lördag 30 april 2016

"Hush your thundering words"

  Under Valborgsmässoafton gör bloggen en avstickare till staten Wisconsin. Deras Poet Laureate sedan 2015 heter Kimberly Blaeser. Jag har läst hennes bok Apprenticed to justice från 2007.

Kimberly Blaeser, f. 1955
(Photo from Poetry Foundation)

***

  Kimberly Blaeser passar väl in mellan de afrikanska poeterna eftersom även hon använder sig av en sorts muntligt berättande i sin poesi. Boken inleds med ett poetiskt "släktträd" och det avslöjar att Kimberly har tyskt och indianskt påbrå. 
  Flera av dikterna är väldigt långa. Min favorit "Boundaries" är uppdelad i sex avsnitt. I den ges en exklusiv beskrivning av en naturupplevelse. Jag ger er de första tre stroferna.

Boundaries (first half), by Kimberly Blaeser
(from Apprenticed to justice : poems. Cambridge, U.K. : Salt Pub., 2007.)

Frontispiece:
Her white chest lifted from the water
wings spread and poised
on the loon edge of song dance or flight.


Svartnäbbad islom
(en symbol för både Minnesota och Kanada)

Ballet in endless acts:
Paddling a small bay on the Kawishiwi
River, we watch the four figures -
checker-backed and web-footed -
glide in classical lines through the waters
their slick feathers glimming
as they swim or drop like sinkers in a dive
turning beaks and bodies with an instinct
of actors in a centuries-old drama.

Costume sketches:
Stark black and white checks repeat
diminish in intricate optical illusion
over the curve of tha back
reappear wavering in the water's reflection.
Black bill and hyperbolic forehead
sweep towards delicately striped neck.
Intense beads of red dot the black head,
form doll-like eyes.

Dusky chicks hover
only a pencil sketch or poorly imprinted copy.
Faded shades of grays
check the back
under the disappearing down of the young.


***

  Kimberly Blæser växte upp inom the White Earth Reservation i Minnesota av föräldrar med Anishinaabe och tysk härkomst. Hon är medlem i Minnesotas Chippewastam. Blaeser arbetade som journalist innan hon disputerade vid University of Notre Dame.

  Hennes dikter erbjuder intima inblickar i livet för de studieartade karaktärerna som är sprungna ur indianernas liv och kultur. Källa: Poetry Foundation

Drawing breath, by Kimberly Blaeser
(from Apprenticed to justice : poems. Cambridge, U.K. : Salt Pub., 2007.)

There is no purgatory like poetry
that won't be written
into stanzas lines words
that won't fashion some
catch between knowledge
and desire
between the cold cash of meaning
and the questions feathered
across my back
the small static contact
lifting the hair on my arms.



No one reads to me anymore.
At fifteen he still holds his finger
in the book
on the very page where we left off.
Nothing beckons like story withheld.

Something beyond that point
where dusk blue wavers
between mist and rain,
that faint animal calling
persistent yet indistinct,
something that slips
almost off the shoulder.

Not anticipation
or remembrance
but the very point
of any turning
as if
it weren't
a fine line
but infinite
in its thinness.
Not meaning
but almost,
not saying,
but the breath before.


***

  Den avslutande dikten bär tydliga kännetecken på Kimberly Blaesers indianska ursprung. Den riktar sig dessutom till unga studenter vid en skola i Milwaukee.

The things I know (två strofer), by Kimberly Blaeser
(from Apprenticed to justice : poems. Cambridge, U.K. : Salt Pub., 2007.)

for Milwaukee Indian Community School Students

I.
Just pay attention
to the way your hands move
in rhythm with your legs,
the way rabbits
multiply to the seventh year
and caribou change their migrations
following the food cycle,
and remember
how every part of creation
has relationship and rhythm
and walk that way if you can.


Public art sculpture, Riverwest Milwaukee

II.
Say to yourself this one thing:
Go on tiptoe and don't talk.
Then hush your thundering words
let them leave you
receding like footfalls
on sodden grasses of pilgrim ways,
until you learn stillness
and feel the butterfly flutterings
of matter against spirit,
light on water and water on light,
color changing to color changing
to change.

fredag 29 april 2016

Mellan stadens ljus och himmelens valv

  Vi har kommit fram till Melodifestivalen del sju, Puh! (nej Py!). Py Bäckman har skrivit åtskilliga fina sångtexter. Många gillar låten Gabriellas sång från filmen "Så som i himmelen", men få vet att det är Py som skrivit texten. I Melodifestivalen har hon deltagit både som artist och låtskrivare.

