Vattenmärken

  Det ångar om januari månads sista blogginlägg, då alfabetet tillförs lite vatten och bildar D - E - F.

*

D som i Dagg - utfällning av kondenserande vattenånga i form av små droppar på mark, vegetation och fasta föremål som genom utstrålning har avkylts under luftens daggpunkt. Vissa växtarter är beroende av vattentillförsel genom daggbildning.
  Dagg tillmättes förr i tiden åtskilliga övernaturliga egenskaper och insamlades vanligtvis genom att man på kvällen bredde ut lakan på marken, vilka nästa morgon vreds ur, så att daggen kunde tillvaratas. Dagg i allmänhet ansågs i folkmedicinen fördriva vårtor och ”riset” (rakitis). 
  Om daggen samlats på en ”kraftfylld” plats (t.ex. en kyrkogård) eller under en särskild natt (t.ex. midsommarnatten) hade den ytterligare kvaliteter. Midsommardagg ansågs allmänt kunna användas som jäst eller öka dennas effekt vid bakning och brygd. Den användes även som botemedel mot ”älvablåst” (nässelfeber) och födelsemärken. Att rulla sig naken i dagg på midsommardagens morgon ansågs skydda mot sjukdomar över huvud taget för ett år framöver.
  Några sammansättningar: daggfrisk, daggvåt, morgondagg. Ordet har funnits ända sedan fornsvensk tid.

Daggkåpa

Såsom daggkåpan, av Elsa Grave (1918-2003)
(ur Som en flygande skalbagge : dikter. Stockholm : Bonnier, 1945.)

Såsom daggkåpan fångar en droppe regn
på sitt späda blad
och låter den glida gnistrande ner
till en mörk skål,
— så vill jag fånga kärleken —
som en droppe dagg i soluppgången
vill jag bära den — blänkande
djupt i mig
där blodet strömmar 
i hjärtat.

***

E som i Ebb - (lågtyska eller nederländska ebbe, besläktat med svenska ävja; en bildning till av, tyska ab, med grundbetydelsen ’återgång’), benämning både på lågvatten och på den del av tidvattencykeln då vattenståndet sjunker och tidvattenströmmen är riktad ut från kusten.
  En tidvattencykel kan delas in i 4 delar: lågvatten, flod, högvatten och ebb.
  Ordet kan också användas om brist, låg intensitet, eller dylikt. Ex.: det är ebb i kassan.
  Historiskt har det använts sedan 1787.

Ebb, by Edna St. Vincent Millay (1892-1950)
(from The selected poetry of Edna St. Vincent Millay. New York : Modern Library, 2001.)

I know what my heart is like
     Since your love died:
It is like a hollow ledge
Holding a little pool
     Left there by the tide,
     A little tepid pool,
Drying inward from the edge.

***

F som i Frost - iskristaller som bildas på mark och andra ytor vid temperaturer under 0 °C genom sublimering av luftens vattenånga. Vid gynnsamma temperatur- och fuktighetsförhållanden kan vackra mönster, frostblommor, bildas. Frost uppstår lättast på nätterna, när vädret är klart och vinden svag (nattfrost). 
  Ordsammansättningar: frostknäpp; frostnatt; frostskada. Ordet har funnits sedan äldre fornsvensk tid.

Ensam en frostig morgon, av Solveig von Schoultz (1907-1996)
(ur Molnskuggan : [dikter]. Stockholm : Bonnier Alba, 1996.)

Han stannade och drog in andan:
frid.
Tallarna klädda
i glasklara fodral
snön sömnigt skimrande
backens fall mot dalen
himlens tomhet oändlig
inte ett levande väsen.
Tystnad.
Frid.

Men inte ett ögonblick ensam.
Ohörbart
färdades genom honom rymdens vågor
bärande klagan, viskningar
fjärran musik
oavlåtligt
strömmade världen genom
hans glasklara frid.

Pieces of you

  Veckans Musikfredag gästas av två världsstjärnor. Den ena är uppväxt i Alaska och har gett oss flera oförglömliga hits. Hennes debutalbum "Pieces of you" är ett världens bäst säljande debutalbum genom historien. Hon har dessutom lyckats väl inom olika musikgenrer. 
  Den andra artisten är Islands mest kända person. Hennes betydelse för musikhistorien är jämförbar med Beatles och Bob Dylan. I kväll är det kärleken som besjungs i bloggen.

Jewel Kilcher

  Jewel Kilcher, med artistnamnet Jewel, född 23 maj 1974, är en amerikansk sångare och låtskrivare. Jewel föddes i Payson i Utah, men växte huvudsakligen upp hos sin pappa i Homer i Alaska. Hon och hennes far tjänade ibland uppehälle genom att sjunga i barer och värdshus. Under de senare tonåren så bodde hon i sin skåpvagn och reste runt och spelade. Hon vann renommé genom att sjunga på Innerchange Coffehouse i San Diego, Kalifornien. Det var vid ett sådant uppträdande som hon upptäcktes i augusti 1994. Källa: Wikipedia

  Redan sex månader senare släpptes hennes historiska debutalbum, Pieces of you, som än idag är ett av musikhistoriens bäst säljande debutalbum. Låtarna på plattan har åldrats väl och jag ger er i kväll sånglyriken, samt ett ljudklipp, till "Foolish games". Den gavs ut för tjugo år sedan men texten är ständigt tillämpbar för att beskriva kärleksrelationer. Det kan jag skriva under på!

