Magiska ord och monogram

  Det känns som om bloggens års-hjul börjar få upp farten. Den nya rubriken "I din bokhylla" har blivit lyckad och Utblickarna har varit betydligt intressantare i mars månad än tidigare. I kväll vill jag påstå att kvaliteten går upp ytterligare ett snäpp. Det blir Walt Whitman Award med ett underbart diktexempel, och så har The Independent listat 28 slagkraftiga diktrader, bland dem finns en gjuten kandidat till Årets metafor. I mellanakten dricker vi kaffe och betalar med ett poem.

***

  "Walt Whitman poetry award" delas ut av The Academy of American poets. Bland de inskickade manuskripten väljer en enväldig domare (en etablerad poet, i år Carolyn Forché) den författare som får se sitt manuskript bli publicerat. Hen får även $5000 samt sex veckors vistelse i Umbria, Italien. Det är alltså ett debutantpris och Carolyn Forché utsåg Mai Der Vang till årets vinnare.

  Det här kan mycket väl vara en kandidat till årets dikt. Den handlar alltså om monogram.

Prinsessan Diana's monogram

Cipher song, by Mai Der Vang
(Originally published in the Cincinatti Review, Vol. 11, No. 2)

It’s come to this. We hide the stories
on our sleeves, patchwork of cotton veins.
Scribe them on carriers for sleeping
babies, weave our ballads to the sash.
Forge paper from our aprons, and our
bodies will be books. Learn the language
of jackets: the way a pleat commands
a line, the way collars unfold as page,
sign our names in thread. The footprint
of an elephant. Snail’s shell. Ram’s horn.
When the words burn, all that’s left is ash.

***

  Min sjukdomsperiod sammanföll med poesimässan hos Stockholms stadsbibliotek och med Världspoesidagen (21 mars). Oerhört olyckligt!
  Det österrikiska kaffeföretaget Julius Meinl erbjöd under poesidagen en gratis kopp kaffe till sina besökare. Allt gästen behövde göra var att dela med sig av en egen skriven dikt. I trettio länder var detta möjligt. Ambassadör för projektet var den omtalade performance-poeten Robert Montgomery.

Här får ni en eldfängd aforism, ett av hans signum.

In the silence of your
bones and eyes
forgotten magis sits
and waits for fire.
Robert Montgomery

***

  Även The Independent uppmärksammade World Poetry Day på ett utmärkt sätt. De gjorde en lista som de kallade "28 of poetry's most powerful lines ever written". Bland de utvalda författarna hittar vi: Emily Dickinson (så klart!), Oscar Wilde, T.S. Eliot, Sylvia Plath, Pablo Neruda, E.E. Cummings, Walt Whitman, och många fler ...

  Och så de vackra slutraderna ur den här dikten:

Variation on the Word Sleep, by Margaret Atwood (f. 1939)
(from Selected poems II : poems selected & new 1976-1986. Boston : Houghton Mifflin Co., 1987.)

I would like to watch you sleeping, 
which may not happen.
I would like to watch you, 
sleeping. I would like to sleep 
with you, to enter 
your sleep as its smooth dark wave 
slides over my head

and walk with you through that lucent 
wavering forest of bluegreen leaves 
with its watery sun & three moons 
towards the cave where you must descend, 
towards your worst fear

I would like to give you the silver 
branch, the small white flower, the one 
word that will protect you 
from the grief at the center 
of your dream, from the grief 
at the center. I would like to follow 
you up the long stairway 
again & become
the boat that would row you back
carefully, a flame
in two cupped hands 
to where your body lies 
beside me, and you enter 
it as easily as breathing in

I would like to be the air
that inhabits you for a moment
only. I would like to be that unnoticed
& that necessary.

Från dikt till podd med Iréne

  Den här onsdagen tittar vi in i Iréne Svensson Räisänens bokhylla. Iréne är en bloggkollega med mycket större erfarenhet än jag. Hon startade internetsajten SkrivarSidan redan 1999, en av de första webbplatser som erbjöd råd åt skribenter. Jag var själv en rätt flitig besökare på sidan under 2000-talet.