Py Bäckman föddes 1948 i Solna.

***

  Py Bäckmans första framträdande i festivalen skedde samma
 år som Eva Dahlgren och Magnus Uggla debuterade i tävlingen. Andra artister som deltog 1979 var: Adolphson & Falk, Tomas Ledin, Pontus Platin samt den blivande vinnaren Ted Gärdestad ("Satellit"). Här får ni ett videoklipp.



Var det här bara början, framförd av Py Bäckman & Py Gang
(Text & Musik: Py Bäckman)

Jag stod högst ovanpå berget, stod och vinglade och njöt
Mitt emellan jord och himmel, och ekade och tjöt
Jag var ett steg ifrån evigheten, om jag tagit den korta vägen ner
Och hisnande och stod stilla, för jag ville se mer

Jag såg dimman sakta falla, och jag skrek ta inte slut

Inte slut förräns ekot skalla, och en sol gick upp och en dag blev till
Som föddes ur dimman som solen förvandlat till guld

Och då satt jag mer ner, var det här bara början?

Skulle de komma mer, mer, mer fastän tiden stod still?
Är det likadant jämt? Jag går där nere i sörjan
Kanske jag inte ser, ser, ser, kanske jag inte vill

Och jag sprang, ner för berget, jag var akilles hack i häl

Jag tänkte ön men var en kråka och ja visste de väl
Jag var upprymd av ett under, lika vanlig som unik
Att sova vaken eller ned en blunder att säga va sig likt

För jag ser dimman sakta falla, och jag skrek ta inte slut

Inte slut förens ekot skalla, och en sol gick upp och en dag blev till
Som föddes ur dimman som solen förvandlat till guld

Och då satt jag mer ner, var det här bara början?

Skulle de komma mer, mer, mer fastän tiden stod stil?
Är det likadant jämt? Jag går där nere i sörjan
Kanske jag inte ser, ser, ser, kanske jag inte vill

***

  År 1988 blev hon en vinnare genom låten "Stad i ljus". Tvåa kom Lena Philipsson med "Om igen". 
  I Eurovision hamnade Tommy Körberg på tolfte plats, vann gjorde Céline Dion med "Ne partez pas sans moi".
  "Stad i ljus" finns numera med i samlingen Psalmer för 2000-talet. Källa: Wikipedia



Stad i ljus, framförd av Tommy Körberg
(Text & Musik: Py Bäckman)

Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt.

***

  Avslutningsvis får ni ytterligare ett videoklipp. Den är gången från Py Bäckmans deltagande 1992 och låten "Långt härifrån". Ni kan ju jämföra klippen från 1979 och 1992.

torsdag 28 april 2016

Fria ord på flykt

  Veckans Utblick fokuserar på det fria ordet.

  I lördags var det Världsbokdagen. Den firas årligen på Shakespeares dödsdag, 23 april. I år var det 400 år sedan han dog. I vårt skolbibliotek uppmärksammade vi inte bara Shakespeare utan också det faktum att vår Tryckfrihetsförordning fyller 250 år. I förlängningen berättade vi också om förföljda författare som fått fristad i annat land. 

  Ni får möta två författare som drabbats på olika sätt. I mellanakten uppmärksammar jag att Juan Felipe Herrera valts till ytterligare en period som US Poet Laureate.


***

  I går kunde intresserade personer få guidade turer i den digitala världen och lyssna till tre poeters texter. Projektet går under namnet EXIL - fria poeter på flykt. Vandringarna utgår från en fysisk plats (Kista galleria, Stockholms universitetsbibliotek, Hageby bibliotek i Norrköping) och med hjälp av en karta i appen tar du dig sedan till poeternas digitala positioner. Efter varje dikt får lyssnaren svara på frågor om hem och gränser. De tre poeterna är Nelly Sachs (1891-1970), Faraj Bayrakdar (f. 1951 i Syrien) och Jila Mossaed (f. 1948 i Iran).