Foolish games, performed by Jewel
(Text & Music: Jewel Kilcher. From "Pieces of you". Label: Atlantic, 1995.)

You took your coat off and stood in the rain,
You're always crazy like that.
And I watched from my window,
Always felt I was outside looking in on you.
You're always the mysterious one with
Dark eyes and careless hair,
You were fashionably sensitive
But too cool to care.
You stood in my doorway, with nothing to say
Besides some comment on the weather.

Well in case you failed to notice,
In case you failed to see,
This is my heart bleeding before you,
This is me down on my knees, and...

These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart.
You're breaking my heart.

You're always brilliant in the morning,
Smoking your cigarettes and talking over coffee.
Your philosophies on art, Baroque moved you.
You loved Mozart and you'd speak of your loved ones
As I clumsily strummed my guitar.

You'd teach me of honest things,
Things that were daring, things that were clean.
Things that knew what an honest dollar did mean.
I hid my soiled hands behind my back.
Somewhere along the line, I must've got
Off track with you. [Den här versen togs bort i radioversionen, min kommentar.]

Well, excuse me, guess I've mistaken you for somebody else,
Somebody who gave a damn,
Somebody more like myself.

These foolish games are tearing me apart,
And your thoughtless words are breaking my heart.
You're breaking my heart.

You took your coat off,
Stood in the rain,
You're always crazy like that.

*

  Jewel har även gett ut en diktsamling, A night without armor (1998). Ur den citerar jag två dikter.

So just kiss me, by Jewel Kilcher
(from A night without armor : poems. New York : HarperCollins Publishers, 1998.)

So just kiss me and let my hair
messy itself in your fingers

tell me nothing needs to be done -
no clocks need winding

There is no bell without a voice
needing to borrow my own

instead, let me steady myself
in the arms

of a man who won't ask me to be
what he needs, but lets me exist

as I am

   a blonde flame
   a hurricane

wrapped up
in a tiny body

that will come to his arms
like the safest harbor

    for mending

*

I am not from here, by Jewel Kilcher
(from A night without armor : poems. New York : HarperCollins Publishers, 1998.)

I am not from here,
my hairs smells of the wind
and is full of constellations
and I move about this world
with a healthy disbelief
and approach my days and my work
with vaporous consequence
    a touch that is translucent
    but can violate stone.

***

  Björk Guðmundsdóttir, känd under sitt förnamn och artistnamn Björk, född 21 november 1965 i Reykjavik, Island, är en isländsk sångerska, kompositör, musiker och skådespelerska.
  Björk inledde sin solokarriär i början av 1990-talet och har sedan dess byggt upp en varierad och experimentell musikstil, präglad av sin uttrycksfulla sångstil och sitt breda sopranläge. Hennes eklektiska stil har blivit populär inom en rad olika genrer, däribland rock, jazz, elektronisk dansmusik, folk och klassisk musik. Hon har vunnit pris för Best Actress Award vid 2000 års Cannes Film Festival för sin roll i musikalfilmen Dancer in the Dark.
  Björk blev vinnare av Polarpriset 2010 tillsammans med Ennio Morricone. Källa: Wikipedia

  Hennes nionde, och senaste, studioalbum "Vulnicura" släpptes den 20 januari. Det handlar om uppbrottet från partnern Matthew Barney, som hon har en son tillsammans med. Flera recensenter har fastnat för texten till Atom Dance (sjunde spåret), så har även jag.

Atom dance, performed by Björk
(Text & Music: Björk. From "Vulnicura". Label: One Little Indian, 2015.)

We are each other's hemispheres

I am fine tuning my soul
To the universal wavelength
No-one is a lover alone
I propose an atom dance
Our hearts are coral reefs in low tide
Love is the ocean we crave
Restlessly turning around and around
I am dancing towards transformation
Learning by love to open it all
Let this ugly wound relief
We fear unconditional heart space
Healed by atom dance

When you feel the flow as primal love
Enter the pain and dance with me!
We are each other's hemispheres

We aim at peeling off dead layers of loveless love
No-one is a lover alone
Most hearts fear their own home
Come in themselves fully
It scares them all

When you feel the flow as primal love
Enter the pain and dance with me!

No-one is a lover alone, no-one
Most hearts fear their own home

You are my same hemisphere, hemisphere
The atoms are dancing, dancing
Atoms are laughing at last
At last

Snårig verklighet

  Veckorna går fort. Bloggen serverar årets femte Utblick. Inlägget inleds och avslutas med två åttiotalister, varav ett kärt återseende. Däremellan får ni ett bidrag, från ytterligare en litterär skrift, av en erfaren femtiotalist.