  I din bokhylla (del 2): Iréne Svensson Räisänen

***

  Iréne Svensson Räisänen fick ge upp en karriär inom vårdsektorn, på grund av sjukdom, och funderade på vad hon skulle göra istället. Hon hade alltid tyckt om att skriva och hade författat dikter ända sedan barnsben. Hon beslöt 1994 att ta upp det litterära intresset och anmälde sig till en skrivarkurs i Skrivinstitutets regi. De utlovade bland annat kursavgiften tillbaka om de texter som deltagarna skapade inte blev publicerade och inbringade honorar. Det visade sig att Södertäljeposten var intresserade av hennes texter och hon startade en karriär som journalist hos dem. Hon fick bland annat skriva artiklar för kultur- och sportsidorna. Hon upptäckte dock att det snabba textskapandet blev en kamp för henne, då hon har en mildare dyslexi.

  Hon provade istället att skriva litterära texter och skicka in dem till olika tävlingar. Det ledde till att hon vann en novelltävling som anordnades av Kommunalarbetarförbundet. Man kan väl säga att det var startskottet för den nya karriären som författare, skrivarpedagog och webbmaster. Hon har hittills gett ut tre diktsamlingar och två skrivhandböcker. 
  En av Irénes favoritförfattare, den nyligen bortgångna Bodil Malmsten, har även hon skrivit en skrivhandbok: ”Så gör jag”. Den har jag tidigare skrivit om i bloggen. Irénes favoritdikt, ”Ett bloss för Moster Lillie”, fick stort genomslag när Lena Nyman spelade in den 1997 till musik av Staffan Hellstrand.

Ett bloss för Moster Lillie, av Bodil Malmsten (1944-2016)
(ur Samlade dikter. Stockholm : Bonniers, 1996)

Vi som lever är bara döda på semester
nån sorts sommargäster.
Så ta ett bloss för moster Lillie
ett halsbloss och ett glas rött
ta ett bloss för moster Lillie för moster Lillie har dött.

Sätt dig på hennes gravsten
och dingla med dina smalben.
Minns skymten av hennes lår
när du var tretton år.
Hon gick bort i strumpor med sömmar
och eviga rock 'n’ rolldrömmar.
Hon hatade regler och tjat
och ord som hata och hat.

Så ta ett bloss för moster Lillie
Lucky Strike och ett stort glas rött
ett halsbloss för moster Lillie
för Lyckliga Lillie har dött.

Hon gick bort i vingliga klackar
i slippriga uppförsbackar.
Hon sa att hon var fyrtitvå
sån’t ändrar man inte på.
Så fimpa på hennes årtal
låt Waits hålla hennes bårtal
och aska på hennes grav
på Alla Helgons Dag

Och ta ett bloss för moster Lillie
ett djupt bloss – ett fullt glas rött.
Skåla för Lucky Lillie
som gått nånstans och dött.

Och minns hennes slitsade kjol
parfymerna mysk kaprifol
och ringen från Samarkand
och svarta behåband.
Minns bourbon och billigt vin
minns doften av bränd bensin
och minns alla bloss hon gav
och dansa på hennes grav

Så ta ett bloss för moster Lillie
låt glöden aldrig dö
ett svidande halsbloss Lucky Strike.
För att hon måste dö
Hon gick bort med sin walkman på
Dit icke hon går att nå
Hon tog sitt Downtown Train
Till Prince i Purple Rain.

