The kizomba way

  I näst sista avsnittet med danssteg låter jag bli sånglyriken. I original är dansen kizomba väldigt sensuell. Men i modern musikvideo-tappning förvandlas den ibland till ren rumpfixering.

***

  Jag föredrar när kizomban dansas likt Yami & St'Effy gör. De visar upp kizombans vändningar och fokuserar mer på benrörelser än tjejens bakdel.

***

  Kizomba är en dans- och musikgenre från Angola. Musiken sjungs i allmänhet på portugisiska. Dansen är känd för att vara mycket smidig, långsam och sensuell.

  Kizombans ursprung debatteras ibland, men den har delvis utvecklats i Angola under slutet av 1980- och början av 1990-talet. Kizomba är namnet som slagit igenom, och ordet kommer ifrån språket kimbundu i Angola, som betyder "fest". Musiken är en fusion av semba (föregångaren till samba) med merengue, en musikstil från de franska karibiska öarna. Kizomba dansas också i andra portugisisktalande afrikanska länder samt i Europa och växer snabbt. Källa: Wikipedia

  Dags att släppa ut kizomban ur Spotify's katakomber.

"Deras vaggvisa är en stilla gråt"

  Utblicken är fylld av tårar. Jag har nyss sett Aktuellts rapportering från Aleppo. Dårarna fortsätter bomba. Musikgruppen Pombo ger sin syn på flyktingarnas situation i låten "Lampedusa". Därefter blir det besök på Goethe-institutet och avslutningsvis några ord från en nyzeeländsk kometpoet.

Photo credit: Jonathan Hyams/Save the Children

***

  "Stockholmsbaserade jazzpopbandet Pombo har sedan starten för sju år sedan stått upp för allas lika rättigheter. De har inte varit rädda för att ventilera samtidens orättvisor. ”Om bomben föll” från 2014 är ett talande exempel (finns med på skivan Faller du så faller jag).
---
  Tidigare i år släppte Pombo sanningssägande singeln ”Lampedusa” och det är en av de starkaste låtarna som [någonsin] spelats in med flyktingkrisen som bakgrund. Texten sätter fingret på vår tids ignorans och ljudbilden vibrerar av frustration och hopplöshet. Marie Hanssen Sjåvik sjunger med smärta om ett hav fyllt av tårar och Anna Högbergs saxofon river upp sår som vägrar att läka."
(Citat ur: Pombo väljer sida genom sanningsägande singeln ”Lampedusa”, av Daniel Andersson. 
Publicerad på sajten hymn.se 2016-09-23.)


Lampedusa, framförd av Pombo
(Text: Felicia Nielsen. Album: Blåmärken. Queensdie, 2016.)



***

  Goethe-Institutet i Stockholm har ofta intressanta kulturaktiviteter på gång. I måndags kunde man lyssna till den tysk-irakiska författaren Abbas Khiders samtal med författaren Lotta Lundberg om sin roman Presidentens apelsiner, livet i en diktatur och om hur det är att skriva på ett annat språk.
  Boken berättar historien om den unge irakiern Mahdi som kastas i fängelse samma dag han ska ta studenten. Det blir början på en tvåårig mardröm i Saddams fängelsehålor. Jag har nyss börjat läsa boken. Hittills tycker jag översättningen är en aning "livlös".
  Abbas Khider har hittills skrivit fyra romaner som han har fått mycket uppmärksamhet för i Tyskland. 2013 fick han Nelly Sachs-priset.

*

  Goethe-Institutet uppmärksammar även att det är hundra år sedan Peter Weiss föddes. Han emigrerade till Sverige med sin familj i slutet av 1930-talet på flykt från Nazityskland.
  Under hösten anordnar institutet olika evenemang som återknyter till centrala teman i hans verk som exil, motstånd och förhållandet mellan estetik och politik.

  I höst spelas Peter Weiss pjäs "Rannsakningen" på Orionteatern i Stockholm, 50 år efter Sverigepremiären på Dramaten 1966, i regi av hans dotter Nadja Weiss.

  Som om detta inte var nog. Den 21 augusti invigdes Peter Weiss plats, så heter numera den öppna platsen i korsningen Drottninggatan-Adolf Fredriks kyrkogata. Allt skedde i samband med Världens längsta bokbord.