*

  För en vecka sedan släppte Forum för poesi och prosa sitt vårprogram. Det inleds den 2 februari med Tema Sökning, och ett framträdande i Skövde av Beate Grimsrud och Lyra Ekström Lindbäck. Beate är en mycket intressant prosaförfattare, tycker jag.

  I början av mars avgår nästa tematåg, med rubriken "Stigar" och då framträder bland annat Pernilla Berglund. Ni missade väl inte min hyllning till hennes debutbok "Tilltar". Nästa vecka släpps hennes andra diktsamling "Fälla". Jag har inget recensionsexemplar i min ägo, men här får ni ett litet textutdrag som förlaget har valt att använda för sin marknadsföring.

Ur Fälla, av Pernilla Berglund (f. 1982)
(Teg Publishing, 2015)

Här är vi hemma eller är upplevelsen en gräns mot verkligheten.
Den plats jag talar utifrån måste jag hela tiden inta. Om vi sa oss ifrån,
en tydlighet som kunde gälla. Här vore vi säkra.

*

  Och i april månad deltar Kristian Lundberg tillsammans med Bagir Kwiek, Elisabeth Hjorth och Bennie Åkerfeldt under rubriken "Gränser".

Bakgrund och deklaration

"Forum för poesi och prosa grundades i Göteborg 2003 med syfte att skapa en fast scen – en återkommande mötesplats för litteraturintresserade. Sedan starten har Forum för poesi och prosa successivt ökat både vad gäller frekvens och publik. Vi har blivit Sveriges ledande scen för uppläst litteratur och sedan starten har drygt 300 författare uppträtt hos oss."

***

  Jag övergår till en annan deklaration, den som tidskriften the Times Literary Supplement delger läsarna på sin hemsida.

"The TLS is the only literary weekly – in fact the only journal – to offer comprehensive coverage not just of the latest and most important publications, in every subject, in several languages – but also current theatre, opera, exhibitions and film."

  Den 20:e januari utvaldes Alison Brackenbury's dikt "No" till Poem of the Week, i tidskriften.

No, by Alison Brackenbury (f. 1953)
(from Then. Manchester : Carcanet, 2013.)

No one is ever good enough,
or kind enough.
No one stays awake
through the lovely rush of rain which fills our dark.
No one can hold the music.
They are counting coins or frowning
they are toppling, they are drowning.
No one is good.

But nothing is as quick as us,
no screen can match us
tape’s whirr catch us
nothing tilts like sun
to light from sad.
Nothing in all history
can reach to take your hand from me,
the dark, the rain’s gift, O
we should be glad.

***

  På Svenska Dagbladets nätsidor kunde man i lördags läsa en initierad artikel om "boomen" inom dansk poesi. Dock är det si och så med utgivningen av de danska talangerna i svenska översättningar. En bok som nyss har utkommit är Asta Olivia Nordenhofs "det enkla och det ensamma", på Modernista bokförlag, i översättning av Tom W-O Silkeberg.
  Den har jag ännu inte tillgång till, så istället publicerar jag titeldikten från "Jag äter mig själv som ljung : flicksinne", som är skriven av en annan dansk "nykomling", Olga Ravn.

Jag äter mig själv som ljung, av Olga Ravn (f. 1986)
(från Jag äter mig själv som ljung : flicksinne / Olga Ravn ; översättning: Jan Henrik Swahn. Stockholm : 10TAL : 2013.)

ARTIGHETEN och LUSTEN bildar SNÅR IHOP.
Ätande dimma. Alla friheter man tar sig är stora.
Jag har en skymt av MYTOLOGISK. Jag äter mig själv som LJUNG.

Den som stiger in när man ser någon. Som egentligen inte kan ge.
Den som går med uggleteckningar i händerna.
Den som är en liten röd kräfta i en ugglas avbildning.
Den som bränns.

Vad kan man BÄRA i munnen.
En mörk HÄRSKAR som ett HÅRSPÄNNE.
Tänk bara som fylls till randen av SÖT.
Där jag glider ut som en tråd.
Sött som skam, sött som ANISKTET bortvänt.
Ett halvt dunkelt. Frossbrytningar: HÖBLOMMA.

ALDRIG så snart är det söta. Under hjärtats förhud.
Att sluta sina händer kring. Att köra genom frost. Jag blir aldrig densamma.
Mitt arbete är SÖMN.
...

Det våras i poesikalendern

  Det har blivit dags att uppdatera festivalkalendern. Vi träder snart in i februari månad och bloggens internationella poesiälskare har bokat nya flygbiljetter. De lämnar USA för att besöka Cork (Irland), Granada (Nicaragua) och visfestivalen i Göteborg.