***

  År 1999 började Iréne bygga webbplatsen SkrivarSidan för att hon ville skapa en mötesplats för de som uppskattar det skrivna ordet. Rätt snart visade det sig att hon fick texter via mejl som var värda att publicera, och så var skrivarforumet fött. Medlemsverksamheten lades ner under 2014 men sajten erbjuder fortfarande skrivtips, anordnar skrivarkurser, och tillhandahåller lektörshjälp. Det förekommer även att gästbloggare skriver på sidan om hur det är att vara författare, egenutgivare, m.m.
  Utöver skrivarkurserna så har Iréne Svensson Räisänen sammanställt sina tips i två stycken skrivarhandböcker. Den senaste, ”Skrivguide – prosa, lyrik och film”, är skriven tillsammans med Monica Rolfner. Boken innehåller många kloka synpunkter och avslutas med ett femtontal lyrikövningar. De två första tränar upp användningen av kontraster och allegorier.

Irénes vackra bild!

  I Irénes bokhylla går att finna en poet som var en mästarinna på just kontraster och allegorier. 

Morgonstund, av Wisława Szymborska (1923-2012)
(ur Dikter 1945-2002 ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003.)

Jag sover än,
men samtidigt fullbordas faktum på faktum.
Fönstret vitnar,
mörkret grånar,
rummet träder fram ur någonting diffust,
bleka trevande skuggor söker stöd i detta.

En i sänder, utan brådska - 
ty detta är en ceremoni - 
dagas ytor i tak och väggar,
former skiljer ut sig
från varandra,
vänster särar sig från höger.

Avstånden gryr mellan föremålen,
nu kvittrar första blänket
i ett glas, ett handtag.
Nu tycks det inte bara, nu finns det helt och hållet,
det som igår sköts på morgondagen,
det som föll i golvet,
det som ryms inom ramarna.
Nu fattas bara detaljerna
som ligger utanför synfältet.

Men titta, titta, titta,
mycket tyder på att färgerna är på väg tillbaka,
och minsta lilla sak ska få sin egen kulör,
plus sin skuggas skiftning.

Alltför sällan blir jag förvånad, fast jag borde.
Jag vaknar för det mesta som ett försenat vittne,
då undret har inträffat,
då dagen har inrättats,
och mörker mästerligt har blivit morgon.

***

  Irénes webbengagemang har utökats och inkluderar nu även poeten.se (eller ”Min plats bland orden”) som är hennes författarblogg, och den i sin tur erbjuder Poetpodden – en poddradiotjänst med intervjuer och författartips. Hon har släppt tretton avsnitt av Poetpodden och jag kan rekommendera det tolfte, som går igenom skillnaden på västerländsk haiku och japansk haiku.
  Hennes senaste diktsamling Släck inte elden har också korta versmått som tema. Den innehåller såväl haikudikter som tankaverser.

  Det är lärorikt att följa i Iréne Svensson Räisänens spår. Hon hjälper oss att nyansera vårt språk och lär oss hur vi undviker klichéer. En av hennes favoritpoeter, Eva-Stina Byggmästar, har också förädlat sitt skrivande genom att gå en skrivarkurs. Jag avslutar med hennes ”färgpalett”.

(Ur Vagga liten vagabond, av Eva-Stina Byggmästar. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2010.)

Vilka underbara reflexer
i den salta ökenluften,
en nästan allt för härlig
färgskala i fikongrönt,
dadelrött och mullbärsviolett!

Love and Kingdoms

  Tre nya tisdagsdikter för rubriken "Poem of the week". Den här gången heter författarna Christina Stoddard, Mila Haugová och Waldo Williams. Jag har skippat omröstningsproceduren men kommer fortsätta publicera dikter från de utvalda sajterna. I vecka 20 får ni min bedömning av de sex webbplatserna.

***

Our Mother who art in heaven, by Christina Stoddard
(from Hive. Madison, Wisconsin : The University of Wisconsin Press, 2015.)

Forgotten be thy name. Thy place
denied, thy will shackled
on earth as it is in heaven.
Give us this moon a second heart,
and forgive us our powerlessness
even as we bear those
who will one day silence us.
Endear us not to our jailers
but give us means to take up scythes
against them, for a mother
will carry her daughters
through any darkness.

For thine is the hive,
and the swarm, and the namelessness
for ever and ever amen.

***

To My Daughter About Love, by Mila Haugová (f. 1942)
(from Six Slovak poets / edited and introduced by Igor Hochel ; translated by John Minahane. Todmorden : Arc, 2010.)