  Peter Weiss (1916-1982) inledde sitt författarskap med flera korta, experimentellt inriktade berättelser, svåra att kategoribestämma. I "Från ö till ö" (1947) och "De besegrade" (1948) är sökandet efter en konstnärlig identitet det centrala temat. Den förstnämnda boken innehåller prosalyriska stycken som försöker gestalta rörelsen mellan inre exil och yttre försök till anpassning, med bilder från svensk skärgård. I "De besegrade" reser Weiss till Tyskland och gör reportage om sina hemstäder Berlin och Bremen som efter kriget ligger i ruiner. Källa: Alex författarlexikon

Bremen under Andra världskriget

  Likheterna med dagens Aleppo gör mig rasande, att mänskligheten aldrig lär sig.

  (Ur De besegrade, av Peter Weiss. Stockholm : Bonnier, 1948.)

”Men de är omed­vetna om sitt neder­lag, ty hela deras liv är neder­lag. Deras hemjord är damm och gyttja. Deras vagg­visa är en stilla gråt. Deras far är vål­det. Deras mor är skräc­ken. Deras min­nen är ihopstör­tade käl­lare där de läm­nat kvar armar, ben och styc­ken av sina sjä­lar. Deras fri­het är en ruingata.”

***

  Nya Zeelands senaste poet-löfte, Hera Lindsay Bird, intervjuades den 6 september i The Guardian. Hon har på kort tid gjort sig ett namn i hemlandet för sina provocerande alster, och antalet Twitterföljare som hon har kan mätas i tusental. Hennes debutbok (självbetitlad, bara en sån sak!!) blev en bestseller och sålde slut på två månader. 

  Allt kan väl inte bero på vulgära dikttitlar som "Keats is dead so fuck me from behind". Jag får nog anledning att återkomma till hennes diktsamling. Nu nöjer jag mig med ett kort citat, ur boken, som jag gillar. 

(From Hera Lindsay Bird, by Hera Lindsay Bird. Wellington : Victoria University Press, 2016.)

‘It’s a bad crime to say poetry in poetry

It’s a bad, adorable crime

Like robbing a bank with a mini-hairdryer’

Du kom från ingenmansland

  Kvällens antologi är kanske inte den bästa ur En bok för allas utgivning men den är definitivt en av de mer efterfrågade. Även på skolbibliotek får vi emellanåt frågor om dikter för speciella högtider. Då tar jag fram Den svenska högtidsboken. Den innehåller många fina pärlor.

***

  Det är inte konstigt att den håller hög kvalitet när man tittar på vilka som ingick i redaktionen och vilka ytterligare personer som deltog i urvalsprocessen.
  Redaktionen bestod av Göran Palm, Marie Lundquist och Carl-Johan Kleberg. I den bistående kommittén ingick bland flera: Hans Alfredson, Bengt af Klintberg, Suzanne Osten, Arne Ruth, Bo Strömstedt och Gösta Åberg.

  Boken är uppdelad i flera mindre avdelningar. Det går att hitta dikter för namngivningsfesten, bröllopet, skilsmässan, minnesstunden, Alla hjärtans dag, Valborgsmässoafton, Mors dag, Midsommarafton, FN-dagen, Alla helgons dag, julhelgen, m.fl.

  Jag har valt ut tre dikter, en för namngivningen och två för begravningen / minnesstunden, som jag tycker mycket om.

*

Ord till Johanna, av Margareta Ekström
(Ur Den svenska högtidsboken / redaktion: Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg. Stockholm : En bok för alla ; 2000. Originaldikt från Ord till Johanna, FIB:s lyrikklubb, 1973.)

Du tar på min hand
sakta
eftersinnande
som bara en mor eller en älskare.

Du är mitt barn i världen
en förlängning av det jag inte
känner
in i det jag inte vet.

Som evighetskikare
hopskjutna i varandra
vilar kvinnoödena:
färdiga att skåda det osedda,
blinda bakåt mot det ofödda.

När du sköts ut ur mig
som en oljad fisk
ropade jag av skratt och häpnad.
Sen dess har du aldrig upphört
att förvåna mig.

Du drillade som en trast
medan jag ännu blodig
skämtade med barnmorskan.

Du höll mitt finger
i ett stadigt grepp.
Jag kände mig trygg:
Du skulle nog ta hand om oss!

Och när jag vaknar dyster
bjuder du på fantasiglass
och solkatter.

Därför skriver jag allt det här till
dig
och för att minnas
att en gång var jag en port för dig,
och vi möttes
trötta och nedblodade
vid gränsstationen
Du kom från ingenmansland
Jag kom från inga barns land.
Sen gick vi bort
tillsammans.