*

  I irländska Cork kommer våren tidigt. Ett väldigt intressant program erbjuds vid Cork Spring Poetry Festival, 11-14 februari.

  Onsdagskvällen innehåller bl.a. uppläsningar av Gabriel Rosenstock, Martina Evans och Dave Lordan.
  Gabriel Rosenstock har gett ut eller översatt mer än 160 böcker, varav 13 egna diktsamlingar och ett flertal barnböcker. Jag är rätt säker på att han återkommer i min blogg.

  Huvudattraktionerna för torsdagen är Peter Sirr, Michael O'Loughlin och Michael Schmidt.

  Sen kommer fredagskvällen, och då blir det internationella gäster. Den makedonska poeten Lidija Dimkovska och den slovenska poeten Barbara Pogačnik framträder. Kvällen innehåller också Liz Berry (vinnare av The Forward Prize for Best First Collection) och Don Share (redaktör för Poetry Magazine).

  Festivalen avslutas under lördagen med bl.a. David Wheatley, Michael Crummey och Jo Shapcott.

  Trots alla irländska och brittiska stjärnor så vill jag lyfta fram Lidija Dimkovskas författarskap. Hon föddes 1971 i Skopje, Makedonien. Hon är poet, romanförfattare, essäist och översättare. Hon studerade litteraturvetenskap vid universitetet i Skopje och tog en doktorsexamen i rumänsk litteratur vid universitetet i Bukarest, Rumänien. 
  Sedan 2001 har hon varit bosatt i Ljubljana, Slovenien, och arbetat som frilansskribent och översättare av rumänsk och slovensk litteratur till makedonska. Hon har deltagit i många internationella litterära festivaler och varit writer - in -residence i Iowa, Berlin, Graz, Wien, Salzburg och London. 2009 fick hon Hubert Burdas litteraturpris för unga östeuropeiska poeter och under 2012 vann hon Tudor Arghezis internationella poesipris i Rumänien, och 2013 tilldelades on European Union Prize for Literature. Källa: EU Prize for literature

  Lägg hennes namn på minnet. Hon kan mycket väl vara en framtida Nobelprismottagare. Hon är definitivt ny tvåa, efter Adam Zagajewski, på min favoritlista över presumtiva Nobelpristagare. Jag ger er första delen av dikten "Called back". Dikten i sin helhet är magnifik, liksom flera andra av dikterna som ingår i samlingen och som getts en vacker engelsk översättning av Ljubica Arsovska och Peggy Reid. Jag vill tacka Nobelbiblioteket för denna underbara läsupplevelse.

Called back (first part), by Lidija Dimkovska
(from PH neutral history ; translated from the Macedonian by Ljubica Arsovska & Peggy Reid. Port Townsend : Copper Canyon Press, 2012.)

You called me back and I had to return.
On the Peter Pan bus from New York to Amherst
with fifty cents change clutched in my left hand
and on leaving I fed it not into a coffee machine
but into your past to open the present.
And the present is a wolf with its belly ripped open
and filled with stones by the survivors,
not a drop of blood remains from it,
the victims have sucked it up while gasping inside,
hence their bitterness
in throwing it so cruelly into the river.
And the past hurts it, but it has nowhere to hide,
while it was different for you:
when you hid in your room
you hid in your time.
...

***

  I Granada, Nicaragua pågår under hela åtta dagar (15-22 februari) den grandiosa: Festival Internacional de Poesía de Granada. 

  Den elfte upplagan av festivalen har ett fullständigt makalöst innehåll. Bland de 115 inbjudna poeterna (från 57 länder) finns storheter som William Osuna (från Venezuela, och välkänd i Sverige), Luis Eduardo Aute (Filippinerna), Reina María Rodríguez (Cuba), Óscar Oliva (Mexico) och Campbell McGrath (USA). Inbjuden var också den högt respekterade Claudia Emerson, som tyvärr avled i tarmcancer i december. 

  Reina María Rodríguez (f. 1952), anses vara en av de viktigaste rösterna i nutida kubansk poesi. Hennes poesi präglas av ett fantastiskt djup, den är intensiv, dynamisk och framför allt konfessionell. Hennes verk har översatts till språk som ryska, arabiska, vietnamesiska och tyska. Hon har tilldelats flera ärofyllda priser, senast i fjol erhöll hon det Iberoamerikanska Pablo Neruda Poetry Prize, som är en årlig utmärkelse som ges av nationella rådet för kultur och konst (NCCA) i Chile. Källa: Wikipedia

  Liksom Lidija Dimkovska skriver Reina María Rodríguez långa prosadikter. 