Rock Hudson and Julie Andrews
"Darling Lilli" (1968)

I can't tell you anything about that,
but one day your journey'll stop outside a door,
and you won't have time to take even your clothes,
you won't be able to greet mother or father,
nameless you'll receive a name,
you'll open,
in the sudden brief fissure you'll see
dark, inscrutable waters,
reflection of a hazy star,
that which you love, unknown,
and all you'll manage is to
slightly part your lips.

***

What is Man?, by Waldo Williams (1904-1971)
(from The other mountain. Translation from welsh ; Rowan Williams. Manchester : Carcanet, 2014.)

What is living? The broad hall found
between narrow walls.
What is acknowledging? Finding the one root
under the branches’ tangle.

What is believing? Watching at home
till the time arrives for welcome.
What is forgiving? Pushing your way through thorns
to stand alongside your old enemy.

What is singing? The ancient gifted breath
drawn in creating.
What is labour but making songs
from the wood and the wheat?

What is it to govern kingdoms? A skill
still crawling on all fours.
And arming kingdoms? A knife placed
in a baby’s fist.

What is it to be a people? A gift
lodged in the heart’s deep folds.
What is love of country? Keeping house
among a cloud of witnesses.

What is the world to the wealthy and strong? A wheel,
turning and turning.
What is the world to earth’s little ones? A cradle,
rocking and rocking.

Book-loving bugs

  Annandagens inlägg fylls av fantasifulla fordonsskapelser och löss som sjunger duett. Illustrationerna till "Poem-Mobiles : crazy car poems" är makalöst bra. De är utförda av Jeremy Holmes.

***

  Men först en bok för två röster; ett annorlunda upplägg där två insekter växelvis berättar om artens vardag. Jag gillade dikten om bin där replikerna framförs av drottningen och en arbetare. Den texten skulle man kunna göra till ett skolframträdande. Jag har emellertid valt en dikt om två löss som bor i böcker. Den är ganska lång men otroligt rolig.

  Författaren Paul Fleischman är välkänd i USA men bara en av hans titlar finns översatt till svenska. Boken Joyful noise tilldelades den prestigefyllda Newberymedaljen 1989.

Book Lice, by Paul Fleischman (f. 1952)
(from Joyful noise : poems for two voices. New York : Harper & Row, 1988.)

I was born in a fine old edition of Schiller

While I started life in a private eye thriller

We're book lice who dwell in these dusty bookshelves.

Later I lodged in Scott's works - volume 50

While I passed my youth in an Agatha Christie

We're book lice attached despite contrasting pasts.

One day, while in search of a new place to eat

He fell down seven shelves, where we happened to meet

We're book lice who chew on the bookbinding glue.

We honeymooned in an old guide book on Greece

I missed Conan Doyle, he pined for his Keats

We're book lice fine mates despite different tastes.

So we set up our home inside Roget's Thesaurus

Not far from my mysteries, close to his Horace

We're book lice adoring despite her loud snoring.

And there we've resided and there we'll remain,

He nearby his Shakespeare, I near my Spillane

We're book-loving book lice 

plain proof of the fact

which I'm certain I read in a book some months back

that opposites often are known to attract.

***

  Nästa bok är en otroligt snygg bilderbok med texter av J. Patrick Lewis och Douglas Florian. Men det är Jeremy Holmes illustrationer som höjer bokens attraktionskraft.

Bookmobile, illustration by Jeremy Holmes

Giant bookmobile of tomorrow, by Lewis and Florian
(from Poem-mobiles : crazy car poems. New York : Schwartz & Wade Books, 2014.)

I am a very moving van.
Driver: he's the Gingerbread Man.
Fuel: imagination power.
Speed: a dozen aisles per hour.
Whether it be comic strips,
Poetry at your fingertips,
Picture books or trivia,
The Wizard of Oz, Olivia,
My bookmobile has just one goal:
To entertain on cruise control.
But kids get on at every block
And I forget to watch the clock.
So if my van is "overdue",
It's okay if you are too.