(Johanna är så klart Margaretas och Pär Wästbergs dotter. Johanna Ekström, f. 1970, är poet och bildkonstnär. Hon har bland annat gett ut sex diktsamlingar.)

***

  Nästa dikt publicerades första gången 1990 och är skriven av Elisabeth Rynell. I hennes författarporträtt hos Alex författarlexikon går att läsa följande:
  "Genomgående i både Elisabeth Rynells prosa och poesi är hennes starka känslomässiga intensitet som kännetecknas av öppenhet och sinnlighet i såväl skildringar av människors inre känsloliv som naturens olika uttrycksformer."

  Det tycker jag avtecknas i hennes dikt "Det finns människor som ..."

"Det finns människor som ...", av Elisabeth Rynell
(Ur Den svenska högtidsboken / redaktion: Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg. Stockholm : En bok för alla ; 2000. Originaldikt från Nattliga samtal, Bonnier 1990.)

Det finns människor som långsamt
skrumpnar och försvinner
stegvis in i döden

Du bara gick
ut ur rummet
och var förlorad

Din döda kropp
vittnade
om ett övermått av liv
som gett upp andan

med en plötslighet
som lämnar avtrycken från dina händer
likt brännsår
över hela min kropp

***

  Jag avslutar sorgetemat med årets kanske hetaste poet, Ann Jäderlund. Följande dikt publicerades först i Vimpelstaden från 1985.

Efter katastrofen, av Ann Jäderlund
(Ur Den svenska högtidsboken / redaktion: Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg. Stockholm : En bok för alla ; 2000. Originaldikt från Vimpelstaden, Bonnier 1985.)

Över takåsarna hänger mitt svarta
hjärta
I hjärtat finns åtta hål
Allt blåser där,
En liten vind
tar tag
I hela den oerhörda sorgen
Så dunkar det
Så dunkar det

Över alvarets mark växer vokalerna fram

  Jag tycker synd om de engelskspråkiga för de har bara fem vokalljud, medan vi har nio. Därför är det alltid en fröjd när mina (dikt-)alfabet kommer fram till Å - Ä - Ö. Ikväll var jag på föräldramöte och fick ålderskomplex. Men mitt yngre jag spritter alltid till vid tangentbordet.

***

Å som i Åbrodd - 'Artemisia abrotanum', art i familjen korgblommiga växter.

[Artnamnet abrotanum är ett gammalt latinskt namn på arten. Åbrodd är en försvenskning av det vetenskapliga artnamnet. Källa: Den virtuella floran]

  Det är en flerårig, uppemot 80 cm hög, citrondoftande halvbuske med mörkt gröna och mycket fint flikiga blad. De svagt gula blommorna (juli–augusti) sitter i små korgar. Arten, som hör hemma i södra Europa och Mindre Asien, är en gammal kulturväxt, även i Sverige. Växten har använts inom folkmedicinen mot bl.a. magbesvär, ormbett och skallighet samt till djävulsutdrivning. Den har ibland ersatt släktingen malört som bl.a. brännvinskrydda. Kvistar av åbrodd har gett väldoft i linneskåp och har förekommit i de s.k. kyrkbuketterna. Källa: NE

*

När hjärtat talar längtan med förnuft, av Annika Wikström
(Först publicerad på poeter.se 2009-04-17)

Det var någonting i hans röst
Som sådde Åbrodd i dikeskanten bara för doftens skull
Och när hon fyllde blandningen på glasflaskor
kände hon närvaron i oljan på sina händer
I sättet som han talade gjorde han vinter till vår
samtidigt passerade dagarna
och hon lät dem gå en efter en
Så som han gick darrade löven
av fruktan liksom hon när ensamheten
drog förbi och mörkret skymde det svarta
Och hon lät flaskan förbli vaxad och våren vissna till höst
Att dagar går är också en tröst.

***

Ä som i Ängsull - 'Eriophorum angustifolium', art i växtfamiljen halvgräs. Det är en flerårig, 30–60 cm hög stråväxt som bildar bestånd genom underjordiska utlöpare. Bladen är 3–5 mm breda och rännformiga. Strået har nedtill vanligen rödaktiga bladslidor. Stråtoppen bär 3–6 blomax på släta skaft. Blommornas kalkborst förlängs till långa vita ullhår efter blomningen, som inträffar i april–juni. Arten, som är utbredd kring norra halvklotet, växer på fuktigt, näringsfattigt underlag på myrar och stränder samt i diken. Den är allmän i hela Sverige; den når upp i fjällens mellanalpina bälte. Tidigare samlades de ulliga axen in och användes som kuddstoppning. Historiskt har namnet använts sedan 1640. Källa: NE

*

Elegi I, av Gunnar Ekelöf
(Ur Dedikation. Stockholm : Bonnier, 1934.)