Memory of water (first part), by Reina María Rodríguez
(from Poetry Magazine, June 2011.)

september is a month like any other and unlike any other. it seems in september everything awaited will arrive: in the calm air, in a particular scent, in the stillness of the quay. when september comes, i know i’m going to lose myself. the ants climbing my legs and a certain change of light tell me so. the air comes and goes beneath my dress, pressing the warm cloth against me, pressing me with the desire to find myself in the sea, that sea beaten deep gray and magnetized by neutrinos, thanks to which i can perform my observations and telekinetic communications. the salty, sticky wall of the Malecón is covered with fish and forgotten hooks. i like to lick its sheen of salt and make my tongue salty and sticky. in that moment the rest of the city can vanish, it’s just that sea and me, before all thought, all desire. then i undress and enter, knowing i’ll find something, and that the boats—which seem suspended on the horizon, seem to have slipped their limits, motionless and painted there—are also mine...when i met you and you met me it was still september and we were strange and different and would be for a long time after—though i sometimes snagged you with certain secret hooks, shaping a sort of formless impression: something strange and indefinable divided the outline of your body from the space around you, but without making a human form, and in your eyes the sunlight revolved like a bicycle’s spoked wheel...the bicycle moves on and i’m carried along, filled with dry branches and coral. in my hair i wear the butterflies we collected together. the little house, one point amid the infinite, comes into view: already we can see the windows, like little black voids, and their curtains beating in the wind. i squeeze your waist, the bicycle moves on; even though the street is narrow the bicycle rolls on, rolls on against the spray. when you turn your head and see my hand, my hook snagged in a struggle of desire, the sun has turned immense in your eyes again.
...

***

  Bloggens månadstour avslutas i Göteborg för att lyssna till deras visfestival, som pågår 23-28 februari. Jag har omnämnt festivalen i ett tidigare inlägg, och presenterat den vackra duetten med Sanna Hogman och Esbjörn Hazelius.
  Förutom Sanna, Erica Falk, och flera andra, kommer de etablerade artisterna Jack Vreeswijk och Thomas di Leva till festivalen. Men jag väljer att ge er en nykomling som ännu inte fått något skivkontrakt. I ljudklippet kan ni lyssna till Erica Falk och hennes "Tusen täcken".

Orden tar slut

  I dag gör jag ett kort inlägg om en bilderbok med rim. Mitt humör är inte på topp, och därför blir det .....

*

Utflyktsbok för rim och ramsare
Text: Åsa Lind
Illustratör: Anna Bengtsson
Stockholm : Hippo, 2014

Expertens utlåtande

Text:       5
Bilder:    2

  Åsa Lind (f. 1958) är uppvuxen i byn Karbäcken i norra Ångermanland. Hon var yngst av fyra syskon. 
  Åsa Lind är bosatt i Ålands skärgård, på en liten ö som heter Lappo. Tidigare har hon arbetat som journalist, restaurangchef, kock och vårdbiträde. Dessutom har hon illustrerat en del. Hon har ett år på Nyckelviksskolan och två år på Journalisthögskolan bakom sig. Numera är hon författare på heltid. Hon har tidigare skrivit sagor för radions program Kusin Vaken. 

  Åsa Lind berättar att hon vill skriva böcker som "går att använda. Faktaböcker som inte ljuger, sagor som man kan läsa eller lyssna till mer än en gång." Hennes texter är personliga, de blandar fakta med poesi. Och hon kryddar gärna anrättningen med uppgifter om folktro och medicin.

   Men hennes mest älskade böcker är nog dem om Sandvargen. I berättelsen "Sandvargen" (2002) och dess fortsättning "Mera Sandvargen" (2003) möter vi ensambarnet Zackarina som uppfunnit sig ett kompisdjur, som hon umgås mycket med. I olika episoder gestaltas deras möten, inte sällan föranledda av att Zackarina upplever sig ensam eller orättvist behandlad. Genom samtalen löses Zackarinas konflikter. Källa: Alex författarlexikon

*

  Boken Utflyktsbok - för rim och ramsare är en typisk "dagisbok" som berättar vad barnen gör under de olika årstiderna när personalen tar dem på utflykt. Jag tycker varken text eller bilder är särskilt spännande. Ryan gillade texterna, kanske för att de innehåller upprepningar och för att de påminner om hans egen förskola för tre år sedan.

Några textexempel:

På hösten falleralla
då faller alla blad.
Då trallar alla tallar
för de har barren kvar!

På hösten falleralla
då faller alla blad,
och blir det is på vägen
då faller också jag!
...

Spåren går hit och dit
över snön
platt och vit.

Spåren går som jag vill
och tar slut
när jag står still!

Livets baksidor

  Dags för det fjärde måndagsavsnittet med kloka kvinnor. I kväll är de verkligen slagfärdiga när de betraktar livet.

*

Vad kvinnor sagt om livet

"Det är inte sant att livet är den ena jävla saken efter den andra - det är samma jävla sak hela tiden." Edna St. Vincent Millay

  Edna St. Vincent Millay, (med pseudonym Nancy Boyd), född 22 februari 1892 i Rockland, Maine, död 19 oktober 1950 i Austerlitz, Columbia County, New York, var en amerikansk poet och dramatiker, och var den tredje kvinna att vinna Pulitzerpriset i poesi. Hon var också känd för sin bohemiska livsstil och för sina många kärleksaffärer med både män och kvinnor. Källa: Wikipedia

First fig, by Edna St. Vincent Millay
(from The selected poetry of Edna St. Vincent Millay. New York : Modern Library, 2001.)