***

Poem-mobiles : crazy car poems
Text: J Patrick Lewis; Douglas Florian;
Ill.: Jeremy Holmes

  Den andra dikten jag valt handlar om en väldigt speciell cabriolet. 

Caterpillar Cab, by Lewis and Florian
(from Poem-mobiles : crazy car poems. New York : Schwartz & Wade Books, 2014.)


Our caterpillar cab is green.
We roll it down the street.
A fifty-foot-long  limousine
With wheels instead of feet.
From time to time it wraps itself
Inside a silk cocoon,
Then turns into a butterfly
That takes us to the moon.

Myten kring Rut Hillarp

  Påskens Tria Carmina ägnas åt en feminist och sexuell masochist. Vi är uppväxta i samma kommun fast med ett par generationers mellanrum. Under tonåren kom jag i kontakt med hennes fotokonst och poesi.

***

Foto från "Penelopes väv" av Rut Hillarp
 (Salamander, 1985)

Tria Carmina

med

Rut Hillarp

(1914-2003)

***

  Rut Hillarp föddes i Lund men växte upp i frikyrklig miljö i Hässleholm. Fadern var järnhandlare. Hon tog studentexamen 1932 och bedrev därefter universitetsstudier i Stockholm med fil.mag. 1939 och fil.lic. i litteraturhistoria 1945. Hon arbetade sedan som adjunkt och lektor vid olika skolor i Stockholm fram till 1979.

  Hon började skriva i trettioårsåldern och debuterade 1946 med diktsamlingen "Solens brunn". Källa: Alex författarlexikon

**

(Ur Solens brunn : dikter. Stockholm : Bonnier, 1946.)

Dina ögon är varma floder

Men jag hör en röst ur den förtrollade skogens djup.
Den spelar över rötter och slingrande stjälkar
och fäller sin slöja
över bladens sus.

Inget rådjur dansar mellan stammarna.

I den skogen är skymningen rödast
och anemonerna växer höga som träd.
Ur deras kalkar dricker jag rösten
och den är nattens glömska.

***

  "Hon förälskade sig i sin språklärare på  läroverket i Hässleholm redan som 15-åring, det var ömsesidigt trots stor åldersskillnad, båda var frireligiösa, och de gifte sig när Rut fyllde 20. Sina första kontakter inom S/M-genren hade hon på en språkresa med en äldre engelsk man. Den första stora kärleken var dock en rumänsk konstnär och filmare, Mihail Livada, som hon hade ett sado-masochistiskt förhållande med, först i Paris sedan i Stockholm. Allt är noggrant redovisat i dagboken." Citat från "Den sköna och den obscena Rut Hillarp" av Mats Myrstener. Tidningen Kulturen, 16 april 2013.

[Dagboken / Rut Hillarp ; 

i urval av Birgitta Holm. Stockholm : Atlantis, 2011]

**

  År 1950 kom hennes tredje diktsamling, den mycket märkliga Båge av väntan. Det var väldigt svårt att välja en representativ dikt från den. Till slut fastnade jag för "Myten".

Myten, av Rut Hillarp
(ur Båge av väntan. Stockholm : Bonnier, 1950.)

  En dag ska mina händer öppna sej så att du får smeka. Utan att röra mej naturligtvis, sånt finns inte i denna vår värld, får inte finnas. Vi ska vandra mycket högtidligt in i varandra, mötas, och glida ut ur varandra. Vi ska vara alldeles vidöppna åt båda hållen, inte stänga in oss i varandra. Passera, men passera evigt, finnas kvar i varje rörelse, varje ord och tanke. När vi älskar ska det vara genom varandra, vi odödliga, vi som kan segla utan vind.

  Så ser du på mej, så väntar du. Och jag betraktar din spegelbild i mina händer och gråter. Jag skapar porträttet. Du skapar myten. Du sveper mej i danser som du aldrig ska lossa från mina axlar.