Vågor vågor mina systrar vem begråter ni, 
skymningens unge gud eller plågornas herde? 
Där vita hjordar vilar under aftonmjuka träd 
drömde han bort sin dag med vallmostav i handen.

Nu växer ängsull i de glömda stegen 
och förstlingarna bräker i hans gömda dal 
där ensamhetens hydda vaktar vägen 
som leder framåt under sorgsna moln. 

Säg vågor mina systrar var det länge 
sen vinterhimlens bleka strålglans stack hans själ i brand 
och drev hans ande ut till evighetens rand? 
Vid stränderna där rymdens klänning sakta frasar 
och vindarna broderar månskenshavets skum, 
där drömde han sin dröm med natten i sin famn 
och lät sin tanke sväva bort mot det som ingen äger, 
förnekade sin längtan som för bruten glädje 
och sände den att vakta horisontens moln. 
Nu växer stjärnor i de glömda stegen 
och fallna stjärnor gömmer sig i ödets dal 
där enslighetens hydda vittrar in i tiden 
som lider framåt utan orsak eller mål.

Säg bittra vågor gråter ni för mänskan eller guden? 
Säg vågor ni som sköljer undan bådas drömda spår. 
Säg vågor ni som döljer allt som skrivits 
i livets vatten och i tidens sand.

***

Ö som i Ölandstok - 'Potentilla fruticosa', art i familjen rosväxter.

  Det är en uppemot 1 m hög, beståndsbildande grenig buske med parbladiga blad av spetsiga småblad. Blommorna (juni–september) är ca 20 mm vida och gula; de sitter i skottopparna. Växten är tvåbyggare. Den är cirkumpolär på fuktig och kalkrik mark, såsom alvarmark, i Sverige sällsynt på Öland och Gotland. Den odlas ofta som tålig prydnadsväxt. Källa: NE

  Karlfeldts ölandstok handlar förvisso om en ölänning och inte om någon växt. Men den får duga. Nästa tisdag sammanfattar jag det åttonde alfabetet och bjuder traditionsenligt på en "sifferdikt".

Alvaret

Vid Färjestaden, av Erik Axel Karlfeldt
(Ur Flora och Bellona : dikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1918.)

Är näktergalen kommen i lund?
– O ja, min kund,
nu börjar Ölands vår.
Välkommen upp från Kalmarsund, 
där farlig sunnan går.

– O ja, på väg till Byxelkrok 
mig stormen vrok
i denna lugna hamn.
Och jag är själv en Ölandstok, 
och Nyter är mitt namn.

Gå ut och stick en vildsvinsgalt 
och red mig palt,
och fly mig kannan, mor!
I många år jag slukat salt,
och det gör törsten stor.

Min faders gård står tom och grå 
med mossa på
bland sura äppelträd,
och långsamt kryper starr och strå 
ditner till tegens säd.

Farväl, du vilda väg jag red
på solig hed!
Jag har en annan häst.
Jag följer sjömäns skick och sed 
och landar blott som gäst.

I Arontorp där blommar en ros. 
Jag far min kos
från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros, 
och havet är mitt land.

The little Greek star

  Så har vi kommit till alla bibliotekariers favorit bland skrivtecken, asterisken (*). Ni har säkert märkt hur jag använder stjärnan för att dela in mina inlägg. Vi bibliotekarier använder också asterisken när vi söker i databaser.

  Asterisk (*) är en symbol som påminner om en stjärna. Ordet kommer från latinets asteriscus av grekiskans asteriskos, "liten stjärna".

  Det finns åtskilliga användningsområden för den lilla stjärnan.

1) Asterisken används ofta i text som nottecken.

2) Inom språkvetenskapen markerar * före ett ord eller en mening att konstruktionen är direkt olämplig eller felaktig, till exempel rena felstavningar, felaktiga böjningar, missuppfattningar och liknande. Asterisken används också för att markera att ett ord är konstruerat, till exempel vid användning av hypotetiska protoindoeuropeiska ord.

3) I dödsannonser och på gravvårdar används asterisk oftast för att ange födelsedatum, medan ett kors (†) används vid dödsdagen.

4) I Den svenska psalmboken används asterisken för att markera en ståpsalm. Källa: Wikipedia

*

  Här gör jag en liten paus i genomgången för att ge er Nancy Paghs ärodikt.