My candle burns at both ends;
    It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends -
    It gives a lovely light!

*

Exiled (four verses), by Edna St. Vincent Millay
(from The selected poetry of Edna St. Vincent Millay. New York : Modern Library, 2001.)

Searching my heart for its true sorrow,
     This is the thing I find to be:
That I am weary of words and people,
     Sick of the city, wanting the sea;

Wanting the sticky, salty sweetness
     Of the strong wind and shattered spray;
Wanting the loud sound and the soft sound
     Of the big surf that breaks all day.

Always before about my dooryard,
     Marking the reach of the winter sea,
Rooted in sand and dragging drift-wood,
     Straggled the purple wild sweet-pea;

Always I climbed the wave at morning,
     Shook the sand from my shoes at night,
That now am caught beneath great buildings,
     Stricken with noise, confused with light.
...

***

"Inte nog med att livet är smärtsamt, det är kort också." Ingrid Sjöstrand

  Ingrid Sjöstrand (f. 1922), född på Rödön i Jämtland som Ingrid Felmström, uppvuxen i Stockholm. Fadern var byggnadsingenjör och modern sjuksköterska. Hon gick i flickläroverket på Sveaplan och flyttade 1942 till Uppsala för att läsa nordiska språk, historia, pedagogik och litteraturhistoria. Efter en fil.mag.-examen har hon arbetat som lärare och som journalist på DN. Under lärartiden började hon skriva kåserier i damtidningen Idun. Det blev ett kåseri i veckan under tio år.

  Ingrid Sjöstrand har skrivit över trettio böcker som spänner över hela det litterära fältet, alltifrån böcker för barn och ungdom till romaner, debatt, dramatik och lyrik. Parallellt med författarskapet har hon också engagerat sig i frågor som rör miljö och fred, bl.a. som aktiv i kampen mot kärnkraft och en av initiativtagarna till Kvinnor för fred. Källa: Alex författarlexikon

Ur Planet till salu. Blå : obehagliga dikter, av Ingrid Sjöstrand
(Möklinta : Gidlund, 2014.)

Ja ja låt dem fara bara
till avlägsna planeter efter liv
när nu vårt eget tycks förfelat
Kolla bara att dom kollar
hur det är med vatten där!
Och håll ögonen öppna för
Helium 3, mångdubbelt dyrare än guld!
men jag lyssnar inte
till någon resebyrås lockrop
förrän dom första är tillbaka med

Foto: Michael Krantz

bröd
bakat på säd
från den där planeten
och det får gärna vara
smör på

***

"Jag skjuter upp döden genom att leva, lida, göra misstag, ta risker, ge, älska." Anaïs Nin

  Anaïs Nin (1903-1977) var en amerikansk författarinna, född och uppvuxen i Paris, Barcelona och New York. Modern var sopran av fransk-dansk härkomst. Fadern kom från Kuba, var mångkonstnärligt begåvad och verkade som pianist, kompositör, musikforskare och författare. Anaïs Nin hade två bröder, och familjen bodde en längre tid under Nins barndom i Barcelona. Fadern lämnade familjen 1913 för en annan kvinna, och modern flyttade året därpå till New York med sina tre barn. 1923 gifte sig Nin på Kuba med bankmannen Hugh Guiler. De bodde en tid i New York, men flyttade 1924 tillbaka till Frankrike och Paris. 1931 träffade Nin så den amerikanske författaren Henry Miller i Paris, och de inledde året därpå ett stormigt och passionerat förhållande som Nin har skildrat utförligt i flera av sina verk. Mötet med Miller kan sägas ha inneburit ett både sexuellt och litterärt uppvaknande. För det var under den här perioden som Nin började skriva på allvar.

  Hela Nins författarskap utmärks av en språklig sensibilitet och ett sökande efter att i ord kunna beskriva och gestalta känslor, i första hand kärlekens och den egna sexualitetens. Källa: Alex författarlexikon

Henry and June: From "A Journal of Love"--The Unexpurgated Diary of Anaïs Nin

“Last night I wept. I wept because the process by which I have become woman was painful. I wept because I was no longer a child with a child's blind faith. I wept because my eyes were opened to reality....I wept because I could not believe anymore and I love to believe. I can still love passionately without believing. That means I love humanly. I wept because I have lost my pain and I am not yet accustomed to its absence.”

Karins enigma

  Veckans poet i Diktarkeologens söndagsporträtt är Karin Boye. Hennes dikter har redan förekommit i bloggen, men i kväll blir det fokus på tonårsalster och debutverk.