***

  Så hoppar vi fram till 1980-talet och mitt förstamöte med hennes dikter. Mellan 1982 och 1991 utkom tre böcker i vilka hon kombinerade sina dikter med fotografisk konst. Eftersom jag älskar poesi och tillika är mycket intresserad av fotografisk konst var det väl inte så konstigt att jag läste dem. Konsten är bäst i Penelopes väv (1985), tycker jag. Men dikten jag valt är hämtad från Spegel under jorden (1982).

Trösklar, av Rut Hillarp
(ur Spegel under jorden : dikter och fotografiska bilder ; med förord av Birgitta Holm. Stockholm : Symposion, 1982.)

Ibland händer det att jag älskar dig.

Ditt landskap tornar upp sig med hisnande stup
kring ängar
med tungor av eld.

             Plötsligt står vi där som
             gestalter i en av historiens skärningspunkter,
             bekransade
             av ett mörkt ljus.
             Jag blir mytmakare.

Det är ögonblick då jag är lycklig över att du finns.
Då jag förlåter mig själv all min dårskap.

I de ögonblicken är jag också lite sorgsen.
Är de en stor överblick eller en uppgivelse?

Vad är det för trösklar som ringlar bort?

A hundred silences

  Veckans lördagspoet är sydafrikanska Gabeba Baderoon. Hon finns utgiven på Bokförlaget Tranan i översättning av Roy Isaksson. Boken Tystnaden innan vi talar innehåller dikter ur två av hennes diktsamlingar, "The dream in the next body" och "A hundred silences".

***

  Gabeba Baderoon föddes i Port Elizabeth 1969, men flyttade till Kapstaden vid två års ålder. Familjen var ingen traditionell muslimsk familj. Föräldrarna var tvåspråkiga, men det talades engelska i hemmet.
  Gabeba studerade så småningom vid University of Cape Town, där hon lade fram sin avhandling om bilden av islam i sydafrikanska medier, litteratur och konst. Hon har även varit gästföreläsare vid Växjö Universitet (våren 2005) och gästförfattare vid Nordiska Afrika-institutet i Uppsala (hösten 2005). Källa: Författarens webbplats

  En av hennes mer omtalade dikter är "Krigstriptyk: Kärlek, tystnad, ära" vars original ingick i antologin "Women for Children's Rights". Jag inleder med att återge den andra delen ur den dikten.

Krigstriptyk: Kärlek, tystnad, ära (del II), av Gabeba Baderoon
(ur Tystnaden innan vi talar ; i urval och tolkning av Roy Isaksson. Stockholm : Tranan, 2008.)

II. Fadern tar emot nyheten att hans son dött i intifadan

När han hörde nyheten blev herr Karim tyst.
Han såg inte på kamerorna,
inte heller på människorna som kom med sin sorg.
Han kände en hand glida ur hans hand,
ett litet grepp som släppte taget,
och därför vägrade han den eviga ärans tröst.

***

  Hennes tredje diktsamling, A hundred silences, utforskar de intima relationerna mellan kärlek och förlust men också om att lämna och att minnas platser. Några av dikterna kom till under vistelsen i Sverige 2005.

Tiden flyr genom natten, av Gabeba Baderoon
(ur Tystnaden innan vi talar ; i urval och tolkning av Roy Isaksson. Stockholm : Tranan, 2008.)

- lär mig att spinna ull på Etnografiska museet i Stockholm

Att se Zainab Tumturk bita ihop läpparna
och skriva sitt namn med en ny skrift, att se
henne reda ut ull med en metallkam, fästa
en del av den mjuka massan på en krok och längs
en träslända snurra en allt tunnare tråd, gnugga
sländan uppåt längs låret
och släppa den och låta den snurra
den allt tunnare massan till tråd,
är att se tiden skapad för hand.

Med fingrarna räknar hon
stegen tillbaka till sakernas
begynnelser, får på torra kullar
medan kriget rasar över namn och tillvaro.
Och, trots det, klippning, spinning, vävning
i nomadiska liv, orden för tid och beständighet.