Asterisk, by Nancy Pagh
(Published in Poetry on the buses 2005)

Asterisk

little Greek star

daisylike

indicating

omission

of fur

as the cat

walks away

*

  Fler användningsområden:

5) I datorsammanhang och i koder används ofta * som ersättningstecken för multiplikationstecknet (× eller ·). I övrig text bör det korrekta multiplikationstecknet användas.

6) Asterisken används ofta inom datorvetenskapen som jokertecken då man exempelvis söker i databaser, och anger då att sökordet inte är komplett. Asterisken står i sådana sammanhang för en sekvens av valfria tecken. Exempelvis betyder "Katt*" alla ord som börjar med texten "Katt".

7) Då man anger filändelser, kan asterisken användas enligt trunkeringsmönstret ovan: *.pdf matchar exempelvis alla PDF-filer.

8) På internet, tex. i rollspel, chatt och forum, används Asterisken ofta för att markera en handling eller händelse. Andra använder sig av bindestreck.

9) Asterisken används också för att separera olika delar i böcker m.m. Källa: Wikipedia

***

  Jag har väl aldrig riktigt tänkt i de banor som Leanne Rebecca Ortbals gör i följande text, när det gäller asterisken. Det är en välskriven dikt från en lovande poets starka blogg. Redan bloggens namn [She's in prison] får en att haja till.

Asterisk, by Leanne Rebecca Ortbals
(Published in shesinprison.com. 2013)

I want to extract my emotions
as if bottling an essential oil,
the crux of my psyche
broken down into its simplest base,
an observable forum
granting access to analysis and understanding.
Because as it stands, I can't
assign a definition to the way I feel,
can't list out adjectives
in description of the sensation
scratching at my eyeballs,
a kind of dryness that causes
the watering of the socket,
a sickness in my stomach
that stretches my imagination into
glorious anxiety.
Nerves, maybe.
But the second I ascribe that explanation,
declaring an awareness to the
thoughts running in my brain waves,
I find I need to add an asterisk. **

Julfest på Lenngrensgatan

  Det är kort väg mellan succé och sorti, ibland inte längre än en hockeyrink. Kvällens Stockholmspromenad går bland bostadshusen på korta Lenngrensgatan. Bellman i all ära, men min favoritförfattare från 1700-talet är Anna Maria Lenngren.

***

  Det finns inte mycket att beskåda på Lenngrensgatan. Det finns några mindre företag inom IT och reklambranschen som har kontor på gatan. 

  Jag fastnade för Andreas Norrefjord Design AB som är en designstudio med inriktning på grafisk design, illustration och kommunikation.
  De sysslar med grafiska profiler, logotyper, förpackningar, annonser, broschyrer, affischer, hemsidor, bokomslag och illustrationer.

  De ligger bakom utseendet på några av Åbros produkter, bland annat deras julöl.

  Tja, det går väl att applicera den etiketten på följande dikt också.

***

Moster Agnetas klagan, av Anna Maria Lenngren
(Ur Dikter och prosastycken / Anna Maria Lenngren. Stockholm, Svalans svenska klassiker, 1960.)

De goda seder äro borta,
(så är min mosters jämna gnäll,
en dygdig sexti års mamsell.)
Uti min ungdom denna kväll
åt man sig sjuk av gröt och tårta,
sjöng så i ärbarhet en psalm
och låg i syskonsäng på halm.

Då gick man i ett os av stekar,
på alla bord en julgris fanns,
då sågs i helgen ständig dans
och bockar med båd' horn och svans
och liknelse- och underlekar;
då blev jag liknad vid en ros -
men hövligheten är sin kos!

Då funnos dygder och dykränger,
bland folket fryntligt umgängssätt;
med robe matronan gick så nätt
i lång och sedig menuett,
då flängdes ej, som nu man flänger;
då lekte flickorna göm ring,
men nu de gömma ingenting.

Då var det fröjd på alla kanter
all julen om båd' dag och natt
och skälmska upptåg, tusen spratt,
och damm i tak och stoj och skratt,
med famntag löstes mången panter;
uti vår tid finns ingen pant,
som ej skall lösas med kontant.

Nu man varandra julklapp sänder
i askar utav trä och papp
och mången obetald attrapp,
presenten dyr och lönen knapp,
jo, jo nog vet man, hur det händer.
Attrapper fås nu i vart hus.
Min blir som förr - ett skålpund snus.