Faraj Bayrakdar debuterade som poet 1979 innan han greps av den syriska underrättelsetjänsten, hölls fängslad och utsattes för tortyr under 14 års tid. Efter en omfattande internationell kampanj släpptes han fri och fann så småningom sin tillflykt i Sverige, där han nu lever och verkar.
Källa: Stockholms universitet

*


Ur dikten "Frånvarons speglar", av Faraj Bayrakdar
(Brev från isoleringscell 13 : dikter / Faraj Bayrakdar ; översättning från arabiska: Jasim Mohamed ; efterord: Ola Larsmo. Stockholm : Tranan, 2011.)

15
Jag gömmer mig
inuti dikten
och letar efter mig själv
utanför den
men ibland händer det
att vi kollaborerar

Den bjuder in mig
till sin bädd
och jag besvarar inviten
Den klär av sig naken
och jag också
Då sveper den mig över sig
som ett täcke
och jag förblir naken.

***


  Den 14 april annonserade Library of Congress att Juan Felipe Herrera får tjänstgöra en period till som US Poet Laureate. När han valdes 2015 blev han den första författaren med latinamerikanskt ursprung som innehaft posten.

  Herreras titellista innefattar fjorton diktsamlingar, prosa, noveller, romaner för unga vuxna och bilderböcker för barn. Bara under det senaste årtiondet har han gett ut tjugoen böcker. Källa: Wikipedia


I carry the sun in my pocket, by Juan Felipe Herrera (f. 1948)
(from Laughing out loud, I fly : poems in English and Spanish. New York : HarperCollins Publishers, 1998.)

I carry the sun in my pocket, playing the gold violin
a seven-stringed branch of water & bronze, a strong star
always in search of my trailer house, how it knows me
calls me like young corn, like rice with chile, like tortilla
rolled as a flute dipped in butter, it is my little sun
that walks with me when I am alone, between
spidery trees & strange chipped statues, when I fly
through the tiny springtime tents, a circle of beads
that fall & blend in to the shape of a hummingbird
when everything is finished & gone, when Papi leaves
and Mamá is away in the city without sparrows
my secret sun, my heart, my words pouring with flavor
of strawberry, spearmint, pineapple & coconut, this sun
that I carry, the one that cradles me, floats to my shoulder
the one that names me like a Juanito tree, you are
my growing branch, the little volcano voice recites, my child
play ball like light.


***

  Bland de författare vars böcker bannlysts i vissa länder återfinns den palestinske nationalskalden Mahmoud Darwish (1941-2008). Så sent som för två år sedan plockades hans böcker bort från en bokmässa i Saudiarabien.
  Efter att ha publicerat sin första diktsamling redan 1960 som nittonårig aktivist i Haifa skulle Mahmoud Darwish publicera ett trettiotal böcker, mest poesi men också några prosaböcker. Han är översatt till över 30 språk, på svenska finns fem diktböcker att tillgå. Han talade själv arabiska, hebreiska, franska och engelska, men skrev enbart på arabiska. Källa: Alex författarlexikon

Mahmoud Darwish
(from palestine-studies.org)

(Ur Mural; samt Kurden har ingenting utom vinden / Maḥmūd Darwīsh ; översättning och efterord: Tetz Rooke. Stockholm : Tranan, 2006.)

En vacker dag ska jag bli till en fågel och dra tillvaron ut ur min
nonexistens. När vingarna fattar eld
är jag sanningen nära och stiger ur
askan på nytt. Jag är de drömmandes dialog. Jag vände mig
bort från kropp och själ för att fullborda
jungfruresan till meningen, men den förbrände mig
och försvann. Jag är försvinnandet. Jag är den himmelske
och den fördrivne därtill.

onsdag 27 april 2016

Över broarna i Kraków

  Jag flyttade på förra helgens Tria Carmina för Regines skull. Det tar jag igen idag. Det är nobelpristagaren Wisława Szymborska som står i centrum. Hon har redan haft med fem dikter i bloggen, men de har alla varit från hennes senare produktion. I kväll får ni några tidigare alster.

Kraków by night

***

Tria Carmina
med
Wisława Szymborska
(1923-2012)

***

  Hennes första diktsamling kom ut 1952 men dessförinnan hade hon redan publicerats i olika tidskrifter under 1940-talet. I Anders Bodegårds oumbärliga urval från 2003 förekommer tre av dessa tidiga dikter. Jag har valt en dikt med en saxofon i huvudrollen.

Svart sång, av Wisława Szymborska
(ur Dikter 1945-2002 / Wisława Szymborska ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003. Original från 1945.)