Karin Boye (1900-1941)

Dedikationsexemplar av debutboken med brev.
Dedikation till Dagmar Gårde "från hennes vän författaren 12.11 1922".
Originalupplaga av debutboken. Även ett visitkortsfotografi av Boye.
Auktionskammaren, december 2011.

  Karin Boye föddes i Göteborg och levde där fram till 1909, då familjen flyttade till Stockholm. Karin Boye växte upp i högborgerlig miljö. Hennes farfar kom från en tysk köpmannasläkt och på mödernet stammade hon från den bemärkta släkten Liljestrand. Fadern arbetade som civilingenjör och modern var engagerad i politik och kvinnofrågor. Boye hade även två bröder som föddes efter henne. Källa: Alex författarlexikon

  I Stockholm började hon i tredje förberedande klass i Åhlinska skolan på Dalagatan. Skolan heter numera Lilla Adolf Fredriks skola. 

  Under perioden 1909-1915 får Karin ta ett allt större ansvar, så att moderns alkoholproblem kan fortgå i det fördolda. Stundom tar en kusin hand om barnen när mamman får vård. I de tidiga tonåren syns också de första tendenserna till depression hos Karin Boye.

  1915 flyttar familjen till Huddinge, vilket ger Karin en betydligt längre resväg till skolan. 

  Hon skrev flera verser och brev till sina skolkamrater. En del av dessa finns bevarade. Till Dagmar Gårde, som liksom Karin var förälskad i Carl Dymling (en lärare på skolan), skrev hon dikter och gjorde ett ABC-häfte. En av dikterna med Karins kommentarer och understrykningar finns publicerad i "Karin Boye och människorna omkring henne : en fotobok", av Pia-Kristina Garde (Ellerström, 2011). I den skriver hon om den tidiga förälskelsen.

Min vän - min stridskamrat och vän,
jag räcker dig mina händer.
Ej darrar min hand - vill du taga den? - (! ? !)
över bålets slocknade bränder.
De glimma, glimma och glöda än.
Du eld, slå ej upp lågan igen! Ve mig om den återvänder!

*

  Karin Boye tar studenten 1920 och börjar under hösten samma år i Folkskoleseminariet på Södermalm (nuvarande Björngårdsskolan), för att studera till lärarinna. Utbildningen var ettårig och Karin utexaminerades 1921.

Björngårdsskolan
Här utbildade sig Karin Boye till lärarinna, 1920-21.

  En av lärarna vid seminariet, Marie-Louise Gagner, hade i sin ägo tre häften med dikter, författade av Karin Boye. Det är okänt var de finns idag. En kantat som Karin skrev till skolan för ett jubileum, finns kvar. Källa: boken "Karin Boye och människorna omkring henne"

Vilans dag,
välv kring mödan din eviga rymd!
Vilans dag,
slut vårt arbetes stund, annars av oro skymd,
in i din himmels vidd, dina klockors dröjande slag!

***

  Hösten 1921 började Karin Boye studera vid Uppsala universitet. Där kom hon att läsa grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria, samt historia. Under jullovet 1921 skickar hon in en samling dikter till Albert Bonniers Förlag, och de gillas av förlaget. Debutsamlingen "Moln" kommer ut 1922. Den präglas av andliga funderingar och en ängslan över det egna mörkret. Men den innehåller också en stark symboldikt och en ekphrastisk(?) dikt om en målning från förrenässansens period.

Nattskärran, av Karin Boye

(ur Moln : dikter. Stockholm : Bonnier, 1922.)

Halvvaken ruvar sommarnatten

stilla på drömmar, dem ingen vet.

Tjärnarnas blanka vatten

spegla en skymningshimmels

bleka oändlighet.

Stjärnorna vitare bli.

Fjärran, fjärran

nattskärran

sjunger ensam sin tonlösa, tröstlösa vaggmelodi.

Aldrig djärvt hon mot höjden svingar,

Nattskärra

svävar lågt för sin låghets skull.

Duniga skymningsvingar

tyckas bundna vid jorden,

tyngda av stoft och mull.

Ve den, vars vingepar

ej kan sig höja,

blott dröja,

övermäktigt draget mot dyn, vars färger det har.

Men den vitaste vita bland svanor,

som i morgonens ljusrymd far

sina kungliga banor,

hyste aldrig en längtan

sådan som skärran har.

Ingen kan längta så

mot det fjärran

som skärran

mot det evigt vinkande, evigt vikande blå.

***

  Den andra dikten beskriver en målning från 1300-talet, men jag har inte lyckats identifiera vilken det rör sig om. "Arnos stad" som omnämns i dikten, är Florens.

 

Florens, "Arnos stad"

  Staden ligger vid floden Arno. Om någon känner till vilken tavla som inspirerat Karin Boye, så tar jag gärna emot er kommentar eller ett mejl.

Tidig vår, av Karin Boye

(ur Moln : dikter. Stockholm : Bonnier, 1922.)

(En tavla i för-renässans.)