***

  Anna Maria Lenngren (1754-1817) ville inte synas. Under hennes livstid utgavs aldrig någon bok med hennes texter under öppet författarnamn. Inte heller i Stockholms Posten, tidens ledande tidning, där hon var en ledande skribent främst under 1790-talet, publicerades hennes dikter med författarnamn. Trots detta var det många i Stockholm som förstod vem författaren var.

  Lenngrens kvickhet, ironi, medkänsla och humor har fångat läsare i över 200 år. Hennes dikter är än idag fortfarande osedvanligt fräscha, vilket är mer än man kan säga om många andra under 1700-talet upphöjda poeters verk. Källa: Östersunds biblioteks historieblogg

Anna Maria Lenngren

***

  Allt kan kokas ner i ett enda kvinnoporträtt, eller?

Porträtt, av Anna Maria Lenngren
(Ur Dikter och prosastycken / Anna Maria Lenngren. Stockholm, Svalans svenska klassiker, 1960.)

Kom och se Blondinas bild!
Tio lynnen i minuten:
Ömsom tam och ömsom vild;
än ur måttan glad och mild,
än i vrån från alla skild,
stel som uti mässing gjuten;
vredgad, harmsen och förtruten,
trumpen, missnöjd, tvär och sur.
O, du kvinnliga natur!
Här skall du din skiftning finna;
här du visar, att en kvinna
är ett obegripligt djur.

***

  Om vi återgår till designföretaget, så har de även präglat utseendet på Lustgårdens cider som är en annan Åbro-produkt. Om vi blandar julgåvor med Lustgårdens cider, vad får vi då? Det vet minsann Anna Maria Lenngren.

"Den tiden är nu snart förbi ...", av Anna Maria Lenngren
(Ur Dikter och prosastycken / Anna Maria Lenngren. Stockholm, Svalans svenska klassiker, 1960.)

Den tiden är nu snart förbi,
som gör så mången bryderi,
och folkets möda äntligen ändas.
Attrapper, upptåg här och där,
allt denna dagen färdigt är
och ligger redo att försändas.
Lisette från bågen stigit opp,
ej mera hennes späda kropp
vid sömmen lutad är och trägen.
Emellan rankans fria lopp
hon slutar nu en törnrosknopp
och kastar band och allt ur vägen.
Förnöjd och i det glada hopp
att utav den, som västen ämnas,
den icke utan gensvar lämnas,
Corinna ren i hemlighet
förseglat noga det paket,
som skall åt älskarn julklapp bliva;
man likväl ej försvärja kan,
om hon ej vunnit med en ann,
vad nu hon denne ärnar giva.
Den unga Lysis, stackars tok,
som drar den lilla gudens ok
och har en nymf, som fordrar medel,
har nu så lyckligt ränt omkring,
att hon kan få en vacker ring,
den han förvärvat på sin sedel.
Calista, nygift, ung och yr,
om tusen upptåg nu bestyr,
som ej vid ringa summor stanna.
Dess kära man syns trög och tung,
han ser det kostar nu hans pung
och kanske nästa år hans panna.
Herr Sprätt, som därav gör sin sak
att äga granskning, val och smak,
har spänt sin tankkraft några dagar
och, oviss i stort beslut,
nu äntlig valt den mössan ut,
som hans gudinna mest behagar.
Alise, en tid så sysselsatt
att flicka hop så många spratt
nu färdar av, så fort hon hinner.
Men kära vänner, akten er,
att bland de blomster hon er ger,
ni icke någon tistel finner.

I alla, som i väntan gå
att denna afton julklapp få,
jag önskar kontenans och nöje.
Malisen ofta gör förtret,
men den, som livet leva vet,
själv skrattar högt vid andras löje.

Ground zero, but in the year 1827

  Det blir barnpoesi trots feberskakningar. Dagens två böcker har mycket gemensamt. Båda behandlar afroamerikanernas historia i USA. Marilyn Nelsons bok utspelar sig under första halvan av 1800-talet medan Carole Boston Weatherfords tar upp afroamerikanernas inträde i flygvapnet under Andra världskriget.

***

  Formmässigt och språkligt är Marilyns bok utan tvekan av högre kvalitet än Caroles. Men målgruppen för den är jag inte säker på. Jag förstår inte riktigt varför den klassas som barn- eller ungdomspoesi.

  Bokens handling (den bör räknas som versroman) utspelar sig i Seneca village, Manhattan, New York. Alltså i det område som byggdes av fria svarta medborgare och som existerade mellan 1825 och 1857. Därefter revs stadsdelen och man anlade Central Park.
  Flera karaktärer återkommer i de olika dikterna. Formmässigt skiljer sig poemen åt, ibland är det bunden vers och ibland enkla "funderingsdikter" på fyra till sex rader.