Scott Hamilton

Saxofonisten drar ut på det, saxofonisten raljerar,
han har sitt eget världssystem, han behöver inga ord.
Framtiden - vem vet något om den. Och vem är säker
            på det förflutna.
Kisa med tankarna och spela svart sång.

Man dansade kind mot kind. Man dansade.
            Plötsligt föll någon.
Med huvudet i golvet, i takt. Man dansade förbi
            i samma takt.
Han såg inte knäna över sig. Ögonlocken lyste bleka,
fria från trycket av larmet och natten med underliga färger.

Låt oss inte dramatisera. Han lever. Kanske har han druckit
och blodet vid tinningen är bara smink. Här har
            ingenting hänt.
Bara en man som ligger. Han föll av sig själv
            och får resa sig själv,
när han nu överlevt kriget. Man dansade i den
            mjuka trängseln,
fläktarna blandade ett hett element med ett svalt,
saxofonen ylade som en hund mot den
            rosa papperslyktan.


***

  Wisława Szymborska gav på sin höjd ut två böcker per decennium, även om det blev vardera tre under 50- och 60-talet. Hennes produktion är förhållandevis liten.
  Tidigare i bloggen har jag publicerat dikten "Somliga gillar poesi" som har en rolig "touch". Nedanstående dikt om skrivandet har en allvarligare ton.

Glädjen att skriva, av Wisława Szymborska
(ur Dikter 1945-2002 / Wisława Szymborska ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003. Original från 1967.)

Vart springer det skrivna rådjuret genom den skrivna skogen?
Ska det dricka ur den skrivna källan
som speglar dess mule likt en kopia?
Varför lyfter det huvudet, hör det någonting?
Det står på fyra ben lånade från sanningen,
och spetsar öronen under mina fingrar.
Tystnad - det ordet prasslar också över papperet
och för åt sidan
de av ordet"skog" föranledda grenarna.

Över det vita papperet lurar de på språnget
bokstäverna som kan hamna fel
de ansättande meningarna,
från vilka ingen räddning finns.



I bläckdroppen finns en betydande reserv
av jägare med spejande blickar,
redo att rusa ner för den branta pennan,
omringa rådjuret och lägga an.

De glömmer att det här inte är livet.
Andra lagar råder här, svart på vitt.
Ett ögonblick varar så länge som jag vill,
det låter sig uppdelas i mindre evigheter
fulla av kulor hejdade i flykten.
För evigt händer om jag så befaller, ingenting.
Utan min vilja kan inget löv falla
eller grässtrå krökas under hovens punkt.

Finns det alltså en värld
vars självständiga öde jag styr?
En tid som jag binder med skrivtecknens bojor?
En tillvaro ständigt på mina order?

Glädjen att skriva
Möjligheten att föreviga.
Hämnden från en dödlig hand.

***

  Vi flyttar fram till 1986. Då samlade Wisława Szymborska sina dikter från ett helt decennium och gav ut "Ludzie na moscie" ('Människor på en bro'), en diktsamling som fick stor uppmärksamhet. Jag väljer en dikt ur den utgivningen som knyter ihop de båda exemplen jag anförde tidigare, "Glädjen att skriva" och "Somliga gillar poesi".

Rampfeber, av Wisława Szymborska
(ur Dikter 1945-2002 / Wisława Szymborska ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003. Original från 1986.)

Poeter och författare.
Det är så man säger.
Alltså är poeter inte författare, men i så fall vad?

Poeter är poesi, författare är prosa.

I prosan kan det finnas allt, också poesi,

men i poesin får det bara finnas poesi.

För att stämma med affischer där den annonseras
av ett stort och jugendslingrande P,
invävt ibland strängarna på en bevingad lyra,
borde jag snarare flyga än gå.

Och kanske hellre barfota
än i skorna från Chelmek
med klamp och knarr
som en klumpig änglavikarie -

Om ändå klänningen var längre, mera svepande,
och dikterna inte kom ur väskan, utan direkt ur ärmen,
festdikter, paraddikter, högtidsdikter,
från bing till bång
ab ab ba  -



Och där på podiet lurar redan bordet, 
ett spiritistiskt visst, på förgyllda ben,
och på bordet ryker ljuset i staken -

Vilket leder till slutsatsen
att jag i skenet av levande ljus
måste läsa vad jag skrivit i glödlampans sken
knack knack knack på maskinen -

Utan att bekymra mig på förhand
om det är poesi
och vad det är för poesi -

En sådan i vilken prosan är illa sedd -
Eller en sådan som är väl sedd i prosan -

Och vad gör det för skillnad,
som bara syns i halvdunklet
mot bakgrund av en purpurridå
med violetta fransar.

tisdag 26 april 2016

Reveljen hörs över nejderna

  Poem of the week, part seven. Det blir skotska traditioner, en dikt om "life on earth" och en kazoo-revelj. Tut! Tut!
  I vecka 20 får vi se vilken webbplats som tutar högst.