På mattorna under hennes fötter finns mönster med namn som
fröstjälk
vargstrupe
det onda ögat
kärlekens snara

Mönstren från norra Sverige ser ut
som de från de kurdiska bergen, bevis
inte på att ett medvetande flyter genom oss alla
utan, i en matta som tar en månad att väva,
på att tiden flyr genom natten
medan vargarna dyker upp vid horisonten;
i trådens yta, som fångar
kärlekens kortvariga tröst
i fingrarnas beständighet.

***

  Hon har sedan 2005 deltagit i åtskilliga festivaler världen över. År 2009 ingick hennes poem "My Tongue Softens on the Other Name" i den jubileumssamling som gavs ut på CD i samband med fyrtioårsfirandet av Poetry International Festival i Rotterdam. Källa: Författarens webbplats

  Jag avslutar med en dikt som inkluderar svalor. Ni vet sedan tidigare vilken faiblesse jag har för just svalor.

Att lära sig älska misslyckandet, av Gabeba Baderoon
(ur Tystnaden innan vi talar ; i urval och tolkning av Roy Isaksson. Stockholm : Tranan, 2008.)

Två svalor tumlar
som papperstussar
efter varandra.
Kameran misslyckas gång på gång
med att hitta den plats
där livet flyger genom bländaröppningen.
Under tiden faller svalorna
som två månskäror från himlen.

Förbiilande stjärtfjädrar i ett hörn av tomheten
som just lämnar bilden,
fotografen som filmar svalor
måste lära sig att älska misslyckandet,
hur detta att nästan uppnå målet
är fullkomligt i sig själv.

Nattens daggiga skålar bräddas av ljus

  Det känns helt okej att lyfta fram Owe Thörnqvist (f. 1929) under Långfredagen. Den ordlekande textförfattaren har skapat många trevliga sångtexter. En personlig favorit är "Rumba i Engelska parken". I Melodifestivalen deltog han tre gånger under 1960-talet. Men de sångerna känns faktiskt rätt atypiska för honom.

***

  Första deltagandet skedde 1962 med låten "När min vän". Den kom på andra plats bakom "Sol och vår".

När min vän, framförd av Monica Zetterlund
(Text & Musik: Owe Thörnqvist)

När min vän sökte min kärlek
En morgon slöjad i grönt
När min vän sökte min kärlek
då doftade blommorna skönt

När min vän vandrade ifrån mig
I solens klämtande glöd
När min vän vandrade i från mig
Var himlen så flammande röd

I nattens dimmor och lysande träd
tystnade fåglarnas sång
Månen förkunnande tiden är slut
Och slog sin silvergong-gong

När min vän vände tillbaka
En morgon slöjad i dis
När min vän vände tillbaka
Var blommorna frusna till is

I nattens dimmor och lysande träd
Tystnade fåglarnas sång
Månen förkunnande tiden är slut
Och slog sin silvergong-gong

***

  Owe Thörnqvist, som debuterade som artist 1953 med "Rumba i Engelska parken" och "Josefsson", båda i hans och Rune Eks revy Bada med oss, har varit aktiv inom den svenska musikbranschen i snart sextio år. På 1950-talet var han en av dem som först lanserade rocken i Sverige. Låten "Diverse julboogie", en form av rhythm & blues, utkom 1955, året innan artister som Elvis Presley och Bill Haley slog igenom i USA. Thörnqvists låt "Rotmosrock" (1956) var den första skriven av en svensk artist som använde sig av ordet "rock" i en låttitel.

