kalja 'svagdricka'.
  Sisu - seg uthållighet och kampvilja. HIST.: sedan 1922; av fi. sisu 'det inre; lynne; kampvilja; ilska'. Källa: NE

Vår sång, av Kaarlo Kramsu (1855-1895)
(Ur Skapa den sol som inte finns : hundra år av finsk lyrik / i tolkning av Torsten Pettersson. Skellefteå : Artos & Norma, 2012.)

Mitt Finland, varför klagar du att sångens harpa
inte klingar ljuvt på dina ängar,
att dina sångare har svaga röster
och inga krafter kvar i sina strängar?

När den som föddes fri är lagd i bojor
så att hans handlingskraft och mod förtvinar,
då blir hans sång en stilla sorgelåt:
den stora sångens strida floder sinar.

Men om du, Finland, en gång för din frihet
frejdigt och friskt tar upp din hårda dust
och bryter bojorna som lömskt omsluter
din kraft, din lycka och din arbetslust,

då blir också vår kvävda röst befriad
och dämmaren på harpan undanröjd:
som när en fågel flyger ur sin bur
kan sången stiga stark mot himlens höjd.