***


  Den tredje bidragsgivaren bland webbplatserna har nog den högsta akademiska svansföringen av dem alla. 
  The Times Literary Supplement har funnits sedan 1902.
  
  Jag har redan beskrivit sajten en gång förut, och nöjer mig med att repetera den kaxiga inledningen på deras egna historiebeskrivning.
"Since 1902, the TLS has scrutinized, dissected, applauded, and occasionally disparaged, the work of the twentieth century’s leading writers and thinkers. Many of those same writers and thinkers have been notable contributors to the paper – from T. S. Eliot and Virginia Woolf in the 1920s to Paul Muldoon, Ali Smith and Joyce Carol Oates today."

  Nu till veckans tre dikturval.

***

Burns night, by Owen Gallagher (f. 1949)
(from A good enough love. Cliffs of Moher, County Clare [Ireland] : Salmon Poetry, 2015.)

I want to be that lone bagpipe player in the field,
in full dress, under the motorway, pumping up

the sun on this icy morning, forcing leaves out 

on trees, piping one of a forgotten clan from a glen,


play at the opening of the Highland Games
from Braemar to the Cowal Gathering,

and lead a triumphant Scottish football team

off at the next World Cup. The pipe's drone

reminds me of their banning, the clearances, kilts

and dirks, and make me feel like a celebrity

as I'm piped into this London field,

before I have finished my morning run,

by a magical, mantelpiece figure

in a Munro, MacLean, or MacPhurlan tartan,

who could tease salmon from a river

and a wandering Scot back home.

***

Research, by Derek Mahon (f. 1941)
(from Life on earth. Loughcrew, Oldcastle, Co. Meath : Gallery, 2008.)


An actual conch 
Like a human head on its side,
Washed up and left here by the ebb tide,
a magigal-sculpture, perfectly arbitrary,
lies as if dropped from orbit.
Oh, they will launch

research to find
ice in the Sea of Rains,
a first dubious twitch of mud and plants,
signs of life on the other planets,
whispers of inchoate mind
and flickering brains.

Meanwhile on Earth
we’ve mud, plants, pleasure, pain
and even real livies to be getting on with;
seasons for this and that, the works and days
of many mice and men
as Hesiod says.

Best to ignore
“the great ocean of truth”,
the undiscovered seas of outer space,
and research this real unconscious conch on the shore with its polished, archaic face
and its air of myth.

***

Med en kazoo i munnen.

Reveille with Kazoo, by George David Clark
(from Reveille : poems. Fayetteville : University of Arkansas Press, 2015.)

From your overlong, even invincible sleep;
from the pink and orange moth-scales
that collect on your mind like a dust;
from the stately plush where you jonah
in a bottled frigate’s belly;
from this lopsided aerie of marigold sheets:
wake up.
             Sleeper, your shoelaces knot
out of boredom. Light wants in your pockets
like money. Wake up from the torpors
of cat fur, from these lingerie dragnets
of lace. The swimming pools
of the future were born this morning
and tenderly swaddled in sun-lust.
Pamphlets announcing new flavors
of ice cream descend on the plaza
in a blitz of sugar. And under the bridge
an angel spray-paints her wings.

måndag 25 april 2016

Pop into the Totally Toast Café

  Tre bilderböcker på engelska, varav en är skriven på haiku-vers och en annan påstår sig använda versmåttet tanka. Men bäst är den tredje boken i kvällens trio, en bok med bett!

From The popcorn astronauts : and other biteable rhymes
Author: Deborah Ruddell
Illustrations: Joan Rankin

***

  Det första exemplet vänder sig helt klart till rätt små engelskspråkiga barn. Den handlar om familjen som får en utökad husdjursbesättning, katten får en hundkonkurrent. Jag tycker att boken har en lite trevande inledning men den tar sig efter hand. Tyvärr upplever jag haiku-verserna som läshinder. Berättelsen hade nog funkat ännu bättre med ett traditionellt språkflöde. Några hyfsade exempel finns i slutet av boken när husdjuren är själva hemma. Med kattens ord låter det så här:

(Ur Won Ton and Chopstick : a cat and dog tale told in haiku, by Lee Wardlaw. Illustrated by Eugene Yelchin. New York : Henry Holt and Company, 2015.)