  Owe Thörnqvists stil har jämförts med Povel Ramels, med hänvisningar till såväl ordlekar som hans breda musikaliska anslag och långa revykarriär. Källa: Wikipedia

  Hans andra bidrag "Rosen och vinden" från 1963 har en rätt poetisk text tycker jag. Jag är lite svag för de avslutande raderna: Rosen lämnar sin röda tystnad / och sjunger sånger om kärlek / Nattens daggiga skålar bräddas av ljus

**

Rosen och vinden, framförd av Lily Berglund
(Text & Musik: Owe Thörnqvist)

Rosen svalkar sin röda tystnad
i skymningskupade händer
Natten styr sina blåa segel mot land
Nu söker vinden hos blommorna
alla sommarens dofter
Smeker sakta den röda rosen
och viskar dess namn
Du är min älskling
Rosen svalkar sin röda tystnad
i skymningskupade händer
Natten styr sina blåa segel mot land

Rosen lämnar sin röda tystnad
och sjunger sången om kärlek
Nattens daggiga skålar bräddas av ljus
Nu öppnas havet och dagen föds
ur en glödande dimma
Solen stiger och allt är tyst
medan himlen blir kysst
Lyssna, min älskling
Rosen lämnar sin röda tystnad
och sjunger sånger om kärlek
Nattens daggiga skålar bräddas av ljus



***

  Hans tredje bidrag, "Stilla och tyst", finns också inlagd i min spellista. Den deltog 1965, året då Ingvar Wixell sjöng samtliga bidrag i den svenska uttagningen.

Home is where one starts from

  Jag har hamnat lite efter i min planering för bloggen, ett resultat av den långvariga sjukdomen. Jag har därför valt att skjuta på publiceringen av Iréne Svensson Räisänens "Bokhylla" till nästa onsdag. 

  I aftonens Utblick tänker jag hylla en person som inte har så mycket med poesi att göra, men som gör ett enastående arbete för barn som är på flykt. Hon är faktiskt den person jag beundrar mest på denna jord, i dagsläget. Hennes namn är Diala Brisly. För knappt tre veckor sedan nekades hon inresetillstånd till Sverige för att delta i Tempo dokumentärfestival. Skäms Sverige!

***

(Följande text är ett utdrag från en artikel ur SyriaUntold 2 mars, 2016.)

Diala Brisly är en ung syrisk konstnär som föddes 1980 i Kuwait. Vid 10 års ålder, återvände hon till Syrien. Istället för att studera konst på en akademi lärde hon sig animeringskonsten via nätet med hjälp av en vän.

Brisly började sin konstnärliga bana med att specialisera sig på animation, serietidningar, och digital konst. Hon arbetade med flera företag, däribland SpaceToon, JoyBox och Star Animation. Men hon anser det arbete som hon har gjort som oberoende konstnär har varit hennes viktigaste, liksom det mest effektiva sättet att uttrycka sitt sanna jag.

I början av upproret i Syrien, deltog hon genom att utforma flera affischer för ett antal kampanjer, inklusive kvinnornas hungerstrejk på Adra fängelse, kampen mot barnäktenskap, känd som "Protection Marriages" och kampanjer som belyser situationen för fångarna bland många andra saker.

Brisly har ställt ut sina arbeten på flera gemensamma utställningar runt om i världen. En utställning med titeln "My Hands on the Ground, My Feet in the Air" gjordes i samarbete med FN. En annan utställning tillsammans med Basma Foundation kallas "Days Not About Crabs" hölls för barn med cancer.

Brisly har också illustrerat två böcker skrivna av Alex Bartoloni, en ung italiensk författare som blev inspirerad av sina besök i flyktinglägren. De böckerna, Going home again samt Home is where one starts from delas ut av International Medical Corps i flyktinglägren i Irak och Libanon.

Illustration av Diala Brisly
ur "Going home again"

***

  Hon har också genomfört väggmålningar tillsammans med barn i flyktinglägren samt utsmyckat skolor och bibliotek i Turkiet och Libanon.

Diala Brisly med ett barn på axeln, invid en väggmålning.

**

Shatila Camp, Beirut. Public library for Palestinian and Syrian.
Illustration: Diala Brisly

***

  Utöver det har hon illustrerat seriealbum, bland annat åt ett förlag i Syrien som fortsatt sin utgivning i det krigsdrabbade landet, och gjort CD-omslag åt musikartister.