En slöjlätt dimma över ängen står,

och pärlgrå dagg bestänker bleka blad --

en vårlig morgon, sval och vemodsglad,

då luftig blom slår ut från dävna snår.

I gräset glimmar matt narcissers rad.

Från spröda kalkar sprids en doft av vår,

när över dem med drömska blickar går

en gosseädling ifrån Arnos stad.

En undrans lycka vilar på hans drag.

Hans gång är full av tafatt vekt behag.

En bok han bär så varsamt som en vis.

Han märker knappast ängens paradis,

men stirrar aningsblek som vårens dag

mot gåtfullt fjärran, gömt i morgondis.

The answer, my friend, is blowin' in the wind

  Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Nu sitter jag och myser i stugvärmen. Bakom min stolsrygg ligger dottern och snusar på sin madrass. I rummet tvärs över ligger hennes storebror och sover sött. Atmosfär och kärlek är nödvändiga ingredienser för överlevnad. 

Från A till Ö i planetens tjänst. Hör mistralen som viskar till dig.

A som i Atmosfär eller Atmosphere - är gashöljet kring en himlakropp, mest omtalat i samband med jordens hölje. Vår atmosfär består av syre, kväve och argon, samt en lång rad andra gaser i små mängder. Jorden är ca 4600 miljoner år gammal men atmosfären har "bara" funnits i 500-1000 miljoner år. Det var först då som det skyddande ozonskiktet kunde bildas.
  Ordet har använts i svenska språket sedan 1716. Ordets ursprung är grekiskans atmos 'ånga' och sphaira 'klot'.
  I engelskan har man använt atmosphere sedan 1630. Till en början kopplades ordet till månen, innan man fick klart för sig att månen i praktiken inte har någon atmosfär. Källor: NE och Online Etymology

Atmosphere, by Ann V. Christie
(from Poetry Magazine, oktober 2009)

The canals of Mars
beseech various oxides, vast
dust storms
of a dulled red,
a daytime warmth
that only reaches so far.

Let’s call these fissures canals
so we’ll think of Venice
looking through our telescope
as Mars comes this close

in this our anniversary year
with its thin atmosphere
and, to be probed,
its extreme cold.

***

B som i Bris eller Breeze - en vind som uppstår i kusttrakter vid ostörda väderförhållanden under den varma årstiden. Under dagen blåser vinden vid vattenytan in över land, sjöbris. 

  På natten uppstår ibland en svag vind som blåser ut från land, landbris.
  Till svenskan har ordet kommit från lågtyskans brise, och har använts sedan 1794. 
  Men man får akta sig för att jämställa bris med engelskans breeze. Det engelska uttrycket har genom århundranden haft olika betydelser, ursprungligen gällde ordet för en nordlig eller nordostlig vind. I engelskan har ordet breeze funnits sedan 1560. Källor: NE och Online Etymology

On a day with a gentle breeze, by Kiyoko Nagase (1906-1995)
(from Ooinaru Jyumoku. Tokyo : Sakurai Shoten, 1947.
Translation: 2009, Takako Lento.)

* 
You arrived on a day with a gentle breeze 
crying suddenly as if you came rolling out of the heavens 
All of a sudden, at that moment, inside me 
rose up the roar of a lioness, 
“I will endure anything for you!” 

* 
A baby recalls its heavenly friends 
though its eyes do not see well yet 
It smiles gently in the morning light 
the way an empty swing 
sways slightly in the breeze

* 
It looks like the start of a hot day. 
Golden dewdrops have formed on the bamboo leaves outside my window. 
I am recovering day by day. 
Looking forward to happy days when I can work 
I rest for now, a clear pool of time 

* 
You come to me and suckle 
like a little fish 
picking at a lotus leaf 

* 
You cast a green shade 
over my solitary life 
like a readily swaying maple branch 
arching outside my window – 
just a shapeless flickering light 
yet you bring me thoughts of infinity 
With a few beautiful words 
and a soft loving gaze 
you glue my solitary life 
to this world 

***

C som i Cirrus - är latin och betyder egentligen 'hårlock' eller 'fjun'. Inom meteorologin betecknar ordet fjädermoln, ett högt beläget moln av iskristaller, ofta i form av tunna trådar, strimmor eller krokar, ibland tätare flak. Utbredda skidspetsformade cirrus kan vara förebud om ett annalkande frontsystem.
  Ordet har använts sedan 1803. Källa: NE

Jane Hirshfields dikt är finurlig och titeln celest (som är ett annat vackert ord på c).

First light edging cirrus, by Jane Hirshfield (f. 1953)
(from Come, thief : poems. New York : Alfred A. Knopf, 2011.)

1025 molecules
are enough 
to call woodthrush or apple.

A hummingbird, fewer.
A wristwatch: 1024.

An alphabet’s molecules,
tasting of honey, iron, and salt,
cannot be counted—

as some strings, untouched,
sound when a near one is speaking.

As it was when love slipped inside us.
It looked out face to face in every direction.

Then it was inside the tree, the rock, the cloud.