You shouldn't rummage
through the rubbish. But what's done
is done, so ... let's eat!

I play with balls, too!
But muck smaller, less slobber.
And I never fetch.

Breaking news: YOU SNORE.
Twitch and whimper, too. Yet you
make a soft pillow.

***

  Nästa bok är en riktig pärla och en het kandidat till Årets barnpoesi. Den är så rolig att jag får god lust att översätta den själv till svenska, om det ens är möjligt. Författaren Deborah Ruddell är föga känd i Sverige och har vad jag vet bara gett ut en handfull böcker i hemlandet USA. Ändå har hon redan fått en sådan fullträff med boken The Popcorn Astronauts : and other biteable rhymes. Aldrig har väl uttrycket "Smaka på den här" passat bättre (hihi!). Illustratören är mer rutinerad. Bilderna är gjorda av Joan Rankin, och hon har illustrerat ett 40-tal barnböcker.


  Dikterna har dessutom fantasifulla titlar, eller vad sägs om "A Smoothie Supreme", "Welcome to Watermelon Lake", "Gingerbread House Makeover". Och så då en av de bästa rytm-dikter för barn som jag någonsin läst:

Your choices at the Totally Toast Café, by Deborah Ruddell
(from The popcorn astronauts : and other biteable rhymes. Illustrated by Joan Rankin. New York, New York : Margaret K. McElderry Books, an imprint of Simon & Schuster Children's Publishing Division, 2015.)


White Bread or Wheat Bread
or Blueberry Swirl
Pumpkin-Banana
or Raspberry Twirl

One or Two Slices
Raisins, or No
Straight or Diagonal
Here or To-Go

Perfectly Golden
or Medium Rare
Honey or Cinnamon
Buttered or Bare

Marmelade flavors:
Papaya or Prune
Orange or Cherry ...
More coming soon


***

  Den sista boken blev en besvikelse. Jag hade hört en hel del om boken, och författaren Margarita Engle är välkänd. Hon har ju bland annat vunnit Newbery-medaljen. Men boken om orangutangerna och deras liv i djungeln är rätt tam. Dels är storyn rätt tunn och de ofullständiga tanka-verserna gör mig mest irriterad. En tanka som uppfyller stavelsemängden ska följa mönstret 5-7-5-7-7, men i boken har man nöjt sig med mönstret kort-längre-kort-längre-längre.

(Ur Orangutanka : a story in poems, by Margarita Engle. Illustrated by Renée Kurilla. New York : Henry Holt and Company, 2015.)

high up
mama relaxes in her nest
resting
while baby plays
with raindrops


Orangutanka. Illustration: Renée Kurilla

papa
smacks his lips
hungry
even though he is still
peacefully sleeping

söndag 24 april 2016

Regine hörsammar barnens poesi

  Veckans gäst i bloggen är jag väldigt avundsjuk på. Hon har ett jobb vars arbetsuppgifter jag gärna hade haft. För tre år sedan gav hon ut en barnbok, en dröm som jag också bär på.

  I din bokhylla (del 5):     Regine Nordström

Foto: Erik Holmstedt
(från NLL.se)

***

  Regine Nordström är född i Burvik, Västerbotten. Hon flyttade hemifrån som 16-åring för att gå gymnasiet i Skellefteå. År 1986 tog hon examen vid Kulturarbetarlinjen på Umeå universitet. I trettio år har hon sedan på olika sätt varit engagerad inom kultursektorn och hon har till största delen haft fokus på barnkultur.
  Hon har varit producent på Lule Stassteater och jobbat med en fri barnteatergrupp.
  Hon debuterade som teaterrecensent 1993 då hon fick möjlighet att skriva för Norrländska Socialdemokraten. Första recensionen gällde uppsättningen "Nasse hittar en stol" av Göteborgsgruppen Ulla i farten.

  Under tre år var hon redaktör för den litterära tidskriften Provins, som ges ut av Norrländska litteratursällskapet/FC Norr (tidigare: Norrländska författarsällskapet).