  Mitt första textval handlar om hur barnen till förslavade föräldrar hade rätt till sin frihet när de fyllde 28 (män) och 25 (kvinnor). Lagen instiftades 1799 i New York. Det var så begreppet free-but-not-free uppkom. Den ändrades sedan successivt och de sista slavarna i staten New York frigjordes 1827.

Five points (Lower Manhattan)
painted by George Catlin, 1827

Gradual emancipation, by Marilyn Nelson
(From My Seneca village. South Hampton, New Hampshire : Namelos, 2015.)

Angelina Riddles, 1827

Sometimes my Freddy comes home in such a fever
it's all we can do to get him to settle down
for lessons, he's so het-up with whatever
new thought has fallen on his fertile ground.

By state law born free, but by law indentured,
to be legally freed only at twenty-one,
I grew gradually free. But I remained unlettered
until I became the student of my son.

I'm becoming quite the lady. I can write A,
which is what my name begins with. Ignorance
may be a shackle, but I'm freer every day.
And wiser, if such a word can describe a dunce.

For most of my twenty-nine years I've been free-but-not-free.
This is a contradiction, I now know.
But it's universal, metaphorically.
I suddenly understand. With an oh of awe.

*

  Genom nästa dikt (och förklarande not) fick jag en historielektion om något som var relativt okänt för mig. Jag visste inte att det fanns en "underground railroad" till Canada längs vilken hjälpsamma människor förde förrymda slavar till friheten. Och det pågick i över sextio år. De som riskerade sina liv för slavarnas räkning kallades "conductors".

Underground Railroad Monument
Windsor. Canada

***

Conductor, by Marilyn Nelson
(From My Seneca village. South Hampton, New Hampshire : Namelos, 2015.)

Nancy Morris, widow, ca. 1838

When did my knees learn how to forecast rain,
and my hairbrush start yielding silver curls?
Of late, a short walk makes me short of breath,
and every day begins and ends with pain.
Just yesterday I was raising my girls;
now I'm alone, and making friends with death.

So let the railroad stop at my back door
for a hot meal. What do I have to lose?
The Lord has counted the hairs on my head
and made a little space under my floor.
All I ask of life is to be of use.
There'll be time to be careful when I'm dead.

Birth is a one-way ticket to the grave:
I've learned that much slowly, over the years,
watching my body age. Time is a thief,
and what we give away is all we can save.
So bring on the runaways! I know no fear.
Let life have meaning, if it must be brief.

***

  Kvällens andra bok handlar om de afroamerikaner som slutligen fick möjlighet att träna för att bli stridspiloter. Utbildningen ägde rum vid Tuskegee i Alabama.

  Carole Boston Weatherford har gett ut åtskilliga barn- och ungdomsböcker samt stått på barrikaderna och kämpat för att den stereotypa bilden av afroamerikaner ska tas bort ur populärkulturen. Allt detta står jag bakom. Däremot har jag lite svårt för när någon svarar i en intervju: "Skaparen sa att jag skulle bli poet".
  Mitt svar blir då, varför valde Skaparen inte någon med större talang i så fall? Boken You can fly : the Tuskegee Airmen är en rätt kass poesiskapelse, fylld med dokumentära vinddrag. Jag hittade bara en dikt som håller hygglig standard. I den berättas om inledningen av flygutbildningen.

  Jag glömde en sak i ingressen. De har ytterligare en sak gemensamt. Ingen av dem kommer att nomineras till Fågel Blå.

Ground school, by Carole Boston Weatherford
(From You can fly : the Tuskegee Airmen. New York : Atheneum Books for Young Readers, [2016].)

In the classroom, you study math,
              map reading, science and engineering,
                                          learn what makes planes fly,
                            how weather affects flight,
              and to communicate in code.
Enough to make your head spin.

Walking back to the barracks one day
             with your notebook under your arm,
                           you see geese gliding in V-formation
                                        through a cloudless sky.
                           You can't help but think:
             One day that will be me.

And, sure enough, thanks to your brother pilots,
              you are more than ready for the test.
                            You spend hours in wooden chairs
                                         cramming aeronautics into
                            your earthbound brains.
             The plane's body is steel, its blood, fuel;
but you will be its brain.