  Förutom att hon fortsatt sitt arbete som kulturjournalist och recenserat teateruppsättningar, konstutställningar och nyutgiven litteratur har hon sedan 2005 varit involverad i Norrbottens länsbibliotek och deras webbpublicering för barn.

  Här kan det vara på sin plats att publicera ett utdrag ur Regines favoritsamling Liknöjd fauna, av Aase Berg. Liksom Regine jobbar Aase Berg som kritiker, och som sådan har hon erhållit Dagens Nyheters kritikerpris. Aase Berg har också jobbat med ungdomslitteratur. Hon har översatt en av mina favoritböcker, Jinx av Margaret Wild, samt skrivit boken "Människoätande människor i Märsta".


*


(ur Liknöjd fauna, av Aase Berg. Stockholm: Bonnier, 2011.)

Samhörighet betyder
att alla lyssnar
inte på varandra
bara samtidigt

**

  Under 2010 var Regine redaktör för webbsajten Barnens polarbibliotek och medverkade till att sjösätta en ny look och förändra namnet. Numera heter sajten Polarbibblo.se och drivs av Norrbottens länsbibliotek i samarbete med folkbiblioteken i Norrbotten. Regine har jobbat med manusproduktion och planering av webbplatsen. Den är en av Sveriges bästa arenor för interaktion mellan barn och bibliotek, anser jag.


  Denna interaktion har lett fram till projektet Poesimelodi som jag tidigare har skrivit om i bloggen, och som är anledningen till att jag ville porträttera Regine. Hon är projektledare för Poesimelodi, som är ett samarbete mellan Polarbibblo.se och Norrbottensmusiken med målet att tonsätta poesi.

  Poesimelodi genomfördes första gången 2013-2014. Under 2013 samlades in dikter från barn och unga i Norrbotten. Totalt fick man in 145 stycken och 15 stycken dikter valdes sedan ut av en jury. Dessa dikter tonsattes under våren 2014 till melodier av elever inom kulturskolan i Arvidsjaur, Gällivare, Luleå, Pajala, Piteå och Älvsbyn!
  Under en serie skolkonserter hösten 2014 framförde Norrbotten Big Band låtarna under en turné.

  Det finns bara ett passande ord för detta: Enastående!


*


  Fast rotad i den norrländska myllan är Skelleftesonen Mats Söderlund och han har en given plats i Regines bokhylla.

Mats Söderlunds bok ligger tryggt under Aase Bergs.

(Ur Stillhetens sträckta halsar, av Mats Söderlund. Stockholm: Bonnier, 2002.)

munnar mellan blickar och fingrar som drar genom
håret, fingrar som känner träskaftet tynga det hårda
järnet och hur kroppen samtidigt öppnar sig och hur
jag går genom allt detta
vaggad till sömns

varsebliven
upptagen men sovande
möter oss
sneglande skuggor och ekon i dörrposten
någon som drar mina stämmor ur mossan

vaggad av sången
grå genom tallheden
och de trevande fingrarna
kommer jag snart
ut i området


***

  Under 2012 färdigställer Regine sitt bilderboksmanus tillsammans med redaktören Linda Holmer och illustratören Eva Stina Sandling. Boken Kälda och älgen ges ut 2013 av Kabusa böcker.



  Handlingen utspelar sig i Norrbotten under stenåldern. "Kälda och hennes familj tillhör en grupp nomader som lever på jakt, fiske och samlande. De har precis återkommit till sin vinterboplats och ska börja förbereda jakten på älg." (Förlagsbeskrivning)

*

  I kanten av bokhyllan på Regines bild går det att skymta en titel av Katarina Kieri. Hennes författarskap har Regine följt på nära håll. Hon är en riktigt stor favorit även för mig, både som poet och som ungdomsförfattare. Om ni minns, så tog jag ut henne i mitt poesilandslag i bloggen. Hon har dessutom skrivit den alldeles utmärkta ungdomsromanen "Dansar Elias? Nej!".

  Katarina Kieri får sätta punkt för Regines porträtt. Norrbottens länsbibliotek kan skatta sig lyckliga över att ha Regine som bibliotekskonsulent.


*


(Ur Slutet sällskap : dikter / av Katarina Kieri. Stockholm : Norstedt, 1993.)

Barnen sover.
Kring deras andetag
knyts minuterna sammantill ett pärlband.

Vi hänger det om halsen
på natten

som är gammal och märkt
av dagarnas dånande
avstånd.