The midnight oil pays off. You pass the test
             to join the ranks that couldn't be
                           kept down: future aircraft mechanics,
                                         control tower operators,
                           armament specialists, radio repairmen,
             police, parachute riggers, and, yes,
pilots training at Tuskegee.

You are walking on air and sprouting wings.

Sida vid sida i kärlekens vals

  Jag har utvecklat rejäla förkylningssymptom idag men ska ändå försöka presentera några danssteg för er.
  Mänsklighetens godaste sidor förknippar jag med kvällens dansstil. Jag tänker på kärlek, samhörighet, öppenhet och passion. Det blir lätthet i tretakt när valsen spelas upp.

***

  Vals finns i flera olika former. Ursprungligen var det en folklig dans från Österrike, som blev populär i slutet av 1700-talet. I Sverige lever den formen kvar som gammalvals. Flera av Evert Taubes visor är av den typen, till exempel ”Calle Schewens vals”.

  I Österrikes huvudstad Wien förfinades valsen vid mitten av 1800-talet. En tonsättare som bidrog till det var Johann Strauss den yngre. Valsen blev ett elegant orkesterstycke som man dansade till på stora baler. Denna form av vals kallas wienervals. På 1800-talet använde också den ryske kompositören Pjotr Tjajkovskij valser i flera av sina baletter. Ett exempel är ”Blommornas vals” i baletten Nötknäpparen.
  Alla dessa typer av vals är ganska snabba. På 1930-talet kom en långsammare form till Sverige från Storbritannien. Den kallas modern vals. Källa: NE

Alexander Naumov & Anna Paramzina

  I spellistan får vi som gillar stråkar vårt lystmäte. Tonåringarna kommer att uppskatta sånglyriken till Edwin McCains "I'll be". Men först texten till "Open arms".

*

  Journey är amerikanskt rockband bildat 1973 i San Francisco, Kalifornien av gitarristen Neal Schon och keyboardisten Gregg Rolie, båda ex-medlemmar av Santana. Journey har sålt ca 80 miljoner album världen över. Några av bandets största hits är "Don't Stop Believin'", "Separate Ways (Worlds Apart)", "Open Arms" och "The Girl Can't Help It". Källa: Wikipedia

Open arms, performed by Journey
(Lyrics & Music: Steve Perry, Jonathan Cain. Album: Escape. CBS Records International, 1981.)

Lying beside you, here in the dark
Feeling your heartbeat with mine
Softly you whisper, you're so sincere
How could our love be so blind
We sailed on together
We drifted apart
And here you are, by my side

So now I come to you with open arms
Nothing to hide, believe what I say
So here I am, with open arms
Hoping you'll see what your love means to me
Open arms

Living without you, living alone
This empty house seems so cold
Wanting to hold you
Wanting you near
How much I wanted you home

Now that you've come back
Turned night into day
I need you to stay

So now I come to you with open arms
Nothing to hide, believe what I say
So here I am, with open arms
Hoping you'll see what your love means to me

Open arms

***




***

  Kvällens andra sångtext har några riktigt starka rader. Musikaliskt kanske den saknar lite kvalitet. Men sånglyriken ligger nog rätt för de unga vuxna. Låten "I'll be" har blivit en populär sång att dansa till vid bröllop, vilket förvånar mig när jag lyssnar på texten.

I'll be, performed by Edwin McCain
(Lyrics & Music: Edwin McCain. Album: Misguided Roses. Lava, 1998.)

The strands in your eyes that color them wonderful
Stop me and steal my breath
Emeralds from mountains and thrust towards the sky
Never revealing their depth
Tell me that we belong together
Dress it up with the trappings of love
I'll be captivated, I'll hang from your lips
Instead of the gallows of heartache that hang from above

I'll be your cryin' shoulder
I'll be love suicide
I'll be better when I'm older
I'll be the greatest fan of your life

And rain falls angry on the tin roof
As we lie awake in my bed
You're my survival, you're my living proof
My love is alive and not dead

Tell me that we belong together
Dress it up with the trappings of love
I'll be captivated, I'll hang from your lips
Instead of the gallows of heartache that hang from above

I'll be your cryin' shoulder
I'll be love suicide
I'll be better when I'm older
I'll be the greatest fan of your life

And I've dropped out, burned up, fought my way back from the dead
Tuned in, turned on, remembered the thing you said

I'll be your cryin' shoulder
I'll be love suicide
I'll be better when I'm older
I'll be the greatest fan of your life

I'll be your cryin' shoulder
I'll be love suicide
I'll be better when I'm older
I'll be the greatest fan of your life

The greatest fan of your life
The greatest fan of your life